Hur viktigt är ett jobb?

[Tass]

Jaja, visst. Det är på grund av strukturer och ett ojämställt samhälle som Coop inte kunde ge honom mer än 4 h jobb/v och som tvingade honom att ta ett heltidsjobb på hans pappas jobb eftersom dom sökte folk just då. I get it. Allt är strukturernas fel. Allt.

Det här är klassiskt.

Coop = handelsföretag, traditionellt en kvinnlig arbetsplats, många deltidare och låga löner. Din man kunde inte få mer än fyra timmars jobb men hade möjligheten att söka sig någon annanstans. Många kvinnor blir kvar på de villkoren för de har inte samma möjlighet att få något annat.

Han fick jobb genom sin pappa = enligt en kille jag pratade med på AF så är det så att de flesta jobb tillsätts och förmedlas i de manliga nätverken. Det betyder att män ger jobb till andra män. Sen om någon man i nätverket har en hustru eller dotter som behöver jobb, då får de också hjälp om möjligt.
Strukturer, strukturer...

F ö så tycker jag att det hedrar dig att du är kvar i diskussionen. Det hade varit mycket enklare att bara lägga ner.

 

[Philosophia]

Självklart tar jag åt mig när jag får höra saker som att jag "pissar på folk", blir bemött med en attityd att jag skulle vara "världens tråkigaste människa" och att jag "inte har någon trovärdighet eftersom jag inte varit här tillräckligt länge". Det blir väldigt personligt. Är det så konstigt? Jag kan ta att folk diskuterar, att dom inte håller med, men jag tycker att folk har gått på väldigt hårt och personligt. Och inte bara mot mig, utan även mot andra.

Äh, kasta offerkoftan. Du var ju själv den första att skriva att du pissade på folk. Innan det hade inte någon skrivit det till dig.

 

[californication]

Äh, kasta offerkoftan. Du var ju själv den första att skriva att du pissade på folk. Innan det hade inte någon skrivit det till dig.

Nej, jag skrev det för att en användare tidigare skrev att sådana som jag pissar på folk.

 

[californication]

Det här är klassiskt.

Coop = handelsföretag, traditionellt en kvinnlig arbetsplats, många deltidare och låga löner. Din man kunde inte få mer än fyra timmars jobb men hade möjligheten att söka sig någon annanstans. Många kvinnor blir kvar på de villkoren för de har inte samma möjlighet att få något annat.

Han fick jobb genom sin pappa = enligt en kille jag pratade med på AF så är det så att de flesta jobb tillsätts och förmedlas i de manliga nätverken. Det betyder att män ger jobb till andra män. Sen om någon man i nätverket har en hustru eller dotter som behöver jobb, då får de också hjälp om möjligt.
Strukturer, strukturer...

F ö så tycker jag att det hedrar dig att du är kvar i diskussionen. Det hade varit mycket enklare att bara lägga ner.

Well, att han inte fick fler timmar just då berodde helt enkelt på att det inte fanns fler timmar just då. Jag känner för övrigt fler män än kvinnor som jobbar på Coop. Och fler kvinnor än män som jobbar inom den klassiskt "manliga grossistbranschen".

 

[californication]

Folk har åsikter om dina val eftersom det i förlängningen påverkar dem.

Folk får gärna ha åsikter om mina val, men inte om mig som person, och det tycks folk ha rätt till. Och andra rättfärdigar deras beteende. Det är tragiskt.

 

[Amha]

Men menar ni då att min sambo inte skulle vabba för att jobbet är viktigare än barnet? För så är det ju inte. Att jag skulle vabba oftare handlar ju snarare om att min sambo många ggr går upp kl 3 på natten, sover borta ibland och har oregelbundna tider. Dvs när vi vaknar på morgonen och barnet är sjukt så kan han redan vara 45 mil bort. Det är väl klart att jag vabbar då, och inte han? Att åka 45 mil hem går inte på en handvändning liksom.

När jag jobbar går jag upp innan resten av familjen vaknar. Kommer hem när dottern sover. Därför ser jag dilemmat med vab där. Mina jobb ser inte särskilt bra ut om de är obemannade heller och då är det ju rätt givet att sambon, som sitter på kontor och kan "släcka bränder" från egen dator om det behövs, tar åtminstone första dagen av vab. Särskilt då han, när han vaknar, har pressat schema för att ta sig till jobbet om han ska dit så han kan lika gärna fortsätta vara hemma i stället för att bli 2-3 timmar sen medan jag försöker ta mig hem.

Jag tror att det är viktigt att dela upp vab för allas skull när det går men jag ser ju att det, precis som i vårt fall, är knepigt att få ihop när sambon är iväg sådär men han har ju ändå möjlighet att kanske ta andra dagar i stället, bara inte första.

 

[Trani]

Folk får gärna ha åsikter om mina val, men inte om mig som person, och det tycks folk ha rätt till. Och andra rättfärdigar deras beteende. Det är tragiskt.

Det där med att pissa på feminister handlar ju om dina val och inget annat. (Det vet jag eftersom det var jag som skrev det.)

 

[Trani]

Men jag diskuterar ju utefter hur mitt förhållande ser ut. Varför jag trivs, varför jag anser att det funkar så bra i mitt fall. Varför jag anser att jag kan jobba med frågan trots att jag går hemma och "är en dålig förebild". Ni kan inte generalisera mitt förhållande som skevt, när jag säger att det inte är det.

Ja, sannolikheten kanske är så. Men verkligheten är inte så. Och jag lever mitt förhållande utefter hur verkligheten ser ut, inte efter hur det hade kunnat vara.

Jag sa inte att ditt förhållande var skevt utan att er arbetsfördelningen i hemmet är skev, vilket är vad du själv har berättat. Det handlar inte om hur det hade kunnat vara () utan om hur det sannolikt kan bli, baserat på forskning om det.

 

[californication]

Jag tror att det är viktigt att dela upp vab för allas skull när det går men jag ser ju att det, precis som i vårt fall, är knepigt att få ihop när sambon är iväg sådär men han har ju ändå möjlighet att kanske ta andra dagar i stället, bara inte första.

Ja men absolut. Jag tror vi kommer försöka dela det lite beroende på vad han har för schema just den dagen och liknande eftersom det varierar så mycket. Mitt mål är ju att skaffa ett "vanligt 9-5 jobb" så mina arbetstider kommer förhoppningsvis inte variera lika mycket. Vårt mål är ju att dela upp det efter vad som är mest praktiskt för dagen och stunden, men vi vill ju inte räkna procent och siffror. Det viktigaste för oss är ju att vi är överens, inte att dela 50% på allt enbart för sakens skull.

 

[californication]

Det där med att pissa på feminister handlar ju om dina val och inget annat. (Det vet jag eftersom det var jag som skrev det.)

Men mina val tycks ju definiera vem jag är, så om mina val pissar på dig så pissar uppenbarligen jag på dig. Eller? Jag kan inte tolka det annat. Oavsett, det var inte jag som använde det först. Jag använde bara ord som någon annan använt (i detta fallet du).

 

[californication]

Jag sa inte att ditt förhållande var skevt utan att er arbetsfördelningen i hemmet är skev, vilket är vad du själv har berättat. Det handlar inte om hur det hade kunnat vara () utan om hur det sannolikt kan bli, baserat på forskning om det.

Menar du att ni andra sitter och har någon form av schema för hur allt skall skötas? Det låter sinnessjukt att behöva räkna procent och tid för att göra det jämlikt. Hur värderar man ens arbetet? Är det utefter hur lång tid det tar, eller hur jobbigt det är? Hur tråkigt det är?

Ja, det är en seriös fråga.

 

[Trani]

Men mina val tycks ju definiera vem jag är, så om mina val pissar på dig så pissar uppenbarligen jag på dig. Eller? Jag kan inte tolka det annat. Oavsett, det var inte jag som använde det först. Jag använde bara ord som någon annan använt (i detta fallet du).

¿Que? Du skrev:

Folk får gärna ha åsikter om mina val, men inte om mig som person

Jag förtydligade då att min kommentar om att pissa på feminister givetvis avsåg dina val (att vara hemmafru) och inte din person.

Menar du att ni andra sitter och har någon form av schema för hur allt skall skötas? Det låter sinnessjukt att behöva räkna procent och tid för att göra det jämlikt. Hur värderar man ens arbetet? Är det utefter hur lång tid det tar, eller hur jobbigt det är? Hur tråkigt det är?

Ja, det är en seriös fråga.

