jag blir tokigt

[jea78]

På alla som säger att vi måste skaffa ett barn för att
* det är synd om ensam barn
*ensam barn blir bortskämda




det är väl upp till mej och min man att bestämma om vi vill ha fler eller inte...
eller är man egoistisk då??

 

[Mammadutt]

Sv: jag blir tokigt

vad konstigt vi har aldrig fått frågan på sånt sätt att det skulle kännas som fel att inte skaffa fler... men vi har alltid från dag ett varit väldigt tydliga med att det med 99.9% sannolikhet bara blir denna lilla prinsessa... folk skämtar ju såklart "när kommer tvåan" men dom vet ju att då får dom vänta 10 år eller forever, typ

Om man har bra socialt nätverk med mkt släktingar, vänner, barn i omgivningen behöver barnet varken bli ensamt eller bortskämt på annt än vänskap och kärlek.

Sen behöver inte "bortskämdhet" vara så negativt...
Jag tänker överösa min dotter med kärlek och trygghet och hon skall ALDRIG nånsinn behöva känna sig utanför, fattig eller utsatt som jag gjorde som barn..... (lite OT...)

 

[egocentrisk]

Sv: jag blir tokigt

Det är helt klart upp till dig och din man. Och ingen kan med säkerhet säga hur ett ensambarn blir och hur barn med syskon blir.

Men, i min släkt och bland de av mina bekanta som är ensambarn så har familjerelationen varit väldigt inflamerad. Allt fokus ligger på det ensamma barnet och det förväntas att barnet skall lyckas med allt, skaffa familj, ge föräldrrna barnabrn etc. etc. Men det beror ju definitivt i grund och botten på hur föräldrarna beter sig gentemot barnet.

Dock kan jag tala för mig själv och säga att jag aldrig skulle vilja växa upp utan syskon. Vi har ett otroligt utbyte av varandra, och en syskonrelation hittar man inte någon annanstans än om man har just ett syskon. Och blir det stridigheter med föräldrarna, om något börjar gå fel med dem på gamla dar etc. så är man aldrig ensam och måste axla hela ansvaret utan man har åtminstone en (eller i mitt fall 3) annnan att dela det med och ventilera till.

Men summan av kardemumman är ändå den att man väljer själv om man vill ha ett eller flera eller inget barn alls och personligen fullkomligt avskyr jag alla de som lägger sig i folks val vad gäller familj, inte familj, barnlös familj eller hur många barns familj man vill ha.

 

[egocentrisk]

Sv: jag blir tokigt

Angående att bli bortskämd så kan jag ju kontra med att jag är bortskämd, dock har det ej påverkat mig negativt, trots att jag har 3 äldre syskon. Min mamma fick mig då mina bröder var 9, 12 och 13 år och dessutom var jag en liten flicka. Så både mina bröder och mina föräldrar har skämt bort mig en hel del.

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

vi har också sagt från dag ett inga fler....
men ändå får vi höra v både mina och hans släktingar.. Det måste ni!!

hon har redan två barn ett i smama ålder och ett i snrt 5 års ålder som hon "leker" med ofta, deras föräldara är dessutom hennes faddrar och vi bor på en gata och område med mycket barn..

Sen behöver inte "bortskämdhet" vara så negativt...
Jag tänker överösa min dotter med kärlek och trygghet och hon skall ALDRIG nånsinn behöva känna sig utanför, fattig eller utsatt som jag gjorde som barn..... (lite OT...)

så tänker jag med

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Jag har växt upp med 4.a syskon..
jag kan inte påstå att jag har nån jätte nära kontakt med dom...
min man däremot har nära kontakt med sina bröder..

förhoppningsvis så när vi är gammla och grå så har hon egen familj som kan stötta henne

Men summan av kardemumman är ändå den att man väljer själv om man vill ha ett eller flera eller inget barn alls och personligen fullkomligt avskyr jag alla de som lägger sig i folks val vad gäller familj, inte familj, barnlös familj eller hur många barns familj man vill ha.

Tack då är vi två

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

nä jag anser att man kan skämma bort, men barnet ska då också veta om att h*n är bortskämd, och inte alla har det på samma sätt..
bortskämd på ett sunt sätt... eller vad man nu ska kalla det

 

[egocentrisk]

Sv: jag blir tokigt

Precis. Jag är fullt medveten om att jag blvit bortskämd, och blir det fortfarande. Men jag är oerhört tacksam och skulle aldrig bli sur eller besviken om de "slutade" skämma bort mig så att säga. Dock har jag vänner som inte vet eller förstår hur bortskämda de blev och blir, och som fortfarande kan bete sig som små snorungar då de inte får precis som de vill. Och det är ju sorgligt.

 

[Sar]

Sv: jag blir tokigt

Att vara bortskämd med kärlek och att man har föräldrar som verkligen har tid med sitt (enda) barn är väl bara positivt. Uppfostransmässigt är knappast ensambarn bortskämda, det finns ju bara en att hålla koll på.
Det enda negativa med att vara ensambarn anser jag vara att man står ensam med ansvaret om föräldrarna blir sjuka men det kan hända även i en syskonskara på 5 st.

Jag tror att det stora "tabuet" med att ha ett enda barn är att det barnet helt gratis är det mest älskade, något som de flesta strävar efter i alla nära relationer.

Jag är själv ensambarn och är själv mamma till tvillingar (snacka om motsatser!). De har en fantastisk relation som är mycket värd men jag kan också ibland känna att jag inte räcker till på samma sätt som om jag bara hade ett barn. Det finns för- och nackdelar med alla syskonkonstellationer.

