Sv: Jeppe Stridh?
Okej. Kanske det går att istället diskutera deras kursutbud och kursers innehåll?
Läskigt lät det iallafall...
Hans filosofi kommer fram på ett bra sätt på hans hemsida. Den har du säkert hittat?
Vi har gått första kursen med vår hund och är mycket nöjda. Vi kommer att återvända.
Vi var ca 20 ekipage som gick. Blandade raser och utgångspunkt. Allt från hundar som knappt rörde sig framåt till yrväder och hundar som var väldigt "på" som vår egen tex. Träningen gick ut på att kunna ha hunden bredvid sig vid möte, kunna sätta hunden, gå 5 meter bort, berömma, prata med den utan att den resten sig. Efter ett tag fick en del av oss släppa kopplet och ha hunden lös sidan om, vi gick slalom runt hundar som skulle sitta kvar, vi satte hundarna, gick fram och hälsade på varandra medan hundarna skulle sitta kvar. Det sista var att vi skulle leka med hundarna, platsa dem och sedan gå ifrån och hundarna skulle gå från lek till stilla. Hoppas du är med på vad jag menar.
Blev någon hund för ivrig och föraren inte nådde fram så togs detta ekipage åt sidan och en "hjälptränare" ägnade sig åt det ekipaget. Det hände oss ett par gånger och det var skönt att få komma ifrån när vår hund blev för på och ens korrigeringar inte nådde fram.
Ett felaktigt beteende korrigerades, med ett snabbt koppelryck, med att man gjorde helt om, de som hade större hundar kunde knacka dessa lite på huvudet, drog lite i örat för att få över uppmärksamheten, vi backade undan och tjoade glatt för att få hundens uppmärksamhet och alltid, oavsett korrigeringssätt med efterföljande beröm när hunden gjorde rätt. Glömde man berömmet påminde han en snabbt, det är inte korrigeringen som lär hunden rätt, det är berömmet! Korrigeringen är till för att bryta det oönskade beteendet och få över uppmärksamheten på föraren igen. Det hände att någon fick använda kopplet som en förlängd arm. Gick hunden upp när man stod en bit ifrån så skulle man ta ett steg fram, med den ena armen ner med handflatan vänd mot hunden, som om man ville mota bak den, och ge ett kommando, nej, stanna eller vad som man själv ville.
Varje träningstillfälle var på två timmar, en timme på planen och en timme inne.
Den erfarenheten jag har är att Jeppe anpassar träningen efter hunden och då inte efter dess storlek utan efter dess temperament. Vår hund, en Tysk Jaktterrier var en av de hundar som var mest styva i korken och vi fick vara väldigt tydliga i våra korrigeringar för att nå fram. Och nej, det var inte en hårdare korrigering som behövdes, ett koppelryck med fel timing eller som blev för hårt kunde få motsatt effekt och bara förstärka istället för att bryta.
Vi gick från att ha en yrhätta som for runt som en idiot i kopplet till att kunna ha honom sittandes en bit ifrån oss medan andra gick runt honom, vi kunde gå med honom lös vid möte, han satt kvar när en annan hund fick spel och for runt bland alla hundar osv.
Jag blev också imponerad av tjejen som kom dit med en ytterst tillbakadragen hund, som strök längs hennes ben och bara ville gömma sig bakom henne. När kursen var slut så hade hon fått fram hunden bredvid sig, den vek inte undan vid möten och svansen hade intagit sitt naturliga läge och låg inte slickad under magen.
De som fick ta de hårdaste smällarna under kursen var hundförarna. Jeppe hade inga problem med att säga vad han tyckte och tänkte! Något som säkert många har väldigt svårt för att ta.
/Timsetim