Hur viktigt är ett jobb?

Det påminner mig om mitt första långa förhållande, där vi delade allt minutiöst 50/50, satt bl.a. på hotellrummet på semestrar och räknade ut exakt på öret hur mycket var och en spenderat....

Det gjorde jag med mitt förra förhållande. Det var mycket tjafs om både hushållssysslor och ekonomi. :crazy: Det funkade inte alls för mig.
 
Jag har två barn i värsta vabb-åldern, och jag tror jag kan räkna på ena handens fingrar och få fingrar över de gånger som behovet av vabb infunnit sig hastigt och oväntat på morgonen. Väldigt sällan som barnen är kärnfriska på kvällen, sover gott, och sen vaknar kl 7 jättesjuka och inte kan gå till dagis. Det vanliga är istället att de är lite halvrisiga redan på kvällen, kanske vaknar på natten, så när morgonen kommer och barnet verkligen inte är friskt, så såg man det komma, och normalt har vi pratat ihop oss redan dagen innan då, att om barnet behöver vara hemma imorgon, hur löser vi det - kan du ta det? Kan jag ta det? Kan vi pussla? Ska vi kalla in mormor? Och då spelar det ju mindre roll när den som stannar hemma skulle ha åkt till jobbet om den kunnat jobba.

Ja men om vi får ett sånt barn så är det ju såklart möjligt, men det finns ju faktiskt barn som kan må kanon på kvällen och vaknar upp sjuka. Jag själv var ett sånt barn när jag var liten, blev oftast sjuk under natten.

Och att "ta det på morgonen då" är ju faktiskt inte möjligt om min sambo åkt till jobbet kl 4 och redan är många mil bort. Han kan ju heller inte vabba och stanna hemma för att barnet kanske mår skit om 3 h. Jag vet ju inte hur era yrkesroller ser ut men i hans jobb så är resor en naturlig del av vardagen liksom.

Min sambo vill vabba vid behov, helst all vab (:angel:) men för oss lär det knappast vara möjligt utan att han byter jobb.

Förtydligande: Han lär knappast kunna ta all vab. Självklart kommer han att vabba.
 
Och jag sköter hellre tvätten själv när jag är själv hemma än att vi skall dela det 50% bara-för-att. Det tycker jag är rättvist.

Vi gör det som behövs, när det behövs. Den som "är där" gör det. Det är alltså fel inställning då? 50/50 är viktigare enligt dig?

Jag tycker inget svar är rätt eller fel. Ditt "rätt" är för mig jättefel och tvärtom. Det viktigaste är väl ändå att man själv trivs och mår bra. Så varför inte inse att alla har olika behov av rent/sköta själv/sköta gemensamt etc?

Din uppdelning skulle få mig att må dåligt, och tvärtom. Kan vi öppna upp för individer eller är det helt otänkbart så fort det kommer till hushållssysslor?
Jo men sedan var det ju detta med strukturer och forskning. Att man t ex vet genom forskning att du, när du lever som du gör med din sambo, löper större risk att drabbas av massa negativa saker. Om du vägrar ta det i beaktande så gör du ditt val på naiva grunder.

Det gjorde jag med mitt förra förhållande. Det var mycket tjafs om både hushållssysslor och ekonomi. :crazy: Det funkade inte alls för mig.
Så därför fann du det enklare att helt enkelt göra det mesta själv? Ah, det valet har säkert ingenting med ditt kön att göra. :angel:
 
Well, att han inte fick fler timmar just då berodde helt enkelt på att det inte fanns fler timmar just då. Jag känner för övrigt fler män än kvinnor som jobbar på Coop. Och fler kvinnor än män som jobbar inom den klassiskt "manliga grossistbranschen".

Nu är det ju så lyckligt att vi inte behöver vara hänvisade till "folk jag känner" för att bilda oss en uppfattning om hur det står till med könsfördelningen i arbetslivet, för det finns statistik (se länken till SCB tidigare i tråden), och svensk arbetsmarknad är väldigt könssegregerad med got om glasväggar. Nu har jag inte koll på just Coop, men jag vet en annan stor detaljhandelskedja där det på pappret är lika fördelat mellan könen, men om man går ned på avdelningsnivå så är det jättetydligt att kvinnorna finns på vissa avdelningar, och männen på andra. Kvinnorna i kassan och männen på lagret, t ex, är ett inte helt oväntat mönster. Fler kvinnor på H&M än på Byggmax, är ett annat.
 
Hur funkar varannangångsprincipen om en av er reser mycket i tjänsten, eller är sjuk/skadad? Håller ni koll då så att den som "ligger efter" jobbar ikapp vid ett senare tillfälle?
:rofl: Om någon är bortrest så sköter givetvis den som är hemma hemmet. Hur annars? Den som är bortrest är ju inte hemma och äter och skitar ner.

Om någon är sjuk eller skadad så slänger den andra ut den och så får den inte komma innanför dörren förrän den är frisk. Givetvis.
 
