Sv: Just nu...
kl
Just nu vill jag säga det här till två personer som jag inte kommer att träffa igen.
För att jag raderat alla konton på alla communities, kastat SIM-kortet och inte har någons nummer kvar, och för att jag vet att berörda människor kommer att läsa det här. (Och nej, ingen av personerna är medlemmar här, så det handlar inte om någon uthängning. Har sett folk skriva värre saker om ex, partners, kollegor och dylikt i diverse trådstarter, och det här skiljer sig inte från dem på något annat sätt än berättarperspektivet.)
S, du anar inte exakt hur fel du hade när jag sa att jag överdrev för att jag "tagit åt mig och blivit ledsen", jag talade den raka sanningen för att jag var så jävla trött på ditt skitprat. Jag förstår dock mekanismen bakom att lyfta över problemet på mig, för då slapp du ju ta tag i din egen vidriga attityd och kanske inse hur illa du betett dig. Du påstår att du vet så väl vad jag "skyller på", ändå har du aldrig varit närvarande vid något av de tillfällen, senast hos tränaren i måndags, då jag gråtit hysteriskt och öppet lagt all skuld och hat på mig själv. För nej, du hör det du vill och skiter i resten, allt för att få skriva lite arga statusar med fett många utropstecken. Sedan har du mage att anklaga mig för att vara "oschysst" som, ve och fasa, vågar säga emot dig. Du som verkligen - helt oombett, det har aldrig varit din ensak, och jag har inte delgett dig problemet eller bett dig om dina åsikter - gått in för att vara översittare och besserwisser, påstått dig veta mer om min hästs historia och humörsbaserade incidenter än jag, men återigen: Jag förstår mekanismen, det är mycket lättare att förvränga och förminska andras ord, baktala, ljuga och på så sätt inbilla sig att man själv är felfri.
Och vet du, plötsligt har jag fått en helt ny förståelse för personen du hade din konflikt med i vintras.
D, jag misstänker att du aldrig trodde på mina dåliga ursäkter och mitt ännu sämre skådespelande, men jag tänker dra den där gamla göra slut-klyschan även i det här sammanhanget eftersom den faktiskt stämmer: Det handlade aldrig om dig, i annan mening än omtanke om dig och att jag inte ville tynga dig, det handlade bara om mig. Du betydde och gjorde verkligen mycket bara genom att finnas där, och jag hoppas att du träffar någon som förtjänar dig. Kärlek och värme och tack och förlåt.
Och just nu ska jag ta Triazolam, plugga igen öronen med mp3-hörlurarna med Skambankt på repeat, hoppas att jag får sova ett dygn eller så, och förhoppningsvis inte behöver påminna mig själv om att faktiskt ta andetag när jag vaknar. Hade varit fint om kroppen kunde hålla igång sådana saker själv snart igen.
Godnatt.
