@Voeux
Jag funderar lite på det du skriver om att du inte kan dricka bara ett glas vin för att du sedan inte kan tacka nej och blir sugen på mer. I mina öron så låter det absolut som att man kanske har en lite problematisk relation till alkohol då. Jag menar absolut inte att det handlar om någon form av beroende eller att du skulle konsumera för mycket. En problematisk relation kan man ha helt oavsett mängd och frekvens. Om jag var du så hade jag nog funderat lite på varför jag kände att jag var tvungen att dricka mer om jag började dricka?
Min partner hade en problematisk relation till alkohol ett tag. Vi drack absolut inte ofta, kanske var 4e månad eller nåt sånt, men när han väl drack så blev han arg, otrevlig och grälsjuk. Helt annat problem än vad du har alltså. Efter andra gången så sa jag till honom att det fick vara nog, tills han löste sitt issue så ville jag inte vara med om han skulle dricka. Så han drack inte på 1,5 år och gissningsvis så har han jobbat på vad det nu var som bubblade upp till ytan, för nu kan han dricka och blir aldrig arg eller otrevlig längre.
Nu har du ju slutat dricka alkohol, men jag tänker att du kanske börjar igen någon gång, och då kan det kanske vara bra att ha i bakhuvudet. Framförallt inlägget där du oroade dig för om du kanske hade sagt något konstigt som du inte kom ihåg osv gjorde att jag reagerade, så ska det ju inte behöva vara bara för att man har varit ute.
Det är viktigt att tänka på att alla bryter ner alkohol olika fort. Om ett vinglas är tillräckligt för att du ska tappa kontrollen så kanske du skulle beställa typ ett halvt shotglas med vin istället och sippa försiktigt på när du väl dricker?
Alla är vi olika och det är ok. Jag dricker nästan aldrig, mitt "problem" är helt tvärtemot ditt, jag måste dricka mängder för att bli påverkad. Så ska jag gå ut och dricka så blir det så hiskeligt dyrt om jag vill känna något att det inte är värt det istället.