Jag kvävs

[lady_mike]

Sv: Jag kvävs

Hoppas månaderna går fort nu!! Stå på dej. Du är enormt stark, duktig och helt fantastisk! Jag läser din tråd maniskt och beundrar dej!

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Jag kan alltså mer eller mindre räkna med att inte ha några stora utgifter på huset de närmaste 15-20 åren - kanske inte ens de närmaste 30 åren!

Jättehärligt, grattis, hoppas du får tillträde tidigare till något förråd lite tidigare och kan börja flytta dina saker. Steg för steg mot ditt nya liv.

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag kvävs

Jag tror aldrig jag träffat på någon så handlingskraftig och kapabel som du! Jag bara sitter här och gapar! Mitt i allt elände och sorg och förtvivlan och ilska och Gud vet vad, tar du tag i tillvaron, får otroliga saker gjorda och bara ger järnet! Du ÄR verkligen fantastisk!!

 

[Grana]

Sv: Jag kvävs

Jag tror aldrig jag träffat på någon så handlingskraftig och kapabel som du! Jag bara sitter här och gapar! Mitt i allt elände och sorg och förtvivlan och ilska och Gud vet vad, tar du tag i tillvaron, får otroliga saker gjorda och bara ger järnet! Du ÄR verkligen fantastisk!!

Håller med. Jag är så imponerad

 

[sona]

Sv: Jag kvävs

kl
Är precis som alla andra jätteimponerad av dig! Du verkar vara en hel otrolig människa. Har du läst tråden från början på senaste? Man kan knappt tro att det är samma person som skrev dom inläggen där i början.

 

[hastflicka]

Sv: Jag kvävs

Jag tror aldrig jag träffat på någon så handlingskraftig och kapabel som du! Jag bara sitter här och gapar! Mitt i allt elände och sorg och förtvivlan och ilska och Gud vet vad, tar du tag i tillvaron, får otroliga saker gjorda och bara ger järnet! Du ÄR verkligen fantastisk!!

Jag ocksa haller med. Keep on going!

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Jag tror aldrig jag träffat på någon så handlingskraftig och kapabel som du!

TS - jag tycker du ska ta till dig det alla skriver och fundera på hur mycket din sambo måste ha hållit tillbaka dig, med tanke på att allt det här kunde finnas inom dig hela tiden och bara vänta på att komma fram?

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Jaaaaaaa Grattis Underbart!
Då hoppas vi bara på att den som bor där nu kan flytta tidigare så att du får flytta in tidigare

Du är verkligen helt fantastisk

 

[Gimlan]

Sv: Jag kvävs

Jag ryser av din handlingskraft! Underbart bra att du orkat med hela rubbet!

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Tack snälla ni allihopa . Jag blir helt rörd och jättetacksam för era ord. De värmer. Och ja - jag är helt fantastiskt glad över att det här gått vägen. Det är ju ett par stora saker till att lösa, rent praktiskt. Vår gård och den sista hästen, men jag hoppas att det ska löpa på smidigt också.

Det här har ändå varit den "lätta biten" - det praktiska. Jag känner mig riktigt skakig inför att ta tag i allt som rör barn och boende för barnen. Det kommer att bli tufft på så många plan. Och att berätta för sonen vad som är på gång. Det ger mig magknip.
Jag har ändå hunnit fundera ut ett antal rimliga förslag runt barnen, men vet inte riktigt hur jag ska kunna lägga fram dem. Alla kräver ju ändå att pappan faktiskt är villig att gå in och ta ansvar och göra det trots att det är jobbigt. De kräver att han aktivt måste jobba på sin relation till dem.

Jag är så kluven mellan min fasta övertygelse om att det värsta du kan utsätta dina barn för är känslan av att en förälder valt bort dem (dvs att växa upp med en icke-närvarande förälder) och känslan av att jag inte litar på pappan fullt ut.

Sen ligger alla känslorna runt mig och vårt förhållande och trycker. Tankar som att trots att jag lade ner hela mig och min själ i att skapa ett bra förhållande och en bra familj för barnen och trots att jag konstant satte hans behov av frihet, träning, resor, karriärsmöjligheter m.m först, så var inte JAG tillräckligt bra, eller tillräckligt värd att älskas och bemötas med respekt tillbaka. Det tär på självförtroendet och helt plötsligt känner jag mig som den där superblyga 13-åringen som aldrig var tuff nog och aldrig snygg nog att räknas med.

