Kan vi prata om alkohol?

[TeamLundVer]

Är alkohol berikande i ert liv? Ja i den mån mat eller dryck kan vara berikande är det väl det.
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket? Dricker i snitt 1 glas vin (kan vara annan dryck dock men räknar om till vinglas) i månaden så det är väl en bra bit under "lagom".
Dricker ni alls? Se ovan
Hur viktig är alkoholen för er? Inte jätte. Klarar mig utan men skulle inte välja att bli absolutist.
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt? Dricker för att jag blir sugen på ett glas av alkoholhaltig dryck. Oftast faktiskt lättcider till grillat på sommaren.
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"? Nej, är lyckligt lottad i det avseendet.

Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv? Klarar mig utan men vill inte vara tvingad att avstå

 

[escodobe]

Alkohol är komplicerat. Kanske inte för varje individ men sett i stort perspektiv är alkoholen roten till så mycket ont som händer i samhället. Våldsbrott, sexbrott, familjetragedier, olyckor. I väldigt hög andel är alkohol eller andra droger inblandade när tragiska händelser inträffar.

Jag är nyfiken på ert förhållande till alkohol.
Är alkohol berikande i ert liv?
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Dricker ni alls?
Hur viktig är alkoholen för er?
Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?

Vi alla måste förhålla oss till alkohol i det samhälle vi lever i, och vi alla har en relation till den. Antingen i ett avståndstagande eller i ett nyttjande. Avslappnat eller ansträngt. Skulle ni klara er utan? Har den en central del i ert liv?


Själv har jag lyckligtvis aldrig känt ett SUG eller ett behov. Jag har festat mycket i en period om några år i typ åldern 19-22, med mycket var det då utgång 2-6 gånger i månaden skulle jag säga. Varit på några festresor där jag druckit nästan varje dag. Ändå aldrig hamnat i något läge där jag känt ett sug och jag har alltid bara druckit i sällskap av andra för att "festa". Jag har inte råkat ut för något direkt otäckt när jag varit full och jag har aldrig utsatt andra för något allvarligt. Däremot har jag haft en del fyllor där jag vinglat runt, spytt på toan på någon förfest, gråtit och förstorat upp saker, spytt när jag kommit hem etc. Innan jag lärde mig "hantera" mängden alkohol jag hällde i mig, eller när jag ätit dåligt/varit sjuk tex.

Jag är uppvuxen med en närstående som inte hanterade alkohol speciellt bra och det har alltid varit ett känsligt ämne för mig, en sida i mig har alltid upplevt alkohol som ganska obehagligt på grund av det. Därför jag har väldigt svårt att se barn bli utsatta för fulla vuxna, jag upplevde det alltid som extremt obehagligt när jag var liten och jag kommer inte vilja ha mina framtida barn i miljöer där människor är berusade. Ett glas vin till maten är en sak, men berusning nej.

Nu för tiden dricker jag rätt måttligt, sedan några år skulle jag säga. Jag går utan problem flera månader i taget i perioder helt utan alkohol. Är jag ute med vänner eller sambo kan det bli några glas vin eller drinkar men det handlar om max en gång i månaden. Jag vill helst inte bli för full, mest för att det känns som att jag förgiftar kroppen då och det känns onödigt. Jag är inte så intresserad av det längre, och det är sällan jag är sugen på en riktig fylla. Det kan säkert hända några gånger per år att jag vill ha en helkväll på stan med alkohol och drinkar, men nu var det länge sedan. Mer troligt på sommaren. Ett glas rött eller vitt till en god maträtt kan jag längta efter, eller nu när sommaren börja komma att ta något/några glas iskallt rose ihop med vänner. Vi tycker om att dricka bubbel och bli lite fnittriga och glada men inte "woooowooooow" om ni förstår .

Jag förstår att alkohol kan vara jättekul för många men jag känner också ett sånt vemod inför den, även om jag själv inte helt avstår. Jag ser så mycket misär, i det stora och i det lilla. Människor som gång på gång blir för fulla och gör saker de ångrar. Män och kvinnor som förstör sina relationer för att de blev för fulla och raggar på någon som de aldrig skulle gjort i nyktert tillstånd. Ensamma och olyckliga som sitter hemma själva och super ner sig. Gamla människor med långa missbruk bakom sig och vad det har gjort i deras liv. Skam som vissa människor känner över att inte kunna dricka "normalt" utan alltid vakna med bakfylleångest för att de blir något de inte kan stå för med alkohol i blodet. Att det ofta är ett statement att säga nej till alkohol.