Men du har ju skrivit att du gör mer hushållsarbete än din sambo. Då har ni inte ens någon ambition att det ska vara rättvist fördelat. Och uppenbarligen har du någon idé om vad rättvis fördelning skulle kunna vara eftersom du vet att ni inte har det?

Man kan ju åtminstone sikta på rättvisa. För mig och min sambo och andra vi känner är det självklart att man delar på hushållssysslor så mycket man kan, oavsett hur respektive arbetar eller pluggar. Kvinnorna vill nämligen inte arbeta ut sig som oavlönade hembiträden och männen vill inte känna sig som mansgrisar eller omyndiga barnungar.

 

[californication]

¿Que? Du skrev:

Jag förtydligade då att min kommentar om att pissa på feminister givetvis avsåg dina val (att vara hemmafru) och inte din person.


Men du har ju skrivit att du gör mer hushållsarbete än din sambo. Då har ni inte ens någon ambition att det ska vara rättvist fördelat. Och uppenbarligen har du någon idé om vad rättvis fördelning skulle kunna vara eftersom du vet att ni inte har det?

Man kan ju åtminstone sikta på rättvisa. För mig och min sambo och andra vi känner är det självklart att man delar på hushållssysslor så mycket man kan, oavsett hur respektive arbetar eller pluggar. Kvinnorna vill nämligen inte arbeta ut sig som oavlönade hembiträden och männen vill inte känna sig som mansgrisar eller omyndiga barnungar.

Men för mig är det ju rättvist att jag får göra det själv eftersom jag tycker om och vill göra det själv. Det är ju ni som har problem och anser att det är skevt fördelat. Därför undrar jag hur ni andra delar upp det så att det är "rättvist".

Jag är inte hemmafru, jag är inte hemma för att "ta hand om hem och barn".

 

[Sunshine]

Men för mig är det ju rättvist att jag får göra det själv eftersom jag tycker om och vill göra det själv. Det är ju ni som har problem och anser att det är skevt fördelat. Därför undrar jag hur ni andra delar upp det så att det är "rättvist".

Jag är inte hemmafru, jag är inte hemma för att "ta hand om hem och barn".

Fast jag är det, och jag har inga problem med det. Mån-fre är det mitt jobb att se till att allt flyter hemma, och på helgerna delar vi på det. Jag gör vad jag kan för att hålla mig aktuell (därför pluggar jag) och jag hjälper till ideellt så mycket jag bara kan. Jag har säkrat mina rättigheter så långt det går via försäkringar och annat. Jag är medveten om att det inte är den allra bästa förebilden för mina döttrar - men i vår situation, just nu, så är det här bästa lösningen för oss som familj. Det innebär inte att jag inte förstår att det inte är idealiskt, jag är inte född igår även om svenskar per automatik verkar tro det.

Extra tacksam över friheten att bestämma över min egen tid är jag just nu dessutom, då det tillåter mig att åka hem till Stockholm och ta hand om min cancersjuka mamma. Hade jag jobbat hade den möjligheten varit ytterst begränsad.

 

[Trani]

Men för mig är det ju rättvist att jag får göra det själv eftersom jag tycker om och vill göra det själv. Det är ju ni som har problem och anser att det är skevt fördelat. Därför undrar jag hur ni andra delar upp det så att det är "rättvist".

Jag är inte hemmafru, jag är inte hemma för att "ta hand om hem och barn".

Även om du tycker att det är roligt så gör du ju mer arbete. Det har du ju själv definierat och skrivit här!

Huruvida du lönearbetar eller inte tycker jag inte är lika intressant som hur ni delar upp hushållssysslorna och barnansvar. Jag hoppas att ni delar lika.

Nix, det gör vi inte eftersom vi gemensamt har kommit överens om hur sysslorna skall delas.

Nu plötsligt är det jättekomplicerat att definiera vad som är rättvist? Att dela lika såklart! Det är ju det vi har diskuterat och det är det du och din sambo inte gör.

Exakt hur en delar lika (efter tid, tyngd, tråkighet, äckel etc) kan du och din sambo återkomma till när ni vill ha det. Jag och min sambo kör så långt det går varannan-principen. Vi lagar mat, diskar, tvättar, dammsuger varannan gång. Mycket enkelt. Och vi har det hellre skitigt än orättvist, vilket jag tror är en väldigt bra inställning.

