Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[Lobelia]

Iallafall så vill bara skriva om en sak att jag har bara mer och mer typ känsla att allt är hopp löst varje dag. Så det känns typ som jag är i en grop och varje dag så kommer jag längre ner och det går inte att komma upp. Och spelar ingen roll vad jag gör så kommer jag ändå bara längre ner. Och alla som säger typ att det kan bli bättre eller det kommer bli det och det finns olika hjälp och allt sånt känns som dom står uppe på marken ovan för gropen och inte fattar att även ifall dom har rätt så hjälper inte det ifall jag inte kan komma ur gropen ens. Och kommer längre bort från dom bra sakerna som är däruppe också.
Vet inte om nån fattar vad jag försöker förklara men ville iallafall skriva och försöka förklara.

Jag förstår och din grop är eländigt djup och stor eller hur? Jag har haft en sån grop också.

Jag som står utanför håller inte med om att du är kvar på samma ställe men jag är ju inte där i gropen. Du kan göra check själv hur läget. Tänk tillbaks till första dagen på HVB hemmet, hur du mådde, vad du tänkte om din kp och hur mycket du klarade att prata med M och KP.

Skriv sedan ner hur det samma men för idag och vad du klarar, tala pytteliten med KP, tala med M osv.

Och gör samma sak om en vecka om det funkade för dig. Så kan du följa hur det går lite mer konkret.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att det lätt kan bli för mycket för dig om vi ska spekulera kring vad han tänkte osv. Faktum är att han gjorde fel punkt slut.

Det är svårt för oss att hjälpa dig på bästa sätt när vi bara skriver med dig. Jag oroar mig för att det blir för starka tankar hos dig om nån av oss skriver något som är lite olämpligt eftersom vi inte ser hur du reagerar och kan trösta dig.

Jag hoppas att du kan kommunicera (prata eller skriva eller rita) med din kp och få stöd från henne.

Förstår att du vill skriva och förstår att du har massor med frågor.

Jag fattar vad du menar och så men är bara att jag KAN INTE komunisera om allt med kp eller nån annan när jag träffar den personen liksom. Utan vissa saker är bara inte o möjliga att skriva om fast jag inte kommer träffa nån som läser det liksom. Kan inte förklara hur jag menar.

 

[tuaphua]

Och en till sak förresten om det att han inte brydde sig hur jag kände liksom så det är också skit svårt och konstigt att tänka på för han sa ändå snälla saker också bland det dåliga. Så då är det svårare också att tänka att han bara inte brydde sig alls liksom utan att jag kanske iallafall gjorde nån pytte liten sak som typ verkade som jag var okej med det eller nåt. Eller iallafall att jag inte gjorde mot stånd så då går det inte att bara säga att han var dum liksom. Eller känns iallafall fel eller hur jag ska säga.

Ingen vuxen vettig man VILL ens göra något sexuellt med en 14-årig flicka. I normala mäns ögon är det ett barn. Och normala män vet att det dels är olagligt. Och vet att det är olagligt just för att det är skadligt för barnet.

Om en 14-åring så hade tjatat på en vuxen man att göra ngt sexuellt med henne säger en normal man nej! De går inte igång på sånt.

Att du råkat ut för det här är lika lite ditt fel som om du blivit rånad bara för att du råkade vara där rånaren är. Det är förbrytarens fel rakt av.

Det händer mycket hemskheter i världen tyvärr. Men tack och lov är de flesta män bra män och ger sig inte på kvinnor och barn.

 

[yamyam]

Jag fattar vad du menar och så men är bara att jag KAN INTE komunisera om allt med kp eller nån annan när jag träffar den personen liksom. Utan vissa saker är bara inte o möjliga att skriva om fast jag inte kommer träffa nån som läser det liksom. Kan inte förklara hur jag menar.

Har du någon psykologkontakt?

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår och din grop är eländigt djup och stor eller hur? Jag har haft en sån grop också.

Jag som står utanför håller inte med om att du är kvar på samma ställe men jag är ju inte där i gropen. Du kan göra check själv hur läget. Tänk tillbaks till första dagen på HVB hemmet, hur du mådde, vad du tänkte om din kp och hur mycket du klarade att prata med M och KP.

Skriv sedan ner hur det samma men för idag och vad du klarar, tala pytteliten med KP, tala med M osv.

Och gör samma sak om en vecka om det funkade för dig. Så kan du följa hur det går lite mer konkret.

Ja alltså vissa saker går ju lite bättre som med att prata. Men jag MÅR inte bättre fördet och känns inte mindre hopp löst eller nåt för det.

 

[sorbifolia]

Och en till sak förresten om det att han inte brydde sig hur jag kände liksom så det är också skit svårt och konstigt att tänka på för han sa ändå snälla saker också bland det dåliga. Så då är det svårare också att tänka att han bara inte brydde sig alls liksom utan att jag kanske iallafall gjorde nån pytte liten sak som typ verkade som jag var okej med det eller nåt. Eller iallafall att jag inte gjorde mot stånd så då går det inte att bara säga att han var dum liksom. Eller känns iallafall fel eller hur jag ska säga.