Vad är ert förhållande till alkohol, och vilka är era tankar?

Är alkohol berikande i ert liv?
Ja. Helt klart. Jag tycker om smakerna.Jag njuter till exempel av känslan av en klunk rom i munnen. Precis som god mat, bra böcker och badskum berikar livet. Jag har absolut inga problem att gå på fest, AW och annat nykter. Faktum med att Jag oftast gör det pga praktiska skäl, men livet skulle vara lite fattigare helt utan alkoholhaltiga drycker.


Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Helt klart. Slår man ut mitt intag så dricker jag max 1-2enheter i veckan (1 enhet motsvarar 4cl snaps). Jag är lättpåverkad och dricker nästintill aldrig mer än två enheter på en kväll. Så Jag beställer gärna 2r eller mellanöl.
Jag AVSKYR att bli påverkad
Riktigt full har jag inte varit sedan tonåren.

Dricker ni alls?
Jag dricker.

Hur viktig är alkoholen för er?
Se första och andra inlägget. Jag är väldigt ofta nykter på krogen, fester och annat eftersom jag måste köra. Den är alltså inte viktigare än att Jag är för snål för taxi och för bekväm för nattbuss , men viktig nog att Jag har ett bra utbud hemma och passar på att prova nya saker. Jag skulle bli överlycklig om man kunde få fram alkoholhaltiga drycker som man inte blir berusad av.

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Jag blir sällan påverkad. Blir jag det blir jag lite tråkigare och mer kontrollerad än annars.
Det ger den lustiga effekten är folk brukar tro att jag är full när jag är nykter och tvärtom.

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Jag jobbar med missbrukare.
Jag ser mycket baksidor.
Men jag ser ingen orsak att själv avstå.

 

[Raderad medlem 68338]

Är alkohol berikande i ert liv?
Nej, jag hade inte haft något emot om det förbjöds.

Say what?

 

[Ramona]

Jag tycker absolut att alkohol berikar mitt liv, på flera sätt och i olika nivåer. En kall öl en varm sommardag när man avslutat en dags arbete i stallet, trädgården, whatever är ju helt underbart. Innan man går in och duschar liksom. For everything else there´s Mastercard alltså!

Samma sak när man ska fira någonting. Det är ju inte alls samma sak utan bubbel.

Jag dricker mycket för jag festar en del. Har alltid gjort. Jag kommer däremot aldrig att bli alkoholiserad, trots att jag säkerligen ligger i farozonen enligt många. Men skulle jag bli alkoholiserad hade jag blivit det för länge sen, precis som ett par av mina närmaste anhöriga. Jag är uppvuxen i en familj där föräldrarna drack väldigt sparsamt. Har aldrig sett mina föräldrar fulla eller ens påverkade! Mamma och pappa kan i bästa fall dela en öl till grillningen.

Jag blir dessutom aldrig bakfull, så att dricka för mig för inga negativa sidor med sig, mer än att min mage ballar ur ifall jag dricker för mycket bubbel, men annars är det inga problem att dricka mycket. Jag håller fyllan bra dessutom för min size och kan dricka mycket innan man märker på mig att jag slirar.

Såklart att alkohol är ett problem i samhället tillsammans med andra droger. Men så är alla beroenden, inkl pengar, shopping, slit och släng attityd, okunskap, etc.

Jag har pga min träning varit vit i perioder, det är helt vidrigt. Jag känner mig utanför, känner mig tråkig etc. Detta till trots att jag ofta kör bil numer och därför dricker typ lättöl eller alkoholfria viner/drinkar när vi är ute och festar. Men jag känner att det är en börda att bo på landet när det är fest och party! Jag vill ju också dricka och ha lika kul, för om sanningen ska fram har jag roligare när jag är påverkad än vad jag har när jag är nykter, och då är jag ändå en väldigt öppen och social människa så jag behöver inte dricka till mig socialt mod, vilket en av mina bästa vänner gör. Hon dricker för att hon gillar sig själv bättre full än nykter och det är tragiskt i sig.

 

[Ramona]

När man talar om trollen... I precis samma stund som jag klickade "svara" på den här tråden stördes jag av ljud från vägen utanför fönstret. Kikade ut och möttes av ett gäng karlar i sina bästa (sämsta?) år som raglade ut från puben snett över gatan skrikandes fotbollsramsor. En fullständigt normal syn en söndagseftermiddag i det här landet, tyvärr.

