Gbg87
Trådstartare
Buke, jag har sårat en människa som betyder väldigt mycket för mig, och jag får inte riktigt grepp om varför 
Jag ska försöka förklara vad som hänt, så hoppas jag att ni kan hjälpa mig att förstå varför jag har agerat såhär.
Jag och min före detta pojkvän var tillsammans i 5 år. Vi har haft ett ganska svårt förhållande och det har varit kämpigt tidvis. Men som vi har älskat varandra, och tagit hand om varandra. I vintras tog vår relation slut då vi kände att relationen var för svår och vi orkade inte kämpa längre. Men vi slutade inte älska varandra, och vi hade svårt att släppa greppet så vi fortsatte att umgås som vänner. Under sommaren blossade kärleken upp lite igen och vi började umgås lite som ett par igen. Jag sov över hos honom ibland, men vi var väldigt tydliga med att vi inte var tillsammans igen utan att vi enbart träffades väldigt "casual". Vi var inte heller exklusiva i vår relation, även om ingen av oss träffade någon annan då vi ändå på något vis såg en framtid tillsammans.
Så på en middag i mitten av augusti så träffade jag en man som.. ja, jag vet inte riktigt vad som hände. Det har aldrig hänt mig förut, men jag tappade alla ord så fort jag såg honom Det var kärlek vid första ögonkastet för oss båda. Vi umgicks hela kvällen, höll i handen, hånglade passionerat. Men jag valde att inte ha sex med honom då jag kände att det var ett för stort svek mot mitt ex eftersom vi fortfarande var mitt uppe i någonting. Jag förstår ju givetvis att jag svek honom ändå, men tänkte ändå att sex hade förvärrat situationen betydligt.
När jag sedan berättade för mitt ex vad som hänt så bröt helvetet löst. Han kände sig sårad och sviken. Han kände sig förlöjligad då några av våra gemensamma vänner varit med på festen och sett mig med någon annan, när de vet om att vi på något vis försöker lappa ihop vår relation igen. Jag vågade inte berätta för honom att jag blivit förälskad, då jag inte klarade av att se honom så sårad som han var. Så jag höll det hemligt och viftade bort incidenten som en "fyllegrej". Vår eventuella framtid tillsammans dog där och då. Vi bestämde oss för att avsluta vår relation helt en gång för alla, vilket var ett gemensamt beslut.
När det hade gått över 1 månad kunde jag fortfarande inte sluta tänka på den mannen jag träffade. Jag tänker på honom varje dag Jag har pratat med mina vänner och alla säger samma sak, att jag inte borde träffa honom då mitt ex förtjänar ett bättre avslut på vår relation än vad jag givit honom. Att han förtjänar mer respekt än att jag ska börja dejta den person som på något vis orsakat honom både smärta och förödmjukelse. Jag vet om att om jag skulle gå emot vad våra gemensamma vänner anser, och vad mitt ex anser, och träffa den här mannen ändå så skulle jag i princip begå ett socialt självmord. Många anser att jag hanterat saker klantigt och sårat mitt ex i onödan. Och jag håller med. Jag vill inte såra honom ännu mer, men trots det kunde jag inte stå emot mina känslor så jag träffade den här mannen ändå för en vecka sedan. Det var precis som jag trodde. Jag kunde knappt dricka mitt vin för jag skakade så mycket om händerna. Hjärtat slog som en trumma i bröstet hela kvällen. Vi hade sex, och det var kanske det mest känslosamma jag varit med om tror jag.
Och nu har jag inte kunnat sova på en vecka Jag vaknar kallsvettig, tänker på mitt ex känslor och hur ont det gör i mig att jag sårat honom så. Varför kunde jag inte låta bli? Jag känner att jag måste berätta för honom att jag träffat den här mannen igen. Vi har så mycket gemensamma vänner så jag vet att det på ett eller annat sätt kommer att nå honom, och jag tycker att det är bättre om jag berättar det själv.
Mitt ex är den finaste människan jag träffat i hela mitt liv. Varför har jag inte kunnat låta bli att såra honom? Kan förälskelse verkligen bli så starkt att all empati får andra människor går ur än? Den här mannen är helt ny i mitt liv, och vi känner inte varandra. Ändå har jag på något vis valt att träffa honom trots att det innebär besvikelse hos mina vänner, och smärta för en person som ställt upp för mig i vått och torrt i många år. Är jag verkligen så självisk? Hade jag själv stått utanför den här situationen så hade jag fördömt den, men nu är jag i den och slitningarna i mig är för starka.
