Jag kvävs

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Kl

Kollar om det hänt nåt

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Samma här. Hoppas att allt är bra med Ts.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Kl

Kollar om det hänt nåt

Hej och tack för att du tittar in. Det har inte hänt ett dugg. Jag och barnen har varit borta fre-mån, så jag bestämde mig för att ta ledigt från alla tankar och funderingar och bara rå om mig och barnen. Därför valde jag att inte heller titta in i tråden, utan faktiskt bara vara helledig.

Nu är det nog lite stiltje fram till nästa vecka. Det är på tisdag som vi ska ha nästa samtal på familjerätten. Fram till dess tänker jag hålla mig undan så gott det går faktiskt och försöka tanka energi.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Låter bra , då tänker vi på dig på tisdag

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Då skickar jag en hel massa energi Också håller jag tummarna och tänker på dig lite extra på tisdag.

Pepp och energikramar

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

I natt skrämde jag nästan vettet ur mig själv. I en av mina drömmar så tog jag ut all frustration, ilska och hat på mitt ex. Ordet självbehärskning fanns inte med på världskartan i den drömmen. Jag visste inte att jag kunde så fula ord, för det jag sa och gjorde i drömmen var hundra gånger värre än det jag tänkt i verkligheten.

Men jag tror att det hjälpte lite grann. Där i drömmen fick jag nog verkligen sagt mitt hjärtas mening och jag är fruktansvärt glad att det bara var en dröm.

Annars? Tja, exet missade att ta bebisen till BVC-besöket, men det är väl inget som förvånar längre?

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Där i drömmen fick jag nog verkligen sagt mitt hjärtas mening och jag är fruktansvärt glad att det bara var en dröm.

Annars? Tja, exet missade att ta bebisen till BVC-besöket, men det är väl inget som förvånar längre?

Nej, vi är bara glada om det var en vanlig kontroll, inte ett mer akut besök.

När jag dumpade min motsvarighet till ditt ex, drömde jag att jag slog honom med knytnäven på tinningen - och min knytnäve sprack.

Jag drömde också att han samlade talkörer runt mig som skanderade ut hans förakt under hans ledning.

Jag är för all del glad att båda var drömmar, men jag hade gärna tagit emot lite mer stöd av mitt undermedvetna än så, just då.

Jag tror att din dröm var något mer refreshande, eller vad det nu kan heta på svenska. Uppfriskande? Återhämtande?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jo, nog var det uppfriskande på ett konstigt vis, för jag var faktiskt inte lika arg imorse som igår kväll. Jag både sparkades, slogs och kastade saker i drömmen också, men om jag inte minns fel så var pricksäkerheten inte på topp.

Jag tror att mitt undermedvetna gjorde det enda det kunde förmå sig till eftersom mitt vakna medvetande vägrar att agera ut allt jag tänker och känner.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Härligt, en reningsprocess som inte ens behöver verkställas utan sköts genom det undermedvetna! Vilken härligt present från dig själv!

Ta alla tillfällen att tanka energi, om det så bara är en micropaus i parken på väg från ICA. Och jag tror att det är helt rätt taktik att han får göra sina light-misstag medan du håller dig undan. Tydligare bild av situationen kan ju inte målas! Och det konstverket sköter han helt själv. Du behöver inte bidra.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

1 timme drygt till samtalet på familjerätten.

Ge mig styrka att acceptera det jag inte kan förändra och ge mig mod att inte låta dumheter stå oemotsagda.

Helger har förut varit till för att slappna av och vila upp mig. Nu kommer jag tillbaka varje måndag mer förbannad och upprörd än jag var när jag åkte hem på fredagen. Det är så tröttsamt och energikrävande.

Var på samtal både igår och idag (olika ställen) och har fått skälla av mig lite. Hoppas att det har tagit udden av den värsta atombombskänslan inombords, så att jag inte briserar på plats.
Vi fick ju i uppgift förra gången att komma med förslag på umgängesschema. Jag har ett i mina ögon riktigt bra förslag, ett ok och ett som är tveksamt, men i det stora hela ok. Dock tror jag inte att exet håller med då han inte får obegränsat med barnfri tid, men det kanske gör att han bekänner färg?

