Inte bara nätdejting - del fyra

[Petruska]

För mig får folk göra precis vad de vill. I en relation orkar jag inte sitta med någon i soffan från fredag kväll till måndag morgon såsom ex har velat. Då hade jag uppskattat att han gick och hängde med polarna någon stund under helgen så jag kunde träna eller göra något annat en stund,
Ha något intresse bara förutom mig.

Fast det är väl lite av två olika saker?

Dels att han "hänger i soffan". Dels att han tydligen förväntar dig att du ska göra detsamma. Eller att du känner att han måste "göra något" för att du ska slippa sitta och hålla honom sällskap? Jag ser liksom inte kopplingen mellan att han "hänger i soffan" och att du då inte kan tex träna?

 

[stjarnhimmel]

Fast det är väl lite av två olika saker?

Dels att han "hänger i soffan". Dels att han tydligen förväntar dig att du ska göra detsamma. Eller att du känner att han måste "göra något" för att du ska slippa sitta och hålla honom sällskap? Jag ser liksom inte kopplingen mellan att han "hänger i soffan" och att du då inte kan tex träna?

Ja det är två saker. som jag skrev tidigare så har jag haft ex som har förväntat sig att jag ska hänga soffan med honom från fredag tom måndag och det fungerar inte för mig. Han får hänga i soffan eller göra det han vill.
Men jag vill inte sitta i soffan en hel helg. Och jag vill inte umgås varenda minut från fredag tom måndag.

 

[detordnarsig]

För mig får folk göra precis vad de vill. I en relation orkar jag inte sitta med någon i soffan från fredag kväll till måndag morgon såsom ex har velat. Då hade jag uppskattat att han gick och hängde med polarna någon stund under helgen så jag kunde träna eller göra något annat en stund,
Ha något intresse bara förutom mig.

Fast du kan väl göra saker ändå, träna eller umgås med dina kompisar? Man behöver ju inte göra allting ihop bara för att man är ihop

 

[Petruska]

Ja det är två saker. som jag skrev tidigare så har jag haft ex som har förväntat sig att jag ska hänga soffan med honom från fredag tom måndag och det fungerar inte för mig. Han får hänga i soffan eller göra det han vill.
Men jag vill inte sitta i soffan en hel helg. Och jag vill inte umgås varenda minut från fredag tom måndag.

Det förstår jag till fullo.

Själv skulle jag kunna umgås varenda minut en helg, med partner, men det förutsätter att vi gör något, tex är på weekendsemester, eller något sådant.

 

[stjarnhimmel]

Fast du kan väl göra saker ändå, träna eller umgås med dina kompisar? Man behöver ju inte göra allting ihop bara för att man är ihop

Jag skrev tidigare att ex ville att jag skulle hänga med honom fredag till måndag i soffan.
Och jag skrev att jag vill ha någon med ett intresse som inte vill vara med mig varenda minut

 

[tigerflicka]

Förvirringen fortsätter här.
Jag och D hade jättetrevligt igår. Han är lättpratad och enkel att ha och göra med och känns som en kille som jag skulle kunna börja gilla rätt mycket. Men så är det det där "men", barnen. När han gjorde sig i ordning i morse var jag i köket och på kylen satt teckningar, skolschema, dagisplanering för sommaren...
Och jag hoppar hej vilt mellan att tänka att det är okej för mig med barn och att det inte alls är det.
Nåja, nu kommer vi inte ses på två veckor iaf. Jag är bortrest över påsken och han har barnen hos sig nästa vecka. Så vi får väl se.

 

[MiniLi]

Jag hänger också i soffan en del. Men diskussionen gällde de som inte har några intressen alls och bara hänger i soffan.
Jag vet att han inte passar ihop med mig.

Fast diskussionen startade ju inte riktigt med "har inga intressen", utan snarare med en värdering av vilken typ av aktiviteter på fritiden som räknas. Typ. Hänga på fik tex, varför skulle det räknas som sämre intresse än att ha häst?
Och att det skulle vara något konstigt att människor gillar att ha en heldag i soffan.

 

[Bubbla]

Förvirringen fortsätter här.
Jag och D hade jättetrevligt igår. Han är lättpratad och enkel att ha och göra med och känns som en kille som jag skulle kunna börja gilla rätt mycket. Men så är det det där "men", barnen. När han gjorde sig i ordning i morse var jag i köket och på kylen satt teckningar, skolschema, dagisplanering för sommaren...
Och jag hoppar hej vilt mellan att tänka att det är okej för mig med barn och att det inte alls är det.
Nåja, nu kommer vi inte ses på två veckor iaf. Jag är bortrest över påsken och han har barnen hos sig nästa vecka. Så vi får väl se.

