Inte bara nätdejting - third part

[Azalea]

Tolkar sönder, nä men jag är så himla osäker och orolig. Kanske inte ens ska nätdejta, det kommer inte funka i längden ändå.

Om du är osäker och orolig är det nog bra att itu med det innan du dejtar. Eller för all del medan du gör det, jag hade mycket hjälp av min terapeut när jag började dejta och hade ångest.

 

[TheRedLightning]

Om du är osäker och orolig är det nog bra att itu med det innan du dejtar. Eller för all del medan du gör det, jag hade mycket hjälp av min terapeut när jag började dejta och hade ångest för ungefär allt.

Fast jag tror inte att en psykolog/teraput kommer lösa att jag inte litar på folk längre. Jag har litat på folk och de har svikit, även om de fått andra chanser. Så tror tyvärr inte det kommer lösa alla mina problem ändå, om det ens är problem vill säga.

 

[Azalea]

Fast jag tror inte att en psykolog/teraput kommer lösa att jag inte litar på folk längre. Jag har litat på folk och de har svikit, även om de fått andra chanser. Så tror tyvärr inte det kommer lösa alla mina problem ändå, om det ens är problem vill säga.

Vi är många som blivit svikna många gånger av människor vi litat på. Jag skulle nog säga att det är något som drabbar alla under ens livstid. Hur man reagerar på det är däremot olika. En del (däribland jag) tar extremt personligt på svek, medan andra skakar av sig det relativt fort.
Man kan absolut jobba på tillitsproblem hos terapeut, men du vet ju bäst själv om det är aktuellt för dig eller inte.

 

[Bubbla]

Fast jag tror inte att en psykolog/teraput kommer lösa att jag inte litar på folk längre. Jag har litat på folk och de har svikit, även om de fått andra chanser. Så tror tyvärr inte det kommer lösa alla mina problem ändå, om det ens är problem vill säga.

Men lösningen kommer inte vara att inte utsätta sig för att behöva lita på folk...tyvärr...lösningen kommer mest troligt vara att du träffar den där personen/de där personerna som visar att det faktiskt går att lita på folk (för det gör det ju på de allra flesta).

Har själv stora trust issues efter mitt senaste förhållande. För mig var det faktiskt otroligt skönt att dejta lite "normala" människor för att inse att de faktiskt finns och att det kanske inte är mig det är fel på (inte bara i alla fall men vem vill vara som alla andra ).

 

[stjarnhimmel]

Om någon hade skrivit till er att den gillar din Veronica Maggio/Lady Gaga näsa. Hur hade ni tolkat det då? Är det bra, dåligt att jämföra näsa med kändisar?

Jag skulle tolka det på samma sätt som att någon sa att du har fina ögon eller något annat.

 

[Lovisaleonora]

Fast jag tror inte att en psykolog/teraput kommer lösa att jag inte litar på folk längre. Jag har litat på folk och de har svikit, även om de fått andra chanser. Så tror tyvärr inte det kommer lösa alla mina problem ändå, om det ens är problem vill säga.

Jag tror att det är precis vad du måste få hjälp med hos ett proffs. Det påverkar ju hela ditt liv - till det sämre.

Det du kallar svek har vi alla i någon form blivit utsatta för. Jag har taktiker för att arbeta igenom det, och numera ser jag det inte som svek. Det skulle göra mig till ett passivt offer för en aktiv handling. Istället handlar det om min och andras interaktion i en relation till varandra. Visst är det surt när folk är rövhattar, men hur mycket låter jag det påverka mig? Det går inte att såra mig om jag inte låter det påverka mig.

 

[Syrran!]

Tolkar sönder, nä men jag är så himla osäker och orolig. Kanske inte ens ska nätdejta, det kommer inte funka i längden ändå.

Jag själv går mycket på magkänslan. Känns det inte bra så lägger jag ner. Dock tror jag det är dumt att försöka analysera allt in i minsta detalj. Vissa menar ju faktiskt precis det dom skriver!

Jag har oxå svårt att lita på folk, och jag litar absolut inte på nån efter endast mailkontakt. Förhoppningsvis har man dock fått en liten föraning om vem som döljer sig bakom skärmen. Självklart kan man ha helt fel, men det märks nog oftast ganska fort.

Å andra sidan litar jag inte på nån efter en träff heller! Det krävs lite mer än så!

 

[Septicemia]

@Dressyrtjejen_97 Jag tror att det är lite dumt att dissa människor oavsett ålder (ja, bortsett från myndighetsgränsen då). Det finns omogna 59-åringar och det finns mogna 19-åringar, det är långt ifrån alltid åldern som avgör. Det viktigaste är snarare personkemi. Sedan kan det självklart vara så att en inte är på samma plats i livet osv osv men det är inte heller åldersbaserat.

Mitt ex var ett år äldre än jag men fruktansvärt omogen i vissa avseenden, närmre 30 fyllda. Nuvarande sambo är 4 år yngre än jag och långt mycket mera vuxen än exet. Det är så sjukt olika!

 

[TheRedLightning]

Jag själv går mycket på magkänslan. Känns det inte bra så lägger jag ner. Dock tror jag det är dumt att försöka analysera allt in i minsta detalj. Vissa menar ju faktiskt precis det dom skriver!

Jag har oxå svårt att lita på folk, och jag litar absolut inte på nån efter endast mailkontakt. Förhoppningsvis har man dock fått en liten föraning om vem som döljer sig bakom skärmen. Självklart kan man ha helt fel, men det märks nog oftast ganska fort.

Å andra sidan litar jag inte på nån efter en träff heller! Det krävs lite mer än så!

Antar jag fortfarande är grön och inte varm i kläderna heller. Känner inte direkt att jag har någon brådska och jag vill hellre vara på det säkra än osäkra. Har inte bekantat mig till hundra med sidan än, men det kommer väl. Alla är barn i början.

 

[TheRedLightning]

Men lösningen kommer inte vara att inte utsätta sig för att behöva lita på folk...tyvärr...lösningen kommer mest troligt vara att du träffar den där personen/de där personerna som visar att det faktiskt går att lita på folk (för det gör det ju på de allra flesta).

Har själv stora trust issues efter mitt senaste förhållande. För mig var det faktiskt otroligt skönt att dejta lite "normala" människor för att inse att de faktiskt finns och att det kanske inte är mig det är fel på (inte bara i alla fall men vem vill vara som alla andra ).

Va? Vem är det som sagt att lösningen skulle vara att inte utsätta sig för att lita på folk?
Jo, jag kan lita på folk (annars skulle jag t ex inte lita på kollegorna på jobbet att de hjälper mig osv), men det krävs massor med arbete innan man kommer dit och det är inget en psykolog/teraput någonsin kan ändra på bara så där, det är bara dom man träffar som kan det.

Var sak har sin tid, jag kommer dejta långsamt, den som inte gillar det kan istället hitta någon annan, så det blir win-win för alla.

 

[Bubbla]

Va? Vem är det som sagt att lösningen skulle vara att inte utsätta sig för att lita på folk?
Jo, jag kan lita på folk (annars skulle jag t ex inte lita på kollegorna på jobbet att de hjälper mig osv), men det krävs massor med arbete innan man kommer dit och det är inget en psykolog/teraput någonsin kan ändra på bara så där, det är bara dom man träffar som kan det.

Var sak har sin tid, jag kommer dejta långsamt, den som inte gillar det kan istället hitta någon annan, så det blir win-win för alla.

