Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

[Fnyfniken]

Jag har väl dåliga stamina eller nåt, men det är bara så jobbigt att ha småbarn. Nu har jag bara ett, men sambon gnäller så förbålt ibland att jag tror jag har 2.

Liten är 16 månader. Han är jättegullig, och har inga problem. Det är JAG som har problemen.

Han är jätteaktiv. Han började krypa när han var 5,5 månader. Det var så länge jag hade att ta igen mig efter min ganska jobbiga förlossning. Han började resa sig och ramla vid 7, stod vid 8, gick vid 10. Nu springer han. Han flyttar allt, stolar, möbler, alla köksprylar. Sambon sätter inte barnlås för det kanske inte blir perfekt så då förtränger han det. Jag får inte heller montera dem för då blir det ännu mindre perfekt.

Liten vaknar nu 8.00 och vill ut. Sambon blir "helt förstörd" om han måste gå upp och ta hand om honom och inte får äta frukost och duscha i ro, och sen ta honom. Jag söker ju jobb, och ska egentligen göra det, men det blir att jag servar dem så de kommer ut utan att sambon gnällt hål i öronen på mig. Om de inte kommer ut somnar liten inte middag, och man får hålla på och lägga honom i 2 timmar. Sen blir han inte trött till kvällen utan är då uppe till 22.00 och flyttar runt allt i lägenheten, klättrar upp på toastolen, middagsbordet, spisen.... Vi får inte mycket tid själva, mao.

Jag förstår dem som tar ut skilsmässa under småbarnsåren. Jag lyckas aldrig ha gott samvete och inte vara jättetrött och stressad. Jag vet att han är jätteaktiv, och jag upplever andras barn som "lämpliga som små handväskor" i jämförelse. Men vad ska jag göra? Han börjar dagis i februari, och förhoppningsvis tar han ut sig på personalen så han är lite trött när han kommer hem.

Har någon annan ett superaktivt barn? Han har nog inte ADHD eller något för han är fokuserad och glad för det allra mesta. Bara aktiv.

Fny

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag tycker du skall prata ordentligt med din sambo om hur du mår och dylika. Liten är inte ditt ansvar bara för att du är mamma, är du arbetssökande så skall du också söka arbete 8 timmar per dag. DET är ditt jobb just nu.

Går inte Liten på dagis?

Du skall inte ha dåligt samvete, om du haft en tuff förlossning och inte fått chansen att återhämta dig så kan det påverka allt negativt senare i framtiden. Det gäller att se till att ta den hjälp som finns i tid, innan något går snett.

Att montera barnlås är väl självklart?
Om din sambo inte gör det så gör det själv, skit i vad han säger. Någon måste ju ta det ansvaret. Tänk om han får tag i en sax eller något annat han kan skada sig på.

Jobbar din sambo eller är han pappaledig?

 

[Petruska]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag har läst ditt inlägg två gånger. För mig är det fullständigt oklart om det är barnet eller sambon som är problemet?

 

[Britta68]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Min är 17 månader och ganska likadan . Han KLÄTTRAR på allt...och trillar och slår sig om man inte håller koll. Ja sånt är livet med barn i den här åldern, det blir bättre sen då de får litet mera förstånd.

Fast jag tycker att jag läser mellan raderna att det är din sambo som du är mest trött på...? (inga barnlås, skall servas på morgonen...)

Min är hos dagmamma då jag börjat jobba, och jo, han är nog tröttare på kvällarna då än annars.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Nu har jag inte barn själv och vet inte hur det är, men spånar bara lite fritt:

Måste han sova middag? Om det är jobbigt att lägga honom mitt på dagen så kanske han inte egentligen behöver sova. Kanske sover han då även bättre på kvällen?

Angående att du inte "får" montera barnlåsen själv. Strunta i att sambon surar. Du kan inte ta ansvar för att han är perfektionist och blir sur för ditten eller datten, du har ert barn att tänka på och du ska göra vad du anser bäst.