Nu är det ju så lyckligt att vi inte behöver vara hänvisade till "folk jag känner" för att bilda oss en uppfattning om hur det står till med könsfördelningen i arbetslivet, för det finns statistik (se länken till SCB tidigare i tråden), och svensk arbetsmarknad är väldigt könssegregerad med got om glasväggar. Nu har jag inte koll på just Coop, men jag vet en annan stor detaljhandelskedja där det på pappret är lika fördelat mellan könen, men om man går ned på avdelningsnivå så är det jättetydligt att kvinnorna finns på vissa avdelningar, och männen på andra. Kvinnorna i kassan och männen på lagret, t ex, är ett inte helt oväntat mönster. Fler kvinnor på H&M än på Byggmax, är ett annat.

Nej men eftersom folk i princip anklagar min sambo för hans yrkesval på grund av olika dumheter så anser jag att det är relevant att dra upp "folk jag känner".
 
Ja men om vi får ett sånt barn så är det ju såklart möjligt, men det finns ju faktiskt barn som kan må kanon på kvällen och vaknar upp sjuka. Jag själv var ett sånt barn när jag var liten, blev oftast sjuk under natten.

Och att "ta det på morgonen då" är ju faktiskt inte möjligt om min sambo åkt till jobbet kl 4 och redan är många mil bort. Han kan ju heller inte vabba och stanna hemma för att barnet kanske mår skit om 3 h. Jag vet ju inte hur era yrkesroller ser ut men i hans jobb så är resor en naturlig del av vardagen liksom.

Min sambo vill vabba vid behov, helst all vab (:angel:) men för oss lär det knappast vara möjligt utan att han byter jobb.

Visst, barn är olika, men det finns också en hel del man kanske inte hänger med på som barn. Våra barn upplever säkert att de vaknar oväntat sjuka, men som förälder har man ju ofta sett det komma och stämt av innan, även om man inte gör det inför barnen. Likadant om det t ex går magsjuka på dagis, så vet man ofta om det, och har lagt upp en plan om det är så att magsjukan slår till under natten. Under natten, som sagt, vilket ger möjlighet för båda att hinna stanna hemma.

Vi har båda jobb där resor är en naturlig del av vardagen, så just vabb-pussel som inbegriper resor och sånt man måste vara med på på jobbet är jag väldigt bekant med. Just resor kan ju vara svåra att ställa in pga inbokade möten etc, och då får mormor bli räddningen om båda har saker som inte går att ställa in - eller att man jobbar halvdag och byter halvvägs, eller på nåt annat sätt pusslar och fixar. Att jag per automatik skulle ta all vabb om min man ska jobba på annan ort den dagen funkar inte, jag har saker på mitt jobb jag inte heller kan ställa in.
 
Visst, barn är olika, men det finns också en hel del man kanske inte hänger med på som barn. Våra barn upplever säkert att de vaknar oväntat sjuka, men som förälder har man ju ofta sett det komma och stämt av innan, även om man inte gör det inför barnen. Likadant om det t ex går magsjuka på dagis, så vet man ofta om det, och har lagt upp en plan om det är så att magsjukan slår till under natten. Under natten, som sagt, vilket ger möjlighet för båda att hinna stanna hemma.

Vi har båda jobb där resor är en naturlig del av vardagen, så just vabb-pussel som inbegriper resor och sånt man måste vara med på på jobbet är jag väldigt bekant med. Just resor kan ju vara svåra att ställa in pga inbokade möten etc, och då får mormor bli räddningen om båda har saker som inte går att ställa in - eller att man jobbar halvdag och byter halvvägs, eller på nåt annat sätt pusslar och fixar. Att jag per automatik skulle ta all vabb om min man ska jobba på annan ort den dagen funkar inte, jag har saker på mitt jobb jag inte heller kan ställa in.

Ptja, för hans del handlar det inte om möten eller något som "kanske går att flytta" utan det handlar ju om att resan är jobbet typ.
 
Hur funkar varannangångsprincipen om en av er reser mycket i tjänsten, eller är sjuk/skadad? Håller ni koll då så att den som "ligger efter" jobbar ikapp vid ett senare tillfälle?

Vi kör också nåt liknande, det är inte ett problem och kräver inte att man för bok. Min man var t ex skadad en längre period, då fick mitt jobb ta stryk, och när han blev frisk igen så fick mitt jobb prioririteras. Om den ene har stigit upp med barnen på helgen kanske det är läge för den andre att dra igång tvätten, osv. Om den ene har haft en tung period på jobbet, så att den andre har fått ta mer, så är det den andres tur nästa gång. Har min man vabbat två dagar, så ska ju jag ha väldigt goda skäl för att inte ta den tredje dagen, och så vidare.
 
Så det är din sambo som sköter det mesta i hushållet? Det är tvärt emot vad du har skrivit innan. :confused:

Nej. Men du verkar anta att det i mitt tidigare förhållande blev tjafs för att mannen inte gjorde något? Det var fel. Det blev tjafs för att vi var så jävla noga med att sköta allt 50/50 istället för att ta hänsyn till personliga önskemål och viljor.

