Sv: kan det bli värre?
Det händer förmodligen långt mer än en gång per 100 år i Sverige att barn glöms i bilen, men flertalet gånger upptäcks det långt snabbare och det är bara en liten procent av gångerna man parkerar bilen i en temperatur som gör att barn dör på 8 timmar.
Ingen anser heller att det är en konstig tanke att de flesta föräldrar näst intill alltid inte är så tankspridda. Den enda egentliga skillnaden är att en del av oss menar på att det inte är några kontiga UFO till människor som glömmer sina barn utan det är högst normala föräldrar som säkerligen kunde suttit här och skrivit att de aldrig skulle kunna glömma ett barn. En del hade säker varit lika tvärsäkra som de här och sagt, jag har rutiner, aldrig jag skulle glömma det kärast jag har osv.
Är det så provoceande att tänka sig att man kan vara en normal ansvarkännande, noggrann människa med god koll och bra rutiner och ände så kan man begå fatala misstag? Det är skrämmande eller hur?
Jag tror ärligt talat det inte är en enda som är provocerad, om du nu inte menar att man bli provocerad bara för att amn ifrågasätter något.Jag förstår inte varför många blir så provocerade av uttalandet att "det skulle aldrig hända mig" - eftersom det här händer en svensk en gång per hundra år ungefär, så är det väl ett fullt rimligt antagande att det aldrig kommer hända mig. De flesta föräldrar är helt enkelt inte så tankspridda när det kommer till barnen, varför är det en så konstig tanke?
Det händer förmodligen långt mer än en gång per 100 år i Sverige att barn glöms i bilen, men flertalet gånger upptäcks det långt snabbare och det är bara en liten procent av gångerna man parkerar bilen i en temperatur som gör att barn dör på 8 timmar.
Ingen anser heller att det är en konstig tanke att de flesta föräldrar näst intill alltid inte är så tankspridda. Den enda egentliga skillnaden är att en del av oss menar på att det inte är några kontiga UFO till människor som glömmer sina barn utan det är högst normala föräldrar som säkerligen kunde suttit här och skrivit att de aldrig skulle kunna glömma ett barn. En del hade säker varit lika tvärsäkra som de här och sagt, jag har rutiner, aldrig jag skulle glömma det kärast jag har osv.
Är det så provoceande att tänka sig att man kan vara en normal ansvarkännande, noggrann människa med god koll och bra rutiner och ände så kan man begå fatala misstag? Det är skrämmande eller hur?