jag blir tokigt

[Sar]

Sv: jag blir tokigt

Något jag har märkt är att många ensambarn får starkare relationer med bästa vänner, släktingar etc än de med syskon. De allra flesta har nog en vilja att "binda" sig men blodsband är inte en nödvändighet.

 

[Britta68]

Sv: jag blir tokigt

Något jag har märkt är att många ensambarn får starkare relationer med bästa vänner, släktingar etc än de med syskon. De allra flesta har nog en vilja att "binda" sig men blodsband är inte en nödvändighet.

Där håller jag med! Tre av mina närmaste vänner är ensambarn och de är toppen .

Vår son var länge ensambarn (lillebror 8,5 år yngre) och jag måste nog säga att han inte blivit materiellt bortskämd iaf. Och inte har vi ”curlat” mycket för honom heller, därför att vi har ansett det viktigt att han kan göra saker på EGEN HAND eftersom han inte haft ett syskon att ”luta sig mot”, som många andra har. Har uppmuntrat honom mycket att åka ut på diverse aktiviter och sånt.

På det hela har det funkat ganska bra, nyligen blev hans skola bjudna på disko i grannskolan och han tyckte att han kunde åka dit ensam (han är på fyran). ”Ja men jag träffar nog nån jag känner där!” Tyder väl på hyfsat självförtroende i alla fall. Det hela slutade dock med att han åkte dit med en kompis från klassen.

 

[marbella ryttare]

Sv: jag blir tokigt

jag vill bara ha ett barn...

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

tack ingen för alla svar..
ska svara lite mer ingående senare.. lite mycket just nu

 

[Lupin]

Sv: jag blir tokigt

Men hur skämmer man bort en person för att inte skapa egoism och självcentrering? Människor som anser att de är och bör vara centrum i universum är ju helt odrägliga.

Apropå bortskämda barn, så är ju inte ensambarn de enda som blir bortskämda. Jag vet flera syskonskaror som är rejält bortskämda allesammans. Det har ju inte med antalet barn i familjen att göra, utan hur föräldrarna är.

 

[Lupin]

Sv: jag blir tokigt

En tanke till.

Jag undrar om inte de som kommenterar ang att ensambarn blir bortskämda egentligen är avundsjuka? Att de avundas barnet för att det slipper konkurrera med syskon? För inte hör man någonsin ett ensambarn hojta om att man måste skaffa fler barn pga bortskämdhetsfaktorn, eller?

 

[Sara-Ida]

Sv: jag blir tokigt

Apropå bortskämda barn, så är ju inte ensambarn de enda som blir bortskämda. Jag vet flera syskonskaror som är rejält bortskämda allesammans. Det har ju inte med antalet barn i familjen att göra, utan hur föräldrarna är.

Jag tror i och för sig att ordningen i syskonskaran har en viss betydelse, men den är bara en av många faktorer. Livet är komplicerat.

 

[Sara-Ida]

Sv: jag blir tokigt

För inte hör man någonsin ett ensambarn hojta om att man måste skaffa fler barn pga bortskämdhetsfaktorn, eller?

Min man växte upp som ensambarn, kan man säga, trots äldre syskon. Han vägrar skaffa bara ett barn (åtminstone säger han så i nuläget, när han är barnlös... ), han saknar själv syskon oerhört.

Jag vet inte om någon som har syskon uppfattar det som konkurrens. Snarare trevligt sällskap och familjeliv är inte alltid lätt, och då är det bra att ha en axel att gråta ut mot som förstår. Jag har aldrig känt någon avundsjuka gentemot ensambarn.

 

[Lupin]

Sv: jag blir tokigt

Men det är en annan sak att som ensabarn vilja ha syskon till egna barn, pga ensamhet eller saknad efter egna syskon. Jag försökte poängtera att man aldrig hör ensambarn trycka om syskon till andras ensabarn pga att de blir så himla bortskämda annars.

