Kan man vara genetiskt mindre lämpad att bli förälder med vad man för vidare till barnen.

[Lager]

För det första, har vi verkligen "ett helt fantastiskt" välfärdssamhälle att luta oss emot? Det skulle kunna vara det om vi faktiskt som @Hyacinth sa skapade ett humant samhälle där folk med svårigheter, av regnbågens alla färger, att passa in eller leva i det finge allt stöd som möjligen kan ges.

för det andra, människor är visst djur.

Biologiskt är människor djur. Ja. Avel på människor är möjlig. Ja.

Vi kan nästan konstruera egna barn med den kunskapen som finns idag, det är bara en kostnadsfråga, allt från att bestämma ögonfärg till att ta bort individer med vissa kromosomförändringar. Men vi strävar ju aktivt emot det inkluderande samhället om vi väljer bort individer.

Vi har LSS, vi har SOL, vi har Färdtjänst, vi har lönebidrag, vi har LSS-boenden, vi har anpassade lägenheter, vi har en utvecklad diskrimineringslagstiftning, vi har rätten ledsagning och assistans i hemmet och utanför hemmet bestämd i lag. Att är inte perfekt, men det vi har gör enorm skillnad för människor i behov av stödet. Vi bör vara stolta över det som framförallt handikapporganisationer som SRF, HSO, DHR, etc, gjort sedan 1920-talet, och vara stolta över det skydd som erbjuds. I Sverige har vi ju till och med PGD, som erbjuds människor med ärftliga genetiska sjukdomar - dvs du erbjuds genetiska tester innan du skaffar barn.

Försäkringskassan drar in assistansen för mängder av människor idag, pga av besparingskrav. Då är problemet samhällsprioriteringar. Problemet är inte att dessa människor borde selekteras bort. Det är så vi markerar om samhället ska vara inkluderande, eller inte.

Sedan om du vill jobba mot funkofobi, homofobi, sexism, eller vilken utsatthet du vill lyfta... same shit different names.

 

[As_Vegas]

Men just Huntington tillhör de sjukdomar som man kan göra IVF med och få fram friska celler. Jag har en nära vän som har den sjukdomen och hon har valt att inte skaffa barn.

Jag kan inte svara för om någon använt IVF, men ärftligheten har varit hög och de allra flesta har sjukdomen.

 

[MM]

Så länge vi har LSS. Om det går som det går nu räknar jag med att ha sonen hemmaboende tills vi dör, sen får väl hans systrar ta över
Eftersom vi är inne i den världen så hör man en del och vi ska vara glada om våra behövande får ha kvar sina rättigheter om bättre livskvalité. Allt ska det dras ner på. Men politiker ska köra runt i Porsche och folket måste ha tillgång till att åka tunnelbana var tredje minut annars går dom för sällan. Det är viktigare. Perspektiv.

 

[As_Vegas]

I vart fall jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att i det läget, där jag med största sannolikhet skulle nedärva en genetisk plågsam sjukdom till mina barn, så hade jag aldrig skaffat barn.

Kanske har min säkerhet i frågan att göra med att jag är infödd och uppfödd med uppfödning av djur och själv också föder upp och därför anser det vara helt förkastligt att avla på plågsamma sjukdomar när det kommer till djur, att medvetet utsätta avkommorna för garanterat lidande. Det är helt enkelt inte etiskt försvarbart för mig och det tänket färgar liksom av sig på min egen inställning i fråga om mig själv.

Jag förstår dig och känner detsamma själv. Jag känner mig helt säker på att jag aldrig hade skaffat barn om jag hade någon allvarlig, ärftlig sjukdom som orsakade mig lidande. Men, jag tror också att det inte är relevant hur säker jag än känner mig, eftersom jag (mig veterligen) inte har någon allvarlig, ärftlig sjukdom.
Att sitta i den rävsaxen att man har både en ärftlig sjukdom och barnlängtan är en situation jag helt enkelt har svårt att tro att man verkligen kan föreställa sig om man inte sitter där själv.

