JAG vs VI

[Stinaelin]

Sv: JAG vs VI

Jag förstår också lite vad du menar, MEN;

För det första är det jag som skriver här, inte min man, så då kan det automatiskt bli jag istället för vi.

För det andra, min man är helt ointresserad av kläder, och jag älskar att shoppa. Han är en underbar far, sköter dem lika mycket som jag (även om det är jag som är mammaledig för tillfället, han ska ta sin halva senare i år), men det är jag som köper kläder. Tyvärr. Jag kan tänka mig att han spontant kanske köpt 4-5 klädesplagg under sina 4 år som pappa. Jag och farmor köper resten. Vad ska jag göra åt det? Som sagt, jag älskar att shoppa (men har lite för lite pengar bara...) Däremot så är det han som lagar maten nästan uteslutande.

För det tredje, som många skrivit redan; jag är gravid men vi väntar barn. Det är faktiskt ett tillstånd som är väldigt påtagligt. Det är jag som måste gå upp och kissa varje kvart, jag som får sammandragningar, jag som måste äta järntabletter, jag som klämmer ut ungen mm mm. Givetvis med hans stöd!

De stora, övergripande besluten, de tar givetvis VI. Men fleeceoverallen, den valde jag. Fast han var faktiskt med och valde färg, minns jag !

 

[cirkus]

Sv: JAG vs VI

"Ex.vis. om man (mamma och pappa) på BB klädde på barnet tio gånger, och ett halvår senare får frågan vilken sorts kläder man använde på barnet på BB, så blir svaret för mig "VI hade en grön fleeceoverall". Oavsett vem som klädde på barnet flest gånger, så var det vårt barn, vårt inköp av kläder, vårt val."

Eller rent av H*N hade fleeceoverall. jag tror att det är bra att göra en individ av barnet - inte nånting som "VI" har skapat. samma sak med vad barnet äter, H*N har börjat få smakportioner, varför säga att VI/JAG ger smakportioner.

Men detta är egentligen språkliga detaljer, men jag tror att det speglar en hållning.

JAG har varit gravid, men VI har fått barn (som många andra skrivit redan). Aldrig att jag skulle få för mig att säga att VI är gravida. Det låter urtöntigt.

 

[FeelingGreen]

Sv: JAG vs VI

Mitt i prick!!

Vi-pratet kan verkligen gå till överdrift ibland. Har också märkt av det i bekantskapskretsen. Pinsamma saker är t ex:

Att per automatik rösta på samma politiska parti.
Jag har inte att göra med vad min sambo röstar på - dock kan det vara kul att diskutera politik/värdegrund i lagom doser ibland...

Att sitta klistrade vid varandra en hel festkväll.
Inte släpper vi in någon annan i vår lilla bubbla - vi svarar knappt på tilltal och vi dansar absolut bara med varandra. (Stanna hemma nästa gång, då!! )

Att börja varannan mening med att "Vi tycker..."
Jag tycker också som min sambo ibland - och ibland inte. Blir roligare så...

Detta är lite av vad JAG tycker... (och faktiskt även sambon, nu när jag tänker efter

 

[maiagull]

Sv: JAG vs VI

He he det låter som golit.

Men jag lovar, "vi" är inte golit. Inte här iallafall.

 

[maiagull]

Sv: JAG vs VI

Ex.vis. om man (mamma och pappa) på BB klädde på barnet tio gånger, och ett halvår senare får frågan vilken sorts kläder man använde på barnet på BB, så blir svaret för mig "VI hade en grön fleeceoverall". Oavsett vem som klädde på barnet flest gånger, så var det vårt barn, vårt inköp av kläder, vårt val.

Vet att det helt är en petsak, och jag menar inte att vara grinig eller gnällig, ville bara diskutera kring en reflektion!

Men jag använder inte vi i det sammanhanget alls. Bebben har en grå fleeceoverall. Alltså säger jag "Stinas fleeceoverall" .

Jag retar mig mer på att mammor speciellt, pratar om sig själva i tredje person.

Exempel
- Du vet väl att mamma inte tycker om när du gör sådär?
eller
- Mamma måste få dricka upp sitt kaffe.
eller
- Du måste säga till mamma när du går iväg, annars blir mamma så orolig och då måste mamma söka efter dig.

Men hallå, var tog jag vägen där? Eller menar dem vilken mamma som helst?

 

[Garpen]

Sv: JAG vs VI

Jag försöker nog att använda "vi" och "våra" då jag pratar om våra barn, eftersom det känns mest rätt. Dock med viss urskiljning:

Vardagligt: "Jag väckte barnen", "Jag skjutsade till stallet" o s v. (För det gjorde jag ju!) Ett "vi" skulle låta lite konstigt här.

Mer övergripande föräldraskap: "Våra barn har fått lära sig..." "Vi har som regel..." , "Våra barn brukar..." o s v.

Lite luddigt - hoppas att någon förstår hur jag menar...

Huvudet på spiken! Kunde inte du ha startat den här tråden i stället för mig, jag uttrycker mig ju bara så knasigt. :smirk:

JAG skjutsade till stallet i morse, just för att det var vad jag gjorde idag. Men VI brukar skjutsa våra barn till stallet för att de tycker om att rida, om man talar i generellt imperfektum.

Precis som att VI brukar ha en grön fleeceoverall till bebisen för VI tycker det fungerar bra, men JAG satte på bebisen fleeceoverallen i morse för det var lite kyligt ute.

 

[Garpen]

Sv: JAG vs VI

Men detta är egentligen språkliga detaljer, men jag tror att det speglar en hållning.

det är det jag menar. Detaljfrågan spelar egentligen ingen roll, men funderade på vilken hållning/syn man har på föräldraskapet om mamman alltid säger "jag gör" och "mitt barn".

 

[Garpen]

Sv: JAG vs VI

Jag retar mig mer på att mammor speciellt, pratar om sig själva i tredje person.

Absolut! Retar mig på samma sak! Både när de pratar om sig själv och andra i tredje person. Kan ju heller inte vara bra när barnet ska lära sig tala och kanske börjar tala om sig själv i tredje person.

 

[Jane_Done]

Sv: JAG vs VI

Absolut! Retar mig på samma sak! Både när de pratar om sig själv och andra i tredje person. Kan ju heller inte vara bra när barnet ska lära sig tala och kanske börjar tala om sig själv i tredje person.

Att tala om sig själv som mamma och pappa är en inlärningsprocess för barnet och som förälder vet man instinktivt att det abstrakta "jaget" eller "miget" är för svårt för barnet just då så man eftersträvar maximal tydlighet. "Kom till mig!" eller "Jag vill att du ska.." är ganska svårt.

Med stigande ålder på barnet brukar det ju försvinna.

 

[Sissan]

Sv: JAG vs VI

Jag retar mig mer på att mammor speciellt, pratar om sig själva i tredje person.

Exempel
- Du vet väl att mamma inte tycker om när du gör sådär?
eller
- Mamma måste få dricka upp sitt kaffe.
eller
- Du måste säga till mamma när du går iväg, annars blir mamma så orolig och då måste mamma söka efter dig.

Men hallå, var tog jag vägen där? Eller menar dem vilken mamma som helst?

Ja och dessa mammor talar också gärna med barnet med barnets namn på samma vis.
Exempel
-Oskar måste äta sin mat nu då blir mamma glad.
eller
-Nu ska Oskar klä på sig, visa mamma vad snabb Oskar är.
eller
-Oskar ska vara snäll och inte bråka med mamma.

Sånt här kan ju göra vem som helst förvirrad ju...

 

[Sissan]

Sv: JAG vs VI

Att tala om sig själv som mamma och pappa är en inlärningsprocess för barnet och som förälder vet man instinktivt att det abstrakta "jaget" eller "miget" är för svårt för barnet just då så man eftersträvar maximal tydlighet. "Kom till mig!" eller "Jag vill att du ska.." är ganska svårt.

Med stigande ålder på barnet brukar det ju försvinna.

Håller med dig här men det är just det sista som gör att jag hakar upp mig på att vissa tar ju aldrig bort det fastän barnet hinner bli 3-5 år och då låter det för vidrigt!!!
Till små barn använder man det ju men nog tar jag/vi då bort det rätt tidigt faktiskt, då vi märker att barnet har begreppen klara för sig i alla fall...

 

[Garpen]

Sv: JAG vs VI

Aha!
Då har jag lärt mig något idag! Tack! Tänkte faktiskt tanken när jag skrev det, men trodde inte riktigt att det var så, men nu vet jag bättre.

 

[dressyrtant]

Sv: JAG vs VI

Jag tänkte mig nog detta på ett mer teoretiskt plan, inte så praktiskt i vardagen som det här mynnade ut i.

Jag tror att det är för att barnet fortfarande är teoretiskt för dig och praktiskt för dem som har svarat.

 

[FeelingGreen]

Sv: JAG vs VI

Förstod dig där redan från början

Om man nu har turen att vara två föräldrar, så är väl "vi-känsla" det bästa man kan ha! Att ständigt säga "Jag" luktar "Jag-kan-barnen-bäst" lång väg...

 

[Jane_Done]

Sv: JAG vs VI

Håller med dig här men det är just det sista som gör att jag hakar upp mig på att vissa tar ju aldrig bort det fastän barnet hinner bli 3-5 år och då låter det för vidrigt!!!
Till små barn använder man det ju men nog tar jag/vi då bort det rätt tidigt faktiskt, då vi märker att barnet har begreppen klara för sig i alla fall...

Fast jag brukar försöka undvika att värdera andra föräldrar.

 

[indian-charlie]

Sv: JAG vs VI

Om man nu har turen att vara två föräldrar, så är väl "vi-känsla" det bästa man kan ha! Att ständigt säga "Jag" luktar "Jag-kan-barnen-bäst" lång väg...

Vi-känsla har man även om man nu använder sig av jag, det är ju trots allt så att det är jag som gör saken för stunden, eller om det är pappan i fråga så säger väl han också jag när han gör saker med barnet.

Det handlar inte om att barnet är mitt enbart bara för att man använder sig av jag.



För övrigt så håller jag med Jane_Done när det gäller inlärningsprocessen.

 

[Sissan]

Sv: JAG vs VI

Fast jag brukar försöka undvika att värdera andra föräldrar.

Anser mig inte heller göra det MEN jag tycker ändå att det låter vidrigt då de talar på det viset med större barn, tycker att det låter nedvärderande, sen talar ju dessa barn också om sig själva i tredje person och det låter ju inte kul alltså! Men detta är min åsikt om själva talat/språket och inte om föräldrarna i sig!! Det är en viss skillnad anser jag.

 

[Jane_Done]

Sv: JAG vs VI

Om inte annat så visar väl din starka reaktion över andras talade språk hur starkt förknippat just språk är med individen och identiteten.

 

[Garpen]

Sv: JAG vs VI

Kan så vara!

 

[Garpen]

Sv: JAG vs VI

Håller med dig helt! Sen kanske det inte är så i praktiken, men för den oinsatte (=jag) låter det som att man är fokuserat på att JAG kan barnet bäst.