TS - jag tycker du ska ta till dig det alla skriver och fundera på hur mycket din sambo måste ha hållit tillbaka dig, med tanke på att allt det här kunde finnas inom dig hela tiden och bara vänta på att komma fram?

Jag har funderat mycket runt det och blir skrämd över att jag lyckats kompromissa bort så mycket av min person. Inte bara kompromisser om tid och saker, utan verkligen kompromissat bort en stor del av min personlighet. För att passa in. För att bli någon som mitt ex kanske kunde älska. Idag står jag till och med tvivlande till om han nånsin älskat mig. Alltså på riktigt älskat mig.
Han har nog inte medvetet hållit tillbaka mig och har nog inte förstått hur mycket hans ego har förstört. Det var ju aldrig hot och våld inblandat, men när jag ser på hela situationen så känns det som om jag genomgått någon slags normaliseringsprocess ändå. Sakta och smygande har jag låtit mig decimeras till en bråkdel av den jag varit och då slår det mig hur självklart det är att jag inte har varit lika glad och sprudlande på många år. Det enda som gett mig genuin glädje är barnen och det är ett lite för tungt lass för så små barn att bära (även om jag aldrig skulle uttrycka det inför dem, men förr eller senare lär de ju känna av det ändå).

Jag kommer att behöva hitta tillbaka till ett jag utanför barnen också och det får bli mitt mål för nästa år - kanske mitt nyårslöfte?

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag kvävs

Idag står jag till och med tvivlande till om han nånsin älskat mig. Alltså på riktigt älskat mig.

Förmodligen inte ditt riktiga jag, för hade han gjort det hade du troligen inte känt något behov av att förändra dig. Han låter ganska mycket som en person som går med skygglappar genom livet. Tänk så mycket han missar i sin relation till sin fru och sina barn när han bara ser det han väljer att se...? Det här anser jag vara hans brist, inte din. Ja kanske anpassade du dig för mycket, men du försökte iaf och du har lärt dig massor (!) på detta.

Springer du någon dag på en ny karl du gillar så kommer den här erfarenheten att hjälpa dig att inte kompromissa bort dig själv och ge dig en betydligt rikare relation än vad du någonsin haft till ditt ex. Så har iaf jag upplevt det efter ett par rejäla nitar. Låter som ett rimligt mål att sätta ett nyårslöfte. Tills dess har du förhoppningsvis hunnit landa i alla förändringar.

Och du får en och en av mig med för jag är jätteimponerad över hur mycket du klarat på så kort tid!

 

[tanten]

Sv: Jag kvävs

Och du får en och en av mig med för jag är jätteimponerad över hur mycket du klarat på så kort tid!

Vi är väldigt många som gärna skickar detsamma!

 

[Squie]

Sv: Jag kvävs

Ja kanske anpassade du dig för mycket, men du försökte iaf och du har lärt dig massor (!) på detta.

Springer du någon dag på en ny karl du gillar så kommer den här erfarenheten att hjälpa dig att inte kompromissa bort dig själv och ge dig en betydligt rikare relation än vad du någonsin haft till ditt ex. Så har iaf jag upplevt det efter ett par rejäla nitar.

Spinner vidare på dina tankar.

Så var det för mig. En destruktiv relation som mynnade ut i en helt annorlunda Squie. Jag hittar en ny o, nu kommer det som kan låta fel, jag är ändå tacksam mot exet för hade jag inte gått igenom det jag gjort..hade jag aldrig uppskattat nyvarande som jag gör.

 

[hastflicka]

Sv: Jag kvävs

For 30+ ar sedan blev jag lamnad med tva sma barn av ett ex som var en tolp ... jag ocksa ar djup tacksam, trots allt. Hade jag inte gatt igenom det ar jag overtygat om att jag inte haft det sa bra i alla ar med Maken. Jag brukar saga att jag da visste vad jag INTE ville ha och att jag lart mig se tecknen och comunicera mina tankar mycket tidigare.

 

[vallhund]

Sv: Jag kvävs

Vi är väldigt många som gärna skickar detsamma!

Japps, väldigt många!

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag kvävs

jag är ändå tacksam mot exet för hade jag inte gått igenom det jag gjort..hade jag aldrig uppskattat nyvarande som jag gör.

Exakt så tänker jag också. Visst var det skitjobbigt där och då, men i efterhand föredrar jag att se det som en nyttig läxa snarare än något annat.

