Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[hundtant]

Stör mig mest på att jag inte känner mig 100 % säker på mitt beslut.
Kanske hör det till? Kanske är det vanligt att känna så?
Men man hör inte mycket om sådant från andra. Utan det är tvärtom att blivande mammor längtar.
Men jag längtar inte.
Tänker att i värsta fall om det absolut inte funkar kanske det går att adoptera bort barnet sen. Jag vill det absolut bästa och det är just därför tankarna ibland går åt det hållet.
Vem säger att jag kommer att bli en fantastisk mamma?
Tänk om allt bara skiter sig fullständigt?
Känner mig så ensam i det här. Kanske är det det som skrämmer. Jag vet inte.
Tänk om jag tar dåliga beslut. Kanske börjar dricka igen fast jag inte vill.
Det kommer jag inte att göra men OM.

Försöker vara här och nu främst.

Exakt de här tankarna tycker jag att du ska ta upp med bm omgående. Förhoppningsvis kan du få en psykologkontakt som du kan träffa tätt och regelbundet och som handlar om att du ska få ett barn. Av det du skriver på buke får jag intrycket att du inte riktigt tar till dig graviditeten och det kan du få hjälp med att göra, du behöver ta till dig den för barnets skull och för att slippa riskera en förlossningsdepression efteråt. Du ÄR ju ensam i det, ingen i din omgivning verkar vara nåt att hänga i julgranen som stöd. Och professionellt stöd är det allra bästa.

 

[Otherside]

Stör mig mest på att jag inte känner mig 100 % säker på mitt beslut.
Kanske hör det till? Kanske är det vanligt att känna så?
Men man hör inte mycket om sådant från andra. Utan det är tvärtom att blivande mammor längtar.
Men jag längtar inte.
Tänker att i värsta fall om det absolut inte funkar kanske det går att adoptera bort barnet sen. Jag vill det absolut bästa och det är just därför tankarna ibland går åt det hållet.
Vem säger att jag kommer att bli en fantastisk mamma?
Tänk om allt bara skiter sig fullständigt?
Känner mig så ensam i det här. Kanske är det det som skrämmer. Jag vet inte.
Tänk om jag tar dåliga beslut. Kanske börjar dricka igen fast jag inte vill.
Det kommer jag inte att göra men OM.

Försöker vara här och nu främst.

JÄTTEvanligt att tänka och känna så!!! Det vore väl märkligt annars? Inte minst pga omständigheterna i ditt fall. Älta inte worst case scenario, det leder ingenstans. Skulle man ta ut alla hemskheter i förskott skulle man inte kunna leva, överhuvudtaget. Barn eller ej.

Du fixar det här! Kontakta BM och be att få prata av dig lite.

 

[karamelldrottningen]

JÄTTEvanligt att tänka och känna så!!! Det vore väl märkligt annars? Inte minst pga omständigheterna i ditt fall. Älta inte worst case scenario, det leder ingenstans. Skulle man ta ut alla hemskheter i förskott skulle man inte kunna leva, överhuvudtaget. Barn eller ej.

Du fixar det här! Kontakta BM och be att få prata av dig lite.

Åhh tack fina du

 

[Crossline]

Jag tänker att man behöver inte heller sikta på att vara en fantastisk mamma, för det är svårt att leva upp till. Jag vill mina barn väl, och gör så gott jag kan. Men jag känner mig sällan fantastisk

 

[Fjordfrälst]

Inte så lustigt att du känner dig ensam i detta...Vanligen är man ju två om det; blivande mamman och en stabil blivande far och kan bolla osv. Tror det är viktigt att du tar stöd utifrån eftersom du inte riktigt verkar ha det i din omgivning. Både för din skull NU och för din och ditt barns skull SEN.

Och du. Slå inte på dig själv och tänk det värsta- det är så begränsande att vara slav under negativa tankar!!! (Vilket jag vet själv och det utan barn)

 

[karamelldrottningen]

Det händer ofta att man nördar ner sig på detaljnivå. Och partner är precis likadan. Det kan ibland bli lite frustrerande men också roligt när vi inte håller med varandra ibland.
Vissa saker tycker han är viktigt som jag tycker inte spelar så stor roll och tvärtom.
Vi kan ha långa diskussioner om olika betts inverkan. Han är extremt påläst och kan ordagrant komma ihåg saker han läst i någon vetenskaplig artikel eller i någon bok.
Jag har inte samma läshuvud riktigt men går mer kanske efter erfarenhet och kunskap.
Det är roligt att jag får lära mer om en gren som jag inte haft så stor koll på innan. Och han dito vad gäller mitt sätt.
Och mycket av grunder mm är samma oavsett. Sen att vägen till målet/målen skiljer sig åt.

 

[karamelldrottningen]

Jag har verkligen blivit världens tråkigaste människa. Känner att jag inte kan säga nej till partner ikväll. Han vill hitta på någonting. Jag vill helst vara hemma. Men det tycker han är tråkigt för det är citat ”ändå lördag”
Åhhh…. Varför är jag så trött för

 

[pepp]

Jag har verkligen blivit världens tråkigaste människa. Känner att jag inte kan säga nej till partner ikväll. Han vill hitta på någonting. Jag vill helst vara hemma. Men det tycker han är tråkigt för det är citat ”ändå lördag”
Åhhh…. Varför är jag så trött för

Han får väl hitta på nåt själv då? Sluta vara alla andra till lags och lyssna på dig själv!

