Din fråga i ursprungsinlägget handlar ju just om ett sjukt barn (som tappade huden), med just detta barn som exempel?
Alltså - om jag vet jag (exempelvis) nedärver en kromosomsjukdom, är det då ur avelsperspektiv (?) rätt att föda barn som med stor sannolikhet kommer att ärva samma diagnos som föräldern. Detta ÄR ju vilka som ska födas eller inte - alltså vilka som får leva eller inte. Jag fattar ju att du inte skriver att folk ska avlivas ute på stan.
Ja det går att kartlägga många sjukdomar. Det är man också i full gång med att forska kring. Se exempelvis Danmark som utökat KUB-testerna (med resultatet detta fått), och Sahlgrenska som tar fram diagnostik för att se kraniofaciala missbildningar (som apert och crouzon). Fosterdiagnostiken utvecklas hela tiden. Sedan kan det uppstå sjukdomar/missbildningar genom kromosommutationer, ej genetiskt förutsägbart. Frågan om vad vi kan se förändras hela tiden. Det viktiga är vad vi gör med det vi vet.
En av våra största vetenskapsmän idag har ALS. Hade samhället blivit bättre om hans föräldrar aborterat honom? Att det är jobbigt med ett funktionsnedsatt barn...generellt ja? Är då lösningen att barnet inte ska födas, eller att samhället ska anpassas och vara mer inkluderande?
Avelsperspektiv. Mänskligheten stärks och berikas av variation och kunskap. Mänskligheten försvagas av ensidighet och ignorans.