Kan man vara genetiskt mindre lämpad att bli förälder med vad man för vidare till barnen.

Jo. Däggdjur. Med DNA som bara skiljer sig ett par procent från vår närmaste nu levande släkting chimpansen.

Jag svarade på det ovan. Det var inte menat som ett uttryck för biologisk fakta, utan ett uttryck för social situation. Vi lever inte på savannen och flyr till fots från lejon.
 
En reflektion kring ditt utmärkta, nyanserade inlägg.

På den tiden man egentligen började med fosterdiagnostik gällande Mb Down, hade personer med Downs syndrom betydligt sämre förutsättningar för att få ett bra liv jämfört med hur det ser ut idag.
Många har ju medfödda hjärtfel och annat som ledde till ett ganska stort lidande, och möjligheterna till behandling var små.

Jag tror att det många gånger är familjens "sociala lidande" som är störst när det gäller vissa medfödda sjukdomar, och inte det "medicinska lidandet" för individen. Undantag finns förstås.

och med "socialt lidande" så menar jag inte att en familj med ett sjukt och/eller handikappat barn blir socialt utstötta av typen mobbing, utan mer att följderna för familjen kan var omfattande både ekonomiskt och socialt beroende på hur stort ett handikapp är. I vissa situationer innebär ju det handikappade barnet en enorm förändring: ena eller båda föräldrarna måste sluta jobba, och blir därmed mer isolerade, och liknande.

Men visst, det är klart att de flesta av oss ser ett liv som friskt som antagligen "roligare" än ett liv som sjuk.
Vissa barn med svår medfödd epilepsi verkar ju ha ett stort lidande.

Personligen är jag kluven när det gäller fosterdiagnostik: precis som du säger, vad ska vara tillåtet skäl att inte fullfölja en graviditet? Kön? Ögonfärg? Annat?


I vissa asiatiska länder aborteras flickfoster i skrämmande takt. Det finns områden där kvinnopopulationen sjunkit flera procent för att flickorna aborteras. Familjerna är fattiga, de prioriterar en son som kan hjälpa till med försörjningen.

Jag tycker frågan om att välja bort människor är problematisk, ur människorättsperspektiv. Vilka väljs bort, och varför. Ska "jobbiga" individer inte finnas, individer som kostar pengar... även frågan om fysiskt lidande är ju en subjektiv bedömning - vem ska avgöra en icke-existerande individs eventuellt kommande lidande... Pressen på föräldrarna är en annan fråga, som är kopplad till ekonomi, arbete, kunskap, rädsla, etc - ingenting som ska minimeras, utan hänger ihop med samhällets stöd.

Jag är positiv till vetenskapliga studier, till utveckling, och till genetiska kontroller och fosterdiagnostik i den mån detta gynnar samhället i stort och sjukvårdens framsteg. Kommer vi till att sålla bort individer med hjälpbehov, då är vi inne i en helt annan ideologisk och social sfär.


Allmänt inlägg:
Adryan Linden avled nyss, men var en ovanligt stark röst i funktionshinderfrågor. Se gärna hans film Paria också. :)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/annaekelund/article11636830.ab
 
I

Jag tycker frågan om att välja bort människor är problematisk, ur människorättsperspektiv. Vilka väljs bort, och varför. Ska "jobbiga" individer inte finnas, individer som kostar pengar... även frågan om fysiskt lidande är ju en subjektiv bedömning - vem ska avgöra en icke-existerande individs eventuellt kommande lidande.../QUOTE]

Fast saken är ju att man inte väljer bort MÄNNISKOR utan embryon.
Om man i termen "människa" lägger in något individuellt. ett embryo har inte utvecklats till en människa ännu.

Men jag förstår vad du menar.

Å andra sidan, de som väljer bort pga kön vet ju inte vilken människa de väljer bort. Eller vad de får i stället - man kanske väljer bort ett flick-foster, som hade blivit nya idrottsstjärnan eller nobelpristagaren, och får i stället en pojke som blir kriminell...

nej, jag vet. Enligt människovärdesprincipen är de två exemplen lika mycket värda. Men om vi nu spekulerar i att välja och välja bort, och hur lite man faktiskt vet.

Men nog finns det vissa sjukdomar som det vore bra om de inte fortsatte att nedärvas.
 

Ja det finns sjukdomar som vi skulle vilja radera bort, om möjligt, eller i alla fall minska förekomsten av. Visst är det så. Här i tråden är det ju väldigt svepande, allt från adhd till Huntingtons nämns. Och ja du har rätt - jag tänker människor, samhälle, identitet och inkludering. Jag tror att det hänger ihop, valen vi gör är kopplade till samhället vi lever i, med dess sociala acceptans och stödnät.