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag kvävs

Bravo! Stå upp för dig själv (och barnen!) nu! Låt honom inte "walk all over you".

Heja!

 

[Flixon]

Sv: Jag kvävs

Heja dig, du har hela Buke bakom dig!

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Heja dig !

 

[pulkaskurk]

Sv: Jag kvävs

Heja dig!!!!

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Vi fick ju i uppgift förra gången att komma med förslag på umgängesschema. Jag har ett i mina ögon riktigt bra förslag, ett ok och ett som är tveksamt, men i det stora hela ok.

Och vad har exet för förslag? För det är väl inte bara du som har gjort jobbet?

 

[DarkInNight]

Sv: Jag kvävs

kl

Håller tummarna att det gick bra idag !

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag överlevde och lät mig inte stampas på. Ska upp 04.30, men imorgon ska jag uppdatera för att inte hinna glömma allt som sades. God natt.

 

[terwa]

Sv: Jag kvävs

Bra det. God natt och sov gott

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Var ska jag börja egentligen?

Jag började i alla fall samtalet med att be om 4 minuter att få bemöta något som hängt över mig från föregående samtal. De senaste två veckorna har jag funderat fram och tillbaka en massa gånger och kännt att jag ville bemöta alla lögner från förra besöket, men jag bantade ner det till att bemöta det värsta han sa sit - nämligen att han är så himla rädd för att jag ska ta till alla medel som står till buds för att ta ifrån honom barnen.

Jag förklarade att jag mådde skitdåligt över att han kunde säga så under ett samarbetssamtal och att jag inte förstår hur det kan svänga så stort från att han respekterar mig så högt (och att jag är en så fantastisk mamma) till att han tror att jag kommer att göra så. Att det kunde ändra sig så på 5 dagar. Jag fortsatte att förklara (och trycka på att det här är saker som han redan vet) att barnen är de 2 absolut viktigaste personerna i mitt liv och att jag därför aldrig skulle kunna göra dem illa för att få någon slags dagis-sandlåde-hämnd på honom. Jag förklarade också att det inte är ett permanent tillstånd att vara snart 1 år och snart 4 år och att de snart är så pass stora att de själva förstår om man snackar skit om den andre föräldern och att jag inte tänker riskera att missa 30 år av mina barns liv för någon patetisk hämnd på deras pappa. För att om jag gör så och de växer upp och förstår det själva (vilket de kommer att göra) så är det mig de kommer vända ryggen till. Och igen - jag skulle aldrig utsätta de två finaste människorna som funnits för sådana elakheter.

Han blev störtsur förstås och hävdar att han fortfarande tror att jag kommer att göra det. Varför? undrade jag. Jo för att du vid ett flertal tillfällen har talat om för mig att du tycker illa om mig och att du för egen del skulle vilja finnas där för barnen 100% av dagarna.
Det stämmer. Jag har sagt att jag tycker illa om honom och att jag hatar att han tar ifrån mig möjligheten att finnas hos barnen 50% av deras uppväxt. Jag förklarade att det har med mina känslor för honom och hans beteende och vår kraschade relation att göra. Jag frågade om han hade förväntat sig att han kan kliva in och göra en sån här sak mot mig, vår relation och familjen och att jag fortfarande ska tycka att han är den mest fantastiska personen i världen. Jag frågade också om han anser att jag inte har någon rätt att överhuvudtaget reagera på uppbrottet, utan att jag bara ska fortsätta som om inget har hänt.
MEN
oavsett vad jag tycker om honom, både som man och som förälder, så har barnen rätt till en relation till båda föräldrarna och jag kommer inte att utsätta dem för något som kan skada i långa loppet.

Han gick sen vidare med att tala om att han minsann är orolig när jag har hand om barnen, eftersom jag brister ur säkerhetssynpunkt på många sätt (säkert en reaktion på förra gångens säkerhetssamtal när han erkände att han tycker att jag är för överdriven när det gäller säkerhet). Men han ville inte ge ett enda exempel på hur jag brister rent säkerhetsmässigt, utan tyckte att det är inget jag vill ta upp här och nu. Jaha?

