Jag skiter i det här med barn och graviditet nu :(

[em-pirre]

Om man haft två eller färre.

Fast då är det ju förståeligt? Det behöver inte vara nåt fel om man haft ett eller två missfall. Tre däremot visar på att någon högst troligt är galet.

 

[Squie]

Jag vet väl egentligen att det inte är mitt fel, men ja jag tar på mig det hela. Jag är den som äter mediciner, min sambo har barn sen innan så jag anser att det inte kan vara fel på honom. Jag tänker att alla kvinnor ska kunna få barn (nej jag vet inte att det inte är så men jag kan inte rå för det. Andra som inte kan få barn klandrar jag inte...)

Jag förstår tankegången och jag ser den som oerhört destruktiv för dig. Får du hjälp på något sätt med dina tankar? För jag tänker att de på inga sätt gagnar dig och ditt mående. Nu menar jag inte den fysiska biten att inte få behålla utan den psykiska biten med allt vad det innebär att inte få behålla och hur det påverkar dig i vardagen, i ditt liv.

 

[Kilauea]

Fast då är det ju förståeligt? Det behöver inte vara nåt fel om man haft ett eller två missfall. Tre däremot visar på att någon högst troligt är galet.

Fast jag tycker det är tokigt. Inte att de kräver minst tre missfall, utan att de räknar ett års försök från senaste missfallet. Har man otur då blir man gravid efter 9 månaders försök, får missfall, blir gravid efter ytterligare nästan ett år och får missfall. Och så räknas det ändå inte som att man försökt i ett års tid utan man får hjälp först ett år efter det missfallet.

 

[moster]

Uppdatering:
När jag avbokade tiden för 12 veckors kollen/inskrivningen så sa barnmorskan att jag skulle vända mig till gyn avdelningen med en utredning pga 3 missfall.
Det ironiska med gyn (även vårdcentralen...) i mitt landsting är att om man vill ha en tid/telefon så måste man ringa 07:00 på morgonen, lämna personnummer + telnummer och så ska dom ringa upp och så får man en tid samma dag. (När man lämnar telenummer så är det en svarar som säger vilken tid sjukhuset kommer att ringa - tidigast 08:00, Och sen får man hålla tummarna för att det finns lediga tider kvar för dagen om det något du behöver kolla upp nu, nu, typ ont i halsen, har dom inga tider så får ringa tillbaka morgonen därpå för att dom får inte ge ut tider för dagen efter... Vilket gör att har du en vanligt jobb så får du typ ta ledigt hela dagen och hålla tummarna... Men utredningar eller mindre grejer kan man iaf boka tid för )

Ringde iaf till Gyn på onsdagen och där hade dom inga lediga tider för detta så dom ville att jag skulle ringa till Fertilitetsavdelningen (tror jag det hete), vilket innebär att jag måste vänta till torsdagen och ringa dom (07:00), lämnar nummer och dom ska ringa upp, vilket dom inte gör.
På fredagmorgonen när jag står i duschen ringer dom ifrån fertilitetsavdelningen och lämnar medd på min svarare: att hon var på kurs dagen innan och läst i mina journaler vad jag vill och att det inte är till henne jag ska vända mig, utan till kvinnohälsan. Så under fredagen får jag försöka få tag på dom, för dom har inte 07:00 regeln, utan telefontid mellan vissa klockslag. När jag suttit i 20 minuters kö så är det en telefonsvarare som svarar att dom inte har några lediga linjer och att jag ska försöka igen senare, och sen läggs det på, var ju ingen idé att ställa sig i kö igen eftersom det bara var någon minut kvar tills dom stängde... Så helgen gick...
MEN igår fick jag ta på dom efter mycket om och men och nu är det en tid bokad iaf

 

[moster]

Nu har jag varit på mottagningen. Hon som vi träffa ställde massa frågor, gjorde ett vul och hon tyckte det såg normalt ut.
Fick remiss för blodprov, bl.a. Skulle både jag och sambon lämna blod för kromosomavikelse (hon förklara att även om både jag och sambon är friska så kan vi bära på ett varsitt "anlag" som tillsammans skulle ge bebis kromosomfel)

Nu är det bara hålla tummarna och se vad som händer
Någon som gjort samma tester? Vad kollar dom mera än kromosomfel? Jag fick ju lämna typ 7 rör med blod.

