Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[Lobelia]

Ja kp och M jobbar i eftermiddag och ikväll idag också och sen är dom lediga torsdag fredag. Så vill iallafall försöka vara med M så mycket som det går idag! Och skulle vilja få gå på promenad men kommer nog inte klara maten så bra så jag får det.

En tanke, kanske du kunde föreslå att du får gå med på promenaden men ha något att äta med dig, kanske ett energibar eller något, även om du misslyckats med maten lite så kan det ju väga upp. Det kan ju bli lättare att äta om du är i en annan miljö.

 

[LiviaFilippa]

Eller så kanske man kan lära sig självförsvar? Min kompis som jobbar i polisen kan brotta ner stora, starka män trots att hon bara är en tjej på under 60 kg...

Tror du att du skulle känna dig säkrare om du fick lära något sådant?

Jag tror inte jag skulle våga göra nåt sånt ändå. För som den saken som hände så försökte jag inte ens göra nåt mot stånd eller nånting utan jag bara typ gick mer på allt. Så tror inte jag skulle våga göra nåt ändå även ifall jag kunde själv försvar.

 

[LiviaFilippa]

En tanke, kanske du kunde föreslå att du får gå med på promenaden men ha något att äta med dig, kanske ett energibar eller något, även om du misslyckats med maten lite så kan det ju väga upp. Det kan ju bli lättare att äta om du är i en annan miljö.

Fattar hur du menar men jag tror inte det skulle vara okej ändå. Utan det är typ att om man inte äter bra så har det konsekvenser liksom. Så ifall jag ändå skulle få gå då skulle det ju typ inte ha nån konsekvens.

 

[Lobelia]

Fattar hur du menar men jag tror inte det skulle vara okej ändå. Utan det är typ att om man inte äter bra så har det konsekvenser liksom. Så ifall jag ändå skulle få gå då skulle det ju typ inte ha nån konsekvens.

Det har ju konsekvensen att du behöver äta senare, men jag antar att personalen inte tänker så.

 

[sorbifolia]

Jag tror inte jag skulle våga göra nåt sånt ändå. För som den saken som hände så försökte jag inte ens göra nåt mot stånd eller nånting utan jag bara typ gick mer på allt. Så tror inte jag skulle våga göra nåt ändå även ifall jag kunde själv försvar.

Ja det är inte säkert att det skulle hjälpa, men ibland kan det göra så att man blir lite tuffare bara av att VETA att man kan försvara sig. Var bara en tanke som dök upp, som jag hört har varit till hjälp för vissa.

 

[Kjerulfia]

Utan jag måste liksom ha nån andledning till det så jag vet VARFÖR.

Åh, är du också en sådan där VARFÖR person ! Det är jag med och det är skitjobbigt när det ibland inte finns svar på den frågan. VARFÖR kan komma på besök vid de mest konstiga tillfällen och det svåraste är att ibland måste man acceptera att man inte vet varför, och det kan finnas en rad olika orsaker till det.

För att ta mig som exempel. Jag gillar egentligen matte, men det är ett helvete när det blir fel för då vill jag veta VARFÖR det blev fel och inte bara acceptera att gör så här så blir det rätt. 9 gånger av 10 på högstadiet och gymnasiet kunde mina lärare inte förklara varför det blev fel, så jag kunde förstå och göra rätt. Resultatet blev att det bara låste sig för mig och matte blev extremt jobbigt och svårt (jag gick Natur så det speglade sig ju även i framförallt fysiken). Det dröjde till universitetet och en omtenta i matte då en kompis som var duktig på matte och superpedagogisk fick mig att acceptera; gör så här så blir det rätt....

Hjärnan är en konstig filur som man inte förstår sig på alla gånger.

 

[LiviaFilippa]

Åh, är du också en sådan där VARFÖR person ! Det är jag med och det är skitjobbigt när det ibland inte finns svar på den frågan. VARFÖR kan komma på besök vid de mest konstiga tillfällen och det svåraste är att ibland måste man acceptera att man inte vet varför, och det kan finnas en rad olika orsaker till det.

För att ta mig som exempel. Jag gillar egentligen matte, men det är ett helvete när det blir fel för då vill jag veta VARFÖR det blev fel och inte bara acceptera att gör så här så blir det rätt. 9 gånger av 10 på högstadiet och gymnasiet kunde mina lärare inte förklara varför det blev fel, så jag kunde förstå och göra rätt. Resultatet blev att det bara låste sig för mig och matte blev extremt jobbigt och svårt (jag gick Natur så det speglade sig ju även i framförallt fysiken). Det dröjde till universitetet och en omtenta i matte då en kompis som var duktig på matte och superpedagogisk fick mig att acceptera; gör så här så blir det rätt....