Det var du själv som tog upp att du kanske inte ska nätdejta på grund av din osäkerhet...och det du säger själv i det här inlägget är ju samma sak som jag skrev

 

[TheRedLightning]

Det var du själv som tog upp att du kanske inte ska nätdejta på grund av din osäkerhet...och det du säger själv i det här inlägget är ju samma sak som jag skrev

Det var mest det här "Men lösningen kommer inte vara att inte utsätta sig för att behöva lita på folk...tyvärr..." som jag inte höll med om, då jag inte ens är inne på det spåret alls.
Jag vet att man inte kan undvika något och tro att det blir bra. Det är ungefär som om man ska lära sig backa med släp, men är rädd för det, om man aldrig provar kommer man aldrig lära sig och då kommer det vara läskigt, men det kräver många försök innan man känner sig trygg med det. Det är det jag försöker skriva.

Angående osäkerheten, får mest en uppfattning att man inte ska nätdejta om man inte vill träffa dom direkt och då tycker jag det känns fel av mig att ta upp deras tid. Jag har alldeles för lätt att bli negativ, just nu känns det inte som det är något för mig och jag aldrig någonsin kommer hitta någon. Jag hoppas såklart att så inte är fallet, men det hindrar inte känslan från att komma fram.

Det känns lite läskigt med nätdejting, jag vet inte vilka som är seriösa och vilka som är "seriemördare" inom citat-tecken, alltså inte menat bokstavligt. Tycker sånt är så svårt att ta reda på och jag vill ha tid på mig att lära känna via mail först innan jag ens vågar träffa. Jag vill inte bli våltagen t ex. Det är en sak jag oroar mig för med okända människor.
Antar att det kommer av andra människor som har fördommar mot nätdejtingsidor och säkert dammat av lite av dom på mig, så jag omedvetet blir påverkad.

 

[pepp]

Det känns lite läskigt med nätdejting, jag vet inte vilka som är seriösa och vilka som är "seriemördare" inom citat-tecken, alltså inte menat bokstavligt. Tycker sånt är så svårt att ta reda på och jag vill ha tid på mig att lära känna via mail först innan jag ens vågar träffa. Jag vill inte bli våltagen t ex. Det är en sak jag oroar mig för med okända människor.
Antar att det kommer av andra människor som har fördommar mot nätdejtingsidor och säkert dammat av lite av dom på mig, så jag omedvetet blir påverkad.

Tycker man märker rätt fort om en person är seriös på en dejtingsida. Mycket på sättet dom skriver.. vi har ju fått se många exempel på oseriösa personer här i tråden

Att gå runt och vara rädd för att bli våldtagen tycker jag inte du ska vara, det är väl mest att se till att träffas på offentliga platser dom första gångerna man träffar personen, för att vara på den säkra sidan
Jag personligen tycker det är jättesvårt att få en bild av personen genom att bara maila, den riktiga uppfattningen får man via en träff!

 

[TheRedLightning]

Tycker man märker rätt fort om en person är seriös på en dejtingsida. Mycket på sättet dom skriver.. vi har ju fått se många exempel på oseriösa personer här i tråden

Att gå runt och vara rädd för att bli våldtagen tycker jag inte du ska vara, det är väl mest att se till att träffas på offentliga platser dom första gångerna man träffar personen, för att vara på den säkra sidan
Jag personligen tycker det är jättesvårt att få en bild av personen genom att bara maila, den riktiga uppfattningen får man via en träff!

Nej, jag går verkligen inte runt och är rädd, bara en tanke jag haft.
Jag antar att det inte blir bättre av att jag är socialt obekväm heller och kanske räknas som blyg.

 

[Petruska]

Jo, jag kan lita på folk (annars skulle jag t ex inte lita på kollegorna på jobbet att de hjälper mig osv), men det krävs massor med arbete innan man kommer dit och det är inget en psykolog/teraput någonsin kan ändra på bara så där, det är bara dom man träffar som kan det.

Det är precis sådant som en terapeut kan hjälpa dig med, om du tillåter det. Tex genom att du får nya infallsvinklar på problemet.