Buke, varför gör jag såhär?
Jag ska försöka förklara vad som hänt, så hoppas jag att ni kan hjälpa mig att förstå varför jag har agerat såhär.Jag och min före detta pojkvän var tillsammans i 5 år. Vi har haft ett ganska svårt förhållande och det har varit kämpigt tidvis. Men som vi har älskat varandra, och tagit hand om varandra. I vintras tog vår relation slut då vi kände att relationen var för svår och vi orkade inte kämpa längre. Men vi slutade inte älska varandra, och vi hade svårt att släppa greppet så vi fortsatte att umgås som vänner. Under sommaren blossade kärleken upp lite igen och vi började umgås lite som ett par igen. Jag sov över hos honom ibland, men vi var väldigt tydliga med att vi inte var tillsammans igen utan att vi enbart träffades väldigt "casual". Vi var inte heller exklusiva i vår relation, även om ingen av oss träffade någon annan då vi ändå på något vis såg en framtid tillsammans.
Så på en middag i mitten av augusti så träffade jag en man som.. ja, jag vet inte riktigt vad som hände. Det har aldrig hänt mig förut, men jag tappade alla ord så fort jag såg honom
Det var kärlek vid första ögonkastet för oss båda. Vi umgicks hela kvällen, höll i handen, hånglade passionerat. Men jag valde att inte ha sex med honom då jag kände att det var ett för stort svek mot mitt ex eftersom vi fortfarande var mitt uppe i någonting. Jag förstår ju givetvis att jag svek honom ändå, men tänkte ändå att sex hade förvärrat situationen betydligt. När jag sedan berättade för mitt ex vad som hänt så bröt helvetet löst. Han kände sig sårad och sviken. Han kände sig förlöjligad då några av våra gemensamma vänner varit med på festen och sett mig med någon annan, när de vet om att vi på något vis försöker lappa ihop vår relation igen. Jag vågade inte berätta för honom att jag blivit förälskad, då jag inte klarade av att se honom så sårad som han var. Så jag höll det hemligt och viftade bort incidenten som en "fyllegrej". Vår eventuella framtid tillsammans dog där och då. Vi bestämde oss för att avsluta vår relation helt en gång för alla, vilket var ett gemensamt beslut.
När det hade gått över 1 månad kunde jag fortfarande inte sluta tänka på den mannen jag träffade. Jag tänker på honom varje dag
Jag har pratat med mina vänner och alla säger samma sak, att jag inte borde träffa honom då mitt ex förtjänar ett bättre avslut på vår relation än vad jag givit honom. Att han förtjänar mer respekt än att jag ska börja dejta den person som på något vis orsakat honom både smärta och förödmjukelse. Jag vet om att om jag skulle gå emot vad våra gemensamma vänner anser, och vad mitt ex anser, och träffa den här mannen ändå så skulle jag i princip begå ett socialt självmord. Många anser att jag hanterat saker klantigt och sårat mitt ex i onödan. Och jag håller med. Jag vill inte såra honom ännu mer, men trots det kunde jag inte stå emot mina känslor så jag träffade den här mannen ändå för en vecka sedan. Det var precis som jag trodde. Jag kunde knappt dricka mitt vin för jag skakade så mycket om händerna. Hjärtat slog som en trumma i bröstet hela kvällen. Vi hade sex, och det var kanske det mest känslosamma jag varit med om tror jag.Och nu har jag inte kunnat sova på en vecka
Jag vaknar kallsvettig, tänker på mitt ex känslor och hur ont det gör i mig att jag sårat honom så. Varför kunde jag inte låta bli? Jag känner att jag måste berätta för honom att jag träffat den här mannen igen. Vi har så mycket gemensamma vänner så jag vet att det på ett eller annat sätt kommer att nå honom, och jag tycker att det är bättre om jag berättar det själv. Mitt ex är den finaste människan jag träffat i hela mitt liv. Varför har jag inte kunnat låta bli att såra honom? Kan förälskelse verkligen bli så starkt att all empati får andra människor går ur än?
Den här mannen är helt ny i mitt liv, och vi känner inte varandra. Ändå har jag på något vis valt att träffa honom trots att det innebär besvikelse hos mina vänner, och smärta för en person som ställt upp för mig i vått och torrt i många år. Är jag verkligen så självisk? Hade jag själv stått utanför den här situationen så hade jag fördömt den, men nu är jag i den och slitningarna i mig är för starka.Buke, varför gör jag såhär?
