kan det bli värre?

[lil-sis]

Sv: kan det bli värre?

Jag håller med!

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Eftersom jag är cyniker så var min första tanke att -vad händer med min snart tvååring (har inte två längre iofs) om min man reser bort och jag dör över natten (ja folk dör över natten ibland!). Hur länge klarar han sig helt själv hemma. Men lugn, dagis skulle ju märka att han inte kom, ringa, inte få tag i mig och ringa SOS, ingen fara. (not, uppenbarligen skulle ingen ringa och barnet skulle vara hemma ensam en vecka och svälta ihjäl. Nu har man ju iofs jobbet som skulle se till att få tag i mig direkt men ändå.)

Och det skulle hända för att du någon enstaka gång missar att meddela dagis att barnet ska vara borta? Eller är det en allmän reflektion, det är kanon om allt fungerar med att meddela respektive kontakta. Det gäller knappast bara att förhindra att barn glöms i bilar, det är en minimal bit.

 

[imzork]

Sv: kan det bli värre?

Så har de gjort på vår förskola och det verkar inte vara ett dugg problem för dem. De gjorde det helt frivilligt. Plötsligt ringde det när min man promenerade mot dagis, -Hej! är ni på väg, vi går till parken där och där, kom direkt dit.

Jag har under diskussionens gång uppmärksammat att det, på de förskolor som har rutinen att ringa efter "saknade" barn, verkar fungera bra. Trots detta målas problemen och alla "om" upp av de som inte har rutinen. Som om någon dog av att man försökte.

Den springande punkten är en ovilja att lösa problemet. Lättja skulle jag rentav kalla det för. Dags att byta jobb kanske?

Har inte heller fått svar på hur man gör när barn blir sjuka på förskolan om det nu är så att alla föräldrar går under jorden under tiden barnen är på förskolan? Mer än att det sades någonstans i tråden att det bara händer några gånger per termin att barn blir sjuka (vilket går stick i stäv med vad jag upplever av min umgängeskrets: föräldrar blir ditringda p.g.a. sjukt barn i parti och minut och endast i undantagsfall är någon förälder svår att få tag på).

 

[Badger]

Sv: kan det bli värre?

Nej det händer inte för att jag någon enstaka gång skulle missa (och jag har aldrig gjort det, men gör det säkert en dag, och glömma gör folk ibland, det är ok.). Det händer för att den dumma flerbarnsmamman, den med ett skolbarn och ett dagisbarn inte klarar att ringa till dagis när hon vabbar, för morgonen är för stressig, hon har ju två barn att lämna (hur hon nu kan ha det när hon vabbar det ena).

Hon vad? prioriterar den minut det skulle ta att ringa medan hon promenerar till skolan/från skolan/sitter vid lekparken/soffan med ett nummer hon rimligen har i telefonboken på sin mobil till att vadå? lyssna på en fågel? torka en näsa?

Hon missar inte att ringa någon enstaka gång, hon sa rakt ut på ett föräldramöte att hon inte klarade att ringa när hon vabbade eftersom hon hade två barn och ett skulle lämnas på skolan.

Undrans om hon prioriterade bort att ringa jobbet och messa försäkringskassan när hon ändå höll på...

Helt ärligt, jag kallar inte det för att prioritera bort, jag kallar det för att -struntar i för jag orkar inte och det är inte viktigt för mig personligen och jag skiter i andra. Den minuten är viktigare för mig än den halvtimmen det tar dagisets kock att laga specialmaten till mitt barn som det inte kommer att äta och de tio minuter personalen kommer att vänta med att gå till parken för att se om jag är sen.

 

[Badger]

Sv: kan det bli värre?

Jo exakt.

'''

(och det är ju faktiskt möjligt att de skulle ringa oss om vi inte dök upp även utan utflykt, i regel, men låter bli dem som brukar strunta i att ringa.)

 

[Snurrfian]

Sv: kan det bli värre?

Förskolan är en sak, men fritids är än värre. Man fick scheman som inte stämde, barnen var där när det stod ledigt eller gick hem direkt efter skolan när de hade tid på fritids
Två personal på 40 barn varav en då skulle ägna en timme åt att ta reda på var alla var och ringa samtal.
Nånstans måste ansvaret vara på föräldrarna.
Och visst ska jag som personal ha koll på vilka barn som är lämnade på förskola, men om samma föräldrar kontinuerligt struntar i att höra sig när barnen är hemma då tänker man lite så att jaha de kommer inte idag heller.
Sen känner man föräldrarna och har lite koll på vilka som brukar ringa och inte.
De som brukar ringa blir man mer orolig för om de inte hör av sig.

Märkligt att det inte är ett jätteproblem på vårat fritids då... Fast å andra sidan har vi till och med underbara busschaufförer som vi är bortskämda med till tusen. Tex var det ett barn som kommentera till chauffören när barnet skulle kliva av, "vad konstigt, mammas bil är inte hemma." Varpå chauffören säger åt barnet att gå och kolla om det är någon hemma medans jag väntar. Det var ingen hemma, barnet hoppade på bussen igen och chauffören ringer till fritids för att kolla om barnet skulle ha varit kvar där. Där står det oxå att barnet skulle hem, men chauffören fortsätter att släppa av restän av barnen medans fritids jagar föräldern, föräldern hade varit med om en bilolycka och var otroligt glad att omsorgen gjorde att barnet kom tillbaka till fritids och blev senare hämtad där av en annan släkting.

Frititids har ringt till mig någon gång under sommarlovet då mina barn har börjat kl 9, och de måste ringa till köket för tala om antalet barn strax före nio. Men då har vi varit på väg och vi har egentligen inte missat någon tid utan de ville bara kolla för säkerhets skull.

Men visst vi är en liten skola, 98% av barnen är bussbarn så antingen åker barnet buss hem eller är på fritids, om de inte följer med en kompis hem. Men upp till och med åk 3 måste en förälder skriva i kontaktboken om barnet ska följa med en kompis hem/ha en kompis med sig hem. I kontaktboken skrivs även alla andra ändringar på fritids och jag har inte hört att det har varit några större problem.
Det enda problemet jag har haft där var en lärare som uppenbarligen inte klarade av att ta emot information på telefon. En gång ringde jag akut och bad läraren se till att barnen var kvar på fritids och absolut inte åkte buss hem eftersom jag var tvungen att åka till sjukhuset med svärmor, tack och lov hann jag inte åka iväg utan när jag satte mig i bilen kom skolbussen hem med barnen... Då kunde jag släppa av dem hos makens faster istället men det var en väldig massa "tänk om"... Och strax efter det så ringde jag återigen akut att barnen skulle åka buss hem istället för att vara kvar på fritids eftersom jag helt oplanerat stod utan bil, återigen samma lärare och åter igen så fick hen inte fram meddelandet... Utan jag fick låna bil av grannen för att åka och hämta barnen....

Men visst på andra fritids där barnen kan ta sig hem själva kan jag tänka mig att problemet är större, hos oss kan barnen som sagt inte ta sig hem själv förutom två barn som bor granne med skolan med åandra sidan så har ingen av dem fritids heller.