Jag såg en gång ett program, undrar om det var på SVT eller var det kan ha varit? Om en man i Los Angeles som byggde små enkla hus med väggar, dörr, fönster och tak till hemlösa. De fick rivas. De var mycket mycket små, men enkla, torra och säkrare för kvinnor och män än ett tält. Flyttbara. Samma man hade också någon annanstans han byggde enkla små boningar till hemlösa.
Jag ser inte alls det som något problem, utan som steg ett på trappstegen. Det tar tid att bygga bostäder, men under tiden måste folk bo. Har man barn betalar vissa kommuner ett vandrarhemsrum för hutlösa priser en period, om man har tur, har man inga barn får man våldgästa vänner och släktingar, om man ens kan, annars är det parken. Inte ens på en parkbänk får man sova, de byggs så att man inte ens KAN göra det. Att bygga något enkelt och ha som steg ett under tiden man bygger bostäder är väl inte fel?
Mamma som numera bor i husvagn har upptäckt att det numera inte är fullt så lätt som förr, på campingar. I april vill de här hyran för hela sommaren, för att bli uppskriven på en lista, man blir inte ens garanterad plats. Med små ekonomiska möjligheter är det.... omöjligt. På en del andra ställen får man absolut inte ha betalningsanmärkningar.
Jag tycker Sverige jobbar rätt ordentligt bra på att slå undan benen på de svagaste med ursäkt om att man följer reglerna och att man som du skriver, ska satsa på högre standard elelr andra liknande saker. Men för den svagaste gruppen där risken för olika former av hemlöshet är störst gör man inget för att hjälpa. Man får på något vis skylla sig själv för att man satt sig i situationen och ur den finns ingen bot eller bättring alls. Myndigheterna hänvisar till varandra och ingen alls, rycker på axlarna och säger allt som oftast "det finns inget vi kan göra", medan om en del personer bara hade fått enkel vägledning, en liten knuff på rätt sätt hade man kunnat gå resten av vägen åt rätt håll själv.