Hjärnan är en konstig filur som man inte förstår sig på alla gånger.

Ja jag får typ panik när det inte går att säga varför nånting är på ett sätt eller varför nånting hände och så. För jag tror liksom inte att saker bara inte har nån andledning utan oftast så är det iallafall nånting som gör så det är så eller nåt hände eller vad det är.

 

[Lobelia]

Det är det som jag inte kan liksom bara tänka att okej det bara råkade hända mig fast det inte fanns nån andledning. Utan jag måste liksom ha nån andledning till det så jag vet VARFÖR. Kan inte förklara så bra men typ att om jag tänker att det bara råkade bli så och fanns INGET jag kunde gjort annat så det inte hade hänt så finns det inget sätt att iallafall göra så det inte är så stor risk att det händer nåt sånt igen. Så typ att antingen så kunde jag gjort NÅNTING annat eller inte gjort eller sett ut på nåt sätt. Och isåfall kan man iallafall ha lite kontroll så inget sånt händer igen. Eller så spelar det ingen roll alls nånting vad jag gjorde och isåfall går det inte att göra nåt så nån sån sak inte händer igen och då går det ännu mindre att lita på nån och allt sånt.

Jag vill också veta varför, och alltid och en bestämd förklaring. Ibland är det att göra det svårt för sig, i synnerhet som här när du troligen inte kan få något klart svar. Det är tveksamt till att äcklet ens vet säkert själv.

Jag gick flera dagar och funderade på om spöken/andar/okända väsen/energier finns. Anledningen var att två personer jag litade på berättade om sina upplevelser/erfarenheter med "spöken" och om jag inte tror på "spöken" så skulle det innebära att dessa två ljög. Nu är det här mer ett lite komiskt exempel och trivialt jämfört med hur du har det, men för mig var det jättestort under någon dag tills jag fick frågan "måste du veta om det finns?". Jag kom fram till svaret NEJ och det liksom föll på plats. Jag vill fortfarande veta men jag grubblar inte på det. Och tur är det finns inget bra entydigt svar.

 

[Lobelia]

Ja jag får typ panik när det inte går att säga varför nånting är på ett sätt eller varför nånting hände och så. För jag tror liksom inte att saker bara inte har nån andledning utan oftast så är det iallafall nånting som gör så det är så eller nåt hände eller vad det är.

Jag vet inte om det hjälper dig, men kanske det kan hjälpa dig att omformulera frågan till "Om du skulle gissa", du kanske kan lura hjärnan så den inte går i baklås om du inte behöver något definitivt svar utan bra spekulerar?

 

[Kjerulfia]

Ja jag får typ panik när det inte går att säga varför nånting är på ett sätt eller varför nånting hände och så. För jag tror liksom inte att saker bara inte har nån andledning utan oftast så är det iallafall nånting som gör så det är så eller nåt hände eller vad det är.

Jag tror också det gäller att inte fastna i sina egna förklaringar till varför utan försöka vara öppen för andras förklaringar också.

 

[LiviaFilippa]

Jag fattar hur ni menar att man inte alltid kanske kan säga varför och så. Men jag kan ändå inte som stänga av att jag vill veta varför och ifall man kan typ hindra det att det blir igen.

 

[sorbifolia]

Jag fattar hur ni menar att man inte alltid kanske kan säga varför och så. Men jag kan ändå inte som stänga av att jag vill veta varför och ifall man kan typ hindra det att det blir igen.

En "enkel" sak är ju att man kan undvika att någonsin behöva vara ensam med en mann. Det kräver lite extra planering, men det är lösbart.

 

[LiviaFilippa]

Iallafall så vill bara skriva om en sak att jag har bara mer och mer typ känsla att allt är hopp löst varje dag. Så det känns typ som jag är i en grop och varje dag så kommer jag längre ner och det går inte att komma upp. Och spelar ingen roll vad jag gör så kommer jag ändå bara längre ner. Och alla som säger typ att det kan bli bättre eller det kommer bli det och det finns olika hjälp och allt sånt känns som dom står uppe på marken ovan för gropen och inte fattar att även ifall dom har rätt så hjälper inte det ifall jag inte kan komma ur gropen ens. Och kommer längre bort från dom bra sakerna som är däruppe också.
Vet inte om nån fattar vad jag försöker förklara men ville iallafall skriva och försöka förklara.