 

[turbofling]

Ka inte svara pa dina fragor men jag hallar tummarna att allt gar bra

 

[moster]

Liten uppdatering...

Vi var hos barnmorska och hon kollade mig (livmoder och liknande) och både jag och sambon fick lämna blodprover.
Läkarna hittade att min sambo bär på kromosomfel på 1 och 6 (tydligen väldigt viktiga?), så nu har vi fått remiss till Uppsala och vi ska dit i veckan... Vi får väl se vad som händer nu...

 

[Mabuse]

Just nu behöver vi vila lite.
Som andra kanske sett i en annan tråd så byter jag jobb + att min sambo fått andra upg på jobbet (mycket övertid just nu) så kommer vi kontakta läkare senare. Just nu orkar jag inte någon utredning faktiskt...

Det som är jobbigt är ju att jag har en bonus och jag har ju tidigare gjort en abort (vet ju iof inte om den graviditeten blivit missfall i slutändan iaf) men det känns ju som att vi på något sätt vet att vi iaf att sambon kan få barn och jag vet ärligt inte vad man gör med par som blir gravida men inte kan behålla? Känns som att dom inte kan göra så mycket för att hjälpa oss? Men som sagt jag har ju inte ens pratat med dom, kanske är så enkelt att bara ta lite medicin. Jag äter ju även lite olika mediciner, som det inte finns forskning på hur dom alla gånger påverkar foster alt är medicin inte ska ära sista tre månaderna, så det kanske löser sig om man tar bort dom - hur det nu ska gå... eller så är jag och sambon ingen match som fungerar... vem vet.. ska ta kontakt med läkare senare.

Inför tidigare grav har jag hunnit med att säga till läkaren att det inte varit planerat så det står ju i journaler... och vi har ju inte planerat utan mera händer det så händer det för att ta bort all press kring det.. (jag har även en lite bökig historia kring sex så att hålla på med äggtest och ha sex för "att vi måste" kommer inte bli bra...)
Jag skulle inte kunna sitta och säga att vi försökt aktivt i ett år om vi inte gjort det. Är för ärlig för det så det skulle inte känns bra. Sen beror väl lite på hur man räknar. Jag menar vi har ju varit öppna för graviditet och inte skyddat oss vilket gör ju att vi ändå har försökt så ja, vi måste ju prata med läkare och se vad dom säger. Är det liksom ej gravid under ett år är jag ju rätt körd eftersom jag ändå varit gravid i totalt typ 15 veckor i år (om man slår ihop graviditeterna..)

Det är väl kanske inte någon jättetröst, men som jag har fattat det så kan en anledning till varför man får många missfall helt enkelt vara att man har för lätt att bli gravid. Dvs, det är egentligen inget fel, utan man har en livmoder där allt fäster, så att säga, det som hos andra aldrig hade blivit en graviditet i första läget för att embryot inte är friskt blir en graviditet. Och sen när kroppen "upptäcker" misstaget, så blir det missfall. Så andra hade inte blivit gravida, man själv blir gravid så fort det bara går. Så det behöver egentligen inte vara något fel, eller vara ett tecken på att man aldrig kommer få barn.

 

[Mabuse]

Liten uppdatering...

Vi var hos barnmorska och hon kollade mig (livmoder och liknande) och både jag och sambon fick lämna blodprover.
Läkarna hittade att min sambo bär på kromosomfel på 1 och 6 (tydligen väldigt viktiga?), så nu har vi fått remiss till Uppsala och vi ska dit i veckan... Vi får väl se vad som händer nu...

Alla kromosomfel, i princip, leder till allvarlig skada på fostret. De flesta så illa att barnet inte kan leva. Och om inget går snett så ska ju kroppen abortera såna foster, så det är ju helt rätt att det blir missfall när fostret är svårt skadat, då funkar allt som det ska.

 

[moster]

Alla kromosomfel, i princip, leder till allvarlig skada på fostret. De flesta så illa att barnet inte kan leva. Och om inget går snett så ska ju kroppen abortera såna foster, så det är ju helt rätt att det blir missfall när fostret är svårt skadat, då funkar allt som det ska.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte vart du vill komma?? Ja kromosomfel leder till allvarlig skada, det tror jag dom flesta vet. Ja det är rätt att kroppen aborterar och att den "ska göra det" men att säga att allt fungerar som det ska vet jag ju inte om jag vill hålla med om iom att min sambo bär på kromosomfel.

 

[ako]

Ska jag vara ärlig så vet jag inte vart du vill komma?? Ja kromosomfel leder till allvarlig skada, det tror jag dom flesta vet. Ja det är rätt att kroppen aborterar och att den "ska göra det" men att säga att allt fungerar som det ska vet jag ju inte om jag vill hålla med om iom att min sambo bär på kromosomfel.

Jag tror hon menade att då fanns ju i alla fall en förklaring, och att din kropp ju faktiskt har reagerat som den ska. Jag har läst någonstans att man om någon bär på t ex kromosomfel som nedärvs till vissa embryon kan via ivf plantera in embryon som man konstaterat inte har felet. Hur vet jag inte och det bygger ju på att alla embryon inte får det förstås. Hoppas ni kan få hjälp! Lycka till!

 

[moster]

Jag tror hon menade att då fanns ju i alla fall en förklaring, och att din kropp ju faktiskt har reagerat som den ska. Jag har läst någonstans att man om någon bär på t ex kromosomfel som nedärvs till vissa embryon kan via ivf plantera in embryon som man konstaterat inte har felet. Hur vet jag inte och det bygger ju på att alla embryon inte får det förstås. Hoppas ni kan få hjälp! Lycka till!

a okej.. Ja kanske...

Yes, vi var hos läkaren idag och fick dom 2 tillvägagångssätten som vi kan gå igenom presenterade för oss. Oddsen för fullgången graviditet vid PGD & IVF är cirka 40% då ska tilläggas att jag ska äta hormoner och grejer. Oddsen vid vanlig graviditet är högre, men då ska jag/vi genomgå missfall, moderskapsprover osv.

 

[Mabuse]

Ska jag vara ärlig så vet jag inte vart du vill komma?? Ja kromosomfel leder till allvarlig skada, det tror jag dom flesta vet. Ja det är rätt att kroppen aborterar och att den "ska göra det" men att säga att allt fungerar som det ska vet jag ju inte om jag vill hålla med om iom att min sambo bär på kromosomfel.

Min poäng är det jag skrev, att det är supervanligt att det blir fel i befruktningen, för alla. Att det blir ett embryo som inte kan bli ett friskt barn. Men om man har väldigt lätt för att bli gravid så kan det bli så att de embryona också leder till graviditet, och så blir det ett missfall några veckor senare, istället för att man inte blev gravid alls.

Inte vet jag, men man kan ju tänka sig att kombinationen av en part med två kromosomfel, och en part som har lätt för att bli gravid, skulle kunna leda till flera missfall. Utan att det är något "fel" i den meningen att kvinnan aldrig kommer kunna få barn. Med en partner utan kromosomfel hade hon lätt fått ett friskt barn, och med en partner som hade lite svårare för att bli gravid hade embryona med kromosomfel aldrig blivit graviditeter i första läget. Precis som @ako skriver så finns det idag dessutom tekniker för att göra en ivf, screena vilka embryon som har fått de felaktiga anlaget, och välja ett friskt embryo som man sätter in i livmodern. Så om det skulle vara problemet så finns det en lösning.

Det kanske inte alls är det som är problemet för er, det vet jag såklart inte, men om det skulle vara så.

 

[Mabuse]

Jag tror hon menade att då fanns ju i alla fall en förklaring, och att din kropp ju faktiskt har reagerat som den ska. Jag har läst någonstans att man om någon bär på t ex kromosomfel som nedärvs till vissa embryon kan via ivf plantera in embryon som man konstaterat inte har felet. Hur vet jag inte och det bygger ju på att alla embryon inte får det förstås. Hoppas ni kan få hjälp! Lycka till!

