Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Gunnar]

Valde först att bryta ut inlägg, men valde sedan att radera dem. Vill ni fortsätta diskutera dem får ni starta en ny tråd.

 

[karamelldrottningen]

Just nu mår jag inte fantastiskt. Mått illa sen inatt. Inte kunnat äta något utan att det kommit upp igen.
Känns som magen är ut- och invänd
Har inte ätit någonting konstigt så förstår inte riktigt varför detta just nu.
Inte bästa starten på en ny vecka.

Edit: vet inte om jag fixar det här.
Hostar och får som kramp då.
Och känner av Liten mycket mer än vanligt.
Blir yr lätt. Och plötsligt.

Nu blev det väldigt klagande här. Men att göra sysslor känns väldigt tungt när kroppen är så motsträvig.

 

[karamelldrottningen]

Mentalt påfrestande dag.
Jag försöker ordna allt för alla. För mig. För framtiden. För min mamma osv.
Nej jag har inte svar på exakt allting.
Dagar som denna ångrar jag mitt beslut.
Hoppas verkligen att det vänder snart.

 

[tott]

Mentalt påfrestande dag.
Jag försöker ordna allt för alla. För mig. För framtiden. För min mamma osv.
Nej jag har inte svar på exakt allting.
Dagar som denna ångrar jag mitt beslut.
Hoppas verkligen att det vänder snart.

Du ska ordna för dig och för barnet. Resten får ordna för sig själva och sina liv.

 

[karamelldrottningen]

Du ska ordna för dig och för barnet. Resten får ordna för sig själva och sina liv.

Tack
Känner ändå ett visst ansvar vad gäller andra. Speciellt mamma. Nu när hon inte har det så lätt. Vi har pratat men det är svårt. Jag blir fullständigt dränerad av våra samtal.
Har erbjudit henne mina sista besparingar. Mest för att hon ska kunna flytta från den hon bor tillsammans med som verkar skifta i humör och ibland är rent utav elak. Nej det kan jag bara inte acceptera.
Jag kan inte trolla men hjälpa med det jag kan.

 

[parellikusken]

Tack
Känner ändå ett visst ansvar vad gäller andra. Speciellt mamma. Nu när hon inte har det så lätt. Vi har pratat men det är svårt. Jag blir fullständigt dränerad av våra samtal.
Har erbjudit henne mina sista besparingar. Mest för att hon ska kunna flytta från den hon bor tillsammans med som verkar skifta i humör och ibland är rent utav elak. Nej det kan jag bara inte acceptera.
Jag kan inte trolla men hjälpa med det jag kan.

Behöver du inte dina besparingar till barnet?

 

[karamelldrottningen]

Behöver du inte dina besparingar till barnet?

Jo men just nu är det lite akut.

 

[parellikusken]

Jo men just nu är det lite akut.

Men har du verkligen råd att ge bort alla pengar?
Ibland måste man tyvärr ta hand om sig själv och sitt kommande barn först.

 

[karamelldrottningen]

Men har du verkligen råd att ge bort alla pengar?
Ibland måste man tyvärr ta hand om sig själv och sitt kommande barn först.

Fast som läget ser ut nu är det svårt se någon annan lösning. Och det låter som någon välgörenhet med att ge bort men det är snarare exakt det hon gjort för mig tidigare.

 

[tott]

Fast som läget ser ut nu är det svårt se någon annan lösning. Och det låter som någon välgörenhet med att ge bort men det är snarare exakt det hon gjort för mig tidigare.

Klart man kan skänka bort pengar om man har möjlighet och ärligt vill.
Du har ju tidigare varit orolig över hur du ska klara dig då du är mammaledig, och då har du ju haft dina besparingar att räkna med. Om du skänker bort dem nu - hur tänker du lösa det sen? (Återigen inget jag personligen behöver få svar på, men något jag tycker du bör ta med i funderingen). Du och ditt barn är viktigast!!!

 

[karamelldrottningen]

Klart man kan skänka bort pengar om man har möjlighet och ärligt vill.
Du har ju tidigare varit orolig över hur du ska klara dig då du är mammaledig, och då har du ju haft dina besparingar att räkna med. Om du skänker bort dem nu - hur tänker du lösa det sen? (Återigen inget jag personligen behöver få svar på, men något jag tycker du bör ta med i funderingen). Du och ditt barn är viktigast!!!

Alla problem bara hopar sig samtidigt

 

[LadySara]

Alla problem bara hopar sig samtidigt

Fast du behöver inte ta dig an andras problem!

 

[tott]

Alla problem bara hopar sig samtidigt

Var egoist! Nu om någonsin är det 100% befogat!

 

[karamelldrottningen]

Jag förstår era reaktioner. Samtidigt vet ni inte allt bakomliggande. Och det kan jag inte på något vettigt sätt riktigt ta upp här heller.
Men ja partner håller med er som det verkar men förstår också min synvinkel. Men inte riktigt min mammas synvinkel alls.