Vill han inte göra det då gör du det. Skulle han göra det bättre än du men inte vill göra det, då ska han heller inte ha några synpunkter på hur du gör det.

Sedan skulle det kanske kännas bättre om du och sambon pratade igenom det här? Det verkar inte så bra att du känner det som att han går och gnäller och att du servar honom. Ni är två om det här, och visst blir man förstörd ibland av att ha barn, det ingår liksom. Är det rättvist att du blir förstörd istället? Visst är det lätt för mig att säga att ni ska prata om det, men det är det enda sättet i längden tror jag.
Lycka till!

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Går inte Liten på dagis?
Nej, han börjar i februari.

Jag har gjort vad jag kan angående förlolssningen. Problemet är bara att man måste tala om hela tiden att jag är trött, har inte tid, är stressad, etc. Annars har han ingen uppfattning om det, och försöker pytsa över ansvar.

Att montera barnlås är väl självklart?
Kan tyckas. Istället har jag stoppat allt vasst och hårt i burkar på bänken.

Jobbar din sambo eller är han pappaledig?

Han är pappaledig och ska ha honom nu. Men det är ju "jobbigt"

 

[Zaria]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Tycker det låter som ett fullt normalt barn och en väldigt gnällig sambo. Citerar "Liten vaknar nu 8.00 och vill ut. Sambon blir "helt förstörd" om han måste gå upp och ta hand om honom och inte får äta frukost och duscha i ro, och sen ta honom."

Låter som att ni behöver ta ett rejält snack, har man småbarn bör man inte alltid kunna räkna med att kunna äta och duscha i lugn och ro, inget att bli helt förstörd för. Låter som att hans inställning just nu gör det dubbelt så jobbigt för dig.

Dagis hjälpte jättemycket för mig (var ensamstående när min son var i den åldern) vi fick bättre pch fastare rutiner och de dagar han var där hade han fått "rasta" av sig det värsta.

Folk undrar hur man orkar som ensamstående men jag tyckte inte det var så farligt, utan värre för de vänner som dels hade ett bråkigt förhållande + barn. Just nu låter det precis som du skriver som att du har två barn.

Låter som att ni borde prata ihop er eller göra upp ett schema vem som tar Liten när så båda två får vila ut ibland.

mvh Zaria

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag har läst ditt inlägg två gånger. För mig är det fullständigt oklart om det är barnet eller sambon som är problemet?

Det är oklart för mig också. jag vet inte om jag skulle orka bättre om jag hade en mindre gnällig sambo, eller om jag hade ett mindre aktivt barn. Jag tycker inte att jag kan säga att barnet är problemet för jag gillar inte att tänka på honom som ett problem. Men sambons lågpresterande är ett problem.

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Tycker det låter som ett fullt normalt barn och en väldigt gnällig sambo. Citerar "Liten vaknar nu 8.00 och vill ut. Sambon blir "helt förstörd" om han måste gå upp och ta hand om honom och inte får äta frukost och duscha i ro, och sen ta honom."

Låter som att ni behöver ta ett rejält snack, har man småbarn bör man inte alltid kunna räkna med att kunna äta och duscha i lugn och ro, inget att bli helt förstörd för. Låter som att hans inställning just nu gör det dubbelt så jobbigt för dig.

Vi har pratat om det här miljoner gånger. Han blir "zonkad" av att stiga upp och köra drill direkt. Det blir jag också, men någon måste göra det. Jag har barnet en dag i veckan och vi delar på helgen. Men om sambon får sova 7,5 timmar istället för 8 blir han seg, och när han är trött går all frustration rakt ut genom käften och han gnäller, ber om hjälp, ger order, och försöker prata omkull mig, i ett. Han är tyvärr omogen på det sättet.