Håller med om att vi inte ska prata för mycket om detta nu, så svarar bara helt kort.

Det är rätt vanligt att sådana män "låtsas" vara snälla, för att miska risken att de ska bli polisanmälda t.ex. För de vet att vad de gör är olagligt.

 

[LiviaFilippa]

Ingen vuxen vettig man VILL ens göra något sexuellt med en 14-årig flicka. I normala mäns ögon är det ett barn. Och normala män vet att det dels är olagligt. Och vet att det är olagligt just för att det är skadligt för barnet.

Om en 14-åring så hade tjatat på en vuxen man att göra ngt sexuellt med henne säger en normal man nej! De går inte igång på sånt.

Att du råkat ut för det här är lika lite ditt fel som om du blivit rånad bara för att du råkade vara där rånaren är. Det är förbrytarens fel rakt av.

Det händer mycket hemskheter i världen tyvärr. Men tack och lov är de flesta män bra män och ger sig inte på kvinnor och barn.

Nej alltså jag vet också det. Men ifall han är eller var dålig och ville göra dåliga saker så var det ju ändå så. Och okej om det var hans fel men det går ändå inte att BARA säga att allt han sa var jätte dumt och att jag inte kunde gjort nånting ALLS liksom. Och det är dom sakerna som inte går att sluta tänka på.

 

[LiviaFilippa]

Har du någon psykologkontakt?

Nej inte justnu iallafall.

 

[Lobelia]

Ja alltså vissa saker går ju lite bättre som med att prata. Men jag MÅR inte bättre fördet och känns inte mindre hopp löst eller nåt för det.

Hur känns det, att det funkar lite bättre att prata med KP Och att ha blivit vän med M?

 

[tuaphua]

Nej alltså jag vet också det. Men ifall han är eller var dålig och ville göra dåliga saker så var det ju ändå så. Och okej om det var hans fel men det går ändå inte att BARA säga att allt han sa var jätte dumt och att jag inte kunde gjort nånting ALLS liksom. Och det är dom sakerna som inte går att sluta tänka på.

Det är jättevanligt att en ”fryser till” vid övergrepp och blir så chockad att en inte gör motstånd eller gör det förövaren vill att man ska göra. Det betyder inte alls att man vill eller gjort så förövaren inte förstår att denne gör fel.

I det här fallet är det extra glasklart IOM att det är olagligt även om en 14-åring säger sig vilja. Pga åldern så kräver lagen att den vuxne måste ta fullt ansvar och se till att inget sker även om den som är under 15 år rent ut säger att den vill/tjatar etc. Det är olagligt. Och som sagt inget en normal man går igång på.

 

[sorbifolia]

Nej alltså jag vet också det. Men ifall han är eller var dålig och ville göra dåliga saker så var det ju ändå så. Och okej om det var hans fel men det går ändå inte att BARA säga att allt han sa var jätte dumt och att jag inte kunde gjort nånting ALLS liksom. Och det är dom sakerna som inte går att sluta tänka på.

Jag hoppast att du kan få hjälp med det här av en psykolog snart. Men tills dess så kanske det kan hjälpa om du försöker med ett litet tankeexperiment - kan du säga det här till dig själv?

Det som hände går oavsett inte att göra något åt numera. Och äckelgubben förstörde en stor del av 2021 för dig. Men det kapitlet är över, avslutad. Och nu är du på ett trygt ställe utan äckelgubbar. Du behöver aldrig träffa honom igen. Vad är det viktigaste för dig att fokusera på här och nu? Kan du tänka dig att äckelgubbar inte är något du behöver förhålla dig till i 2022, så just nu kan du fokusera på att bli frisk och få gå promenader med M, att få åka hem och rida O igen?

Sedan så kanske du kan analysera och lägga en plan för hur du kan hantera en sådan situation nästa år eller nästnästa, när du är tillräckligt frisk och vuxen för att det evt kan bli aktuellt?

 

[Motacilla]

Du kommer att få hjälp av en psykolog, som kommer att ta ansvar för att ge dig redskap att hantera tankarna.

Du ska inte behöva klara av det här själv.

Förstår att det här kanske inte är vad du vill höra. Men man behöver utbildning för att hjälpa dig med det här.

En sak man gör i vården när nån varit med om svåra händelser är att låta den personens hjärna vila genom att spela Tetris. Bara för att bryta tankarna.

(Till de vuxna som skriver: risken med att gång på gång skriva om saken utan att kunna hantera en traumatisk händelse kallas reaktivering av trauma. Så stötta utan att skriva så mycket om egna erfarenheter eller sånt som kan vara jobbigt!)

 

[Motacilla]

Och jag menar inte att jag tycker att du @EmmaFilippa inte får skriva vad du vill. För det är inte så jag menar.

Men jag vill att vi som svarar är lite försiktiga NÄR vi svarar, och inte orsakar mer och mer spekulationer och "tänk om" "om jag inte" och liknande tankar i dig. För det tror jag blir jobbigt.

Det finns ju många sätt att svara, och vi kan ju svara på ett sätt som bekräftar (godkänner) dina känslor utan att tankarna spinner iväg i alla fall.

Hoppas du får mysa med M idag, och att ni har det bra när han kommer. Han verkar vara så himla mysig!

 

[Therese1988]

Stor kram till dig! Tänker på dig så fort jag har en stund över och undrar varje dag hur det är med dig och hur du mår.

Använder de sond ibland på det stället du är på nu? Jag tänker på hur det var på BUP och att du kunde få det några dagar när det var extra jobbigt för att kunna få vila lite från fokus på maten när allt blev för mycket. Är det något du skulle kunna få igen? Jag fattar att det också är skitjobbigt och kanske känns som ett misslyckande, men det kanske vore idé att testa OM du får/vill/de gör sådan där? Var det dumt av mig att nämna det så ber jag så hemskt mycket om ursäkt i förväg. Tänkte bara att det kanske kunde kännas lite lättare när det är svårt att stoppa saker i munnen pga äckeltankarna.

Oavsett så håller jag tummarna för att det görs en bra plan för dig på det där mötet och att den funkar för dig.

 

[sorbifolia]

En sak man gör i vården när nån varit med om svåra händelser är att låta den personens hjärna vila genom att spela Tetris. Bara för att bryta tankarna.

Tetris är bra! Jag har ett liknande spel som heter Woodoku, som jag brukar spela när jag behöver en "paus" från andra tankar.

@EmmaFilippa jag vet att du föredrar att inte hålla på med mobilen så mycket, men kanske värd att testa ändå för att se om du kan få tänka på något annat ett litet tag? Eller om det finns nåt riktigt pussel man kan lägga, där du är?

 

[LiviaFilippa]

Stor kram till dig! Tänker på dig så fort jag har en stund över och undrar varje dag hur det är med dig och hur du mår.

Använder de sond ibland på det stället du är på nu? Jag tänker på hur det var på BUP och att du kunde få det några dagar när det var extra jobbigt för att kunna få vila lite från fokus på maten när allt blev för mycket. Är det något du skulle kunna få igen? Jag fattar att det också är skitjobbigt och kanske känns som ett misslyckande, men det kanske vore idé att testa OM du får/vill/de gör sådan där? Var det dumt av mig att nämna det så ber jag så hemskt mycket om ursäkt i förväg. Tänkte bara att det kanske kunde kännas lite lättare när det är svårt att stoppa saker i munnen pga äckeltankarna.

Oavsett så håller jag tummarna för att det görs en bra plan för dig på det där mötet och att den funkar för dig.

Nej man får inte ha sond här. Utan man måste vara över en bmi gräns liksom och ifall man kommer under den så får man inte vara kvar. Så isåfall blir det väl bup igen tror jag.
Men jag ska ha typ plus på allt. Så lite snabbt förklarat men tillexempel till maten så kanske man kan välja mellan några saker vad man vill dricka men om man måste ha plus så måste man dricka tillexempel röd mjölk så får inte välja vatten tillexempel. Eller kanske om jag ska äta frukt på mellanmålet på förmiddagen så är det vissa som är plus som är lite mer liksom så man inte ska gåner i vikt.

 

[LiviaFilippa]

Tetris är bra! Jag har ett liknande spel som heter Woodoku, som jag brukar spela när jag behöver en "paus" från andra tankar.

@EmmaFilippa jag vet att du föredrar att inte hålla på med mobilen så mycket, men kanske värd att testa ändå för att se om du kan få tänka på något annat ett litet tag? Eller om det finns nåt riktigt pussel man kan lägga, där du är?

Det finns ganska många pussel! Men är mest tusen bitar och jag har nog inte så bra fokus så jag klarar det. Men kanske kan testa nångång.

 

[Therese1988]

Ok, det låter som ett vettigt upplägg. Har det gått bättre med maten idag?

 

[LiviaFilippa]

Iallafall så vill jag bara berätta en sak nu att jag har varit ute med M Alltså bara på gården men ändå.
Och låter säkert jätte barnsligt men vi var några som var ute och typ lekte i snön. Eller alltså jag lekte mest med M men dom gjorde en snö gubbe och så. Och somsagt fattar att det låter jätte larvigt och barnsligt men det var faktist skönt på ett sätt att vara barnslig liksom.
Och som jag skrev förut på bup att det jag skulle må bättre av var att få vara hemma med hundarna. Så var det ju nån här som bara sa mot det och att jag inte visste vad som skulle vara bra och massa skit. Men iallafall så den som har hjälpt mig mest här än är ju M som är en hund. Och idag när jag var ute med han så var det första gången på jätte länge som jag INTE hade massa jobbiga tankar utan liksom bara lekte med han Så det är nog ändå ganska bra bevis att jag visst vet vad jag mår lite bättre av tycker jag.
Och försökte ta nån bild på M men antingen så ser man nåt hus i bak grunden eller så tittar han bort eller nåt så blev bara dåliga bilder. Men visar iallafall en ändå.

 

[LiviaFilippa]

Ok, det låter som ett vettigt upplägg. Har det gått bättre med maten idag?

Nej inte direkt men inte sämre än igår iallafall.