 

[Azalea]

@RedHyuuga Det finns alla sorters människor på nätdejtingsiter, en del är sånna som vill ses omgående, men det finns absolut sånna som liksom du hellre skriver ett tag först. Det är inget konstigt, folk är olika.
Känns det bättre för dig kan du ta upp det redan i din presentation, att du föredrar att skriva ett tag innan man ses. Eller bara svara det om du får frågan. En del kanske inte fortsätter höra av sig då, men det är väl ett bra sätt att sålla ut folk.

 

[starcraft]

Va? Vem är det som sagt att lösningen skulle vara att inte utsätta sig för att lita på folk?
Jo, jag kan lita på folk (annars skulle jag t ex inte lita på kollegorna på jobbet att de hjälper mig osv), men det krävs massor med arbete innan man kommer dit och det är inget en psykolog/teraput någonsin kan ändra på bara så där, det är bara dom man träffar som kan det.

Var sak har sin tid, jag kommer dejta långsamt, den som inte gillar det kan istället hitta någon annan, så det blir win-win för alla.

Om jag inte minns fel så hade du inte så mycket erfarenhet av psykolog/terapeut, så det kanske är lite tidigt att avskriva dem som en möjlig hjälp mot ens trust issues. Jag litar inte på folk typ alls, men delvis tack vare samtalskontakt så påverkar det inte mitt liv negativt som tidigare för att jag har fått verktyg att hantera mina egna känslor och verktyg att möta hur andra människor bemöter mig. Tex att inte försöka tolka in saker som inte finns/har sagts. Inte ta åt mig osv. Så även om jag inte litar på folk, så kan jag ändå dejta och inleda förhållanden. Så ge både dejting och samtalskontakt en chans och lite tid, tycker jag.


Men jag tycker absolut att du ska dejta i din takt. Accepterar man inte varandras önskemål och olika sidor redan här tror jag inte det kommer funka senare heller. Han jag dejtar nu vill ses mest hela tiden och jag behöver egen tid och det är helt enkelt något vi båda får acceptera att vi är olika där om vi ska fortsätta ses. Skulle han bli grinig för att jag vill ha en kväll hemma själv eller med mina kompisar så skulle jag ögonblickligen avsluta det hela.

 

[Azalea]

Imorgon ska killen jag dejtat några veckor följa med på lunch med mina bästisar. Ska bli väldigt spännande att få deras utlåtande..

 

[starcraft]

Det känns lite läskigt med nätdejting, jag vet inte vilka som är seriösa och vilka som är "seriemördare" inom citat-tecken, alltså inte menat bokstavligt. Tycker sånt är så svårt att ta reda på och jag vill ha tid på mig att lära känna via mail först innan jag ens vågar träffa. Jag vill inte bli våltagen t ex. Det är en sak jag oroar mig för med okända människor.
Antar att det kommer av andra människor som har fördommar mot nätdejtingsidor och säkert dammat av lite av dom på mig, så jag omedvetet blir påverkad.

Tycker inte du ska vara orolig för att bli våldtagen. De flesta våldtäkter sker hemma av personer man känner väl... Men lite sunt förnuft är inte fel! Typ träffas de första gångerna på offentliga platser med folk, lämna uppgifter till någon man känner kanske om vem man träffar och var och när mm. Och det är inget fel att ta tid på sig och maila länge. Du dejtar ju för din skull och då ska det vara på dina villkor.

 

[MiaMaria]

För att när jag läste det fick jag en negativ känsla kanske och därför undrade hur andra ser på det?

Jag tänker att jag försöker se lite "kallt" på vad andra tycker om mitt utseende på HP. I veckan fick jag ett meddelande från en jämnårig man som löd "du är riktigt snygg, men du ser gammal ut". Ungefär samtidigt fick jag ett meddelande från en betydligt yngre man som löd "du är jättesnygg, ser inte ut som 54 år". Hade inte haft någon som helst kontakt med någon av dem tidigare, och inte heller efter för den delen, men visar ändå hur olika man uppfattas utifrån ett foto