Jag med, jag älskar mitt ställe. När jag har varit härifrån och kommer tillbaka så går jag omkring med ett stort leende på läpparna, bara av känslan att den här underbara oasen är min.
Hade jag inte älskat mitt ställe djupt från hjärtat och från början, så hade det nog känts oerhört trist och jobbigt att lägga så mycket tid och energi (och pengar) som jag ändå gör på att förbättra det.
Nu är det som att jag och gården gläds tillsammans över saker som är gjorda, och saker som vi ser fram emot att fixa. Och det kan ge en djävla energi. Men eftersom jag har älskat gården även i ett sämre skick, så vet vi var vi har varandra och då kan jag låta mig vila med gott samvete när jag känner att jag måste det. (med risk för att låta lite störd, men... så är det i alla fall )