Jämställdhet och föräldraledighet

Jag hade aldrig skaffat barn med en man som inte vill vara hemma med sitt barn.

Jag tycker det är tråkigt att män tycker att kvinnor har mer rätt till deras gemensamma barn (på tal om alla män som accepterar att kvinnan vill vara hemma längre med deras barn och därför avstår sina dagar).

Många vittnar om att de aldrig hade kunnat gå tillbaka till jobbet tidigt (vad är tidigt?), men tycker inte de kvinnorna det är konstigt att mannen kan det? Vad är skillnaden?

Ingen som tycker det är konstigt att det alltid (till 99%) är kvinnan som är hemma längre, av olika anledningar. Det spelar liksom ingen roll vilken anledning det är, det vinklas så att kvinnan ska vara hemma. (ex han tjänar mer = han jobbar men om hon tjänar mer = hon är hemma för hon får högre fp).

Nä jag är fan fett trött på detta och borde inte ens skriva något för allt har sagts förut och det gör ändå ingen skillnad. Skillnaden kommer bli om föräldrapenningen ändras, inte annars.

Men om man delar 50/50, men kvinnan är hemma först på grund av amning. Är det så väldigt fel?
 
Vad tänker du kommer göra skillnad? Vad tror du behövs för ett jämnt uttag av dagarna?

Du får gärna lägga in ett bredare perspektiv, vilka frågor vill du lyfta?

Arbetsmarknaden samt föräldraförsäkringen i helhet, som jag redan påtalat. Jag tycker inte man ska fastna i att tanken att bara kvotera nuvarande föräldraförsäkring utan bygga om den i grunden.

Samt ser över hur reglarnas kring SGI sammanfaller med hela paketet. Kvinnorna är ofta hemma först och skyddet för SGIn räcker första året. Det blir lätt en jämställdhetsfälla utifrån möjligheten att spara dagar.
 
Arbetsmarknaden samt föräldraförsäkringen i helhet, som jag redan påtalat. Jag tycker inte man ska fastna i att tanken att bara kvotera nuvarande föräldraförsäkring utan bygga om den i grunden.

Samt ser över hur reglarnas kring SGI sammanfaller med hela paketet. Kvinnorna är ofta hemma först och skyddet för SGIn räcker första året. Det blir lätt en jämställdhetsfälla utifrån möjligheten att spara dagar.

Hur vill du bygga om den? Alltså hur vill du ha den i stället?

Jag håller med dig om första året och SGI:n, där tycker jag det fallerar idag då det oftast är mammorna som är hemma första tiden och därmed får större möjlighet till längre tid med barnet på samma FP-dagar som pappan på kortare tid.
 
Jag tycker också att det är tragiskt att det här sitter fast så hårt. Men förväntat också antar jag. Det är jättebesvärligt att göra annorlunda.

Det forskningen visar är att det finns två interventioner som är effektiva om man vill få en jämn fördelning:
- Kvotering. Män på gruppnivå är inte hemma mer än de kvoterade dagarna.
- Höjda ersättningsnivåer. Män på gruppnivå tar inte ut dagar med låg ersättningsnivå utan de låter dem isf hellre brinna inne.

När det gäller inkomstskillnader så omfattas väl många, men såklart inte alla, av en sån här försäkring via kollektivavtal?
https://www.saco.se/karriar/jag-ar-...onar-sig-att-dela-lika-pa-foraldraledigheten/

Vi kommer dela lika om vi skaffar barn. Jag vill dela 50/50 tidigt och har tagit reda på att det upplägget är helt ok lagligt. Vi har rätt att vara föräldralediga på halvtid hela tiden.
Jag kommer planera med förhoppning om att det går att kombinera bröst och flaska gällande amning. Hoppas att det ska funka att pumpa. Om det inte funkar så får vi väl tänka om, men jag tänker ha det som utgångsläge iaf.
Om jag är så sliten efter förlossningen att jag inte klarar att gå tillbaka till jobbet efter en kortare period så tänker jag kräva sjukskrivning.