En flicka som blir en idrottsstjärna och en pojke som blir kriminell. Ja. Eller en pojke med ALS som är en av världens största vetenskapsmän. Funktionsnedsättning betyder inte att du automatiskt är en grönsak. Det var tanken med djur-liknelsen, i det datoriserade samhället vi har nu är den fysiska, sensoriska eller kognitiva funktionaliteten inte lika viktig.
 
ASD ( autismspektrumdiagnos) vet jag har en viss ärftlig betydelse.
När det gäller ADHD vet jag inte lika bra, är inte tillräckligt påläst där, men jag kan tänka mig att det finns viss ärftlighet.
Har träffat barn från familjer där flera individer har ASD och/eller ADHD.

Jag själv är enormt kreativ.
Håller på med det mesta, syr, målar, keramik, trädgård, renovering, inredning mm.
Likaså min faster. Hon har jobbat med ett kreativt yrke hela sitt liv och gör fortfarande 3 dagar i veckan, trots att hon är 83 år. :love:

Min systers äldsta son som är 30+ är också en väldigt kreativ person.
Han har också en känslighet. Kan känna igen dom dragen lite.
Han har haft en del problem med missbruk under en kort period i sitt liv.
Idag funkar han dock bra, har flickvän, jobb som hans sköter osv.

Har nog egentligen helt fel yrke, men man ska ju försörja sig också.
Jag har emotionell instabil personlighetsstörning (borderline).

Ingen av de övriga i vår familj/släkt är särskilt kreativa.
ADHD är efter vad det lilla jag sett mittemellan ärftligt. Dvs det dyker upp flera gånger i samma familj, men beror även på faktorer som födelsevikt och omständigheter runt födsel och kan väl uppstå spontant.

Minns inte om det gällde autism eller adhd men en av dem var så lustig att även om barn till samma föräldrar båda två hade autism (tror jag det var) så kunde det bero på helt olika gener, dvs orsaken behövde inte vara densamma för båda barnen. Den ena kunde vara ärftlig och den andra uppstått.
 
I vissa asiatiska länder aborteras flickfoster i skrämmande takt. Det finns områden där kvinnopopulationen sjunkit flera procent för att flickorna aborteras. Familjerna är fattiga, de prioriterar en son som kan hjälpa till med försörjningen.

Jag tycker frågan om att välja bort människor är problematisk, ur människorättsperspektiv. Vilka väljs bort, och varför. Ska "jobbiga" individer inte finnas, individer som kostar pengar... även frågan om fysiskt lidande är ju en subjektiv bedömning - vem ska avgöra en icke-existerande individs eventuellt kommande lidande... Pressen på föräldrarna är en annan fråga, som är kopplad till ekonomi, arbete, kunskap, rädsla, etc - ingenting som ska minimeras, utan hänger ihop med samhällets stöd.

Jag är positiv till vetenskapliga studier, till utveckling, och till genetiska kontroller och fosterdiagnostik i den mån detta gynnar samhället i stort och sjukvårdens framsteg. Kommer vi till att sålla bort individer med hjälpbehov, då är vi inne i en helt annan ideologisk och social sfär.


Allmänt inlägg:
Adryan Linden avled nyss, men var en ovanligt stark röst i funktionshinderfrågor. Se gärna hans film Paria också. :)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/annaekelund/article11636830.ab
Fast där tycker jag folk går lite väl över till andra extremen ibland. Till exempel de personer som är intensivt mot att döva bebisar ska få Cochlea implantat som små eftersom det antyder att det inte är lika bra att vara döv som hörande och det minskar gruppen döva i samhället.

Går man till den extremen borde man aldrig försöka hjälpa till vid födslar med tex syrgas eller kejsarsnitt för att hindra fosterskador osv. Eller försöka förhindra att ett barn förlorar synen även om man skulle kunna göra det.
 
Självklart finns det människor som rent genetiskt egentligen inte är särskilt lämpade för att skaffa barn. Att ändå göra det även om man vet att barnet löper stor risk att bli sjuk är enlig mig själviskt.

Personligen hade jag aldrig skaffat barn om jag misstänkt att det skulle vara sjukt. Av rent egoistiska skäl såklart men också för det eventuella barnets skull. Jag oroar mig tillräckligt för de barn jag har (hur ska de lyckas skaffa bostad, får de rätt kunskaper i dagens skola etc) och då är de både friska och normalbegåvade. Hur mycket hade man inte oroat sig om man utöver detta visste att man behövde kämpa för sitt barns rättigheter när det gäller allt såsom skolgång, assistans m.m. Sverige är inte så himla fantastiskt där som det låter på vissa.
 
