- Svar: 65
- Visningar: 2 726
Ja tyvärr har mina hästar blivit en börda. De går på lösdrift jag har dom hemma och de får mat tillsyn flera gånger varje dag hovslagare regelbundet och veterinär en gång om året så de har det helt ok
Men jag orkar egentligen inte med de tunga sysslorna som mockning och stängsling
Och få någon att hjälpa till med det är inte lätt
Problemet är att ingen av hästarna är ridbara eller jo en av dom kanske men de är så jättetighta att det är svårt att hantera dom en och en
Att därför sälja känns helt omöjligt och att få hjälp och avlastning lika omöjligt det plus att jag har blivit en sådan extrem enstöring att jag vill verkligen inte ha folk som kommer hit jag får ångest vid bara tanken
Jag vet heller inte hur länge till jag kommer att orka jobba så rent krasst borde jag börja spara ordentligt till pensionen jag vet inte ens hur länge jag orkar bo i hus
Skänka bort dom men vem vill ha stora oridbara varmblod två 16 år och en 19 år och hur många skräckhistorier har det inte förekommit när man skänkt bort hästar
Och jag har verkligen inget kontaktnät och misstänker att jag inte fixar att rådda med svar på en skänkesannons och allt vad det innebär
Jag sliter för att hålla ihop det mentalt delvis tror jag pga jobbet kanske är jag utbränd kanske deprimerad
Så då återstår ett alternativ men nu börjar jag gråta för jag vet inte hur jag ska kunna göra det
Och jag skäms för att ens tänka på det men jag trodde inte jag skulle vara så här sliten både kroppsligt och mentalt innan jag fyllt femtio
Jag känner mig verkligen så värdelös och jag har ingen att prata
Men jag orkar egentligen inte med de tunga sysslorna som mockning och stängsling
Och få någon att hjälpa till med det är inte lätt
Problemet är att ingen av hästarna är ridbara eller jo en av dom kanske men de är så jättetighta att det är svårt att hantera dom en och en
Att därför sälja känns helt omöjligt och att få hjälp och avlastning lika omöjligt det plus att jag har blivit en sådan extrem enstöring att jag vill verkligen inte ha folk som kommer hit jag får ångest vid bara tanken
Jag vet heller inte hur länge till jag kommer att orka jobba så rent krasst borde jag börja spara ordentligt till pensionen jag vet inte ens hur länge jag orkar bo i hus
Skänka bort dom men vem vill ha stora oridbara varmblod två 16 år och en 19 år och hur många skräckhistorier har det inte förekommit när man skänkt bort hästar
Och jag har verkligen inget kontaktnät och misstänker att jag inte fixar att rådda med svar på en skänkesannons och allt vad det innebär
Jag sliter för att hålla ihop det mentalt delvis tror jag pga jobbet kanske är jag utbränd kanske deprimerad
Så då återstår ett alternativ men nu börjar jag gråta för jag vet inte hur jag ska kunna göra det
Och jag skäms för att ens tänka på det men jag trodde inte jag skulle vara så här sliten både kroppsligt och mentalt innan jag fyllt femtio
Jag känner mig verkligen så värdelös och jag har ingen att prata