Min partner är, tyvärr, inte så drivande i detta. Han har väl aldrig tänkt tanken att man skulke kunna göra på annat sätt än det traditionella. Han köper dock upplägget.
Tydligt ojämställdhetsgrej att jag redan nu projektar kring eventuella barn som inte ens ör påtänkta än..
 
Om jag är så sliten efter förlossningen att jag inte klarar att gå tillbaka till jobbet efter en kortare period så tänker jag kräva sjukskrivning.

Jag fick tvär nej till sjukskrivning efter förlossning, snittades och hade hur gärna jag än velat absolut inte kunnat gå tillbaka till arbete de första 6v då jag inte fick lyfta mer än bebis vikt på så länge.
Fick besked (från läkare och FK) att endast de med svårare komplikationer kan sjukskrivas oavsett om vi pratar snitt eller vaginal förlossning. Så du får nog räkna med att driva det ganska långt om du behöver få igenom något sådant.
Lustigt nog blir jag sjukskriven NU 11 månader senare efter en ny bukoperation (delvis komplikationer efter snittet) som efteråt är betydligt mindre begränsande i min rörlighet än snittet:cautious:
 
Fast jag accepterar faktiskt inte att valet att vara hemma en längre tid än 6-8 mån med sitt barn stämplas som kvinnofälla. Valfrihet är inte en fälla i min bok. Om systemet gör det till en fälla att välja tid med sina barn är det systemet som borde göras om. Sen så anser väl jag att vuxna människor är myndiga att göra sina egna val, det ska inte detaljstyras av staten.

Jag tycker föräldrapenningen ska vara individuell och 50/50 och inte kunna flyttas till den andra föräldern, först då tror jag att fler pappor är hemma, tyvärr. Sen om den ena vill vara hemma längre så får man vara det men det är inget samhället ska ge pengar för utan det får man lösa själv.
Men om man är hemma utan ersättning som du i ett annat inlägg verkar tycka att man inte borde få så är det väl just det man gör, löser det själv?

Hur blir det för barnen i de fall där en förälder faktiskt inte kan vara hemma hälften av tiden under spädbarnsåret pga ekonomiska eller praktiska skäl? Oavsett könet på föräldern. Flexibilitet i föräldraförsäkringen gör att man kan lösa det bra i ändå i sådana fall medan en strikt uppdelning skulle innebära- vad för barnen? Fler aborter för att folk får panik över att de verkligen inte kan lösa det ekonomiskt, att fler kommuner måste börja erbjuda barnomsorg från 6 månaders ålder...?

Jag efterfrågar öht barnperspektivet bland alla röster som höjs om att " det enda rätta" är att man delar rakt av, skolar in barnet vid dryga året senast och sedan jobbar heltid på sina respektive förvärvsarbeten (jag är en SÅN som väljer att jobba 85% också, hujedamig). Jämställdhetsfrågan på papper är lättlöst men vad innebär det för de verkliga huvudpersonerna i frågan, barnen?
 
Vi diskuterade detta länge hemma innan vi skaffade barn. Vi landade i att jag är hemma i 9 månader pga amning och sen delar vi i 50/50 i 9 månader. Inte särskilt jämställt men sambon tar (helt självvalt om det nu måste tilläggas) huvudansvaret för barnet på kvällar och helger. Då är jag i stallet, jobbar idéellt osv. Han tar även strödagar föräldraledigt (idag tex) för att jag ska kunna hänga med på viss kompetensutveckling på mitt jobb. Och han betalar in till min pension under de 9 månader jag är hemma själv.

Så på papperet inte särskilt jämställt tyvärr men jag upplever vardagen en helt annan. Han är en väldigt närvarande pappa.

Anledningen till att han inte är hemma själv en längre tid är hans jobb (såklart). Problemet är inte pengarna utan hans ledande position i företaget. Det stör mig dock att vi bidrar till den dåliga statistiken över pappornas uttag av föräldraledighet..
 