 

[Sara-Ida]

Sv: jag blir tokigt

nä jag anser att man kan skämma bort, men barnet ska då också veta om att h*n är bortskämd, och inte alla har det på samma sätt..
bortskämd på ett sunt sätt... eller vad man nu ska kalla det

Men hur skämmer man bort en person för att inte skapa egoism och självcentrering? Människor som anser att de är och bör vara centrum i universum är ju helt odrägliga.

 

[chrysler]

Sv: jag blir tokigt

Meddela era bekanta att det inte går att skämma bort ett barn med för mkt kärlek.

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Men hur skämmer man bort en person för att inte skapa egoism och självcentrering? Människor som anser att de är och bör vara centrum i universum är ju helt odrägliga.

det finns väl fler sätt att skämma bort... jag skulle aldrig acceptera att min dotter tror att hon kan få allt eller i är i centrum för hela världen.
hon är i centrum för mej... vill hon ha saker kommer hon få hjälpa till hemma, hon kommer få en grund vecko eller månads peng, sen om hon vill ha mer utöver det så får hon hjälpa till med div saker här hemma.
men hon SKA bli bortskämd av kärlek.. det ska finnas massor runt omkring henne hela tiden, även stöd ska finnas dygnet runt.

 

[Sara-Ida]

Sv: jag blir tokigt

hon är i centrum för mej... vill hon ha saker kommer hon få hjälpa till hemma, hon kommer få en grund vecko eller månads peng, sen om hon vill ha mer utöver det så får hon hjälpa till med div saker här hemma.

Problemet är att många, tror jag, har svårt att skilja på det där. Är man centrum för sina förälderar blir man automatiskt van vid att vara i centrum i stort. Jag har inga synpunkter på hur många barn folk skaffar sig förstås, men jag har själv funderat på om "bortskämda ensambarn" går att komma ifrån (bortskämda småsyskon i stor syskonskara också för den delen). Ett barn är ju trots allt mer lätthanterligt än två.

 

[mimmipigg]

Sv: jag blir tokigt

Jag är ensambarn och får jag säga så har jag haft kompisar med syskon som varit mångdubbelt bortskämda jämfört med mig.
Jag har alltid fått lära mig att ta hänsyn till andra människor (och djur) pengar var inget som fanns i övermått i mitt barndomshem så det materiella var definitivt inga problem.
Däremot har jag ju varit bortskämd med att ha tillgång till mina föräldrar utan konkurrens.
Nu som vuxen kan jag sakna syskonkontakt, men, min erfarenhet säger mig att syskon definitiv inte med säkerhet blir kompisar.
Jag kommer att vara ensam med ansvaret när mina föräldrar inte klarar sig själva längre.
Jag kommer däremot inte att behöva bråka den dag de gått bort.
Alla mynt har en fram och en baksida!

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

tack för era svar
puttar upp ihopp om fler

 

[bananabambi]

Sv: jag blir tokigt

Jag har valt att skaffa syskon till min första son. Dels för hans skull, då jag vill att han ska ha syskon att leka men, men också för min/vårans skull. Jag vill ha fler barn än ett. Älskar barn, och kan redan nu undra hur vårat tredje barn kommer bli. Som inte ens är påtänkt ännu

Har en släkting som är ensambarn. Han träffade en kvinna ganska sent i livet. Som också är ensambarn. De fick ett barn väldigt sent i livet, så inga syskon där inte. Alltså har det barnet inga syskon, inga mostrar/fastrar eller kusiner. Lite, tomt.

 

[JustME83]

Sv: jag blir tokigt

Dock kan jag tala för mig själv och säga att jag aldrig skulle vilja växa upp utan syskon. Vi har ett otroligt utbyte av varandra, och en syskonrelation hittar man inte någon annanstans än om man har just ett syskon. Och blir det stridigheter med föräldrarna, om något börjar gå fel med dem på gamla dar etc. så är man aldrig ensam och måste axla hela ansvaret utan man har åtminstone en (eller i mitt fall 3) annnan att dela det med och ventilera till.

Kan bara hålla med. När min lillebror dog år 2000 så kände jag mig grymt ensam, även om vi inte var direkt supernära så kändes det ju att nåt fattades. 2006 fick jag en lillasyster och det känns underbart
Jag är inte ensam längre.

Jag skulle vilja ha två barn, kanske allra helst tvillingar, men sånt går ju inte att önska sig

 

[vansinnet]

Sv: jag blir tokigt

kl

Klart du inte ska känna dig "tvungen" bara för att folk aldrig kan lära sig att inte lägga sig i.
Om jag känner dig rätt Jea så kommer din dotter att bli en underbar person oavsett om hon har syskon eller inte.

Själv umgås jag dagligen med två personer som båda är ensambarn, och jag tror inte jag vet några som är mer ödmjuka och givmilda som dom.

Pussa lill-flisan från vansinnet!

 

[pernilla_s]

Sv: jag blir tokigt

Det är klart det inte är upp till dig om du vill ha fler barn... Det ska väl alla andra göra? Självklart du ska bestämma själv. NÄe det viktigaste man kan ge ett barn är kärlek och respekt. Ett syskon kommer mycket långt efter det. Vem har sagt att det är bättre att ha syskon?

 

[Sar]

Sv: jag blir tokigt

Men hur skämmer man bort en person för att inte skapa egoism och självcentrering? Människor som anser att de är och bör vara centrum i universum är ju helt odrägliga.

Det går alldeles utmärkt! Det är nog snarare de som inte fått stå i centrum som kämpar förtvivlat för att någon gång få synas.