 

[DarkInNight]

Sv: Jag kvävs

Spinner vidare på dina tankar.

Så var det för mig. En destruktiv relation som mynnade ut i en helt annorlunda Squie. Jag hittar en ny o, nu kommer det som kan låta fel, jag är ändå tacksam mot exet för hade jag inte gått igenom det jag gjort..hade jag aldrig uppskattat nyvarande som jag gör.

Skriver också under på det.
Även om jag förbannar tidigare relationer jag haft så är det tack vare dem som jag ändå är i den relation och situation jag är i nu. Förmodligen skulle jag aldrig uppskattat och älskat den man jag lever ihop med nu om jag inte gått igenom åren med mina ex.

Även om det har tagit tid att ta sig igenom det och jag inte riktigt har bearbetat klart det ännu så vet jag att det i det stora hela faktiskt har gjort mig till en bättre människa.

Heja TS, jag följer dig i det tysta eftersom jag är rätt dålig på att skriva rätt saker. Men du imponerar mig och jag hoppas verkligen att allt löser sig på bästa sätt för dig och barnen.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jag har ändå hunnit fundera ut ett antal rimliga förslag runt barnen,

Toppen.
Då så har du något konstruktivt med dig till familjerätten.

Du kommer att bli så mycket lyckligare i ditt framtida liv.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Så, nu är vi snart inne på 7 fulla veckor. Det verkar som om vi fått gården såld nu under helgen. En granne hade fått höra bakvägen ifrån en av mäklarna som tittat på gården att vi är på g att sälja och de har lagt ett bud som är riktigt bra. Det innebär att vi slipper allt krångel med mäklare, visningar etc och vi riskerar inte att stå kvar med en gård som ingen av oss vill bo i.
Rent praktiskt sett så är det en jättelättnad. Känslomässigt så är det rent förjävligt och dagen efter vi accepterat budet så vaknade jag med magknip igen. Tur i oturen så är det bra folk, de känner redan alla i byn och jag tror att de kommer att uppskatta stället.

Det verkar även som om sista hästen är såld, väntar in handpenning och påskrivet kontrakt.

Så nu är det mesta av mitt gamla liv avyttrat och nu ska bara de sista veckorna genomlidas innan jag flyttar.

Jag har förstått att exet är skitbitter på mig för att jag köpte hus utan att diskutera läget med honom. han är bitter för att han inte fick vara med och bestämma. Jag känner att utifrån var vi bor idag så har jag inte gjort ett val som försvårar för honom att vara delaktig i barnens liv, snarare tvärtom. Jag känner dessutom att det var viktigt för mig att inte fortsätt vika mig för hans vilja och hans "behov" och skäms faktiskt inte över att jag varit ego när det gäller val av boende. Jag hade aldrig kunnat trivas i en lägenhet i en tristare stadsdel i den större staden och jag behöver faktiskt ett drägligt boende (det är ju inte min dröm, men det är good enough i alla fall) för att orka med det som ligger framför mig och barnen.

Jag har funderat massor runt mina känslor för exet. Jag vet inte varför jag har ett sånt behov av att sätta ord på vad jag känner, men under helgen har det ändå fallit på plats. Nog för att jag är förbannad på honom för allt som har varit under de här åren, men jag hatar honom inte. Jag vet inte ens om jag ogillar honom, men det ligger nära till hands att tro det i alla fall, för jag tycker inte om honom. Vad jag däremot kommit fram till är att jag känner förakt. Jag föraktar honom för hans sätt att behandla mig och barnen och jag föraktar hans val att alltid sätta sitt ego först.

Det är jättetydligt att han fortfarande vill ha bekräftelse ifrån mig och han vill att jag ska stryka hans ego medhårs.

Vad gäller barnen - ja, det finns en del bra förslag i huvudet på mig, men mycket hänger ju på var han bestämmer sig för att bo. Innan vi vet det så är det svårt att riktigt veta vad som är rimligt, men oavsett så kommer det att krävas sjukt mycket jobb från hans sida om han vill ha en relation till bebisen i framtiden.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Förrresten - jag tror er allihopa som säger att det kommer att bli bättre. Om jag kommer att vilja ha en relation igen, det får framtiden utvisa. Just nu är det inte aktuellt, men livet tar ju lite oväntade vändningar när man minst anar det. Och ja - det här förhållandet har lärt mig MYCKET om att värna om sig själv och jag lär inte sätta mig på sista plats igen.