Jag skiter i det här med barn och graviditet nu :(

[Jordgubblime]

Beklagar verkligen

 

[moster]

Men nej, inte igen!
Stor kram till dig

Bara en liten tanke i all välmening: Med tanke på hur många MF du haft, har du sökt hjälp för det? Tänkte om det utretts varför du får missfall hela tiden. Det känns, åtminstone i mitt huvud (men jag är inte vård-utbildad på något sätt!), som att något inte står 100 rätt till...

Detta är det tredje missfallet. Enligt läkare ska man ha haft minst 3 missfall och försökt aktivt i minst ett år innan man får någon hjälp. Försökt aktivt har vi inte gjort...

 

[moster]

Tack alla

 

[Fille]

Detta är det tredje missfallet. Enligt läkare ska man ha haft minst 3 missfall och försökt aktivt i minst ett år innan man får någon hjälp. Försökt aktivt har vi inte gjort...

Men ni har försökt ett år? Tänker att man ska ju inte ljuga helst men måste man berätta exakt hur ofta man ligger?

 

[Kilauea]

Detta är det tredje missfallet. Enligt läkare ska man ha haft minst 3 missfall och försökt aktivt i minst ett år innan man får någon hjälp. Försökt aktivt har vi inte gjort...

3 missfall eller försökt ett år har de sagt till mig.

 

[vallhund]

3 missfall eller försökt ett år har de sagt till mig.

Det skiljer sig mellan olika landsting.

 

[Mayalv]

Beklagar verkligen

 

[Saigon]

Detta är det tredje missfallet. Enligt läkare ska man ha haft minst 3 missfall och försökt aktivt i minst ett år innan man får någon hjälp. Försökt aktivt har vi inte gjort...

Vilket ingen kontrollerar på ngt vis. Sök hjälp om ni är mogna för det.

Beklagar.

 

[Ray]

Usch vad tråkigt! Det är så orättvist och ologiskt livet. Hoppas ni kan få hjälp eller lite vanligt flyt framöver.
Kram

 

[moster]

Just nu behöver vi vila lite.
Som andra kanske sett i en annan tråd så byter jag jobb + att min sambo fått andra upg på jobbet (mycket övertid just nu) så kommer vi kontakta läkare senare. Just nu orkar jag inte någon utredning faktiskt...

Det som är jobbigt är ju att jag har en bonus och jag har ju tidigare gjort en abort (vet ju iof inte om den graviditeten blivit missfall i slutändan iaf) men det känns ju som att vi på något sätt vet att vi iaf att sambon kan få barn och jag vet ärligt inte vad man gör med par som blir gravida men inte kan behålla? Känns som att dom inte kan göra så mycket för att hjälpa oss? Men som sagt jag har ju inte ens pratat med dom, kanske är så enkelt att bara ta lite medicin. Jag äter ju även lite olika mediciner, som det inte finns forskning på hur dom alla gånger påverkar foster alt är medicin inte ska ära sista tre månaderna, så det kanske löser sig om man tar bort dom - hur det nu ska gå... eller så är jag och sambon ingen match som fungerar... vem vet.. ska ta kontakt med läkare senare.

Inför tidigare grav har jag hunnit med att säga till läkaren att det inte varit planerat så det står ju i journaler... och vi har ju inte planerat utan mera händer det så händer det för att ta bort all press kring det.. (jag har även en lite bökig historia kring sex så att hålla på med äggtest och ha sex för "att vi måste" kommer inte bli bra...)
Jag skulle inte kunna sitta och säga att vi försökt aktivt i ett år om vi inte gjort det. Är för ärlig för det så det skulle inte känns bra. Sen beror väl lite på hur man räknar. Jag menar vi har ju varit öppna för graviditet och inte skyddat oss vilket gör ju att vi ändå har försökt så ja, vi måste ju prata med läkare och se vad dom säger. Är det liksom ej gravid under ett år är jag ju rätt körd eftersom jag ändå varit gravid i totalt typ 15 veckor i år (om man slår ihop graviditeterna..)

 

[Squie]

@Michaelsdotter - En fråga...o jag hoppas jag har fel här. Känner du det som att du har skulden i det här med barn och inte kunna behålla. Att det på något känns som att det är ditt fel? Jag hoppas verkligen att det inte är så.

*pepp*

 

[lil-sis]

Just nu behöver vi vila lite.
Som andra kanske sett i en annan tråd så byter jag jobb + att min sambo fått andra upg på jobbet (mycket övertid just nu) så kommer vi kontakta läkare senare. Just nu orkar jag inte någon utredning faktiskt...

Det som är jobbigt är ju att jag har en bonus och jag har ju tidigare gjort en abort (vet ju iof inte om den graviditeten blivit missfall i slutändan iaf) men det känns ju som att vi på något sätt vet att vi iaf att sambon kan få barn och jag vet ärligt inte vad man gör med par som blir gravida men inte kan behålla? Känns som att dom inte kan göra så mycket för att hjälpa oss? Men som sagt jag har ju inte ens pratat med dom, kanske är så enkelt att bara ta lite medicin. Jag äter ju även lite olika mediciner, som det inte finns forskning på hur dom alla gånger påverkar foster alt är medicin inte ska ära sista tre månaderna, så det kanske löser sig om man tar bort dom - hur det nu ska gå... eller så är jag och sambon ingen match som fungerar... vem vet.. ska ta kontakt med läkare senare.