Ja det blev väl inte klarare alls men bättre än så här vågar jag inte förklara just nu.
Därför är hennes problem även mitt problem.
Så vi får se. Ingenting är klart ännu. Det är snarare väldigt rörigt och dålig tajming med tanke på kommande barn och annat.

 

[tott]

Jag förstår era reaktioner. Samtidigt vet ni inte allt bakomliggande. Och det kan jag inte på något vettigt sätt riktigt ta upp här heller.
Men ja partner håller med er som det verkar men förstår också min synvinkel. Men inte riktigt min mammas synvinkel alls.

Ja det blev väl inte klarare alls men bättre än så här vågar jag inte förklara just nu.
Därför är hennes problem även mitt problem.
Så vi får se. Ingenting är klart ännu. Det är snarare väldigt rörigt och dålig tajming med tanke på kommande barn och annat.

Du behöver inte, och ska kanske inte, redogöra för din mammas problem här. Huvudsaken är att inte du själv, och ditt barn, hamnar i trubbel för att du gett bort dina pengar.
Klart du vill hjälpa din mamma men du ska inte göra det på bekostnad av din och barnets framtid. Lova barnet det!

 

[karamelldrottningen]

Du behöver inte, och ska kanske inte, redogöra för din mammas problem här. Huvudsaken är att inte du själv, och ditt barn, hamnar i trubbel för att du gett bort dina pengar.
Klart du vill hjälpa din mamma men du ska inte göra det på bekostnad av din och barnets framtid. Lova barnet det!

Känns som att det skiter sig hur jag än gör eller inte gör

Men ja jag ska göra mitt bästa för att alla ska få det så bra som möjligt.
Skrev ett SMS till en av mina kusiner att jag är gravid och lite om situationen kortfattat.
Hon skrev grattis och att hon tyckte det var magnifikt eller fantastiskt kanske är bättre översättning.

Vågar ju fortfarande knappt berätta för nån. Jo er här och folk jag knappt känner men släkt och så känns som att jag skäms så mycket. Eller skäms inte lika mycket längre. Men är lite rädd för reaktioner och följdfrågor.

 

[tott]

Känns som att det skiter sig hur jag än gör eller inte gör

Känns som att du inte riktigt vill/vågar ta till dig att du och barnet är de viktigaste i ditt liv nu. Du ska ordna så att ni har och får det bra. Du måste (jo måste) sluta försöka vara alla till lags. Du går i bitar!
Andra vuxna människors liv är inte ditt ansvar! Allra minst ekonomiskt!!

 

[karamelldrottningen]

Frustrerad på mig själv. Är ledig idag och det är inte bra. För blir stressad av det. Hade jag varit borta hade jag kunnat slappna av mer men nu ser jag bara allt som borde göras och ja jag får väl dela upp det lite pö om pö.
Stör mig på att jag är så velig. Försöker komma på en anledning till att inte träffa F idag. Eftersom det var prat om det tidigare.
Det handlar inte om att jag inte vill träffa honom. Absolut inte. Men jag är så konstig med allting just nu.
Och vet inte om jag vill sova där för det är sånt special med hur kuddar ska vara. Två extra kuddar beroende på vilket håll jag sover mot. En på vardera sida under knäet så inte magen trycks ner helst.
Gå på toa på natten. Äta fil med flingor vid behov.
Vi får se. Sen känns det jobbigt kolla med partner om det är ok.
Han säger ju att det är ok men det känns jobbigt ändå att fråga av någon anledning jag inte förstår själv.
Men vill inte göra F ledsen heller.
Och själv vet jag inte vad jag vill riktigt.
Ska hålla på en del i trädgården idag. Ja sen får vi se.

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker ju om min mamma ändå. Hon har en jäkla rolig humor.
Men är också rätt jobbig stundtals.
Jag tog upp lite om barnet för upplever att hon vant sig mer vid tanken nu. Men sen börjar hon prata om hur elakt det är mot barnet som kanske inte får en pappa och att det kanske visar sig att den kommer få många halvsyskon.
Grejen är att hon tar upp andras exempel så inte mot mig men det blir ju mot mig eftersom hon berättar sånt för mig.
Jag blir mest trött och ryter ifrån att ”ja det är fruktansvärt oetiskt att ens skaffa barn för vem vet det kanske kommer ut en elefant”

 

[karamelldrottningen]

Stör mig mest på att jag inte känner mig 100 % säker på mitt beslut.
Kanske hör det till? Kanske är det vanligt att känna så?
Men man hör inte mycket om sådant från andra. Utan det är tvärtom att blivande mammor längtar.
Men jag längtar inte.
Tänker att i värsta fall om det absolut inte funkar kanske det går att adoptera bort barnet sen. Jag vill det absolut bästa och det är just därför tankarna ibland går åt det hållet.
Vem säger att jag kommer att bli en fantastisk mamma?
Tänk om allt bara skiter sig fullständigt?
Känner mig så ensam i det här. Kanske är det det som skrämmer. Jag vet inte.
Tänk om jag tar dåliga beslut. Kanske börjar dricka igen fast jag inte vill.
Det kommer jag inte att göra men OM.

Försöker vara här och nu främst.