Varför är det tyvärr? Varför unnar du inte dem en kul kväll?

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag dricker inte, och har aldrig gjort. Har smakat någon klunk 2,0% cider men efter den efterföljande migränattacken har jag aldrig rört något med mer än 1% alkohol igen.
Min anledning till att inte dricka alkohol är basicly att jag har kroniskt återkommande huvudvärk och migrän.

Måste bara edit:a mig själv lite:

Just min anledning till att inte dricka är som sagt huvudvärk/migrän. Saknar det inte alls på något sätt, trots att jag är i den åldern då många festar. (Nej, jag har aldrig varit på en fest heller.) Vill jag ha något "finare" att dricka till en god middag finns så många bra alkoholfria alternativ idag.
Men även min allmänna syn på alkohol är kraftigt negativ. Har fått se min beskärda del av alkoholproblem under uppväxten. Anser inte heller att man ska behöva dricka för att kunna vara social, då umgås man med helt fel personer.
Hade absolut inte haft något problem med/hade t.om. sett det som helt klart positivt om alkohol förbjöds.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag dricker inte alkohol alls, främst pga att jag inte gillar smaken men också för att jag inte tycker det tillför mig något. Känner inget behov av att bli salongsberusad för att släppa på spärrarna, till exempel. Dessutom tycker jag att det är obehagligt med onyktra människor. Jag har även sett vilken negativ inverkan alkoholen haft både på släktingars och vänners liv, så jag tycker att den verkar göra mer skada än nytta i det stora hela.

 

[As_Vegas]

Say what?

Nackdelarna är större än fördelarna helt enkelt. Jag tycker om både öl, vin och diverse spritsorter, men det finns ingen dryck som är i närheten god nog att jag tycker att det är värt alla problem med missbruk osv som kommer på köpet.

 

[Ray]

Just nu dricker jag inte alls och det är inget problem.
Men annars tycker jag att det är en social grej- lite festligt. Känns ledigt! Det berikar nog inte livet men är ändå något jag kommer börja göra igen när jag inte är gravid.
Jag gillar att dricka ett glas rött till middagen på helgen. Eller ett Rose i solen på semestern... En kall cider efter jobbet...
Det blir lite som en frihetsmarkering som vuxen. Just nu är jag här och jag har inte tänkt köra någonstans eller göra något annat ansvarsfullt. När jag inte dricker som nu är det frihetskänslan jag saknar. Inte alkoholen. Men jag saknar att inte känna den kick back relax friheten... Just att jag är fri att göra det om jag vill.

Jag dricker socialt- dricker aldrig ensam. Det är en personlig regel jag satte redan i tonåren eftersom jag har alkoholism i släkten. Jag dricker väldigt sparsamt om övriga oxå gör det. Dryckesbeteenden smittar. Om andra hinkar i sig drar jag i bromsen nu för tiden men det är för att jag vet vad som händer annars...

Har sett många baksidor av alkohol. Väldigt många. I sällskap av alkoholöverkonsumenter tycker jag det är trevligare att alla låter bli faktiskt. Alkohol kan gå från att vara festlig till att vara tragisk på nolltid.

 

[athena_arabians]

@Ray: Jag förstår hur du menar med att inte dricka ensam men skulle jag gå efter det skulle jag nästan aldrig kunna dricka något. Särbo, inte speciellt stort umgänge IRL osv. Jag ser inga problem med att dricka själv på det sätt jag gör det, vin till maten eller någon cider. Jag dricker av samma anledning när jag är ensam som när jag har sällskap.

 

[Ray]

@Ray: Jag förstår hur du menar med att inte dricka ensam men skulle jag gå efter det skulle jag nästan aldrig kunna dricka något. Särbo, inte speciellt stort umgänge IRL osv. Jag ser inga problem med att dricka själv på det sätt jag gör det, vin till maten eller någon cider. Jag dricker av samma anledning när jag är ensam som när jag har sällskap.

Nej det är ju min personliga käpphäst... Hade livet sett annorlunda ut hade jag kanske känt annorlunda.
Tror min tanke är att jag är helt öppen med det jag dricker. Att jag inte smusslar med det... Vilket många med problem gör, dricker i smyg så att omgivningen inte ska reagera.