Det skulle funka (tror han) om jag sade ifrån på skarpen om precis allt han säger. Men jag vill inte vara en sur anti-typ som är den som får säga nej till stackars pappan hela tiden. Dessutom blir han helt hopplös de dagar jag försöker göra det. Även när han är trött så orkar han prata, diskutera, byta ämne, komma tillbaka till ämnet och försöka prata fram sin syn på det hela. Man måste vara stålkvinnan för att stå emot. Jag har nämt att till och med vänner och bekannta har sagt att han försöker köra med mig, och det tog skruv mentalt, men någon ändring rent praktiskt har det inte blivit.

Imorgon ska jag på anställningstintervju på morgonen. Då får han ta det själv. Han kommer att vara helt hopplös sen på kvällen, och vilja sitta och "zonka" framför datorn. Jag hoppas att jag får vilket jobb som helst så han måste ha sonen hela arbetsdagen fram till februari. Jag hade honom ju i ett år varje vardag!

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Folk undrar hur man orkar som ensamstående men jag tyckte inte det var så farligt, utan värre för de vänner som dels hade ett bråkigt förhållande + barn. Just nu låter det precis som du skriver som att du har två barn.

Hade jag varit ensamstående hade det ju varit dagis som gällt, för jag söker ju jobb. Det hade nog varit lättare. Sambon är mycket bra på mycket annat, men just detta med att måsta prestera fastän man är trött är han urkass på. Och när det är dåligt går det ut över andra.

Hans mamma säger att inte ens hennes andra barn (farbror) var så här aktiv som barn. Hans kusin (farbrors barn) är lite lugnare. Jag vet inte vad som ger honom energi, men det finns i överflöd i alla fall.

Som det är nu funkar det inte att sova middag innan man gått ut. Han blir rastlös och vill inte sova. Så vi äter frukost och går ut. Sen somnar han gott, och sover gott även på kvällen.

Jag tror att min sambos problem är att han är både perfektionist och lat. Sonen är glad nästan jämt, har inga som helst hälsoproblem eller matproblem eller något. Perfekt, mao. Men sambon tycker det är jobbigt eftersom han blir trött. Jo, tack.

 

[paradiset]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Hmm om jag förstår dig! men jag måste bara fråga dig, är DU utsövd? Min räddning har varit de dagar min mamma haft barnen eller min man gett MIG sovmorgon. För hos oss är det jag som känner igen mig i din sambo i mycket. Om det är så att du behöver sova ut så bestäm att han måste ta sonen en morgon och hela den dagen. Då kan du sova, söka arbeta och sedan gå på stan eller ngt. Jag har aldrig haft skönare dagar än nu när jag arbetar! Barnen går på dagis mellan 8 och 16, äter frukost, lunch och mellanmål där och lilleman sover där med. Min äldste var nämligen precis som din son utom på den punkten att han inte kröp utan gick vid 9 mån. Han hade dessutom magknip nästan som kolik de första 3 mån, så hade inte svärmor bott här då och burit hade jag blivit knäpp! Nu städar jag trappor. Slitigt ibland men ändå motion och frisk luft. Jag lyssnar på lugna favoriter och kan vara ifred med mina tankar i timmar för första gången på år!! Sedan får jag ofta en timme eller 2 framför datorn för att jag blir klar snabbare än utsatt tid.

Jag är en helt annan mamma nu!! Jag har kommit ur min milda depression som gjorde mig inåtvänd och trött och håglös. Lägenheten såg i perioder ut som ett helvete pga det och så fick man skuldkänslor för det. Nu har jag sovit ut och fått vara ifred och är glad pch busig igen och lägenheten är REN! Barnen älskar sitt dagis och alla mår bra! Och visst är de tröttare efter en dag på dagis! Dessutom blir de större, jag lovar Lillebror är bara 2 år men älskar hello kitty så nu i mörkrets årstid blir det mycket dvd tittande för dem.

Känner du inte ngn som kan vara barnvakt ibland? Du bor inte gbg möjligtvis..?

