Jag är nog lite ledsen

[_saga_]

Valde att starta en egen tråd istället för att fortsätta i vårtråden.
Tidig morgon i fredags vaknade jag av att min 8 veckor gamla dotter blev stel och böjd som en ostbåge, hon hade kräk i näsa och mun och andades inte.
Hon var vaken och chockad själv, la henne över armen och fick igång henne.
Hon hann inte bli blå eller nånting, men blev slemmig efteråt och trött.
Att jag blev så rädd var för att det tog längre tid än tidigare att hon började andas igen, svårt att uppskatta tid men jag gissade på 30 sekunder.

Jag blev däremot fruktansvärt rädd och chockad och fick komma till bvc senare samma dag och prata med vår sjuksyster och träffa läkare.

>Jag fick olika förklaringar till vad som kan ha hänt, att min dotter är fullt normal, att bebisar gör såhär, att dom klarar själva att komma igång, att vi gjorde helt rätt, och borde känna mig lugnare nu, men nu är helgen slut, sambon åter på jobbet och vi är ensamma - då kommer tankarna.

Jag är kanske inte rädd att exakt samma sak ska hända, däremot blev jag väldigt påmind om vår allas dödlighet.
Min sambo är väldigt cool och självsäker, hans syskon har barn sen tidigare och han försökte väl lugna mig med att säga att hans syskonbarn gjort precis samma sak, flera gånger om, och deras andningsuppehåll varit längre och dom mår ju bra.
Att barn klarar sånt här, att deras andning inte är helt mogen ännu.
Jag önskar att det kunde trösta mig, men det gör det inte.

Att ens tänka på hur livet skulle se ut utan min dotter får mig att nästan vända mig in och ut i skinnet och jag började gråta nästan så fort min sambo åkte tilll jobbet.j
Jag älskar mitt barn så otroligt mycket och jag VILL inte vara såhär rädd och orolig - jag vill vara stark och känna att jag klarar såna här situationer!

Hur ska jag kunna rädda henne om nåt händer om jag är så orolig att jag inte vill lämna henne själv, i fredags stirrade jag på henne från 5 på morgonen till 13:30 då vi åkte till BVC.

Jag kan ju inte sitta och gråta så fort Andreas åker till jobbet, jag ska prata med sjuksköterskan på BVC idag igen men inser att om jag fortsätter vara ledsen och rädd såhär så får jag nog prata med någon.

Nu vaknade min älskling, jag vet inte vad jag ville få ut av tråden heller, jag vill sluta vara ledsen!

 

[Smulu]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Har du andningslarm? Om inte så vore det kanske idé att köpa ett sådant?
,det gör kanske att du kan vara lugnare i vissheten om att händer detta igen så larmar det.

 

[A-K.Eng]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Ska du köpa ett andningslarm som funkar i den här situationen så köp ett Respisense. Det sitter i blöjan och reagerar inte på annan rörelse än barnets egna andning. Ett andningslarm i form av platta under madrassen reagerar på rörelse och även om barnet sätter kräk i halsen så kanske det kämpar och rör sig och så borde inte det larmet gå igång.

Det negativa med Respisense är att sitter det inte ordentligt i blöjan så går det lätt igång och larmar. Har vaknat av det ett par gånger...


Jag förstår din skräck. Det är fruktansvärt att ens tänka på livet utan sitt älskade barn.
Se till att du får hjälp på BVC och någon att prata med.

 

[EmelieR]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Jag hade nog reagerat på precis samma sätt. Jag kan få värsta nojjan när hon varit tyst länge och gå o kolla. Hade det varit ngt fel så hade man ju inte förlåtit sig för att man tittat bort... Instinkt skulle jag tro.
Varje gång man ser att allt är bra tänker man på hur löjligt nojjig man är. I ditt fall har det ju tom hänt ngt!!!
Jag vet inte hur man kommer över en sådan sak- acceptera är ju lättare.

Jag har blivit skitnojjig med bilar sen en brann upp. Jag vågar inte ha henne i bilen om inte jag är i bilen. Sen kvittar det om jag står precis brevid...

 

[Juzzzen]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Det du känner, tror jag att alla vi mammor kan intyg att vi också känner!

Jag hade reagerat likadant! Jag är nojjig om fan, och min tös har inte råkat ut för det som din gjorde.

Däremot trillade hon av soffan när hon var 2v..Hon skadade sig inte, men efter det har jag varit helt nojjig, rädd att tappa henne, kollar hennes andning varje gång hon sover osv..
Ser bilden i mitt huvud hur hon ligger där på golvet(jag somnade och hon trillade av soffan, dock ner på en mjuk matta, som tur var)
Den bilden såg jag konstant i flera dagar efter, men det har blivit bättre...men som du säger, när sånt händer så blir man medveten om att saker och ting är inte själklara..och vi är inte odödliga någon av oss.

Ge det lite tid, och du kommer säkert kunna bli mer avslappnad igen! Och är det jättekämpigt, prata med BVC om kurator kontakt,det får du gratis genom BVC om du behöver, det har hjälpt mig!

 

[Cilla]

Sv: Jag är nog lite ledsen

jag vill vara stark och känna att jag klarar såna här situationer

vet du vad. du är stark och du kommer att klara detta, men du måste ta dig tid att bearbeeta det som hänt.
det är många tankar som virvlar och mycket att sortera och gå egenom och du kanske behöver ta hjälp av ett proffs, som leder dig genom arbetet.
tillåt dig att tänka på det, men tillåt inte händelsen att ta över ditt liv.

det kommer att gå över och du kommer att klara det, men du måste vilja och våga och lite på att du kan. för det kan du.

 

[havreflinga]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Jag är oxå ständigt medveten om att livet kan ta slut när som helst. Att ha den medvetenheten är bra, tror jag. Man tar vara på och uppskattar livet. Men när det blir till en oro, som begränsar en och gör en nedstämd, då är det för mycket.

När jag hade fått mitt första barn blev jag FÖR orolig. Och min man smittades av mina funderingar och blev ännu oroligare. Vi insåg att vi inte ville känna så, och efter mycket pratande kom vi fram till en lösning som funkade för oss:

Vi bestämde oss för att vårt mål för vårt barn inte i första hand skulle vara ett långt liv, utan ett gott liv. När vårt barn dör, ska vi kunna känna att han hade ett rikt, tryggt och gott liv. Det målet går att uppnå även ifall han dör imorgon.

Om vi går runt och oroar oss, eller om vi blir för överbeskyddande, handlar vi i strid med vårt mål. Vi kanske förlänger barnens liv genom att peta på dem i sömnen varje timme (för att se så de andas), eller plocka bort varenda föremål som de kanske, kanske skulle kunna skada sig på och så vidare - men då minskar vi samtidigt deras livskvalitet. Sen kanske barnet ändå dör, för man kan ju inte styra allt. Då kommer vi ångra alla stunder vi ägnade oss åt riskeliminering istället för att njuta, umgås och skratta.

 

[havreflinga]

Du har koll även när du sover

Tidig morgon i fredags vaknade jag av att min 8 veckor gamla dotter blev stel och böjd som en ostbåge, hon hade kräk i näsa och mun och andades inte.

Jag förstår att det är väldigt lätt att tänka: Vad hade hänt om jag inte hade vaknat?!

Men man kan oxå tänka: Att jag vaknade är beviset för att min mamma-radar fungerar även när jag sover. Jag kan lita på mina instinkter.

Jag har flera gånger upplevt att jag vaknar i precis rätt ögonblick, från att ha sovit djupt och gott. T ex ögonblicket innan en bebis håller på att ramla ur sängen. Och jag är tacksam och lycklig över att jag fungerar så. Det gör att jag kan koppla av och få den vila jag behöver för att fortsätta ha skarpa sinnen. Synd bara att den egenskapen tydligen endast gäller barnen. Väckarklockor har fortfarande svårt att väcka mig.

 

[ako]

Sv: Du har koll även när du sover

Får man försiktigt fråga om ert barn har någon skada som gör att ni tror att han faktiskt kommer att dö tidigt? I ditt inlägg tolkar jag det som om ni är inställda på att barnet kommer att dö före er, vilket som tur är annars inte är det vanliga.

Själv tycker jag nog att man SKA försöka eliminera livsfarliga saker för sitt barn så att man ger barnet så stor chans som möjligt att få leva och växa upp. Det är ju skillnad på att eliminera livsfaror och att inte låta barnen springa och busa för attt de kanske ramlar och slår sig litegrann tycker jag?

Till TS: Jag hade stor nytta av vårt andningslarm- det gjorde att jag vågade slappna av och sova eftersom det skulle larna om L slutade andras. Sedan ska man ju bara ha larmet som extra trygghet, och ändå följa råden om ryggläge etc etc såklart!

 

[Brandgul]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Ja det känns som att det är en del av att vara förälder. En lång oro att något ska hända ens barn.

Jag hade skaffat andningslarm. Det hade jag på första barnet för jag var livrädd hela tiden. Jag kunde knappt sova innan vi köpte det.

Jag tror att du kommer att må bättre om ett tag. Hur länge kan jag ju inte gissa, men ändå tryggare när tiden hunnit gå ett tag.

Jag är sådan som är orolig. Jag är livrädd att någon en dag ska ringa och säga att något hänt med vår son. Jag ska tänka på det som Havreflinga skrev. Att ha ett bra liv. Det är det viktigaste.