 

[athena_arabians]

Jag förstår dig och känner detsamma själv. Jag känner mig helt säker på att jag aldrig hade skaffat barn om jag hade någon allvarlig, ärftlig sjukdom som orsakade mig lidande. Men, jag tror också att det inte är relevant hur säker jag än känner mig, eftersom jag (mig veterligen) inte har någon allvarlig, ärftlig sjukdom.
Att sitta i den rävsaxen att man har både en ärftlig sjukdom och barnlängtan är en situation jag helt enkelt har svårt att tro att man verkligen kan föreställa sig om man inte sitter där själv.

I mitt fall var det inte så svårt eftersom jag aldrig haft någon större barnlängtan och dessutom inte var helt ung när jag väl hittade en partner som var fadersmaterial. Jag brukar säga att det kunde inte drabba någon lämpligare

Hade jag verkligen velat ha barn hade det varit en annan femma. Dock är jag inte säker på att mitt beslut hade blivit annorlunda.

 

[athena_arabians]

Jag har faktiskt inga som helst problem med att man väljer att göra abort om man får veta att fostret tex har Downs. En familj nära mig fick ett barn med Downs och det har nästan slitit sönder dem, det är ett under att de fortfarande är gifta. Barnet (nu tonåring) har flera sjukdomar som inte är ovanliga hos de med Downs och har genomgått många tuffa behandlingar.

Jag vet att föräldrarna haft enormt dåligt samvete för sina andra barn som verkligen hamnade i baksätet sas när detta barn kom. De är nöjda välanpassade vuxna idag som alltid tyckt om sitt syskon men föräldrarnas dåliga samvete finns ju alltid där.

Det har INGET att göra med att jag inte tycker de med Downs eller de som inte passar in inte har något existensberättigande. Men jag tycker att varje familj måste göra det som fungerar för dem. Jag personligen tycker inte det är värt det om en familj splittras för att de bara inte orkar (inte ovanligt i familjer med barn med svåra funktionshinder) om samhället skulle säga att det inte är tillåtet att abortera foster med Downs. Det är ett beslut man måste ta som par, inget som samhället ska lägga sig i.

 

[Lager]

Jag har faktiskt inga som helst problem med att man väljer att göra abort om man får veta att fostret tex har Downs. En familj nära mig fick ett barn med Downs och det har nästan slitit sönder dem, det är ett under att de fortfarande är gifta. Barnet (nu tonåring) har flera sjukdomar som inte är ovanliga hos de med Downs och har genomgått många tuffa behandlingar.

Jag vet att föräldrarna haft enormt dåligt samvete för sina andra barn som verkligen hamnade i baksätet sas när detta barn kom. De är nöjda välanpassade vuxna idag som alltid tyckt om sitt syskon men föräldrarnas dåliga samvete finns ju alltid där.

Det har INGET att göra med att jag inte tycker de med Downs eller de som inte passar in inte har något existensberättigande. Men jag tycker att varje familj måste göra det som fungerar för dem. Jag personligen tycker inte det är värt det om en familj splittras för att de bara inte orkar (inte ovanligt i familjer med barn med svåra funktionshinder) om samhället skulle säga att det inte är tillåtet att abortera foster med Downs. Det är ett beslut man måste ta som par, inget som samhället ska lägga sig i.

Det är ju så det funkar idag. Man kan inte (ska inte!) tvinga människor att skaffa barn. Individer med genetiska svåra sjukdomar får möjlighet till PGD. Kostnadsfritt (om det inte ändrats idag).

 

[athena_arabians]

Det är ju så det funkar idag. Man kan inte (ska inte!) tvinga människor att skaffa barn. Individer med genetiska svåra sjukdomar får möjlighet till PGD. Kostnadsfritt (om det inte ändrats idag).

Jag vet det, jag skrev OM samhället skulle säga nej (dvs vid en hypotetisk lagändring).

Jag kan tillägga att i fallet med familjen jag känner frågade mamman vid första kontakten med bm om hon skulle göra fostervattensprov. Svaret blev att det behöves inte, hon hade ju två friska barn sedan tidigare. Hon var en bra bit över 35 vid den sista graviditeten... Det är inte alls säkert att hon hade gjort abort men då hade hon ju iaf haft valet. Givetvis älskar de sitt barn men det har varit och är tufft, till bristningsgränsen.