 

[bettysmatte]

Jag har verkligen blivit världens tråkigaste människa. Känner att jag inte kan säga nej till partner ikväll. Han vill hitta på någonting. Jag vill helst vara hemma. Men det tycker han är tråkigt för det är citat ”ändå lördag”
Åhhh…. Varför är jag så trött för

Jag konstaterade senast idag att jag behöver minst en dag på helgen när jag inte har något planerat och bara kan ligga på soffan med bok/TV/dator om jag vill. Jag lägger mig ungefär samma tid på helgen som jag gör på vardagar när jag ska upp 5:30. Och jag är inte ens gravid. Du måste börja stå upp för dig själv och vad DU vill.

 

[Sel]

Jag har verkligen blivit världens tråkigaste människa. Känner att jag inte kan säga nej till partner ikväll. Han vill hitta på någonting. Jag vill helst vara hemma. Men det tycker han är tråkigt för det är citat ”ändå lördag”
Åhhh…. Varför är jag så trött för

Kan aldrig "hitta på något" bara vara att välja en film tillsammans? Måste det alltidvara hotellweekends och party?

 

[stjarnhimmel]

Kan aldrig "hitta på något" bara vara att välja en film tillsammans? Måste det alltidvara hotellweekends och party?

Jag tänkte precis också skriva det.

För har ni funderat hur det blir sen med ett litet barn... det kommer ju inte kunna vara fest hela tiden då heller...

 

[bettysmatte]

Kan aldrig "hitta på något" bara vara att välja en film tillsammans? Måste det alltidvara hotellweekends och party?

Om någon hade sagt till mig såpass sent som nästan kl 21 att de ville ut och göra något hade jag trott att de hade blivit galna... Den tiden är låååååååångt förbi för mig!

 

[karamelldrottningen]

Ja det gick väl inte lysande precis. Det blev shuffleboard och gänget bredvid var allt annat än nyktra. Hela lokalen var skräning och högljud.
Jag skittrött men försökte ju. Sen kom tårarna när vi var på väg därifrån. Gick inte att hejda dem.

 

[bettysmatte]

Ja det gick väl inte lysande precis. Det blev shuffleboard och gänget bredvid var allt annat än nyktra. Hela lokalen var skräning och högljud.
Jag skittrött men försökte ju. Sen kom tårarna när vi var på väg därifrån. Gick inte att hejda dem.

Säg "nej!" nästa gång!

 

[gammalek]

Ja det gick väl inte lysande precis. Det blev shuffleboard och gänget bredvid var allt annat än nyktra. Hela lokalen var skräning och högljud.
Jag skittrött men försökte ju. Sen kom tårarna när vi var på väg därifrån. Gick inte att hejda dem.

Om du inte säger nej, så visar du inte att du inte vill/orkar varken för dig själv, din partner eller någon annan.
Sedan tycker jag nog att din partner borde fatta det ändå, men det gör han uppenbarligen inte.

 

[stjarnhimmel]

Nu låter jag jobbig här- men sen när barnet kommit lär du ju behöva skaffa lite nya vänner. Såna som är villiga att göra barnvänliga aktiviteter också.

 

[MiaMia]

Om du inte säger nej, så visar du inte att du inte vill/orkar varken för dig själv, din partner eller någon annan.
Sedan tycker jag nog att din partner borde fatta det ändå, men det gör han uppenbarligen inte.

När han använder den typen av skuldbeläggande argumentation som refererades ovan (tråkigt, ändå lördag) handlar det knappast om att han inte fattar. Utan om att han prioriterar sitt eget nöje framför @karamelldrottningen välmående och självbestämmande.

Om man får någon att känna att de inte har valet att säga nej, så har man gått över gränsen för psykiskt våld.

 

[sidensvans]

Du kan väl lika gärna sortera bort alla aktiviteter som inte passar med barn redan nu? Det är ju inte så många månader kvar och det är väl ingen nackdel att rutinerna redan är på plats?

 

[Otherside]

Det jag märkte sedan jag fått mitt barn, var att jag blev starkare som person. Jag tog ingen skit längre, jag stod upp för ffa mitt barn men därmed också för mig själv. Jag blev modigare. Slutade bry mig om vad folk tyckte och tänkte. Det var väldigt tydligt och fortsatte så sen också (hon är 24 idag!) . Jag ska ju inte säga att det alltid är så för alla, men jag tror att oväsentliga saker och förväntningar bleknar och man blir tuffare. På just det planet i alla fall. Och jag var väldigt mesig och undfallande och hade svårt att stå upp för mig själv innan dess. Det finns tillfällen i mitt förflutna som jag knappt står ut att tänka på, för jag var SÅ svag och ängslig och tog en massa skit. Idag hade inget av detta nånsin hänt, inte i närheten.

Jag hoppas du får ta del av den effekten också, för det behövs.

 

[karamelldrottningen]

Grejen är att det inte handlar om att jag inte vill utan det är orken som tryter.
Idag har jag tex hållt igång hela dagen och det har varit en rolig dag. Jag hade gärna gjort ännu mer nu på kvällen. Psykiskt mår jag bättre av att det är ett schema och händer saker hela tiden. Men jag orkar inte längre på kvällarna. Nu är klockan inte så mycket. 19:15 egentligen fast nu med sommartid blev det en timme framåt.
Sen tar vissa saker mer på orken än andra.
En mysig kväll där det är ok att bitvis slumra till har jag inget emot. Men orkar inte med massa folk och festligheter.