Åh, jag tror nog att många ser sina syskon som konkurrenter. Varför skulle det annars så ofta bli sånt rabalder om arv etc när föräldrar dör? Det finns många föräldrar som behandlar sina barn väldigt olika och därmed skapar orättvisor och avundsjuka bland barnen. Inget ovanligt alls. Syskon är inte automatisk vare sig trevligt sällskap eller en axel att gråta mot eller speciellt förstående.

 

[Sara-Ida]

Sv: jag blir tokigt

Åh, jag tror nog att många ser sina syskon som konkurrenter. Varför skulle det annars så ofta bli sånt rabalder om arv etc när föräldrar dör?

Ärligt, skilsmässor och arvstvister gör människor till monster oavsett vad de har för relationer till varandra. Självklart finns det syskon som inte kommer överens i vuxen ålder, men jag tror ändå att det är en minoritet.

 

[Sara-Ida]

Sv: jag blir tokigt

Det finns många föräldrar som behandlar sina barn väldigt olika och därmed skapar orättvisor och avundsjuka bland barnen. Inget ovanligt alls.

Sure, men som sagt, då är det föräldrarna som är problemet, och inte syskonen. Jag tror dessutom att den typen av beteende i slutändan slår in fler kilar mellan barn och föräldrar än mellan syskon.

 

[Bellafjella]

Sv: jag blir tokigt

Ha det där känner man igen

Jag och gubben har bara ett barn, hon är 18 nu och bara kort tid efter att hon föddes började tjatet.

"Det är inte bra att vara ensambarn för då blir de bortskämda" eller "vänta inte för länge för det är bättre de kommer tätt för då får de mer glädje av varandra"

Likadant har de tjatat mycket om "när ska ni gifta er?" Men när den frågan blev för tjatig så brukade jag kontra med "Jo men visst ska vi gifta oss! Men först måste vi ju båda hitta någon vi trivs med!"

Då tystnade de och skrattade lite osäkert

I vårt fall hade vi inte bestämt att vi bara skulle ha ett barn men vi ville inte ha dem jättetätt. Men sen drabbades jag av livmoderbesvär och tvingades operera bort hela "paketet" så för oss blev det "bara" ett barn

Jag kan tycka att folk skulle tänka sig för lite mer innan de tjatar om fler barn för man vet aldrig vad som ligger bakom.

Ensambarn = bortskämda barn? Nej verkligen inte! Som någon skrev - det beror faktiskt på föräldrarna. Ensamma barn får ju förstås hela uppmärksamheten det är ju naturligt.

Vår dotter hade berg av julklappar på jularna men hon har från tidig ålder fått lära sig att tacka ordentligt och inte ta något för givet. Hon har aldrig krävt att få något och har alltid själv varit villig att hjälpa till med att spara till något eller att kanske avstå från en sak om hon fick något annat.

Jag vet heller inte många barn med syskon som är så in i bomben medkännande och omtänksam som hon. Ibland kan jag tycka att hon tar lite för stor hänsyn till andra speciellt när det kanske går ut över henne själv lite för många gånger.

Jag har faktiskt fått jobba lite extra med att henne just på den punkten. Dvs visst ska man vara snäll men inte så man blir dum och andra trampar på en.

Min gubbes kusin har fyra barn och mer bortskämda än de får man leta efter. De ska bara ha och ha och tackar sällan för något. Någon glädje har de inte heller haft av varandra kan jag tycka för det enda de har gjort är att slåss och bråka sedan de var små

Nu menar jag inte att det automatiskt blir kaos bara för att man har flera barn. Det beror ju som sagt mycket på föräldrarna (och annat) men det jag menar är att det inte automatiskt är så att ett ensambarn blir bortskämt.

Så stå på dig: Kanske du en dag vill ha ett barn till eller kanske du inte vill det. Men det är du och din kille/man som avgör!

 

[jerseyko]

Sv: jag blir tokigt

Det är ju erat beslut, och jag kan säga att jag (fortfarande t.om.) är väldigt bortskämd och det är mina 2 syskon också!