 

[californication]

Jag och min sambo kör så långt det går varannan-principen. Vi lagar mat, diskar, tvättar, dammsuger varannan gång. Mycket enkelt. Och vi har det hellre skitigt än orättvist, vilket jag tror är en väldigt bra inställning.

Och jag sköter hellre tvätten själv när jag är själv hemma än att vi skall dela det 50% bara-för-att. Det tycker jag är rättvist.

Vi gör det som behövs, när det behövs. Den som "är där" gör det. Det är alltså fel inställning då? 50/50 är viktigare enligt dig?

Jag tycker inget svar är rätt eller fel. Ditt "rätt" är för mig jättefel och tvärtom. Det viktigaste är väl ändå att man själv trivs och mår bra. Så varför inte inse att alla har olika behov av rent/sköta själv/sköta gemensamt etc?

Din uppdelning skulle få mig att må dåligt, och tvärtom. Kan vi öppna upp för individer eller är det helt otänkbart så fort det kommer till hushållssysslor?

 

[Sunshine]

Även om du tycker att det är roligt så gör du ju mer arbete. Det har du ju själv definierat och skrivit här!





Nu plötsligt är det jättekomplicerat att definiera vad som är rättvist? Att dela lika såklart! Det är ju det vi har diskuterat och det är det du och din sambo inte gör.

Exakt hur en delar lika (efter tid, tyngd, tråkighet, äckel etc) kan du och din sambo återkomma till när ni vill ha det. Jag och min sambo kör så långt det går varannan-principen. Vi lagar mat, diskar, tvättar, dammsuger varannan gång. Mycket enkelt. Och vi har det hellre skitigt än orättvist, vilket jag tror är en väldigt bra inställning.

Hur funkar varannangångsprincipen om en av er reser mycket i tjänsten, eller är sjuk/skadad? Håller ni koll då så att den som "ligger efter" jobbar ikapp vid ett senare tillfälle?

 

[Sunshine]

Hur funkar varannangångsprincipen om en av er reser mycket i tjänsten, eller är sjuk/skadad? Håller ni koll då så att den som "ligger efter" jobbar ikapp vid ett senare tillfälle?

Det påminner mig om mitt första långa förhållande, där vi delade allt minutiöst 50/50, satt bl.a. på hotellrummet på semestrar och räknade ut exakt på öret hur mycket var och en spenderat....

 

[californication]

Jag är medveten om att det inte är den allra bästa förebilden för mina döttrar - men i vår situation, just nu, så är det här bästa lösningen för oss som familj. Det innebär inte att jag inte förstår att det inte är idealiskt, jag är inte född igår även om svenskar per automatik verkar tro det.

Extra tacksam över friheten att bestämma över min egen tid är jag just nu dessutom, då det tillåter mig att åka hem till Stockholm och ta hand om min cancersjuka mamma. Hade jag jobbat hade den möjligheten varit ytterst begränsad.

Och det är det som är så viktigt! Att ni gör det som är bäst för er familj. Trivs ni så är det ju det viktigaste.

 

[Mabuse]

Men menar ni då att min sambo inte skulle vabba för att jobbet är viktigare än barnet? För så är det ju inte. Att jag skulle vabba oftare handlar ju snarare om att min sambo många ggr går upp kl 3 på natten, sover borta ibland och har oregelbundna tider. Dvs när vi vaknar på morgonen och barnet är sjukt så kan han redan vara 45 mil bort. Det är väl klart att jag vabbar då, och inte han? Att åka 45 mil hem går inte på en handvändning liksom.

Jag har två barn i värsta vabb-åldern, och jag tror jag kan räkna på ena handens fingrar och få fingrar över de gånger som behovet av vabb infunnit sig hastigt och oväntat på morgonen. Väldigt sällan som barnen är kärnfriska på kvällen, sover gott, och sen vaknar kl 7 jättesjuka och inte kan gå till dagis. Det vanliga är istället att de är lite halvrisiga redan på kvällen, kanske vaknar på natten, så när morgonen kommer och barnet verkligen inte är friskt, så såg man det komma, och normalt har vi pratat ihop oss redan dagen innan då, att om barnet behöver vara hemma imorgon, hur löser vi det - kan du ta det? Kan jag ta det? Kan vi pussla? Ska vi kalla in mormor? Och då spelar det ju mindre roll när den som stannar hemma skulle ha åkt till jobbet om den kunnat jobba.