Jag lärde mig till detta förhållandet att det viktigaste är att vara två vuxna människor som i förhållandet gör det som funkar bäst för dom inblandade (dvs oss), inte det som samhället förväntar av oss.

Därför sköter jag tvätten själv. :love:
 
Ptja, för hans del handlar det inte om möten eller något som "kanske går att flytta" utan det handlar ju om att resan är jobbet typ.

Ja,i så fall är det ju enkelt, då får han jobba en annan dag istället? Det är ju så det blir för alla när man vabbar, jobbet blir lidande och man hinner mindre än planerat.
 
Det gjorde jag med mitt förra förhållande. Det var mycket tjafs om både hushållssysslor och ekonomi. :crazy: Det funkade inte alls för mig.

Det skulle inte funka för mig heller. Men lösningen som jag ser det är inte att ta hushållssysslorna själv, det är att leva med en man som tar hälften av hushållsjobbet av sig själv, utan tjafs.

Kan verkligen rekommenderas! Man slipper både tjafs och hushållsarbete, perfekt!
 
Ja,i så fall är det ju enkelt, då får han jobba en annan dag istället? Det är ju så det blir för alla när man vabbar, jobbet blir lidande och man hinner mindre än planerat.

Men jag har ju sagt att han skall vabba så mycket som möjligt, :confused: men att han på grund av jobbet antagligen kommer vabba mindre än mig eftersom han är borta en del (ett arbetspass kan vara 30 h långt).

Hade jag haft hans jobb hade jag vabbat mindre, men nu är det ju han som jobbar med det han gör, och inte jag.
 
Jag lärde mig till detta förhållandet att det viktigaste är att vara två vuxna människor som i förhållandet gör det som funkar bäst för dom inblandade (dvs oss), inte det som samhället förväntar av oss.
Vad samhället förväntar sig är exakt det ni nu gör: du är kvinna och sköter markservicen, han är man och satsar på jobbet och drar in pengarna. Titta på statistiken, ni gör precis som man kan förvänta sig och följer normerna till punkt och pricka.

Problemet är att vi är många som vill förändra normerna, som tycker samhället blir sämre av att dela upp saker på det viset enligt kön.
 
Det skulle inte funka för mig heller. Men lösningen som jag ser det är inte att ta hushållssysslorna själv, det är att leva med en man som tar hälften av hushållsjobbet av sig själv, utan tjafs.

Kan verkligen rekommenderas! Man slipper både tjafs och hushållsarbete, perfekt!

Men jag vill ju ha hushållsarbetet. Jag tycker ju om att städa och trivs med det. :confused: :cry: Jag tycker att det är avkopplande. Varför kan jag inte få ha det så då?

Självklart dammsuger han och sånt också ibland, men hos oss blir det ju bara en jobbig grej eftersom jag tycker om att städa. Och han tycker inte om att städa. Det enda jag inte tycker om att städa är i bokhyllan, och det gör han så gärna så.
 
Vad samhället förväntar sig är exakt det ni nu gör: du är kvinna och sköter markservicen, han är man och satsar på jobbet och drar in pengarna. Titta på statistiken, ni gör precis som man kan förvänta sig och följer normerna till punkt och pricka.

Problemet är att vi är många som vill förändra normerna, som tycker samhället blir sämre av att dela upp saker på det viset enligt kön.

Nej, samhället förväntar sig att jag skall jobba heltid. Jag möter nästan enbart på motstånd att jag inte jobbar heltid. Har nog aldrig hört någon "heja på" att jag är hemma och han jobbar.
 
Men jag har ju sagt att han skall vabba så mycket som möjligt, :confused: men att han på grund av jobbet antagligen kommer vabba mindre än mig eftersom han är borta en del (ett arbetspass kan vara 30 h långt).

Hade jag haft hans jobb hade jag vabbat mindre, men nu är det ju han som jobbar med det han gör, och inte jag.

Och att han har det jobb han har, och du har det jobb du har, och att hans jobb inte lämpar sig för vabb men att ditt jobb gör det har väldigt mycket med könsnormer i samhället att göra. Som genom ett mirakel så är kvinnligt dominerade yrken oftast mer lämpade för vabb, föräldraledighet och deltidsjobb än manligt dominerade yrken. Vad nu det kan bero på.
 
Nej, samhället förväntar sig att jag skall jobba heltid. Jag möter nästan enbart på motstånd att jag inte jobbar heltid. Har nog aldrig hört någon "heja på" att jag är hemma och han jobbar.

Du har ju hittat en del meningsfränder i tråden. Och du är i väldigt gott sällskap som deltidsarbetande kvinna, titta på statistiken! Du kommer sitta som en smäck mitt i normen när ni får barn, och du jobbar deltid och vabbar medan han fortsätter satsa på karriären. Om ni har olika mycket ansvar och lön nu, vänta tills du har vabbat och jobbat deltid i tio år, medan han jobbat på som innan ni fick barn - då kommer man kunna prata skillnader!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 070
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
20
· Visningar
1 635
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
13 995
Senast: malumbub
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Menskopp
  • Åderbråck efter graviditet

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp