Kan du inte ta hand om dig själv först så kan du inte hjälpa andra, är det något fel med det?
Ja, i dagens Sverige är det uppenbarligen fel. Man skall enbart finnas för alla andra. Kvinnor och män skall inte längre benämnas som kvinnor och män, men ändå så fokuserar vi enbart på könet.
Det är fascinerande. I princip det enda motstånd jag har mött på i mitt liv har varit från kvinnor. Kvinnor som försöker trycka ner mig när jag pluggat och jobbat med typiskt mansdominerande yrken. Kvinnor som försökt trycka ner mig när jag gått min egen väg. Kvinnor som tryckt ner mig när jag bytt hårfärg. Kvinnor som varit noga med att förklara för mig hur jag borde leva.
Nej, vänta. Jag hade en gång en manlig, muslimsk lärare som ansåg att jag inte skulle gå den utbildningen jag gick för att jag var kvinna. Men i övrigt så är resten av alla "motståndare" kvinnor. Det finns inga som är så duktiga på att tala om hur andra skall leva, som just kvinnor.
Ändå så pratas det om "systerskap", "feminism" och "kvinnokamp". Kvinnokamp mot vadå? Andra kvinnor? Jag skrev en gång att jag tyckte att det finns branscher där män möter på starkt motstånd och att det också är en viktig sida att jobba för. Jag tror aldrig jag har varit med om så mycket hat! Då var det också ungefär 95% kvinnor som tyckte att jag skulle "hålla käften", "suga kuk" och annat trevligt.
Well. Det här kanske flög iväg lite nu men det får väl sätta punkt för mina inlägg i den här tråden. Jag har ingen lust att "diskutera" med folk som kommer med påhopp som att jag pissar på andra, eller påstår att jag gör och känner på ett sätt som jag inte gör. Eller som försöker få mig att känna mig överflödig i världen (på riktigt, be mig begå självmord direkt då?).
Folk borde bli bättre på att ge utrymme för individen. Eller vända andra kinden till eller något, fan vet jag.