Hur viktigt är ett jobb?

Jag menar att påhopp på TS som görs av omgivningen inte är att respektera TS val.
Att ifrågasätta någons val för de effekter dessa har på omvärlden har inte med respekten för personen att göra.
Respekt har inte att göra med att låta andra göra dumma val som slår tillbaka på den själv, mig eller andra.
 
Att ifrågasätta någons val för de effekter dessa har på omvärlden har inte med respekten för personen att göra.
Respekt har inte att göra med att låta andra göra dumma val som slår tillbaka på den själv, mig eller andra.

Respekt handlar också om att sprida kunskap om vad valen innebär. Sedan är valen ändå upp till var och en. Men det är viktigt att bekämpa okunskap - som exempelvis att välja helt normativt skulle vara oproblematiskt.
 
Problemframställan måste bort från att en kvinna gör ett felaktigt val.
Det fungerar inte.
För att få jämställdhet så måste man faktiskt vara beredd på att ta hela paketet.
Det innebär bl.a. omaket att befinna sig ute i arbetslivet.
Bara så kan man visa att kvinnor inte är andra sortering.

Att välja den bekväma vägen som är lättast för stunden för inte handlingen framåt vad gäller jämställdhet.
 
Den här tråden är knappast värdefull. Underhållande möjligtvis men värdefull nja.
Jo den visar på vad det är som gör att vi inte har kommit längre inom jämställdheten.
Den egna bekvämligheten går före.
Och då så får man det ju som man har bäddat för.
 
Jag hoppas, får vårt samhälles skull, att dina tokerier inte får fäste nånstans alls. Ditt egoistiska och världsfrånvända resonemang i den här tråden skrämmer mig rejält.
Jag tror att det är så det ser ut, det som hindrar jämlikheten.
Och jag är inte ens förvånad.
Men det måste upp på bordet nu.
Det är inte längre männen som håller tillbaka kvinnorna.
Utan en massa kvinnor som inte vill släppa sin komfortzon.

Jag tror faktiskt inte alls att alla kvinnor vill ha jämlikhet.
Utan att många trivs bäst med att ha det som det var.
 
Jo den visar på vad det är som gör att vi inte har kommit längre inom jämställdheten.
Den egna bekvämligheten går före.
Och då så får man det ju som man har bäddat för.
Jämställdhet för mig är att alla får välja vad dom vill själva vill utan att någon trackar ner på ens val.

Förr sa man att man var en dålig kvinna om man ville jobba och att man då var en dålig förebild för sina barn.

Idag är man en dålig kvinna om man vill stanna hemma med sina barn och då är man en dålig förebild för sina barn.
 
Jag har jobbat sedan jag var 13, slutade när jag var 24. Har nu "gått hemma" lite mer än 1 år så jag har bidragit till samhället "enligt den enda rätta vägen" innan. Jag har inga planer på att vara hemma för resten av livet heller, men just nu trivs jag väldigt bra med det. Jag behöver inte ett jobb som definierar mig vem jag är, och jag behöver inte ett jobb för att känna mig viktig och behövd..
Men är du inte orolig för framtiden, pensionen? Jag har jobbat sen jag var 15 snart 30 och mina pensionspengar är inte mycket att hurra för just nu.
Fast det låter som du har en plan, då du skriver att du inte ska vara hemma resten av livet.
Det enda jag tänker att visst man har ett bra liv just nu, men hur blir det sedan när båda är pensionärer och inkomsterna kanske dalat rätt rejält? Hur ska man försörja sig då? Kommer man i det läget ångra att man inte jobbat eller kommer man trösta sig med att man levt ett bra liv fram tills dess?
Hur tänker du om framtiden eller hur ser du på det?

Jag är bara nyfiken. :)
 
Ja det är illa och något som jag inte sympatiserar med.
Jag brukar hålla mig till att förklara in absurdum vad jag menar i hopp om att bli förstådd.
Tja folk lessnar väl. Jag tycker det är tragiskt om kvinnor blir som män och dessutom behåller sin interna stridigheter.
Men är du inte orolig för framtiden, pensionen? Jag har jobbat sen jag var 15 snart 30 och mina pensionspengar är inte mycket att hurra för just nu.
Fast det låter som du har en plan, då du skriver att du inte ska vara hemma resten av livet.
Det enda jag tänker att visst man har ett bra liv just nu, men hur blir det sedan när båda är pensionärer och inkomsterna kanske dalat rätt rejält? Hur ska man försörja sig då? Kommer man i det läget ångra att man inte jobbat eller kommer man trösta sig med att man levt ett bra liv fram tills dess?
Hur tänker du om framtiden eller hur ser du på det?

Jag är bara nyfiken. :)
ja detta är viktigt. Det är viktigt att inkomsterna fördelas rättsäkert.
 
Jämställdhet för mig är att alla får välja vad dom vill själva vill utan att någon trackar ner på ens val.

Förr sa man att man var en dålig kvinna om man ville jobba och att man då var en dålig förebild för sina barn.

Idag är man en dålig kvinna om man vill stanna hemma med sina barn och då är man en dålig förebild för sina barn.
Det är ändå lite skevt att det fortfarande är kvinnan som får flest mammadagar(?) än vad pappan får. På tal om jämställdhet.
 
Men är du inte orolig för framtiden, pensionen? Jag har jobbat sen jag var 15 snart 30 och mina pensionspengar är inte mycket att hurra för just nu.
Fast det låter som du har en plan, då du skriver att du inte ska vara hemma resten av livet.
Det enda jag tänker att visst man har ett bra liv just nu, men hur blir det sedan när båda är pensionärer och inkomsterna kanske dalat rätt rejält? Hur ska man försörja sig då? Kommer man i det läget ångra att man inte jobbat eller kommer man trösta sig med att man levt ett bra liv fram tills dess?
Hur tänker du om framtiden eller hur ser du på det?

Jag är bara nyfiken. :)

Nej, sånt tänkte jag på innan jag sa upp mig och "ordnade det" redan då.
Min plan är att jobba längre fram i tiden, men tills dess så njuter jag av mina "engagemang", mina vänner, mina intressen, att studera fritt och framförallt - av min frihet.
Min plan från början var egentligen att börja kika på jobb lite smått här i vår nu, men då jag plussade i början på Januari så valde jag att skjuta fram det ytterligare. Annars hade jag kanske jobbat nu, vem vet?
 
Det är ändå lite skevt att det fortfarande är kvinnan som får flest mammadagar(?) än vad pappan får. På tal om jämställdhet.
Så är det väl inte?

Hur många dagar med föräldrapenning får jag?
Föräldrapenning betalas ut i 480 dagar (cirka 16 månader) för ett barn. I 390 dagar grundas ersättningen på den inkomst man har (dagar på sjukpenningnivå). De övriga 90 dagarna är ersättningen 180 kronor per dag (dagar på lägstanivå).

De första 180 dagarna som tas ut för barnet måste vara dagar på sjukpenningnivå. Om ni är två föräldrar är det ert gemensamma uttag av dagar på sjukpenningnivå för barnet som räknas. När ni har tagit ut 180 dagar på sjukpenningnivå kan ni börja ta ut dagar på lägstanivå också.


Om ni är två föräldrar som ska dela på dagarna
Om barnet är fött före 1 januari 2014 Ni får hälften av de 480 dagarna var, men 60 dagar på sjukpenningnivå är reserverade för varje förälder. Övriga dagar kan ni avstå till varandra.

Om barnet är fött 2014 eller senare
Ni får 195 dagar var på sjukpenningnivå och 45 dagar var på lägstanivå. Men ni kan fördela dagarna mellan er genom att avstå dagar till varandra, men 60 dagar på sjukpenningnivå är reserverade och kan inte avstås till den andra föräldern.

Källa
 
Nej, sånt tänkte jag på innan jag sa upp mig och "ordnade det" redan då.
Min plan är att jobba längre fram i tiden, men tills dess så njuter jag av mina "engagemang", mina vänner, mina intressen, att studera fritt och framförallt - av min frihet.
Min plan från början var egentligen att börja kika på jobb lite smått här i vår nu, men då jag plussade i början på Januari så valde jag att skjuta fram det ytterligare. Annars hade jag kanske jobbat nu, vem vet?
Får jag lov att vara nyfiken på hur du "ordnade det"? :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 070
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
20
· Visningar
1 635
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
13 995
Senast: malumbub
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Menskopp
  • Åderbråck efter graviditet

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp