kan det bli värre?

[Dentaku]

Sv: kan det bli värre?

Den typen av spekulationer när en sån här tragedi inträffat är så fruktansvärt osmakliga. Vad är det som skulle vara skumt, menar du?

 

[hastflicka]

Sv: kan det bli värre?

Det är inte vanligt att så många olyckliga omständigheter sammanfaller att ett barn dör eller blir allvarligt skadat. Väldigt många föräldrar glömmer sina barn men blir påminda. Väldigt många föräldrar glömmer sina barn men på andra ställen i bilen. Andra personer ingriper, temperaturen är inte tillräckligt hög för att barnet ska ta skada.

Jag minns faktiskt en gang (for narmare 30 ar sedan) nar jag steg ur bilen, laste dorren och borjade ga ivag innan jag insag att jag hade ett barn i bilen. Jag hann inte mer an 2 meter, men om jag inte brukade ha barnet i vanliga fall skulle jag formodligen ha kunnat ga langre an sa. Jag drabbades av en jatte portion "guilt" och angest over att ha varit sa upptagen i mina egna tankar att jag glomde honom aven om det bara var for ett ogonblick och darfor minns jag det annu.

Vilken fantastisk övermänniska du verkar vara !

Precis vad jag tankte.

kl
<snip>
Jag anser inte att dagis har något som helst ansvar för om barnen dyker upp eller inte, men jag är väldigt tacksam över att personalen bryr sig och därför ringer och frågar efter dom..

Det ar precis det har det handlar om, att bry sig tillrackligt for att checka in med familjen.

 

[Sonic76]

Sv: kan det bli värre?

Nej det handlar om kontroll.
En gång extra.
Om det går fel så är det just kontrollen som brister.

Det är det som är skillnaden mellan förare i trafiken som inte är inblandade i olyckor och de som är det.

Så att en lastbil fick punktering på framdäcket på en bro och körde över ni systers bil med dödlig utgång för min syster skulle ha kunnat undvikas om hon haft koll? Vart skulle hon ha tagit vägen?? På en bro?

 

[mandalaki]

Sv: kan det bli värre?

I min tankevärld blir det här lite likt det där man brukar säga om att man inte behöver oroa sig för att göra saker i sömnen som man inte skulle göra annars. Alltså att spärren funkar även när man inte är riktigt medveten. Om man inte brukar lappa till granntanten i vaket tillstånd gör man det inte när man går i sömnen heller, t ex.

På samma sätt som den där spärren gör det så inbillar jag mig att barnet alltid finns i ens hjärna när man har ansvar för det. Hur splittrad man än är av annat så är ta-hand-om-barnet-centret aktiverat, även om man sysslar med annat så finns medvetenheten om barnet där. Om inte detta funkade ute på trottoarerna t ex skulle ju ungar bli överkörda dagligen.

Det är därför jag inte riktigt köper att det skulle handla om att "glömma" ett barn i bilen och diverse minnesforskare som uttalar sig om hur stress påverkar minnet. För mig handlar det alltså mer om närvaro i situationen än om minne.

 

[Badger]

Sv: kan det bli värre?

Det som är så hemskt är att jag vet att vår förskola aldrig skulle reagera. De har på möten bett föräldrar att berätta om barnen inte kommer på morgonen i alla fall (så de kan planera lunchen). I alla fall barn med specialmat.

Men med svar som hur skulle vi kunna hinna det, vi har ju ett barn som ska till skolan också. Det som vi tagit för självklart, anmäla frånvaro, är tydligen helt otänkbart för andra.

Levde också i illusionen att man på något sätt kunde räkna med att förskolan skulle reagera om (föräldern plötsligt dött och barnet var hemma en vecka eller barnet glömt i bilen eller barn i skolan som går själv inte kommer fram osv osv. Men det gör de tydligen verkligen inte. Det känns otäckt.)

(Jag mår illa av artikeln, tror visst det kan hända den bäste, det är så mycket alla människor (en själv inkluderat) gör på ren rutin utan att ens tänka, tex köra en viss väg. Livrädd för att det skulle hända, så glad att A sjunger högljutt i bilen.)

 

[Snurrfian]

Sv: kan det bli värre?

Man får inte bara en hjärtattack sådär.
Utan man vet om att man är i riksgrupp.

.