Han tryckte återigen på att han är en primär anknytningsperson för barnen och illustrerade detta effektivt genom att förklara att de har det så fantastiskt tillsammans och allt är så underbart - bara inte mamma finns i närheten, för då väljer ju alltid barnen henne Allt i deras relation kommer att lösa sig så snart vi har gått isär och han får ha barnen ifred utan att jag finns där och förstör. Japp, så där erkände han svart på vitt att han anser att jag bär skulden till deras kassa relation.

Han har nog börjat förstå ett och annat. Han uttryckte att han var rädd att barnen skulle ty sig till mig ännu mer efter separationen (och den rädslan är nog befogad). Jag kunde bara inte låta bli att säga att det nog inte kommer att bli så stor skillnad, eftersom det är precis så det är redan nu och la till att "det vet du likväl som jag hur det har blivit på det sättet".

Jag fick beröm för mina tydliga förslag och de undrade om jag jobbar med schemaläggning Kanske inte, men jag gillar att göra saker tydligt för mig själv. Självklart så dög ju inte några av mina förslag för exet. Det passade inte med hans jobb, det skulle säkert då och då krocka med hans jobbmöten (nähä? Det brukar ungar göra - vänta bara tills VAB:en drar igång). Det var inte tillräckligt bekvämt och enkelt för honom.

Då förklarade jag att det handlar inte om att det ska vara enkelt och bekvämt för oss föräldrar, utan det handlar om vad som är bra för barnen.

Han gnällde över att det skulle bli så lite tid med barnen under veckorna - bara 1,5 timme, det hinner man inte "bonda" på. Då föreslog jag att han kunde göra som jag - hämta klockan 3 på dagis, som vi alltid ha gjort. Då blir det 3,5 timme med barn, vilket i mångt och mycket faktiskt är mer än vad många sammanboende föräldrar träffar sina barn en vanlig vardagseftermiddag. Och att han, eftersom han enligt sig själv har världens bästa och mest flexibla chef, kanske kunde sluta halv 2 någon dag (och vara tidigt på jobbet i stället) och på så vis få ytterligar en timme. "Jamen, jag måste ju få ihop mina timmar". Jobba över en timme de dagar du inte har barnen? Nä, men det handlar ju inte om en timme hit eller dit och sen fick jag ingen mer förklaring på det.

Han sa att dagumgänge med bebisen kommer att resultera i att det blir en himla massa skjutsande av barn. Absolut, men det blir så när man bosätter sig i en annan kommun. Jamen det var ju inte bra enligt honom. Nä, men så ser det ut. Så jag frågade om han ville ha bebisen boende på heltid hos honom i stället. Det ville han självklart inte (surprise, det skulle ju innebära noll möjligheter till träning och egna aktiviteter). Hur vill du lösa det då? Jo, han vill att socionomerna ska säga att bebisen inte kommer att ta skada av att bo växelvis. Tack och lov vill de inte yttra sig om det och jag står fast vid att det är över min döda kropp och att växelvis inte kommer att inträffa i form av varannan vecka de närmaste åren.

Och vad har exet för förslag? För det är väl inte bara du som har gjort jobbet?

Vill du gissa en gång till? Självklart hade exet inget konkret förslag med sig till familjerätten. De försökte höra med honom om vad han tyckte och ville. Eftersom han inte fick gehör för sitt växelvisa boende, så ville han att vi skulle ha fasta dagar och sen varannan helg. Hur skulle det se ut? undrade vi allihop, men det kunde han inte svara på. Så han fick i uppgift att konkretisera sitt förslag till nästa möte. De undrade hur jag ställde mig till det och jag sa att jag kan inte ställa mig på något sätt innan jag vet hur förslaget ser ut.

Han anser också att det är lämpligt att barnen är mycket hos honom i vårt gamla hus efter att jag har flyttat ut och tagit nästan alla saker med mig. Det kan absolut inte skada sonen att se hemmet tömt och annorlunda, eftersom det viktigast i hans liv finns ju kvar i huset - nämligen pappan.

 

[Shaggy]

Sv: Jag kvävs

Snyggt! Nu räckte du fram repet och lät honom stå för resten. Han hängde sig själv rätt ordentligt där.