 

[Mineur]

Varför är det tyvärr? Varför unnar du inte dem en kul kväll?

Tja till att börja med så var det här en söndag strax före 17 i min tidszon, så jag vet inte om "kul kväll" passar in så bra. Hade det varit en lördag kväll runt 22 hade jag kanske haft lite mer överseende.

Rent generellt tycker jag dock att det är oattraktivt och oansvarigt att dricka så mycket att man inte kan gå rakt när man är 40-50 år gammal. Det är någons pappa, man, farbror som går där. Jag hade dött om jag såg min pappa i ett sådant tillstånd. Det tycker jag hör till tonåren och de tidiga 20, sedan tycker jag att man borde ha lärt sig hur mycket man klarar av innan man börjar vingla och tappa kontrollen över vad som händer.

Visst, det finns kanske undantag, men överlag finns det väldigt lite som skulle få mig att tänka "åh, härligt att de har så kul!" när jag ser en grupp högljudda 50-åringar vingla omkring överförfriskade på en söndag eftermiddag.

Det här gäller både män och kvinnor kan jag tillägga, så det har inte på något vis med kön att göra. Bara ålder och situation.

 

[Lingon]

Är alkohol berikande i ert liv?
Dricker väldigt sällan numera. Men om det inte hade berikat så hade jag ju aldrig druckit. Dricker sällan vin utan drinkar är mer min grej. Eller en sake till sushin.

Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Det beror vad man säger med lagom. Jag drick ju som sagt sällan, kanske 1 drink/månad eller nåt sånt. Jag hade kunnat dricka mer utan att ens närma mig gränsen för vad jag tycker är för mycket.

Dricker ni alls?
Sake till sushin, en drink en fredagkväll. eller liknande. Mycket lite.

Hur viktig är alkoholen för er?
Inte så viktig. I de allra flesta sammanhang hade jag valt alkoholfritt om det smakade lika gott. Bara ibland vill jag ha en liten berusning. Men det är inte ofta. Tyvärr smakar inte de alkoholfria alternativen lika gott (drinkar, sake, sangria osv).

Hur påverkas ni av alkohol, dricker ni för att bli glada, lugna, dämpa ångest, eller bara för att det är socialt?
Ibland påverkas jag inte alls, ofta blir jag glad och positiv, om situationen är för lugn (t.ex. lugnt samtal stillasittande vid en middag kan jag bli trött. Jag dricker för att det är gott, ibland för den avslappning en lätt berusning kan ge (max 2 st drinkar à 4 cl alkohol) och ibland för att förhöja feststämningen (en gång per år om jag har tur).

Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Nä, det har jag inte.

Vad är ert förhållande till alkohol, och vilka är era tankar?
Ganska avslappnat. Det är gott och effekten av den kan vara trevlig i måttlig mängd men inte nödvändigt på nåt sätt i mitt liv. Hade lätt klarat mig utan.

 

[Raderad medlem 68338]

Nackdelarna är större än fördelarna helt enkelt. Jag tycker om både öl, vin och diverse spritsorter, men det finns ingen dryck som är i närheten god nog att jag tycker att det är värt alla problem med missbruk osv som kommer på köpet.

Jag förstår inte resonemanget. Du menar alltså på fullaste allvar att vi ska förbjuda all form av alkohol pga att det finns alkoholister? Är det rätt uppfattat?

 

[Raderad medlem 68338]

Nej det är ju min personliga käpphäst... Hade livet sett annorlunda ut hade jag kanske känt annorlunda.
Tror min tanke är att jag är helt öppen med det jag dricker. Att jag inte smusslar med det... Vilket många med problem gör, dricker i smyg så att omgivningen inte ska reagera.

Jag tror att det beror på vilket förhållande man har till alkohol. Supa i sin ensamhet - nej det känns ju kanske inte riktigt friskt. Men att ta ett glas vin och mysa ner sig i soffan efter en arbetsdag och kanske kombinera med ngt gott tilltugg. Känns inte ett dugg konstigt för min del! Så gör typ alla jag känner.
Är inte som att ngn skulle skämmas över det heller eller på ngt sätt försöka dölja det.

Jag gissar att det var lite så @athena_arabians menade?