Egentligen helt OT men jo man kan få hjärtattacker bara sådär... Min pappa dog i en sådan, han hade varit på en rutinmässig läkarkontroll bara ett par veckor före utan några anmärkningar. Han dog tack och lov i bilen men innan han hann starta den, hjärtattacken hade lika gärna kunnit komma 10 min senare när han hade varit ute på en stor motorväg och kunnat orsaka så många andra människors lidande. Nu var det "bara" våran familj som blev lidande, jag själv hemma som 17 åring som väntade på en pappa som aldrig kom, mamma i england med min lillasyster och hennes kompis som fick mig i luren om att pappa inte kom.
Mamma har än idag väldigt svårt att komma ihåg hur hon tog sig från hotellet till flygplatsen, hur hon lyckades få fram biljetter och få hem dem till mig. Själv har jag glasklara minnen av hela kvällen och natten. Men visst mamma körde inte bil, det gjorde hon inte...

 

[Blue]

Sv: kan det bli värre?

På samma sätt som den där spärren gör det så inbillar jag mig att barnet alltid finns i ens hjärna när man har ansvar för det. Hur splittrad man än är av annat så är ta-hand-om-barnet-centret aktiverat, även om man sysslar med annat så finns medvetenheten om barnet där.

*två tredjedelars kl*

Så tror jag också det är för de flesta genom livet. Men ser ingen anledning till varför ta-hand-om-barnet-centret skulle vara ett perfekt felfritt system som aldrig skulle kunna fallera för en del av populationen (som några verkar tro). Finns det någon människa med ett totalt felsäkert hjärncentra? Nej jag tror inte människor fungerar så. Alla kan klanta till det. Vissa kanske är hundratals eller kanske t.o.m tusentals gånger troligare att göra det däremot.

 

[Niyama]

Sv: kan det bli värre?

Det här är en logisk tankevurpa.

Antingen så är ditt minne inte ofelbart och då kan du glömma att kontrollera eller så är ditt minne perfekt i alla situationer och du kommer ihåg att kontrollera. Moment 22.

Hur kan du både anse att ditt minne inte är ofelbart och vara säker på att det inte fallerar när det gäller att komma ihåg att kontrollera?

Det är lättare att komma ihåg en rutin. Nu vet vi ju inte vad som hänt i det aktuella fallet, men om vi utgår ifrån att han glömde barnet: han kom uppenbarligen ihåg att köra till jobbet precis som vanligt. Den rutinen verkar ha suttit. Om han hade haft som rutin att varje gång han klev ur bilen slänga en blick i den så hade han upptäckt barnet. Det är ju möjligt att han hade den rutinen men missade just den dagen, men jag tror mer på att han inte hade den rutinen för att han trodde att det aldrig skulle kunna hända honom.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Ja du, hoppas inte din övertro på dig själv ställer till det.

Kan du förresten förklara hur du undviker att någon kör in i dig när du står stilla i en kö eller undviker att någon i mötande vägbana plötsligt kommer in mitt framför dig? Jag är seriöst intresserad för jag kan komma på massor av olyckstillbud typ detta där den enda marginalen somhjälper är att inte köra bil.

PS. Utan ofelbart minne kan du inte garantera att du inte glömmer något.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Jag tycker ändå inte att det är försvarbart. Visst, man kan glömma.
Men det finns mycket i det här fallet som är riktigt skumt. Jag är väl en hemsk människa, men jag känner inga sympatier för pappan för jag tycker att han är en idiot. & om en månad kommer det väl fram att det var med flit. Som sagt, olyckor sker. Man kan vara utbränd, hur trött som helst. Men det är inget försvar för att låta sin unge koka ihjäl åtta timmar i bilen. ALDRIG! Tycker inte jag iallafall.

Det säger mer om dig som person en om pappan. Ditt inlägg är direkt osmakligt.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Det är lättare att komma ihåg en rutin. Nu vet vi ju inte vad som hänt i det aktuella fallet, men om vi utgår ifrån att han glömde barnet: han kom uppenbarligen ihåg att köra till jobbet precis som vanligt. Den rutinen verkar ha suttit. Om han hade haft som rutin att varje gång han klev ur bilen slänga en blick i den så hade han upptäckt barnet. Det är ju möjligt att han hade den rutinen men missade just den dagen, men jag tror mer på att han inte hade den rutinen för att han trodde att det aldrig skulle kunna hända honom.

Det handlar inte om vad som är lättas eller svårast, utan om det är möjligt.

Jag har exempelvis rutinmässigt satt på mig ridhjälmen var gång jag rider, alla gånger utom en, en gång av flera tusen har jag glömt det. Jag har också som rutin att stänga av spisplattan och kontrollera när jag går hemmifrån, även där har jag glömt det vid ett tillfälle av många tusen. Jag vet massor av människor som alltid gör något rutinmässigt men som missat en enstaka gång. Ingen av gångerna inträffade något särskillt, lägenheten började inte brinna och jag kom på hjälmen efter en stund, men glömde det gjorde jag och kanske kommer jag att hinna med att göra det någon enstaka gång till.

Det är bara att grtulera de som är ofelbara och hoppas att det inte händer något, bördan blir än större när man förutom handlingen i sig måste brottas med tanken på att man inte längre är ofelbar.

 

[hastflicka]

Sv: kan det bli värre?

Kanske han parkerade just dar han slappte ut ett par aldre barn som stimmade runt honom just nar han stangde bil dorren? Eller kanske mamman inte tog barnet den dagen for att de bestamt att separera eller for att hon lamnat honom? Vad vet vi har om pappans rutiner? Hur ansvarsfull han ar i vanliga fall, vad som fick honom att glomma ...

 

[Skogstrollet]

Sv: kan det bli värre?

Men det är en sanning att det är lätt att lära sig en sak och bara den enda saken.
Det har med hur minnet är konstruerat att göra.
Just att man kan använda alla olika minnen.
Långtidsminnet, närminnet och arbetsminnet.

Ja en sak: kontrollera allt. Busenkelt.

 

[fejko]

Sv: kan det bli värre?

Det är därför jag inte riktigt köper att det skulle handla om att "glömma" ett barn i bilen och diverse minnesforskare som uttalar sig om hur stress påverkar minnet. För mig handlar det alltså mer om närvaro i situationen än om minne.

För mig är det en fråga om prioriteringar. Jag är själv ruskigt glömsk emellanåt, har glömt kreditkort på Schiphol, glömde få tillbaka växel på träningen igår, glömde hjälmen förra träningen etc. Men jag har faktiskt aldrig glömt bort mina djur eller viktiga saker på jobbet. Jag blir glömsk för att jag fokuserar för mycket på det som är viktigt.

Pappan verkar helt enkelt inte tagit sitt ansvar på allvar, kanske var han van att det var frun som skötte sådana saker? Jag kan köpa att man glömmer sitt barn i bilen en kvart eller en halvtimme. Men en hel dag i åtta timmar, då är inte glömska utan grov oaktsamhet enligt mig.

 

[Brandgul]

Sv: kan det bli värre?

Då tycker jag att det är mycket värre att man är så ensam, har så litet kontaktnät och är arbetslös så de enda vuxna som skulle sakna en på en vecka är förskolepersonalen. Då kanske man skulle prata med någon om sin situation.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

PS. Utan ofelbart minne kan du inte garantera att du inte glömmer något.

Jag tycker att det är märkligt att du inte förstår vad jag försöker beskriva.
Det är genom att inte tro att man kommer ihåg allt automatiskt som man blir tillräckligt noga för att inte glömma viktiga saker.
Just därför att man inte förlitar sig på minnet utan ser till att ha intränade rutiner som kompenserar för minnets brister.

I trafiken så är det bra att stanna hemma vissa dagar och just låta bli att ge sig ut för att undvika problem.
Det är en del av hur man undviker att hamna i olyckor.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Ja en sak: kontrollera allt. Busenkelt.

Var du ironisk nu eller håller du med mig?

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Det vet inte jag.
Jag var inte där.

Men kanske att jag hade undvikit att ta mötet med lastbilen just på en bro.

 

[Niyama]

Sv: kan det bli värre?

Jag tycker att det är märkligt att du inte förstår vad jag försöker beskriva.
Det är genom att inte tro att man kommer ihåg allt automatiskt som man blir tillräckligt noga för att inte glömma viktiga saker.
Just därför att man inte förlitar sig på minnet utan ser till att ha intränade rutiner som kompenserar för minnets brister.

Det verkar väldigt knepigt att förstå det där. Kan inte låta bli att le lite när folk skriver om att man har ofelbart minne och är perfekt, när man i själva verket skriver att man pga sin insikt om att man kan fela och är långt ifrån perfekt har rutiner för att kolla av saker, så att inget allvarligt ska hända.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Ja alltså vi kontrollerar och kontrollerar igen.
Jag ringer och frågar hur det gick att lämna vid skolan och sambon vill veta när sonen har kommit hem.
Och då så är han ändå 11år.

Kontroll igen och igen.
Inga hål att minnestrilla igenom.