Bara för man har 1 barn behöver man väl inte köpa dubbelt med saker för barnet inte har något syskon som också behöver kläder och leksaker?

Sen leker väl ett barn lika bra med sina kompisar som ett syskon? inte lekte jag så mycket med mina syskon när jag var liten i alla fall, bara när jag inte hade någon kompis att leka med

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Jag har valt att skaffa syskon till min första son. Dels för hans skull, då jag vill att han ska ha syskon att leka men, men också för min/vårans skull. Jag vill ha fler barn än ett. Älskar barn, och kan redan nu undra hur vårat tredje barn kommer bli. Som inte ens är påtänkt ännu

Har en släkting som är ensambarn. Han träffade en kvinna ganska sent i livet. Som också är ensambarn. De fick ett barn väldigt sent i livet, så inga syskon där inte. Alltså har det barnet inga syskon, inga mostrar/fastrar eller kusiner. Lite, tomt.

Jag har många syskon och det var väl bra när man bodde som vi gjorde långt ut i skogen utan grannar, men min dotter kommer att växa upp i ett villa område som just u har genarations växling, många barn i samma ålder, dessutom kommer ho/vi har nära kontakt med hennes faddrar och deras barn, där den ena dottern är lika gammal och den andra är 4 år äldre än dom.

jag kan hålla med om att det kan var tomt, men man får väl hoppas? att hon träffar nån med syskon...

Jag är helt livrädd för att få en till.. är jag då egosistsk??

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Kan bara hålla med. När min lillebror dog år 2000 så kände jag mig grymt ensam, även om vi inte var direkt supernära så kändes det ju att nåt fattades. 2006 fick jag en lillasyster och det känns underbart
Jag är inte ensam längre.

Jag skulle vilja ha två barn, kanske allra helst tvillingar, men sånt går ju inte att önska sig

det förstår jag, men om du inte hade haft din bror, tror du då att du hade kännt dej ensam??

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

kl

Klart du inte ska känna dig "tvungen" bara för att folk aldrig kan lära sig att inte lägga sig i.
Om jag känner dig rätt Jea så kommer din dotter att bli en underbar person oavsett om hon har syskon eller inte.

Själv umgås jag dagligen med två personer som båda är ensambarn, och jag tror inte jag vet några som är mer ödmjuka och givmilda som dom.

Pussa lill-flisan från vansinnet!

Tack
Puss tillbaks frå Felicia

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Det är klart det inte är upp till dig om du vill ha fler barn... Det ska väl alla andra göra? Självklart du ska bestämma själv. NÄe det viktigaste man kan ge ett barn är kärlek och respekt. Ett syskon kommer mycket långt efter det. Vem har sagt att det är bättre att ha syskon?

så känner jag med,
jag har haft det väldigt struligt med mina syskon så jag var rädd att jag var för enkelspårig när jag tänkte så..

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Något jag har märkt är att många ensambarn får starkare relationer med bästa vänner, släktingar etc än de med syskon. De allra flesta har nog en vilja att "binda" sig men blodsband är inte en nödvändighet.

intresannt..

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Min man växte upp som ensambarn, kan man säga, trots äldre syskon. Han vägrar skaffa bara ett barn (åtminstone säger han så i nuläget, när han är barnlös... ), han saknar själv syskon oerhört.

Jag vet inte om någon som har syskon uppfattar det som konkurrens. Snarare trevligt sällskap och familjeliv är inte alltid lätt, och då är det bra att ha en axel att gråta ut mot som förstår. Jag har aldrig känt någon avundsjuka gentemot ensambarn.

jag kan inte hålla med dej.. mina syskon har varit allt annat än trevligt sällskap... det är först nu vi börjar få en någelunda relation

 

[jea78]

Sv: jag blir tokigt

Ha det där känner man igen

Så stå på dig: Kanske du en dag vill ha ett barn till eller kanske du inte vill det. Men det är du och din kille/man som avgör!

Tack för många, fina och kloka ord