 

[Sar]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Nummer ett är ju att barnsäkra så att ni inte konstant måste superpassa utan mer kan leva i symbios med ert barn.
Se till att ni får er ut och träffar andra barn (öppna förskolan etc) och att ni är ute mkt på dagarna så att han hinner göra av med lite energi. Ni har ju ett barn som sover länge på morgnarna- det hade lika gärna kunnat vara ett morgonpiggt barn som krävt passning från 6 på morgnarna. Är din sambo också hemma? Det är väl en självklarhet att han tar minst hälften av passen så att även du kan få en lugn morgon någon gång. Han får väl lägga sig i tid?
Min sambo gick faktiskt ofta upp och tog med barnen i morgonduschen under min hemmaperiod så att jag fick sova lite längre, vi ger också varandra en sovmorgon var på helgen.
I småbarnslivet blir egentiden lidande och det måste din sambo inse UTAN att ta ut frustrationen på dig.
Vi fick ju två barn på en gång och då gäller det att hushålla med sina krafter. Jag har hela tiden kört insatser då jag väldigt aktivt leker med barnen för att sedan backa undan och låta dem underhålla sig själv. Sambon blir oftast tröttare än mig för han ger hela tiden så mycket av sig själv.
Sätt er ner och diskutera igenom hur ni verkligen ska ha det och hur ni känner er. Är man helt slutkörd kan det vara rena drömmen att få egen tid av den andra parten för att försöka höja sin energireserv.
Kram på dig!

 

[Rina]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Är han pappaledig så är det ju inte du som ska göra allt det tunga jobbet. Förklara för honom att du är lika trött som han så ni måste dela på dagarna så båda får sovmorgon. Det är ju inte så att han ska ta alla rokliga stunder i parken medan du gör grovgörat. det är sorgligt när det blir så. Säg ifrån för såhär ska du inte behöva ha det. fråga honnom hur han skulle känna sig om han fick gå upp varje morgon och servera alla andra för att du sedan ska gå till parken. Vill han inte barnsäkra så måste han finna sig i att du gör det på ditt sätt.

 

[Snurrfian]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Liten låter helt normal, sambon låter lat... Vaknar liten inte förrens 8? Ni har det bra ni! Här har vi en 2,5 åring som studsar upp ur sängen halv sju och tycker att dagen ska sättas igång, dessutom har jag lagt om honom minst två gånger under natten... Nattetid blir Fredrik vrålarg om pappa kommer och lägger om, om jag är hemma, då är det enklast att jag tar det än att det ska bli gallskrik i någon timme och väcka alla... (är jag borta fungerar det jättebra med pappa) Men jag har alltid minst en sovmorgon på helgen, annars skulle jag bli slutkörd fullständigt, min man vill gärna ha den andra men är det bara en sovmorgon så är det min!

Så problemet är din sambo, han måste lära sig den hårda vägen att det är han som är pappan och faktiskt får lov att ta sitt ansvar. Säg att du fick jobb, vem skulle ta sonen på morgonen då när du är och jobbar? Familjerådgivning är nog inte helt fel för att kunna diskutera saken i en annan miljö och förhoppningsvis lugnt och sansat.

 

[Poppis]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag skulle gå hemifrån och söka jobb....

 

[Mammadutt]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Karln får väl kliva upp tidigare då? Här kliver vi upp kl 06.00

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jo, jag har försökt med det, men det är lite svårt att göra det bra när man sitter på AF tycker jag. Men jag ska prova att göra det några dagar.

Däremot (och detta låter som att han är en riktig gris) så får jag igen det om inte jag tar sonen på morgonen. Då är han dubbelzonkad på kvällen, sur, gnäller på allt, och rättfärdigar det med att det faktiskt ÄR så. Om jag någon gång får sovmorgon drar han så länge på att stiga upp att jag vaknar, blir stressad och arg och inte kan somna om. Jag är inte utsövd och har vissa sömnbesvär, kan man säga.

Vi har pratat om det här många gånger, och sambon dels förstår och lovar bot och bättring, dels menar att han är trött också, och att jag måste säga det (tjata som fan för han glömmer på 5 minuter) osv.