 

[Vira]

Jag har funderat en hel del på det här, bland annat för att jag har en sjukdom med oklar ärftlighet. Enligt de få studier som finns verkar det vara ungefär 50% av släktingarna till drabbade som har någon sjukdom där immunförsvaret är involverat, men där ingår allt från lite reumatism vid 80 års ålder till mer allvarliga sjukdomar. Studierna handlar dock mer om släktingar bakåt än om barn, så några tillförlitliga siffror finns inte. De flesta sjukdomarna är relativt ofarliga men ganska besvärliga att leva med. Min egen sjukdom medförde kronisk smärta under barndomen, men med nya mediciner är jag symptomfri sedan jag blev vuxen. Dessutom har jag ganska mycket cancer i släkten, även om det inte verkar vara direkt ärftliga typer (vi har kollat upp det).

Alltså kan man ifrågasätta hur bra avelsmaterial jag är. Men. Hur ser det egentligen ut om jag tittar omkring mig? Visst finns det kärnfriska släkter där alla dör vid 90 års ålder, men de är i minoritet. De allra flesta har NÅGOT i släkten, även om mycket är så vanligt att man inte ens tänker på det som ärftliga sjukdomar. Jag kommer sannolikt inte att ge mina barn gener för fetma, diabetes, hjärtsjukdomar, alkoholism, ADHD osv. Dessutom kommer de troligtvis att ha lätt för sig i skolan, och det är sannolikt att jag kommer att kunna ge dem en stabil uppfostran vilket också korrelerar med god hälsa senare i livet.

Så jag kommer att skaffa barn. Däremot är jag väldigt tveksam till att skaffa barn med någon som har ärftlighet för samma sjukdomsgrupp som jag, så visst har jag det i åtanke.

Hur andra väljer att göra är naturligtvis upp till dem. Samhället/sjukvården bör dock hjälpa till med information om ärftlighet och möjligheter till diagnostik osv.

 

[Hyacinth]

Jag har faktiskt inga som helst problem med att man väljer att göra abort om man får veta att fostret tex har Downs. En familj nära mig fick ett barn med Downs och det har nästan slitit sönder dem, det är ett under att de fortfarande är gifta. Barnet (nu tonåring) har flera sjukdomar som inte är ovanliga hos de med Downs och har genomgått många tuffa behandlingar.

Jag vet att föräldrarna haft enormt dåligt samvete för sina andra barn som verkligen hamnade i baksätet sas när detta barn kom. De är nöjda välanpassade vuxna idag som alltid tyckt om sitt syskon men föräldrarnas dåliga samvete finns ju alltid där.

Det har INGET att göra med att jag inte tycker de med Downs eller de som inte passar in inte har något existensberättigande. Men jag tycker att varje familj måste göra det som fungerar för dem. Jag personligen tycker inte det är värt det om en familj splittras för att de bara inte orkar (inte ovanligt i familjer med barn med svåra funktionshinder) om samhället skulle säga att det inte är tillåtet att abortera foster med Downs. Det är ett beslut man måste ta som par, inget som samhället ska lägga sig i.

Just därför valde vi att göra Kub-test. Jag vill inte ha några överraskningar om det går att undvika. Därmed inte sagt att abort skulle vara självklart, men vi hade behövt byta boende och förbereda oss på ett annat sätt.

 

[athena_arabians]

Just därför valde vi att göra Kub-test. Jag vill inte ha några överraskningar om det går att undvika. Därmed inte sagt att abort skulle vara självklart, men vi hade behövt byta boende och förbereda oss på ett annat sätt.

Exakt, då har man valet oavsett vad det blir. Gällande familjen jag känner tycker jag bm begick tjänstefel för att säga så är rent vetenskapligt helt galet.

 

[Pontevecchio]

Jag vet det, jag skrev OM samhället skulle säga nej (dvs vid en hypotetisk lagändring).

Jag kan tillägga att i fallet med familjen jag känner frågade mamman vid första kontakten med bm om hon skulle göra fostervattensprov. Svaret blev att det behöves inte, hon hade ju två friska barn sedan tidigare. Hon var en bra bit över 35 vid den sista graviditeten... Det är inte alls säkert att hon hade gjort abort men då hade hon ju iaf haft valet. Givetvis älskar de sitt barn men det har varit och är tufft, till bristningsgränsen.

