Känner igen mig mycket i det du skriver! Jag har också haft perioder med mer vardagsdrickande. Kanske inte de senaste åren, men tidigare var det ofta vin på vardagarna och ibland som en "tröst" efter en tung dag på jobbet. Då börjar det bli lite svajigt. Det har blivit mindre sen jag blev sambo. Han dricker inte på vardagar och inte alltid på helger heller, utan det är mest om vi lagat någon god middag som han uppskattar ett glas vin eller två, men inte mer. Det gör ju också att min egen konsumtion minskat, det känns helt enkelt inte så fräscht att korka upp en flaska vin på en tisdag för att man haft en dålig dag och bli lite dimmig. Eller bli den som sveper en hel flaska på lördagsmiddagen och blir sluddrig när han fortfarande är skarp och inte vill ha mer än ett glas. Så det har absolut påverkat mitt problematiska drickande i helt rätt riktning. När jag bodde tillsammans med mitt ex så var han också lite mer "vin hjälper mot allt!" och kunde hälla upp ett stort glas till mig när jag kom hem och vad ledsen över nåt som hänt på jobbet. Det var ju väldigt gulligt av honom och han ville bara väl, alltid, men det gör ju inget gott i längden för någon som redan har en liten dragning till att ta ett glas för mycket.
Ja, tröstdrickande är en klar varningssignal. Jag har snarare problemet att jag tycker att vin är så gott, att det ger guldkant, förhöjer maträtter osv. Men tycker ändå att jag uppskattar det mer om jag inte dricker så ofta. Just nu dricker jag inget alls vissa veckor och 1-3 glas de flesta veckor, utspritt på fredagar och/eller lördagar oftast.
Intressant men inte så konstigt att drickandet förändras med samboskap. Hur drack du när du var singel, om du vill svara?