 

[Amanda_F]

@EmmaFilippa jag tror att en enkel förklaring till varför det hände är att du träffade en sjuk person. En person utan empati som inte brydde sig hur illa han gjorde dig. Han gjorde det för sin egen vinnings skull. Det var på intet sätt ditt fel så klart, utan han borde sökt hjälp.

 

[yamyam]

Iallafall så vill bara skriva om en sak att jag har bara mer och mer typ känsla att allt är hopp löst varje dag. Så det känns typ som jag är i en grop och varje dag så kommer jag längre ner och det går inte att komma upp. Och spelar ingen roll vad jag gör så kommer jag ändå bara längre ner. Och alla som säger typ att det kan bli bättre eller det kommer bli det och det finns olika hjälp och allt sånt känns som dom står uppe på marken ovan för gropen och inte fattar att även ifall dom har rätt så hjälper inte det ifall jag inte kan komma ur gropen ens. Och kommer längre bort från dom bra sakerna som är däruppe också.
Vet inte om nån fattar vad jag försöker förklara men ville iallafall skriva och försöka förklara.

Jag förstår

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa jag tror att en enkel förklaring till varför det hände är att du träffade en sjuk person. En person utan empati som inte brydde sig hur illa han gjorde dig. Han gjorde det för sin egen vinnings skull. Det var på intet sätt ditt fel så klart, utan han borde sökt hjälp.

Fast även om man har det som en förklaring så är ändå isåfall frågan varför han gjorde det justdå och inte innan. Och så dom andledningar som han sa så undrar jag ändå om dom stämmer liksom.

 

[LiviaFilippa]

Och en till sak förresten om det att han inte brydde sig hur jag kände liksom så det är också skit svårt och konstigt att tänka på för han sa ändå snälla saker också bland det dåliga. Så då är det svårare också att tänka att han bara inte brydde sig alls liksom utan att jag kanske iallafall gjorde nån pytte liten sak som typ verkade som jag var okej med det eller nåt. Eller iallafall att jag inte gjorde mot stånd så då går det inte att bara säga att han var dum liksom. Eller känns iallafall fel eller hur jag ska säga.

 

[Motacilla]

Lyssnar du på poddar nu, eller var det så att det var för mycket för dig för tillfället? (Ibland kan man behöva paus).

Om du lyssnar, har du hört Något i hästväg? Handlar om allt som har med hästar att göra.

Hundpodden — vår bästa vän kanske också kunde vara något för dig?

Jakten på Jack - del 1: Början på ett äventyr
Är en påhittad historia för barn och ungdomar men kanske ändå kunde vara något att hålla tankarna sysselsatta med? Sånt som är för barn & ungdomar är ju bra på det sättet att det sällan är jätteotäckt, utan sådär lagom. Vuxenmaterial kan ibland ha lite för mycket detaljer.

 

[Motacilla]

Jag tror att det lätt kan bli för mycket för dig om vi ska spekulera kring vad han tänkte osv. Faktum är att han gjorde fel punkt slut.

Det är svårt för oss att hjälpa dig på bästa sätt när vi bara skriver med dig. Jag oroar mig för att det blir för starka tankar hos dig om nån av oss skriver något som är lite olämpligt eftersom vi inte ser hur du reagerar och kan trösta dig.

Jag hoppas att du kan kommunicera (prata eller skriva eller rita) med din kp och få stöd från henne.

Förstår att du vill skriva och förstår att du har massor med frågor.

 

[LiviaFilippa]

Lyssnar du på poddar nu, eller var det så att det var för mycket för dig för tillfället? (Ibland kan man behöva paus).

Om du lyssnar, har du hört Något i hästväg? Handlar om allt som har med hästar att göra.

Hundpodden — vår bästa vän kanske också kunde vara något för dig?

Jakten på Jack - del 1: Början på ett äventyr
Är en påhittad historia för barn och ungdomar men kanske ändå kunde vara något att hålla tankarna sysselsatta med? Sånt som är för barn & ungdomar är ju bra på det sättet att det sällan är jätteotäckt, utan sådär lagom. Vuxenmaterial kan ibland ha lite för mycket detaljer.

Jag lyssnar inte så jätte mycket men ibland. Men oftast på samma som jag jag hört massa gånger förut. Kanske låter jätte knäppt men det känns lite tryggt på nåt sätt.
Något i hästväg har jag lyssnat på förut iallafall men tror inte jag har hört dom andra så kanske kan prova iallafall!