Givet att man inte har två anlag för något, och då skulle man ju ha en kromosomskada själv, så borde det väl aldrig kunna bli så att alla embryon ärver ett anlag, utan statistiskt sett borde det väl bli c:a 25% helt utan kromosomfel om man har två kromosomfel själv i sina anlag?

 

[Kilauea]

a okej.. Ja kanske...

Yes, vi var hos läkaren idag och fick dom 2 tillvägagångssätten som vi kan gå igenom presenterade för oss. Oddsen för fullgången graviditet vid PGD & IVF är cirka 40% då ska tilläggas att jag ska äta hormoner och grejer. Oddsen vid vanlig graviditet är högre, men då ska jag/vi genomgå missfall, moderskapsprover osv.

Risken för missfall finns ju även vid ivf tyvärr.
Har ni bestämt er för ivf?

 

[ako]

Givet att man inte har två anlag för något, och då skulle man ju ha en kromosomskada själv, så borde det väl aldrig kunna bli så att alla embryon ärver ett anlag, utan statistiskt sett borde det väl bli c:a 25% helt utan kromosomfel om man har två kromosomfel själv i sina anlag?

Så är det säkert. Jag har taskig koll på genetik, tänkte att det kanske lika gärna kunde vara något slags dominant fel som gick till alla embryon, men jag har som sagt ingen kunskap.
Grattis på födelsedagen förresten :-)'

 

[Mabuse]

Så är det säkert. Jag har taskig koll på genetik, tänkte att det kanske lika gärna kunde vara något slags dominant fel som gick till alla embryon, men jag har som sagt ingen kunskap.
Grattis på födelsedagen förresten :-)'

Tack!

Om det skulle vara ett dominant fel så skulle ju partnern ha felet själv, men eftersom han själv inte verkade ha ett kromosomfel (sånt missar man ju i regel inte) så måste han ha ett friskt anlag för den allelen också, tänker jag.

 

[ako]

Tack!

Om det skulle vara ett dominant fel så skulle ju partnern ha felet själv, men eftersom han själv inte verkade ha ett kromosomfel (sånt missar man ju i regel inte) så måste han ha ett friskt anlag för den allelen också, tänker jag.

Så är det säkert :-)!

 

[Mabuse]

Risken för missfall finns ju även vid ivf tyvärr.
Har ni bestämt er för ivf?

Det beror ju lite på vad orsaken till missfallen är. Om orsaken är embryon det är fel på, så minskar ju missfallsrisken betydligt när man väljer ut ett friskt embryo och sätter in det.

Dessutom, när man gör en IVF får man höra så mycket om att det inte finns några garantier och att man inte ska ropa hej för tidigt, att man knappt vågar tro att man faktiskt kommer att få en frisk bebis ens i nionde månaden.

Så det finns absolut ingen anledning att grusa förväntningarna för någon som ev. ska göra en IVF, det gör vården jättebra!

 

[Kilauea]

Det beror ju lite på vad orsaken till missfallen är. Om orsaken är embryon det är fel på, så minskar ju missfallsrisken betydligt när man väljer ut ett friskt embryo och sätter in det.

Dessutom, när man gör en IVF får man höra så mycket om att det inte finns några garantier och att man inte ska ropa hej för tidigt, att man knappt vågar tro att man faktiskt kommer att få en frisk bebis ens i nionde månaden.

Så det finns absolut ingen anledning att grusa förväntningarna för någon som ev. ska göra en IVF, det gör vården jättebra!

Jag är själv ofrivilligt barnlös med flera missfall bakom mig och tre års försök, kommer ev också göra ivf. Jag menar inte att grusa nånstans förväntningar, jag bara tolkade Ts inlägg som att det inte blir missfall vid ivf.

Vid vanlig ivf odlas embryo max 5 dagar innan insättning/infrysning har jag för mig. Det är ju vid icsi de väljer ut ägg/spermier mer noggrannt.