 

[Ray]

Jag tror att det beror på vilket förhållande man har till alkohol. Supa i sin ensamhet - nej det känns ju kanske inte riktigt friskt. Men att ta ett glas vin och mysa ner sig i soffan efter en arbetsdag och kanske kombinera med ngt gott tilltugg. Känns inte ett dugg konstigt för min del! Så gör typ alla jag känner.
Är inte som att ngn skulle skämmas över det heller eller på ngt sätt försöka dölja det.

Jag gissar att det var lite så @athena_arabians menade?

Absolut. Jag bara säger hur just jag agerar. Det har ju att göra med att jag har beroende i släkten och tidigt bestämde att jag vill känna kontroll och sätta nån gräns för mig själv.
Sen är det inget problem i mitt liv. Jag är sällan ensam

 

[athena_arabians]

Jag tror att det beror på vilket förhållande man har till alkohol. Supa i sin ensamhet - nej det känns ju kanske inte riktigt friskt. Men att ta ett glas vin och mysa ner sig i soffan efter en arbetsdag och kanske kombinera med ngt gott tilltugg. Känns inte ett dugg konstigt för min del! Så gör typ alla jag känner.
Är inte som att ngn skulle skämmas över det heller eller på ngt sätt försöka dölja det.

Jag gissar att det var lite så @athena_arabians menade?

Exakt. Särbon kan ju vara 53 mil (eller mer) bort och det känns lite märkligt att springa ut på byn och rycka hem någon random person bara för att jag blir sugen på vin till maten

Enda anledningen till att vinet är "gömt" i garderoben är för att det mår bäst där

 

[Raderad medlem 68338]

Absolut. Jag bara säger hur just jag agerar. Det har ju att göra med att jag har beroende i släkten och tidigt bestämde att jag vill känna kontroll och sätta nån gräns för mig själv.
Sen är det inget problem i mitt liv. Jag är sällan ensam

Ja det påverkar säkert jättemycket! Förstår hur du tänker.
Jag är uppväxt med att mina föräldrar alltid drack vin till maten. Det var liksom en del av vardagen.
Min pappa kunde njuta av en god whisky när han kom hem efter en ridtur och mamma tog ett glas rödvin när hon satt och läste på kvällen och det var under avslappnade former. Mina föräldrar älskade goda viner, köpte in sig i en vingård och hade vinprovningar hemma. Det var festligt och glatt och jag minns att de sjöng och hade kul men jag har bara positiva minnen från dessa fester i min barndom.
Jag har nog aldrig sett mina föräldrar riktigt berusade, någonsin.

 

[Diabetikern]

Jag är nykterist pga av diabetesen.

I min tonårstid fanns det bara sprit, vin och öl. Kanske cider kommer inte riktigt ihåg. Jag gillade inte smaken och tack vare att några av mina diabetesvänner vart riktigt dålig lät jag bli.

Jag känner att jag idag saknar att kunna ta det där glas vinet/ölen med min sambo eller till mat. Sambon kan ibland sakna det också. Att kunna sitta på verandan med varsitt glas och någon god mat och liknande. Det blir inte riktigt samma när det bara är han som njuter av ölen och jag av min cola light

Jag har personligen aldrig haft några problem ute när man sagt att man inte dricker. Ingen har propsat eller liknande på att man måste eller vill ha reda på varför. Vi var ett gäng som umgicks där vi var några som inte drack av olika anledningar.

Jag h ar alltid lite öl, vin, whisky hemma att bjuda på om någon skulle vilja ha en kväll, även när jag bodde själv

 

[Ray]

Ja det påverkar säkert jättemycket! Förstår hur du tänker.
Jag är uppväxt med att mina föräldrar alltid drack vin till maten. Det var liksom en del av vardagen.
Min pappa kunde njuta av en god whisky när han kom hem efter en ridtur och mamma tog ett glas rödvin när hon satt och läste på kvällen och det var under avslappnade former. Mina föräldrar älskade goda viner, köpte in sig i en vingård och hade vinprovningar hemma. Det var festligt och glatt och jag minns att de sjöng och hade kul men jag har bara positiva minnen från dessa fester i min barndom.
Jag har nog aldrig sett mina föräldrar riktigt berusade, någonsin.

Tittar jag på min familj är mitt beteende otroligt logiskt.
Min pappa drack "normalt" i sällskap och söp sig redlös direkt han var utom synhåll. Min mamma rör aldrig alkohol om det inte är ett socialt tillfälle. Så det har ju satt normen för mig. Att det är farligt att dricka själv...