ADHD är efter vad det lilla jag sett mittemellan ärftligt. Dvs det dyker upp flera gånger i samma familj, men beror även på faktorer som födelsevikt och omständigheter runt födsel och kan väl uppstå spontant.

Enligt den senaste vetenskapliga artikeln jag läste om det så tycks 80% av ADHD-fallen ha en ärftlig orsak :)
 
Fast där tycker jag folk går lite väl över till andra extremen ibland. Till exempel de personer som är intensivt mot att döva bebisar ska få Cochlea implantat som små eftersom det antyder att det inte är lika bra att vara döv som hörande och det minskar gruppen döva i samhället.

Går man till den extremen borde man aldrig försöka hjälpa till vid födslar med tex syrgas eller kejsarsnitt för att hindra fosterskador osv. Eller försöka förhindra att ett barn förlorar synen även om man skulle kunna göra det.


Såna diskussioner har jag inte mött. Vilket inte betyder att de inte finns såklart... Jag ser ingen vits med att tvinga människor vara mer funktionsnedsatta än nödvändigt. Varför ta fram hjälpmedel överhuvudtaget då liksom... Vad är poängen med att förvägra hjälp - för individen eller samhället. Hela orsaken till att vi kan vara inkluderande är att hjälpmedel, stöd och vård finns.
 
Jag har funderat mkt på detta
Jag har fibromyalgi och ibs och har i vissa perioder varit mkt dålig. Hade några år då dag var sjukskriven och jag knappt kunde gå upp ur sängen. Även idag har jag dagar då jag har svårt att använda mina händer och enorm värk. Och i perioder av värk kommer depression som en följd.
Jag funderar på hur bra förälder jag skulle kunna vara, om jag orkar med ett barn och om jag för sjukdomar vidare.

Samtidigt så vill jag gärna ha barn. Dock under förutsättning att det Finns en pappa som är införstådd att han kan vara tvungen att ta en stor del av praktiska ansvaret samt att vi har hjälp av släkten.

Men jag har också funderat på äggdonation. Då försvinner i alla fall den ärftliga risken. Dock kanske donatorn har andra ärftliga risker som man inte vet om?
 
Jag tänker främst på sjukdomar som medför stort lidande för individen. Där räknar jag inte in ADHD eller många autismfall. Man lider inte för att man har ADHD, möjligtvis om man har så grav att det inte går att leva med det överhuvudtaget trots bra behandling.

Jag tänker mer på smärtsamma sjukdomar. Men det är ju oxå så att många sjukdomar uppkommer inte förens man är lite äldre. Hur många är sjuka när de är 25, jämfört med när de är 45?

Jag skulle gissa att det är rätt stor skillnad.

Min mor måste ju vara ett typexempel på en person som inte skulle reproducera sig egentligen. Hon har fibromyalgi och är dessutom helt immun mot all smärtmedicin.
Man kan ju tycka att det borde intressera forskarna att ta fram mediciner som fungerar på dessa personer, men de är ju så ovanliga så det finns ingen ekonomi i det.

Min pappa har bechterews och en jävla massa annat med, jag är HLA-B27 positiv för den med, och nej det är inte bara män som får det som någon annan i tråden skrev innan.

Tack för generna!

Nej jag kommer inte skaffa barn. Skulle jag få barnsug så skulle jag nog titta på äggdonation. Men i dagsläget är jag för sjuk för att ens ta hand om mig själv ordentligt, än mindre ett barn. Skulle det bli så att läkarna hittar någon lösning så kanske jag ändrar mig, man ska ju aldrig säga aldrig.

Men ett barn med mina gener blir det inte.
 
Jag tänker främst på sjukdomar som medför stort lidande för individen. Där räknar jag inte in ADHD eller många autismfall. Man lider inte för att man har ADHD, möjligtvis om man har så grav att det inte går att leva med det överhuvudtaget trots bra behandling.

Jag tänker mer på smärtsamma sjukdomar. Men det är ju oxå så att många sjukdomar uppkommer inte förens man är lite äldre. Hur många är sjuka när de är 25, jämfört med när de är 45?

Jag skulle gissa att det är rätt stor skillnad.

Min mor måste ju vara ett typexempel på en person som inte skulle reproducera sig egentligen. Hon har fibromyalgi och är dessutom helt immun mot all smärtmedicin.
Man kan ju tycka att det borde intressera forskarna att ta fram mediciner som fungerar på dessa personer, men de är ju så ovanliga så det finns ingen ekonomi i det.

Min pappa har bechterews och en jävla massa annat med, jag är HLA-B27 positiv för den med, och nej det är inte bara män som får det som någon annan i tråden skrev innan.

Tack för generna!

Nej jag kommer inte skaffa barn. Skulle jag få barnsug så skulle jag nog titta på äggdonation. Men i dagsläget är jag för sjuk för att ens ta hand om mig själv ordentligt, än mindre ett barn. Skulle det bli så att läkarna hittar någon lösning så kanske jag ändrar mig, man ska ju aldrig säga aldrig.

Men ett barn med mina gener blir det inte.

Jag är troligen också hla-b27, reumatologen tyckte det var onödigt att testa för det enda som görs enl reumatologläkaren är att äta naproxen. Får du nåt annat? Men enligt läkaren är hla-b27 väldigt vanligt i norden. Min kusin har troligen bechterews, det är en hon. Men inte färdigutredd dock!
 
Jag är troligen också hla-b27, reumatologen tyckte det var onödigt att testa för det enda som görs enl reumatologläkaren är att äta naproxen. Får du nåt annat? Men enligt läkaren är hla-b27 väldigt vanligt i norden. Min kusin har troligen bechterews, det är en hon. Men inte färdigutredd dock!

Jag får ingenting. Mina symptom upphörde plötsligt och man vet inte varför. Ingen är gladare än jag såklart :D Jag har dock ätit en jävla massor olika tabletter genom mina dagar då jag hade extrema smärtor när det var som värst. Jag hade dagar där jag bara låg och svettades och flåsade i fosterställning av smärtorna.

Nu är det något annat, antar jag. Enorm trötthet som kommer i attacker i princip varje dag mellan 11-18. Så pass att jag kan börja sluddra, går in i saker, får synpåverkan, inte kan läsa, inte kan tänka.... osv osv

Vad det är vet vi inte än tyvärr, och läkarna är inte speciellt bra på att utreda, eller snarare, de verkar inte ens försöka ordentligt.

Inga smärtor dock, utom ischias-nerven som är irriterad efter att jag komprimerade 2 ryggkotor i en fallolycka.
 
Jag får ingenting. Mina symptom upphörde plötsligt och man vet inte varför. Ingen är gladare än jag såklart :D Jag har dock ätit en jävla massor olika tabletter genom mina dagar då jag hade extrema smärtor när det var som värst. Jag hade dagar där jag bara låg och svettades och flåsade i fosterställning av smärtorna.

Nu är det något annat, antar jag. Enorm trötthet som kommer i attacker i princip varje dag mellan 11-18. Så pass att jag kan börja sluddra, går in i saker, får synpåverkan, inte kan läsa, inte kan tänka.... osv osv

Vad det är vet vi inte än tyvärr, och läkarna är inte speciellt bra på att utreda, eller snarare, de verkar inte ens försöka ordentligt.

Inga smärtor dock, utom ischias-nerven som är irriterad efter att jag komprimerade 2 ryggkotor i en fallolycka.

Mitt har nästan också försvunnit konstigt nog! Vid 20 års ålder var jag helt säker på att vara sjukpensionär vid 25, ätit medicin sen jag var ca 10, men slutade för ganska exakt tre år sedan, fyller 27 om en vecka. Har naproxen hemma och tar vid behov men inte alls ofta längre! Fortfarande viss smärtproblematik men inte alls som innan!

Ursäkta trådkap!
 
Mitt har nästan också försvunnit konstigt nog! Vid 20 års ålder var jag helt säker på att vara sjukpensionär vid 25, ätit medicin sen jag var ca 10, men slutade för ganska exakt tre år sedan, fyller 27 om en vecka. Har naproxen hemma och tar vid behov men inte alls ofta längre! Fortfarande viss smärtproblematik men inte alls som innan!

Ursäkta trådkap!

Gud så skönt! Hoppas verkligen att det håller i sig!

Det jag har nu är på sätt o vis värre, iomed att ingen vet vad det är, och jag kan heller inte bevisa hur jag mår så 90% av läkarna ger mig ett tal som består i att alla är faktiskt trötta ibland...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 758
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 157
Senast: lundsbo
·
Övr. Barn vet inte ens riktigt vad jag vill med detta eller vad jag egentligen vill skriva, me. Behöver nog bara skriva av mig... Jag har mått...
2 3
Svar
49
· Visningar
9 472
Senast: Treo
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 848
Senast: Amk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp