Barnanpassad mat (utbruten från Mitt barns sömn)

[BernT]

Drömscenariot är att ha lite av ungens kompisar på besök. Nån äter inte grönsaker, nån äter inte fläsk, nån gillar absolut inte sås... Tack gode gud för tacos.

Vår unge äter inte ens tacos liksom vilken unge gillar inte tacos??

 

[Imogen]

Vår unge äter inte ens tacos liksom vilken unge gillar inte tacos??

Jag tänker ändå att ni är inne på rätt spår som serverar sånt ni vet att hon äter. Mycket hellre ett barn med ”tråkig” diet än ett barn med ett komplicerat förhållande till mat. Sen får man försöka utöka repertoaren allt eftersom.

 

[turbofling]

Vår unge äter inte ens tacos liksom vilken unge gillar inte tacos??

Min son tycker inte heller om tacos, men hans storasystrar älskar det.

 

[vemsomhelst123]

Fast det du beskriver där är ju inte att tvinga. Vad gör ni om barnet vägrar?

Vi är snarare i motsatt situation, att vi är förvånade över hur vanligt det är i vår omgivning att föräldrar har den regeln av något sorts principskäl eller tro om att bara man är 100 % konsekvent så ”lär barnen sig”. Jo visst men vad är det de lär de sig egentligen?

För tro mig det är inte så att det blir en icke-fråga bara för att man har den regeln. Exempelvis nära vänner till oss vars barn varje gång tjatar om att gå från bordet, eller klagar på att den andra är långsam, eller måste gå på toa, och föräldrarna påminner om att man alltid måste vänta på varandra . Än märkligare blir det när våra barn inte har den regeln…

Fast det du beskriver där är ju inte att tvinga. Vad gör ni om barnet vägrar?

Vi är snarare i motsatt situation, att vi är förvånade över hur vanligt det är i vår omgivning att föräldrar har den regeln av något sorts principskäl eller tro om att bara man är 100 % konsekvent så ”lär barnen sig”. Jo visst men vad är det de lär de sig egentligen?

För tro mig det är inte så att det blir en icke-fråga bara för att man har den regeln. Exempelvis nära vänner till oss vars barn varje gång tjatar om att gå från bordet, eller klagar på att den andra är långsam, eller måste gå på toa, och föräldrarna påminner om att man alltid måste vänta på varandra . Än märkligare blir det när våra barn inte har den regeln…

Det är också en ickefråga att smaka. För oss handlar det inte om en principsak att sitta kvar utan att vi har trevligt. Hittills har alla barn suttit kvar när vi pratat om saker de gillat

 

[zassoo]

Jag tänker ändå att ni är inne på rätt spår som serverar sånt ni vet att hon äter. Mycket hellre ett barn med ”tråkig” diet än ett barn med ett komplicerat förhållande till mat. Sen får man försöka utöka repertoaren allt eftersom.

Verkligen detta, ett så okomplicerat förhållande som möjligt till mat är mitt mål för barnen (och mig själv). Man är inte duktig för att man äter en viss mängd, det ska inte ens kommenteras hur mycket eller lite man äter, lyssna på om det känns bra i magen, om det är något du inte gillar så strunta i det, uppmuntrar att provsmaka men vill man inte så respekterar jag det.

Min fyraåring var ganska selektiv mellan ca 2-3,5 år och kunde ibland bara äta knäckebröd på förskolan. Det var lite jobbigt men vi har aldrig pressat henne. Undan för undan har det släppt så jag känner mig positiv, idag önskade hon korv stroganoff vilket aldrig hade hänt för bara några månader sen (blandad mat herregud ).

 

[Sel]

Både jag och bror har alltid varit okomplicerade matbarn, och det slog väl till viss del tillbaka på föräldrarna som sällan kom undan med den billiga barnmenyn på restauranger. Däremot tyckte jag alltid att skolmaten var väldigt svår då den var ångad och hade vedervärdig konsistens, men precis som hemma gick det ju bra att äta smörgåsar där.
Har aldrig varit med om att det lagats särskild mat för oss barn varken hemma, hos mor eller farföräldrar, men ibland i andra hushåll. Det var alltid lite tråkigt om vi var bortbjudna och man blev serverad varmkorv bara för att man var barn.

Hemma var det så att man smakade - tyckte man inte om kunde man äta potatisen/riset/salladen/whatever eller en macka.

 

[Ullmerkott]

Jag tycker det är lite trist när det förutsätts att alla barn endast äter tråkig mat. T.ex är motvilliga till att låta barnen ens prova för "det här tycker du nog ändå inte om" så fort det finns något roligare än snabbmakaroner att tillgå. Eller när restaurangen automatiskt sätter fram en urtråkig meny istället för den riktiga bara för att en gäst är väldigt ung.

Jag har alltid älskat mat, men tyckte som liten absolut INTE om pizza, korv eller hamburgare. När man inte gillar sådant blir det väldigt tydligt hur många i vuxenvärlden som reproducerar normen om att barn ska hålla sig till sådant.

Hemma har det serverats allt möjligt, och alltid uppmuntrats att smaka på saker. Var något inte gott kunde man låta bli, och om det icke-goda utgjorde en stor del av måltiden (läs: sill och surströmming) brukade de köpa något annat till mig. Mat ska ju vara något roligt och trevligt.

 

[vemsomhelst123]

Fast det du beskriver där är ju inte att tvinga. Vad gör ni om barnet vägrar?

Vi är snarare i motsatt situation, att vi är förvånade över hur vanligt det är i vår omgivning att föräldrar har den regeln av något sorts principskäl eller tro om att bara man är 100 % konsekvent så ”lär barnen sig”. Jo visst men vad är det de lär de sig egentligen?

För tro mig det är inte så att det blir en icke-fråga bara för att man har den regeln. Exempelvis nära vänner till oss vars barn varje gång tjatar om att gå från bordet, eller klagar på att den andra är långsam, eller måste gå på toa, och föräldrarna påminner om att man alltid måste vänta på varandra . Än märkligare blir det när våra barn inte har den regeln…

Det handlar inte om att ”lära sig” utan att det är en trevlig stund där alla sitter ner tillsammans. Jag har förstått att vi ser olika på saker och att du tycker jag anser att jag är en perfekt förälder (det är jag långt ifrån..) men måltiderna är en trevlig stund för oss, oavsett vad man äter eller inte äter. Det är en trevlig stund när vi äter med andra barn också. Och sitter vårt barn en stund vid bordet äter hon oftast mer än om hon hade fått gå när hon ville. Vi har i princip aldrig tjat om att gå från bordet, så varför öppna den dörren tänker jag. Dessutom är det ju faktiskt så livet fungerar sen. Jag känner ingen vuxen som reser sig från ett middagsbord och sätter sig i soffan med sin telefon innan alla är klara.

 

[vemsomhelst123]

Jag tänker ändå att ni är inne på rätt spår som serverar sånt ni vet att hon äter. Mycket hellre ett barn med ”tråkig” diet än ett barn med ett komplicerat förhållande till mat. Sen får man försöka utöka repertoaren allt eftersom.

Men varför skulle barnen få ett komplicerat förhållande till mat för det? Jag förstår att man vill att barnet ska äta och en del barn är ju verkligen selektiva, men av all den lilla forskning som är gjord visar inget på att erbjuden varierad kost skulle skapa ett komplicerat förhållande till mat. Däremot trugande eller som tidigare nämnts att det är ”duktigt” att äta upp. Vi försöker att aldrig truga, tjata eller värdera mängden äten mat, och tror stenhårt på att barnet inte kommer svälta ihjäl oavsett äten mängd.

 

[gulakatten]

Vi försöker att aldrig truga, tjata eller värdera mängden äten mat, och tror stenhårt på att barnet inte kommer svälta ihjäl oavsett äten mängd.

Jag skulle aldrig ha hjärta att laga mat som jag vet att dottern inte äter och sen låta henne gå hungrig till sängs. Oavsett om hon svälter ihjäl eller ej av det.

——-

Vår dotter är liten än men äter i princip allt och i stor mängd. Hon tycker om stark mat och älskar olivolja, vilket hon gärna äter med sked. Vi har aldrig tjatat om mat och ser alltid till att det finns nåt på bordet hon tycker om. Vi lagar inte speciell mat till henne men äter hon inte köttet exempelvis så serverar vi broccoli och blomkål och bulgur som hon kan äta mer av istället. Inget krav på att smaka, man äter det man vill. Och absolut inget krav på att sitta kvar och sitta still! Låter så himla tråkigt. Vi sitter och pratar och hon sitter med så länge hon vill. Oftast vill hon byta och sitta i mitt knä när hon ätit upp sin mat, för att fortsätta äta min mat. Det får hon alltid göra. När hon sen vill får hon gå från bordet.

Jag tycker att vi än så länge alltid har trevliga middagar och vi kommer fortsätta med vårt sätt så länge det går. Lugn och ro med lite krav.

 

[Roheryn]

Drömscenariot är att ha lite av ungens kompisar på besök. Nån äter inte grönsaker, nån äter inte fläsk, nån gillar absolut inte sås... Tack gode gud för tacos.

Tacos-konceptet är ju väldigt tacksamt och kan appliceras på många sorters mat! Alltså många skålar med olika sorters grönsaker, proteiner, såser osv så att man själv kan plocka ihop det man gillar. Kanske därför tacos är så populärt hos barnfamiljer?

 

[Imogen]

Det är också en ickefråga att smaka. För oss handlar det inte om en principsak att sitta kvar utan att vi har trevligt. Hittills har alla barn suttit kvar när vi pratat om saker de gillat

Jag har svårt att hänga med i dina beskrivningar. Först skriver du att ni tvingar barnet att smaka och ni har som regel att man sitter kvar tills alla är klara. Sen skriver du att barnet alltid smakar oavsett och att alla sitter kvar bara för att det är trevligt.

En icke-fråga för mig är något som bara blir utan att jag avsiktlig arbetade för det. Lite som att jag påstod att jag tvingade mina barn till fredagsmys varje fredag och hade som regel att alla skulle vara med. DET är en icke-fråga

 

[julgrisen]

Jag tänker att det där med att man äter det som serveras eller inte alls också funkar olika beroende på hur barnet växer osv. Mina barn har alltid varit ganska små och tunna och deras första veckor hade vi så svårt att få i dem tillräckligt med mat att vi blev inlagda några dygn med sond, den upplevelsen sitter fortfarande väldigt hårt i mig och jag har därför svårt för att bara tänka att de äter om de är hungriga. Det har liksom inte sett ut så tidigare. Nu väger de som de ska och jag tror absolut inte att de skulle svälta om jag inte såg till att det fanns mat de äter men jag tror att jag haft ett mer avslappnat förhållande till att de inte äter om de haft mer hull och inte haft den historien med sig.

Vi ser alltid till att det finns något de gillar på bordet, oftast äter vi saker som vi antingen vet att de gillar eller åtminstone tror starkt att de kommer äta. Sen händer det ju att de plötsligt inte tycker om mat de tidigare tyckt om och då får de äta typ pasta och grönsaker och ost. Igår hade vi rester kvar från dagen innan som de fick när de inte ville ha dagens mat.
Vi har inga regler om att sitta kvar vid bordet när man ätit klart, däremot säger vi att man sitter på sin stol så länge man fortfarande äter, vi äter inte middag under bordet . De kommer ofta över och sitter i våra knän en stund och då kan det gå att äta lite till. Tycker vi har trevliga måltider, ser ingen mening med att de ska sitta kvar när de känner sig klara, det blir lugnare för alla om de kan gå och leka.

 

[vemsomhelst123]

Jag har svårt att hänga med i dina beskrivningar. Först skriver du att ni tvingar barnet att smaka och ni har som regel att man sitter kvar tills alla är klara. Sen skriver du att barnet alltid smakar oavsett och att alla sitter kvar bara för att det är trevligt.

En icke-fråga för mig är något som bara blir utan att jag avsiktlig arbetade för det. Lite som att jag påstod att jag tvingade mina barn till fredagsmys varje fredag och hade som regel att alla skulle vara med. DET är en icke-fråga

Ja det är klart hon inte smakar frivilligt på allt, men det ifrågasätts inte att smaka, sen behöver man inte äta av det.. vi jobbar inte speciellt hårt på det, så det är en ickefråga för mig. Och det är trevligt att äta (oftast) hos oss.

 

[Imogen]

Men varför skulle barnen få ett komplicerat förhållande till mat för det? Jag förstår att man vill att barnet ska äta och en del barn är ju verkligen selektiva, men av all den lilla forskning som är gjord visar inget på att erbjuden varierad kost skulle skapa ett komplicerat förhållande till mat. Däremot trugande eller som tidigare nämnts att det är ”duktigt” att äta upp. Vi försöker att aldrig truga, tjata eller värdera mängden äten mat, och tror stenhårt på att barnet inte kommer svälta ihjäl oavsett äten mängd.

Fast jag har verkligen inte skrivit att en varierad kost skulle ge ett komplicerat förhållande till mat.

 

[vemsomhelst123]

Jag tänker att det där med att man äter det som serveras eller inte alls också funkar olika beroende på hur barnet växer osv. Mina barn har alltid varit ganska små och tunna och deras första veckor hade vi så svårt att få i dem tillräckligt med mat att vi blev inlagda några dygn med sond, den upplevelsen sitter fortfarande väldigt hårt i mig och jag har därför svårt för att bara tänka att de äter om de är hungriga. Det har liksom inte sett ut så tidigare. Nu väger de som de ska och jag tror absolut inte att de skulle svälta om jag inte såg till att det fanns mat de äter men jag tror att jag haft ett mer avslappnat förhållande till att de inte äter om de haft mer hull och inte haft den historien med sig.

Vi ser alltid till att det finns något de gillar på bordet, oftast äter vi saker som vi antingen vet att de gillar eller åtminstone tror starkt att de kommer äta. Sen händer det ju att de plötsligt inte tycker om mat de tidigare tyckt om och då får de äta typ pasta och grönsaker och ost. Igår hade vi rester kvar från dagen innan som de fick när de inte ville ha dagens mat.
Vi har inga regler om att sitta kvar vid bordet när man ätit klart, däremot säger vi att man sitter på sin stol så länge man fortfarande äter, vi äter inte middag under bordet . De kommer ofta över och sitter i våra knän en stund och då kan det gå att äta lite till. Tycker vi har trevliga måltider, ser ingen mening med att de ska sitta kvar när de känner sig klara, det blir lugnare för alla om de kan gå och leka.

Det tror jag med, ditt översta stycke alltså. Vi har aldrig haft den oron men kan se vad det gjort med både nära släktingar och vänner. Min äldre bror har två barn (ett kräset och ett som äter allt) som när de var bebisar inte gick upp i vikt, min yngre bror har en gullig liten heffaklump och det är stor skillnad i deras inställning till mat och barn. Men också hur det blivit en maktkamp för min äldre brors familj som jag till varje pris vill undvika för egen del, smaka behöver man men äta kommer det aldrig tjatas om. Då får det bli en macka eller två innan läggdags istället.

 

[vemsomhelst123]

Fast jag har verkligen inte skrivit att en varierad kost skulle ge ett komplicerat förhållande till mat.

Nej, men att det skulle bli ett komplicerat förhållande till mat om man ibland bjöds på mat man inte tycker om..

 

[vemsomhelst123]

Jag skulle aldrig ha hjärta att laga mat som jag vet att dottern inte äter och sen låta henne gå hungrig till sängs. Oavsett om hon svälter ihjäl eller ej av det.

——-

Vår dotter är liten än men äter i princip allt och i stor mängd. Hon tycker om stark mat och älskar olivolja, vilket hon gärna äter med sked. Vi har aldrig tjatat om mat och ser alltid till att det finns nåt på bordet hon tycker om. Vi lagar inte speciell mat till henne men äter hon inte köttet exempelvis så serverar vi broccoli och blomkål och bulgur som hon kan äta mer av istället. Inget krav på att smaka, man äter det man vill. Och absolut inget krav på att sitta kvar och sitta still! Låter så himla tråkigt. Vi sitter och pratar och hon sitter med så länge hon vill. Oftast vill hon byta och sitta i mitt knä när hon ätit upp sin mat, för att fortsätta äta min mat. Det får hon alltid göra. När hon sen vill får hon gå från bordet.

Jag tycker att vi än så länge alltid har trevliga middagar och vi kommer fortsätta med vårt sätt så länge det går. Lugn och ro med lite krav.

Nä det gör ju inte vi heller, har ju skrivit massa gånger att det erbjuds kvällsfika isåfall

 

[Imogen]

Det handlar inte om att ”lära sig” utan att det är en trevlig stund där alla sitter ner tillsammans. Jag har förstått att vi ser olika på saker och att du tycker jag anser att jag är en perfekt förälder (det är jag långt ifrån..) men måltiderna är en trevlig stund för oss, oavsett vad man äter eller inte äter. Det är en trevlig stund när vi äter med andra barn också. Och sitter vårt barn en stund vid bordet äter hon oftast mer än om hon hade fått gå när hon ville. Vi har i princip aldrig tjat om att gå från bordet, så varför öppna den dörren tänker jag. Dessutom är det ju faktiskt så livet fungerar sen. Jag känner ingen vuxen som reser sig från ett middagsbord och sätter sig i soffan med sin telefon innan alla är klara.

Men vad tror du anledningen till detta är?

 

[vemsomhelst123]

Men vad tror du anledningen till detta är?

Att vi pratar om tex kiss och bajs vid matbordet ibland, att vi leker bluey lekar om vad det bästa idag varit, eller att man får turas om att tänka på någonting osv osv. Det är väldigt tramsigt vid matbordet men ofta är det då det kommer fram saker som hänt eller som barnet funderar på (eftersom jag är en så dålig förälder som inte nattar mitt barn ). Vi får inte mycket vuxendiskussion just där och då och det är säkert rätt trist att äta middag hos oss som vuxen. Men när alla är mätta (eller om det äts skaldjur) så kan vi prata vuxenprat efter middagen när barnet/barnen har skärmtid.
https://www.adlibris.com/se/bok/sma...m+(SE)&tduid=9dd995b17c4876aed1e8a09ff2272eb8
Den här boken har gott om tips kring en trevligare måltid.