Det måste ju bero rätt mycket på vad du/ni vill ha ut av er relation? Beroende på det kan det ju fungera med ett upplägg som gör att du aldrig träffar och/eller blir involverad med barnen. Tänker ni er en mer traditionell relation med t ex samboskap blir det ju en helt annan sak.

 

[Bubbla]

I övrigt verkar folk på HP ha fått vårkänslor de senaste dagarna. Jag får dubbelt så många meddelanden som vanligt (merparten helt ointressanta) och ser också en stor ökning av antalet massproducerade mail, iofs välformulerade och relativt långa, men jag tycker det är tråkigt.

Och jag och småbarnspappan har bestämt att inte ses mer, vi kände båda två att det var väldigt trevligt men mer på kompisnivå. Så just nu har jag egentligen inga intressanta kandidater (har ett par som dock inte riktigt vill samma sak som jag). Funderar på att börja ragga på tåget eller Ica eller nåt istället

 

[Bison]

Jag lägger ingen värdering i vad folk gör på sin fritid.
Men när det kommer till en partner vill jag gärna att han ska ha ett tidskrävande intresse. Dels för att jag tycker man går bättre förståelse och dels för att jag inte vill ha någon som väntar på mig.

 

[Bison]

Förvirringen fortsätter här.
Jag och D hade jättetrevligt igår. Han är lättpratad och enkel att ha och göra med och känns som en kille som jag skulle kunna börja gilla rätt mycket. Men så är det det där "men", barnen. När han gjorde sig i ordning i morse var jag i köket och på kylen satt teckningar, skolschema, dagisplanering för sommaren...
Och jag hoppar hej vilt mellan att tänka att det är okej för mig med barn och att det inte alls är det.
Nåja, nu kommer vi inte ses på två veckor iaf. Jag är bortrest över påsken och han har barnen hos sig nästa vecka. Så vi får väl se.

Håller med om att det beror på vad du vill ha för relation.

Jag har försökt men det får bara inte. Jag kan inte träffa någon som har så annorlunda prioriteringaroch livsval än mig.

 

[Monifa]

Förvirringen fortsätter här.
Jag och D hade jättetrevligt igår. Han är lättpratad och enkel att ha och göra med och känns som en kille som jag skulle kunna börja gilla rätt mycket. Men så är det det där "men", barnen. När han gjorde sig i ordning i morse var jag i köket och på kylen satt teckningar, skolschema, dagisplanering för sommaren...
Och jag hoppar hej vilt mellan att tänka att det är okej för mig med barn och att det inte alls är det.
Nåja, nu kommer vi inte ses på två veckor iaf. Jag är bortrest över påsken och han har barnen hos sig nästa vecka. Så vi får väl se.

Jag hade aldrig funderat på det där med bonusbarn innan jag träffade min sambo. Är det känslan av att han har barn med någon annan eller att du inte gillar barn (eller något annat) som känns jobbigt?

För mig var det en ganska stor omställning men jag är så glad över att jag inte vände och gick. Nu har han bara en son sedan innan men det är väldigt roligt och det berikar mitt liv. Han vill ha fler barn, det var viktigt för mig.

Jag var för det första knappt införstådd i vad det innebar att leva med barn så mycket kom som en överraskning

 

[starcraft]

Fast du kan väl göra saker ändå, träna eller umgås med dina kompisar? Man behöver ju inte göra allting ihop bara för att man är ihop

Fast nu handlande det om att partnern ifråga vill ha sällskap med sitt "soffhäng" hela dagen/helgen. Jag har gärna seriemaraton, spenderar en hel del tid i soffan, men sällan hela dagar och absolut inte hela helgen. Min partner får gärna hänga i soffan bäst han vill, bara jag inte måste göra detsamma, men i detta fall förväntade ju denna kille (och ett par stycken innan) sig att jag ska vara med och då föredrar jag folk som har andra intressen så vi båda har ett behov av att spendera tid utanför soffan.