Jag avstod KUBtest trots att jag var 33 och sambon 36. Ja ett svårt funktionshinder hade troligen kunnat döda vår relation men om jag därför skulle kunnat göra abort rätt sent i graviditeten?
Nej, jag kände inte att jag kunde det och lät därför bli att kolla.

 

[Hyacinth]

Exakt, då har man valet oavsett vad det blir. Gällande familjen jag känner tycker jag bm begick tjänstefel för att säga så är rent vetenskapligt helt galet.

Jag är under 35 men har blivit erbjuden båda gångerna. Det är märkligt att det skiljer så mellan kommuner och mottagningar.

Trivia:
Jag har en bekant som har jobbat med ivf läääänge, hen rekommenderar alla att kolla dels med kub och dels kön, hen anser att det underlättar anknytningsprocessen om man vet så mycket som möjligt.

 

[athena_arabians]

Jag avstod KUBtest trots att jag var 33 och sambon 36. Ja ett svårt funktionshinder hade troligen kunnat döda vår relation men om jag därför skulle kunnat göra abort rätt sent i graviditeten?
Nej, jag kände inte att jag kunde det och lät därför bli att kolla.

Vilket jag helt förstår men då har ni fortfarande gjort ett val. Att få helt felaktiga råd av någon som är expert är vansinne, speciellt när man frågar om att testa.

 

[athena_arabians]

Jag är under 35 men har blivit erbjuden båda gångerna. Det är märkligt att det skiljer så mellan kommuner och mottagningar.

Trivia:
Jag har en bekant som har jobbat med ivf läääänge, hen rekommenderar alla att kolla dels med kub och dels kön, hen anser att det underlättar anknytningsprocessen om man vet så mycket som möjligt.

Det verkar ha varierat med tiden också, min mamma testades när hon var gravid med mig och hon var 28 år då (jag är född -73).

Undrar om det kanske kan ha haft med pappa att göra? Han var ju 19 år äldre än mamma.

 

[Pontevecchio]

KUBtester är bara ett par år gamla så måste varit något annat test med dig? låter dock märkligt, jag är född -82 och då fanns inte ens UL.

idag testar man om en av föräldrarna är över 35 (lite olika beroende på kommun).

 

[Gnist]

Att sitta i den rävsaxen att man har både en ärftlig sjukdom och barnlängtan är en situation jag helt enkelt har svårt att tro att man verkligen kan föreställa sig om man inte sitter där själv.

Möjligt att det kan vara så för en del, men inte alla har svårt att tänka sig in i en sådan situation. Men det finns ju sätt att få barn ändå, även om det kanske inte går att få biologiska barn.

 

[MM]

Möjligt att det kan vara så för en del, men inte alla har svårt att tänka sig in i en sådan situation. Men det finns ju sätt att få barn ändå, även om det kanske inte går att få biologiska barn.

Både ja och nej, för en del så finns det möjlighet att skaffa barn på annat sätt tex adoption, för andra så finns inte den möjligheten av diverse orsaker.

 

[Badger]

Det där är svårt.
Om vi börjar sortera embryon, var drar vi gränsen?

Trisomi 13 och 18 som är vanliga nog att screenas för vid kub innebär oerhört lidande och de flesta foster dör i magen.

Trisomi 21 scannar vi också för idag men lider de flesta med Downs verkligen så mycket?

Jag vet inte, kort och gott. Jag hann fundera en del efter KUB som visade hög risk för 13/18 (1/49).

Jag tycker nog att föräldrarna kan få vara med och bestämma med hjälp av sjukvårdspersonal, men inte samhället. Det ligger en stor skillnad där. Kort sagt, jag tycker systemet som det är nu är ganska bra.

 

[athena_arabians]

Både ja och nej, för en del så finns det möjlighet att skaffa barn på annat sätt tex adoption, för andra så finns inte den möjligheten av diverse orsaker.

Tex svår kronisk sjukdom hos en eller båda föräldrarna, flera länder har blivit strängare med det.