 

[Calazirya]

Sv: Du har koll även när du sover

Oj så tolkade jag inte alls havreflingans inlägg ?!

Jag tolkade det som att hon varit så paniskt rädd för att något skall hända med barnen att hela livet blev en begränsning och att eliminera farliga saker tog hon enligt min tolkning inte alls upp. Det var mer en reflektion över att vi kanske är för överbeskyddade så att vi hämmar barnens utveckling i tron om att vi kan skydda dem från allt och inte att vi skulle låta barnen leva i en farlig miljö =)

 

[havreflinga]

Sv: Du har koll även när du sover

Får man försiktigt fråga om ert barn har någon skada som gör att ni tror att han faktiskt kommer att dö tidigt?

Nej, det finns inget som tyder på att våra barn kommer att dö före oss.

Jag menade mitt inlägg precis så som Calazirya har tolkat det.

 

[ako]

Sv: Du har koll även när du sover

Förlåt, jag feltolkade!! Det som ställde till det var: "När vårt barn dör, ska vi kunna känna att han hade ett rikt, tryggt och gott liv. Det målet går att uppnå även ifall han dör imorgon". Om meningen hade inletts med "OM" i stället för "NÄR" så hade jag fattat bättre ("när" för mig tolkades som att det faktiskt bara var en fråga om tid).

Skönt att ni har friska ungar !!!

 

[havreflinga]

Sv: Du har koll även när du sover

Förlåt, jag feltolkade!! Det som ställde till det var: "När vårt barn dör, ska vi kunna känna att han hade ett rikt, tryggt och gott liv. Det målet går att uppnå även ifall han dör imorgon". Om meningen hade inletts med "OM" i stället för "NÄR" så hade jag fattat bättre ("när" för mig tolkades som att det faktiskt bara var en fråga om tid).

Skönt att ni har friska ungar !!!

Om vårt barn dör låter helfel i mina öron. Klart han kommer att dö. I så fall hade jag fått skriva om vårt barn dör före oss. Jag är lite språknörd. Men jag fattar vad du menar.

 

[Gullan86]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Bara en allmän fråga sådär mitt i:

Hur är det sägs det vara säkrare att samsova med barnet för att det inte ska sluta andas än om det ligger ensamt i spjälsängen?

ts: köp andningslarm och förstår verkligen att du är orolig synd inte din sambo förstår,,,

 

[Syrran!]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Nej, snarare tvärt om. Har för mig att det är större risk för PSD vi samsovning. Eller har jag fattat helt fel?

Hur som helst så rekommenderar även jag andningslarm till TS. Jag hade inte kunna sova en natt utan det...

 

[Calazirya]

Sv: Jag är nog lite ledsen

vissa faktorer ökar och vissa faktorer minskar risken ( vid helt drogfria samsovningsföräldrar givetvis ).

 

[vindvissla]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Om du är nykter, drogfri och rökfri är det inte mindre säkert att samsova. För min del så sover jag mycket bättre om jag har bebisen bredvid mig, och jag har en egen teori om att man ligger bredvid varann och rör på sig och liksom håller koll på varann under natten.

Ts hur går det? Har ni lugnat er? Skaffat larm? Jag har för mig att jag läste om någon annan (det var nog i vintertråden) som hade varit med om samma sak, och hade fått reda på att när detta hänt en gång har kroppen något försvar som gör att det inte händer igen. Huvudsaken är att ni är trygga och lugna, inte skoj att behöva vara orolig precis hela tiden!

 

[ako]

Sv: Du har koll även när du sover

Om vårt barn dör låter helfel i mina öron. Klart han kommer att dö. I så fall hade jag fått skriva om vårt barn dör före oss. Jag är lite språknörd. Men jag fattar vad du menar.

HA, ha, jag är språknörd oxå, men vi tänkte olika ändå ("före oss" var liksom automatiskt intolkat i "omsatsen", i "närsatsen" tolkade jag det som att det bara vara att vänta på).

Nog från SAOL

 

[jerseyko]

Sv: Jag är nog lite ledsen

Du är stark och du klarar sånna situationer.
Känns det fortfarande osäkert kan du ju köpa ett andningslarm så du får sova ordentligt.


Min 5 månaders dotter opererades för 2 veckor sen och jag fick komma till henne så fort hon rullades in på uppvaket. Och innan hon vaknade började pulsen gå från 148 till 160, sen 148 för att sen gå till 130. Sen helt plötsligt ingen puls alls i flera sekunder för att sen ligga på 148. Syremätningen gick från 98 till 92. Då trodde jag hon skulle dö, larmade såklart och ruskade i henne och så vaknade hon och allt blev normalt.

Sköterskan sa att de brukar bli så när dom vaknar ur narkos, kunde de inte berättat de innan