 

[starcraft]

Förvirringen fortsätter här.
Jag och D hade jättetrevligt igår. Han är lättpratad och enkel att ha och göra med och känns som en kille som jag skulle kunna börja gilla rätt mycket. Men så är det det där "men", barnen. När han gjorde sig i ordning i morse var jag i köket och på kylen satt teckningar, skolschema, dagisplanering för sommaren...
Och jag hoppar hej vilt mellan att tänka att det är okej för mig med barn och att det inte alls är det.
Nåja, nu kommer vi inte ses på två veckor iaf. Jag är bortrest över påsken och han har barnen hos sig nästa vecka. Så vi får väl se.

Usch sånt där är jättesvårt. Jag har ju sagt nej nej nej till barn, men så visade sig att nuvarande har barn... Nu är ju inte skolschemat, dagisplanering osv vardag här eftersom barnet inte bor hos honom. När det blir aktuellt får vi se om det ens är en aktuell fråga och hur jag ställer mig till det där och då.

Men det beror väl på vilken typ av relation du vill ha? Vad du vill få ut av det hela? Och tycker även jag vad D förväntar sig om ni skulle ha en relation så ni är på samma nivå.

 

[tigerflicka]

@Bubbla @Bison @Monifa @starcraft
Tack för synpunkter och inputs! Nästa steg blir väl nog att prata med D om vad han tänker sig. Spontant kan jag känna att jag är inte så sugen på att börja leva "familjeliv", men det ska ändå kännas okej med barnen och vi ska väl iaf på sikt kunna träffas om det blir nån fortsättning på det här. Det är ju svårt att vara delaktig i någons liv om man väljer bort en så stor del hos den andra.
Problemet är väl att jag inte gillar barn i allmänhet och fram till relativt nyligen var jag säker på att jag inte ville ha några själv. Det har börjat svänga och nu är jag mer på kanske.

 

[stjarnhimmel]

@Bubbla @Bison @Monifa @starcraft
Tack för synpunkter och inputs! Nästa steg blir väl nog att prata med D om vad han tänker sig. Spontant kan jag känna att jag är inte så sugen på att börja leva "familjeliv", men det ska ändå kännas okej med barnen och vi ska väl iaf på sikt kunna träffas om det blir nån fortsättning på det här. Det är ju svårt att vara delaktig i någons liv om man väljer bort en så stor del hos den andra.
Problemet är väl att jag inte gillar barn i allmänhet och fram till relativt nyligen var jag säker på att jag inte ville ha några själv. Det har börjat svänga och nu är jag mer på kanske.

Jag förstår din tveksamhet. Jag vet inte om jag vill ha barn och hade helst träffat någon utan barn.
Anledningen är att jag tror att jag då skulle få göra alla kompromisser. Och jag undrar om jag skulle få plats i en småbarnspappas liv?
Jag ser ju hur folk stressar som har barn.

 

[Bubbla]

Apropå dissningar och inställda träffar. Jag chattade sjukt mycket i över en veckas tid med en karl som verkade kanon på alla sätt. Vi hade bestämt att träffas, bestämt dag tom. Två dagar innan ställer han in med motiveringen att han insett att han inte är redo för en relation (det är inte du det är jag etc) fine tänker jag, sånt kan ju hända, önskade honom lycka till när han väl kände att han var redo osv. Vem tror ni ända sedan dess och fortfarande är mycket aktiv på HP?

 

[starcraft]

Apropå dissningar och inställda träffar. Jag chattade sjukt mycket i över en veckas tid med en karl som verkade kanon på alla sätt. Vi hade bestämt att träffas, bestämt dag tom. Två dagar innan ställer han in med motiveringen att han insett att han inte är redo för en relation (det är inte du det är jag etc) fine tänker jag, sånt kan ju hända, önskade honom lycka till när han väl kände att han var redo osv. Vem tror ni ända sedan dess och fortfarande är mycket aktiv på HP?

Typisk person som mest vill ha bekräftelsen att någon är intresserad av dem. Skulle inte förvåna mig om personen är gift eller sambo.

 

[Bubbla]

Typisk person som mest vill ha bekräftelsen att någon är intresserad av dem. Skulle inte förvåna mig om personen är gift eller sambo.

Rätt säker på att han inte var varken gift eller sambo. Men jag tror också på bekräftelsebiten.

 

[Red_Chili]

Fick ett sms för en stund sedan.. Det var ett långt sms från en man jag träffade ett tag för ungefär 3 år sedan. Vi tröttnade på varandra och allt rann ut i sanden.
NU hör han av sig, skriver om hur dåligt samvete han har för hur han betedde sig osv
Nåja. Har det tagit honom 3 år att få iväg ett sms så lär han inte vänta sig ett svar nu ikväll...