Vi skulle också behöva få mer hjälp av svärmor (min mamma bor för långt bort och svärfar är likadan som sambon, han brås på honom) men vi får barnvakt kanske varannan vecka några timmar över dagen. Hans kusin (sambons brorsbarn) upptar nästan all tid för farmor, då deras familjeförhållanden är so-so. De är båda impulsiva och jättedåliga på att planera. Det är bl a därför som jag i trötta/svaga stunder tror att Liten har ADHD och de också. Det kan ligga i släkten. Men han verkar bara vara en energisk person.

Jag vet inte vad jag ska göra. Att prata om det hjälper inte. Om jag säger att jag inte kan ha det så här, så tror sambon att jag hotar att gå ifrån honom. Jag säger att jag vill prata med familjerådgivare, men det måste vara jag som drar i allt. Dessutom så är han ju pratig. Han bara fortsätter diskutera saker tills man inte orkar längre, och skulle väl även göra det hos FR.

Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på.

 

[Petruska]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Barnet låter normalt, och sover dessutom relativt länge på morgonen.

Problemet som jag tolkar det är din sambo - eller möjligen ert förhållande.

Jag har av andra inlägg inte uppfattat dig som en person som "skämmer bort" sin man - och även om du har gjort det förut (och faktiskt verkar göra det nu) så är det ingen ursäkt. Bara en liten delförklaring.

Det finns ingen ursäkt. Han får skärpa sig. Han är - borde vara - förälder. Då kommer inte man själv i första rum längre.

Hur allvarligt tycker du att problemet är? Tänk ut det och berätta det för sambon, kanske?

Jag kan säga att jag hade allvarligt övervägt separation i det läget. Man har ju sett ganska exakt samma i många fall redan - hela historien är så bekant från så många håll att jag blir helt utmattad - att jag hade vetat att så där vill jag inte ha det. Jag har ingen långsiktig tolerans för att en förälder inte "orkar med" sitt barn och ändå uppför sig som folk.

Men så allvarligt är det kanske inte för dig?

 

[Poppis]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Vill inte vara pessimistiskt men det känns som att du redan vet vad som ska till för att ditt liv ska bli bättre....

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Han är vaken ännu och vägrar sova.

Barnet låter normalt, och sover dessutom relativt länge på morgonen.

Problemet som jag tolkar det är din sambo - eller möjligen ert förhållande.

Jag har av andra inlägg inte uppfattat dig som en person som "skämmer bort" sin man - och även om du har gjort det förut (och faktiskt verkar göra det nu) så är det ingen ursäkt. Bara en liten delförklaring....

Men så allvarligt är det kanske inte för dig?

Alltså, jag har försökt att inte skäma bort sambon. Men det blir väl automatiskt. T ex tycker jag inte om hämtmat. Jag vill ha lagad mat alltså lagar jag mat. Ibland verkar han tro att mina fritidsintressen är ahh handla och laga mat, medans hans är att sitta vid datorn. Jag skulle också gärna sitta vid datorn om maten bara dök upp.

Just nu handlar det om vad jag orkar med. Att ta striden med honom eller helt enkelt stiga upp på morgonen. Jag stiger upp eftersom jag ändå inte kan sova.

Jag överväger separation ibland. Men jag får en känsla av att det kanske inte skulle hjälpa så mycket. Jag skulle ha sonen hela tiden varannan vecka och varannan vecka skulle jag längta ihjäl mig efter honom. Jag skulle kanske vara lika trött. Jag skulle vara helt ensam med honom och måsta stoppa honom i spjä'lsängen skrikande för att få duscha. Jag hoppas att dagis hjälper.

Och det har varit bättre. Sambon var i bättre form tidigare i höstas. vet ej varför han zonkar nu, faktiskt. Ett tag hette det att svärmor skulle ta sonen en gång i veckan, men det blir förkylningar, dubbelbokningar, etc så det blir högst varannan. Nu i synnerhet.