Inför tidigare grav har jag hunnit med att säga till läkaren att det inte varit planerat så det står ju i journaler... och vi har ju inte planerat utan mera händer det så händer det för att ta bort all press kring det.. (jag har även en lite bökig historia kring sex så att hålla på med äggtest och ha sex för "att vi måste" kommer inte bli bra...)
Jag skulle inte kunna sitta och säga att vi försökt aktivt i ett år om vi inte gjort det. Är för ärlig för det så det skulle inte känns bra. Sen beror väl lite på hur man räknar. Jag menar vi har ju varit öppna för graviditet och inte skyddat oss vilket gör ju att vi ändå har försökt så ja, vi måste ju prata med läkare och se vad dom säger. Är det liksom ej gravid under ett år är jag ju rätt körd eftersom jag ändå varit gravid i totalt typ 15 veckor i år (om man slår ihop graviditeterna..)

Jo det finns saker man kan göra vid upprepade missfall men inte utan att utreda varför det blir så. Det kan vara slumpen. Det kan vara så att du har bakterier i underlivet som bara kräver en antibiotikakur. Det kan vara din moderkaka (nej det är ju inte samma från gång till gång) som behöver stöd av blodförtunnande för att fungera osv. Sen händer det ju att man inte får reda på varför men att be om hjälp är steg ett.

När man väljer att göra det är upp till var och en.

 

[em-pirre]

Man kan göra massvis av saker för att hjälpa.

Här står lite kort om olika saker, men om du googlar hittar du massvis med information. Jag hade tagit kontakt med vården redan nu, eftersom det kan ta ett tag innan får en tid.

 

[moster]

Man kan göra massvis av saker för att hjälpa.

Här står lite kort om olika saker, men om du googlar hittar du massvis med information. Jag hade tagit kontakt med vården redan nu, eftersom det kan ta ett tag innan får en tid.

Ah får kolla sen i kväll! Tack! Har inte riktigt orakt googla och kolla upp faktiskt... jag tycker missfallen är väldigt jobbiga.
Smärtan är inte jobbig utan det är vanlig mensvärk men just det psykiska är jobbigt...

Kanske ska prata med vården redan nu iaf då. Även om jag får en tid relativt omgånge så kan jag ju be om en senare tid om jag eller sambon tycker det är för tidigt...

 

[moster]

Jo det finns saker man kan göra vid upprepade missfall men inte utan att utreda varför det blir så. Det kan vara slumpen. Det kan vara så att du har bakterier i underlivet som bara kräver en antibiotikakur. Det kan vara din moderkaka (nej det är ju inte samma från gång till gång) som behöver stöd av blodförtunnande för att fungera osv. Sen händer det ju att man inte får reda på varför men att be om hjälp är steg ett.

När man väljer att göra det är upp till var och en.

Okej.. tack för infon!
Snabb tanke: jag har haft väldigt mycket uvi, skulle det kunna påverka??

Självklart ska jag ta hjälp iaf prata med någon. Men just nu orkar jag inte. Missfallen är enligt mig väldigt jobbiga psykiskt.

 

[lil-sis]

Okej.. tack för infon!
Snabb tanke: jag har haft väldigt mycket uvi, skulle det kunna påverka??

Självklart ska jag ta hjälp iaf prata med någon. Men just nu orkar jag inte. Missfallen är enligt mig väldigt jobbiga psykiskt.

UVI kan vara ett problem ja men inte om du är frisk just nu. Men berätta det för läkaren!

 

[moster]

@Michaelsdotter - En fråga...o jag hoppas jag har fel här. Känner du det som att du har skulden i det här med barn och inte kunna behålla. Att det på något känns som att det är ditt fel? Jag hoppas verkligen att det inte är så.

*pepp*

Jag vet väl egentligen att det inte är mitt fel, men ja jag tar på mig det hela. Jag är den som äter mediciner, min sambo har barn sen innan så jag anser att det inte kan vara fel på honom. Jag tänker att alla kvinnor ska kunna få barn (nej jag vet inte att det inte är så men jag kan inte rå för det. Andra som inte kan få barn klandrar jag inte...)

 

[Kilauea]

Känner så igen dina tankar och den psykiska smärtan vid missfall.
När jag försökte söka hjälp (vi har ju försökt sen januari -15 så enligt mig över ett år) fick jag till svar att de räknar ett år sen senaste missfallet .

 

[em-pirre]

Känner så igen dina tankar och den psykiska smärtan vid missfall.
När jag försökte söka hjälp (vi har ju försökt sen januari -15 så enligt mig över ett år) fick jag till svar att de räknar ett år sen senaste missfallet .

Men varför? Jag fattar liksom inte? Är det samma sak om man haft 3 eller fler missfall? Eller är det bara om man haft 2 eller färre?

 

[Kilauea]

Men varför? Jag fattar liksom inte? Är det samma sak om man haft 3 eller fler missfall? Eller är det bara om man haft 2 eller färre?

Om man haft två eller färre.