Jag fick tvär nej till sjukskrivning efter förlossning, snittades och hade hur gärna jag än velat absolut inte kunnat gå tillbaka till arbete de första 6v då jag inte fick lyfta mer än bebis vikt på så länge.
Fick besked (från läkare och FK) att endast de med svårare komplikationer kan sjukskrivas oavsett om vi pratar snitt eller vaginal förlossning. Så du får nog räkna med att driva det ganska långt om du behöver få igenom något sådant.
Lustigt nog blir jag sjukskriven NU 11 månader senare efter en ny bukoperation (delvis komplikationer efter snittet) som efteråt är betydligt mindre begränsande i min rörlighet än snittet:cautious:

Ja det där är ju spännande... Jag har gjort två snitt och haft en komplicerad vaginal förlossning där jag mådde jättedåligt lång tid efteråt. Absolut inte på tapeten med sjukskrivning någon av gångerna. Jag jobbar på en kirurgavdelning och då sjukskrivs folk frekvent för betydligt mindre operationer än snitt.
 
Jag tycker föräldrapenningen ska vara individuell och 50/50 och inte kunna flyttas till den andra föräldern, först då tror jag att fler pappor är hemma, tyvärr. Sen om den ena vill vara hemma längre så får man vara det men det är inget samhället ska ge pengar för utan det får man lösa själv.

Instämmer! Tvingande regler är tyvärr det enda so kommer göra skillnad inom rimlig tid. Vi kan inte vänta 100 år till på att pappor blir riktiga föräldrar de också.
 
Varje gång en sån här tråd dyker upp så blir jag lika ställd varenda gång. Vad ger ER rättighet att lägga er i hur vi löser föräldraledigheten i vår familj? Varför ska vilt främmande människor får säga till mig och min sambo att han är en kass pappa för att han inte ville vara hemma först med sina två döttrar?
Vi har en valfrihet i Sverige och en extremt generös föräldraförsäkring som inte många andra länder har, och det är nog de allra flest jäkligt stolta över, men varför måste samhället gå in och styra hur familjerna använder den ända ner på dagsnivå?

Med våra två barn var jag hemma första året. Med nr ett pga att jag ändå blev av med jobbet strax innan. Så hur skulle vi annars överlevt? Men bara för att han inte var hemma första året betyder det inte att han inte har en fin relation till den stora.
Nr två störtvägrade vara hos någon annan än mig de första 4 månaderna. Hon skrek sig blå bara jag lämnade över henne till sin pappa för att jag skulle gå och kissa.

I vårt fall är pappan ingen småbarnsmänniska, han älskar sina barn och umgås gärna med dom men han trivs bättre när dem är lite större. Räknar vi ihop lediga dagar han har tagit med den stora fram tills nu så har han varit hemma mycket mer än vad jag har varit. Varför är detta fel? Varför ska ni lägga er i när han umgås med sina barn?
 
Varje gång en sån här tråd dyker upp så blir jag lika ställd varenda gång. Vad ger ER rättighet att lägga er i hur vi löser föräldraledigheten i vår familj? Varför ska vilt främmande människor får säga till mig och min sambo att han är en kass pappa för att han inte ville vara hemma först med sina två döttrar?
Vi har en valfrihet i Sverige och en extremt generös föräldraförsäkring som inte många andra länder har, och det är nog de allra flest jäkligt stolta över, men varför måste samhället gå in och styra hur familjerna använder den ända ner på dagsnivå?

Med våra två barn var jag hemma första året. Med nr ett pga att jag ändå blev av med jobbet strax innan. Så hur skulle vi annars överlevt? Men bara för att han inte var hemma första året betyder det inte att han inte har en fin relation till den stora.
Nr två störtvägrade vara hos någon annan än mig de första 4 månaderna. Hon skrek sig blå bara jag lämnade över henne till sin pappa för att jag skulle gå och kissa.

I vårt fall är pappan ingen småbarnsmänniska, han älskar sina barn och umgås gärna med dom men han trivs bättre när dem är lite större. Räknar vi ihop lediga dagar han har tagit med den stora fram tills nu så har han varit hemma mycket mer än vad jag har varit. Varför är detta fel? Varför ska ni lägga er i när han umgås med sina barn?
Ska det inte gå att diskutera jämställd småbarnstid utan att just du känner dig personligen kritiserad, menar du?
 
Jag fick tvär nej till sjukskrivning efter förlossning, snittades och hade hur gärna jag än velat absolut inte kunnat gå tillbaka till arbete de första 6v då jag inte fick lyfta mer än bebis vikt på så länge.
Fick besked (från läkare och FK) att endast de med svårare komplikationer kan sjukskrivas oavsett om vi pratar snitt eller vaginal förlossning. Så du får nog räkna med att driva det ganska långt om du behöver få igenom något sådant.
Lustigt nog blir jag sjukskriven NU 11 månader senare efter en ny bukoperation (delvis komplikationer efter snittet) som efteråt är betydligt mindre begränsande i min rörlighet än snittet:cautious:
Ja jag har hört lite olika om detta. Vissa som fått nej, vissa som blivit sjukskrivna men också många som inte försökt.
Jag har med mig att det kan bli hur som!
 
Ska det inte gå att diskutera jämställd småbarnstid utan att just du känner dig personligen kritiserad, menar du?
Fast trådstarten var en ren känga till alla som inte har delat upp föräldraledigheten 50/50. Abslot kan man diskutera ämnet i sig och även försöka få fler föräldrar att dela på det, men att börja med att trycka till de familjerna som gör inte gör så är helt fel sätt att börja. Då får man faktiskt ta att folk reagerar och säger ifrån.
 
Jag fick tvär nej till sjukskrivning efter förlossning, snittades och hade hur gärna jag än velat absolut inte kunnat gå tillbaka till arbete de första 6v då jag inte fick lyfta mer än bebis vikt på så länge.
Fick besked (från läkare och FK) att endast de med svårare komplikationer kan sjukskrivas oavsett om vi pratar snitt eller vaginal förlossning. Så du får nog räkna med att driva det ganska långt om du behöver få igenom något sådant.
Lustigt nog blir jag sjukskriven NU 11 månader senare efter en ny bukoperation (delvis komplikationer efter snittet) som efteråt är betydligt mindre begränsande i min rörlighet än snittet:cautious:

Galet! Absolut ingen kritik till dig utan bara en fundering kring det absurda i situationen.

Hur tänker de sig att någon som inte ens kan lyfta sitt eget barn på grund av operationen (KS) ska ta hand om detsamma? Den som är föräldraledig ska ju ta hand om barnet, kan en person inte ta hand om barnet verkar ju föräldraledighet inte lämpligt utan sjukskrivning. Blir föräldrarna "tvingade" att ta dubbeldagar då? Eller att den ena är hemma helt utan ersättning?
 
Fast trådstarten var en ren känga till alla som inte har delat upp föräldraledigheten 50/50. Abslot kan man diskutera ämnet i sig och även försöka få fler föräldrar att dela på det, men att börja med att trycka till de familjerna som gör inte gör så är helt fel sätt att börja. Då får man faktiskt ta att folk reagerar och säger ifrån.
Apropå trycka till: ”Vad ger ER rättighet att lägga er i hur vi löser föräldraledigheten i vår familj?” Det är lätt att få intrycket att du vill döda vidare diskussion genom att påstå dig vara personligen kritiserad.

För min del var trådstarten klockren.
 
Hur vill du bygga om den? Alltså hur vill du ha den i stället?

Jag håller med dig om första året och SGI:n, där tycker jag det fallerar idag då det oftast är mammorna som är hemma första tiden och därmed får större möjlighet till längre tid med barnet på samma FP-dagar som pappan på kortare tid.

Jag tycker lägstanivådagarna ska bort. Så istället för 380+90 vill jag endast ha fulla ersättningsdagar. Vet inte vad som är rimligt samhällsekonomiskt men kanske 410 dagar totalt och så kvotera det nästa jämnt säg 180 dagar var och behålla 50 dagars flexibilitet. Sedan tycker jag man ska införa en kvot på sparade dagar redan vid 3 år. Män ska uppmuntras att vara hemma när barnen är små i första hand. Inga långa semestrar under fotbolls-VM.

Angående SGI så måste man ju ändå utgå från att mamman är hemma först pga återhämtning och eventuell amning. Men skulle man kunna kvotera även SGI-skyddet så det gäller 6 månader per förälder? Så om mamman är hemma första året kan pappan nyttja SGI-skyddat sitt första halvår hemma. Med mitt system innebär det att om det nyttjas till fullo har varje förälder kvar 50 dagar vid barnets tvårsdag plus 50 flexibla dagar. Hur låter det ur såväl jämställdhets- som barnperspektiv. Detta är inget jag övervägt i detalj, men en möjligt utgångspunkt.

Men låt mig gissa att några ändå kommer haka upp sig på det faktum att jag inte valt att kvotera föräldradagarna 50/50 i mitt exempel.:p
 
Senast ändrad:
Varje gång en sån här tråd dyker upp så blir jag lika ställd varenda gång. Vad ger ER rättighet att lägga er i hur vi löser föräldraledigheten i vår familj? Varför ska vilt främmande människor får säga till mig och min sambo att han är en kass pappa för att han inte ville vara hemma först med sina två döttrar?
Vi har en valfrihet i Sverige och en extremt generös föräldraförsäkring som inte många andra länder har, och det är nog de allra flest jäkligt stolta över, men varför måste samhället gå in och styra hur familjerna använder den ända ner på dagsnivå?

Med våra två barn var jag hemma första året. Med nr ett pga att jag ändå blev av med jobbet strax innan. Så hur skulle vi annars överlevt? Men bara för att han inte var hemma första året betyder det inte att han inte har en fin relation till den stora.
Nr två störtvägrade vara hos någon annan än mig de första 4 månaderna. Hon skrek sig blå bara jag lämnade över henne till sin pappa för att jag skulle gå och kissa.

I vårt fall är pappan ingen småbarnsmänniska, han älskar sina barn och umgås gärna med dom men han trivs bättre när dem är lite större. Räknar vi ihop lediga dagar han har tagit med den stora fram tills nu så har han varit hemma mycket mer än vad jag har varit. Varför är detta fel? Varför ska ni lägga er i när han umgås med sina barn?

Problemet är inte vilket val enskilda par gör utan att den totalt sett enorma snedfördelningen (kvinnor är hemma minst 3 gånger mer med barnen än männen) mycket stor påverkan i samhället när det gäller jämställdheten på i princip alla plan. Utan ett en totalt sett jämnare fördelning av föräldradagar och VAB kommer inte ojämställdheten bli märkbart mindre.

Det många ifrågasätter är om staten/skattebetalarna verkligen ska finansiera en sådan snedfördelning som ger så stor påverkan i samhället? Alla kan göra precis hur de vill, frågan är vad ska man få skattepengar för?

Jag kan se frågan ur flera perspektiv, detta perspektivet jag beskrev här är ovanifrån på totalen i Sverige utan att lägga värderingar i enskilda familjers val.
 
Nej? Det har jag inte heller skrivit någonstans. :)

Det sa jag inte 😉 Men i tidigare trådar har det påtalats av användare att då får man pumpa. Fel av mig att applicera på ditt inlägg.

Hursomhelst, för oss, där jag helammar och dottern vägrar flaska går det inte att dels 50/50 nu.
Även om det vore skönt ibland. Sen håller jag med tidigare talare angående hormoner. Det gör fysisk t ont för mig att inte vara med min dotter. Gissar att det har med amningshormoner att göra. Min man känner av förklarliga skäl inte så. Därmed inte sagt att han inte älskar sin avkomma.

Jag kommer ekonomiskt behöva börja jobba deltid sen när hon slutar helamma. Min man ska plugga så han kommer inte ta ut så mycket mer föräldraledighet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 775
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 005
Senast: Enya
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 399
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 185
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp