Hur valde du din dressyrhäst?

[Novali01]

Ja precis som rubriken anger så undrar jag ibland hur andra gör när de väljer häst? Tycker ju att just inom dressyr vore vissa saker givna om man vill tävlingsrida eller även träna o ta sig vidare, t ex ridbarhet, storlek på hästen så den passar mig, måste ju vara skitsvårt att rida en 175 häst med stora gångarter när man är 158 ändå förekommer det ju mer än ofta. Lika svårt rimligtvis när man väljer mindre ras men är av större storlek själv, sadelproblem t ex.
Så, hur valde ni era hästar? På vilka premisser? Vad letar ni efter och vilken nivå skulle ni vilja komma till med er häst?

 

[DedicatedHippieFlipper]

Ja precis som rubriken anger så undrar jag ibland hur andra gör när de väljer häst? Tycker ju att just inom dressyr vore vissa saker givna om man vill tävlingsrida eller även träna o ta sig vidare, t ex ridbarhet, storlek på hästen så den passar mig, måste ju vara skitsvårt att rida en 175 häst med stora gångarter när man är 158 ändå förekommer det ju mer än ofta. Lika svårt rimligtvis när man väljer mindre ras men är av större storlek själv, sadelproblem t ex.
Så, hur valde ni era hästar? På vilka premisser? Vad letar ni efter och vilken nivå skulle ni vilja komma till med er häst?

Jag valde min dressyrhäst utifrån stam, mankhöjd, utseende, samt hur väl skolad hon var. Jag ville ha en allroundhäst, så viktigt att hästen går att rida ut på. Iom det kravet så föll många ridhusridna dressyrhästar bort. Orkar inte rida ut på nervrak!

 

[mooi]

Ja precis som rubriken anger så undrar jag ibland hur andra gör när de väljer häst? Tycker ju att just inom dressyr vore vissa saker givna om man vill tävlingsrida eller även träna o ta sig vidare, t ex ridbarhet, storlek på hästen så den passar mig, måste ju vara skitsvårt att rida en 175 häst med stora gångarter när man är 158 ändå förekommer det ju mer än ofta. Lika svårt rimligtvis när man väljer mindre ras men är av större storlek själv, sadelproblem t ex.
Så, hur valde ni era hästar? På vilka premisser? Vad letar ni efter och vilken nivå skulle ni vilja komma till med er häst?

Först är det ju det första steget som ska "passeras" - infon som står i tex en annons som avgör om jag ens kommer ringa på hästen. Då är det saker som en stam som intresserar mig, storlek, ålder, film där jag ser hästen röra sig osv... "Ser detta ut att kunna vara en häst för mig och det jag tänkt använda den till?".

När jag sedan provar en häst vill jag att det ska kännas lätt när jag sätter mig upp på den. Och med lätt menar jag både att det ska kännas enkelt/okomplicerat och sedan för mig personligen är det verkligen viktigt att hästen inte blir "stark" eller håller fast på något sätt, jag har en axel som svarar dåligt på det och blir inflammerad på bara ett par enstaka pass. En jätteviktig bit är känslan av att hästen vill. Den är intresserad av vad som ska ske nu och den ställer frågor till mig som ryttare.
Inställningen är som sagt viktig för mig och känslan av att jomen, vi förstår varandra. Det som kan verka som en superhäst på pappret kan vara just det - en superhäst, men inte för mig.
Jag har mest provridit unghästar och då en del som bara varit nyligen inridna. Där finns det ju inte så mycket "ridning" och krumelurer att känna på utan där är det mer känslan av hästens inställning till ryttaren och att bli riden som blir avgörande. Som när vi köpte både Calle och Ida. Calle var hingst, 3 år och inte så mycket riden - där blev det mest att känna om han gick att rida på och det kändes bra, han var schysst och "öppen" = följa med hem. Ida var riden tiotalet gånger, men var SÅ lätt att rida på, kändes trygg i sin uppgift och hade en arbetsmotor som bara gick och gick. Fanns liksom ingen tveksamhet under provridningen trots att hon var så lite riden och med ny ryttare = följa med hem.

 

[Piaff]

Hon valde nog mig! Jag hade JÄTTEspecifika krav. Valack 4-6 år, ca 165 cm med goda gångarter. Köpte ett sto, 3 år på 170, riden ca 3 månader... Föll för hennes fantastiska balans och framåtanda, när man satt upp kändes det som att ha hela hästen framför sig. Underbar känsla. Så det blev inte alls vad jag egentligen letade efter men hon gav mig den känsla jag ville ha.

 

[Amanda_F]

Jag hade provridit ganska många hästar (tror det var 17 st innan C) och var beredd på att börja kompromissa. Den jag hade tänkt köpa var tyvärr halt när jag skulle provrida andra gången så så jag kände att jag aldrig skulle hitta något när C dök upp. Han var rätt storlek, hyfsad stam, lagom tryck i gången. Dessutom var han snäll och mån om att vara till lags. De missförstånd som var på provridningen berodde på att han var lite "för lydig". Han var mer energisk i hantering än vad jag önskat mig men det andra vägde upp. Jag hade ridit ganska mkt snälla men lite "tråkiga" hästar så jag tänkte att det kunde vara kul att växla upp. Han hade visserligen bara tävlat en gång men han hade inte dött av det, så det kunde ju gå ändå, tänkte jag.

Sen var det ju ingen nackdel att han dansade igenom veterinärbesiktningen och aldrig haft en hälta eller kolik i hela sitt liv. Men man vet aldrig vad som händer.

 

[WBanna]

Jag valde min häst efter att ha slösurfat på tyska annonssidor och råkat se en saluannons med några bilder och film på en väldigt fin 3-åring med stora fina gångarter. Några veckor senare kom han farandes från Tyskland mitt i natten och han är nog mitt bästa impulsköp jag någonsin har gjort, trots att jag INTE skulle köpa någon ny häst...

 

[fio]

Den stora frågan är ju varför en ft ryttare skapar en sådan här tråd? Ska du bli dressyrtant?

 

[Fiorano]

Jag är tvärsämst på att köpa häst. Har noll hjärna utan alla hästar jag nånsin köpt är köpta med hjärtat främst. Dessutom har jag väldigt lite pengar att röra mig med. Det som har varit viktigast för mig är ett bra psyke, hästen måste vara snäll, vänlig och lättsam och det går före talang. Har en bara en snäll häst som ställer upp för en som ryttare går det att komma till MsvB iaf med bra ridning och målmedveten träning även om det inte är den mest talangfulla hästen. Om hästen har lite talang med ffa bra galoppjobb så att serier och halvpiruetter är enkelt tror jag att rätt många hästar kan gå MsvA godkänt utan så stora gångarter.

*Fiorano, vars senast köpta häst är en 13-årig skogsriden connemara som jag fått för mig kan gå MsvB innan den är 20 (och nej jag provred inte ens utan bara köpte henne för att jag känner säljaren och vet att dom är bra, hade inte ens sett hästen irl)*

 

[Jerseyite]

Hästen jag har nu är endast införskaffad med hjärnan, inte hjärtat. Jag behövde en läromästare utan stora gångarter, en häst som skulle funka att gå i hage större delen av dygnet och inte få slag av att det alltid står hinder framme. Den blev en hannoveranare av den gamla sorten, kortbent och grov, men klok och snäll och mest intresserad av att äta gräs. Hon har gått upp till I-1 så hon kan allt jag någonsin kan förvänta mig att klara av, men gångarterna är små och "gammaldags" så min ringrostiga kropp behöver inte kämpa med att sitta ner utan jag kan fokusera på att rida rätt, enklare. Nu är hon äldre och jag hade verkligen inte lagt pengar på en sådan här gammal häst trots alla hennes meriter men jag fick till en "forever free-lease deal" med ägaren. När hon inte vill träna mer får hon åka tillbaka till sin gamla gård och gå i pension.

Kan tillägga att hon är c. 153cm hög och att trots att jag själv bara är 162, är det en mankhöjd jag inte hade shoppat efter i det här landet. Nästa häst blir antingen en stor ponny så jag kan rida sportponnyklasserna eller över 160 (men definitivt inte 170 för det är jag för kortbent för).

 

[zarmino]

Jag hade provridit lite olika hästar, men hade en liten budget så det var mest projekt. HIttade en huvudbild på en söt flugskimmel på hästnet, ringde men han var redan såld. Sedan ringde ägaren upp en vecka senare och frågade om jag fortfarande var intresserad och på den vägen är det. Det jag letade efter var en häst jag kunde rida ut med utan risk för liv och lem, kanske hoppa lite lätt med och så träna och tävla dressyr på hobbynivå. Hästen är en 18-årig valack som har gått svår hoppning utomlands, men inte vill tävla hoppning längre. Så här i efterhand blev det kanske mer motor än vad jag tänkt mig, men hittills har det gått åt rätt håll i alla fall och han är fantastisk på tävlingsbanan.

 

[tuaphua]

Min första kan man inte kalla dressyrhäst kanske.
Jag hade en paj kropp och köpte en islandskorsning IOM att det var vad jag klarade av att sitta på då. Sen ville jag rida dressyr. Så han fick gå dressyr.

Nästa häst hade jag börjat tänka på vad jag ville ha och inte ville ha. Jag var rätt inne på en PRE.
Men så blev en hästägare vars häst jag hade i träning tvungen att sälja. Jag fick erbjudande om att köpa den billigt. Den är fysiskt lämpad för vad jag vill syssla med. Jag hade haft den ett år och visste hur den var både i kropp och knopp. Psykiskt var den en utmaning. Jag köpte den och har kvar honom än.

Ska jag köpa någon till kan kommer jag vara lite petigare med lynnet än med mina två första. Jag är förbi åldern då jag vill bevisa saker för mig själv.

Jag kommer isf leta en valack 3-6 år 165-170 ca med bra gångarter och bra grundbalans. Jag har en exteriör typ jag gillar. De brukar ha rätt lätt för samling också.
Den måste vara känslig. Jag vill ha en snabbhet i responsens för en lätthet i ridningen.
Sen får den vara vettig i huvudet, pratbar och gärna trygg i sig själv.

Den behöver inte vara utbildad eller tävlad. Helst ganska grön. Men den får gärna vara insutten och lite riden.

 

[Kiwifrukt]

Jag köpte min som totalt ohanterad ettåring, en ponny, ett sto, med liten pappa (1,41), egentligen allt det jag inte skulle ha. Pappan har dock ett par avkommor som gått höga klasser i ponnydressyr, även internationellt, så generna finns, även om det är inom ponnysporten.

Drömmen är att kunna kvala till medelsvår B någon gång med henne.

 

[sommarminne]

Jag letade efter en häst runt 170 som va riden ett par år och stadig med lite bättre gång än min förra och framförallt snäll men köpte inte alls de. De hette att han va 175 men vi tyckte han såg stor ut (va 180),4 år, riden i någon månad och sjukt lite hanterad med fötter som typ aldrig va verkade. Kommer aldrig att köpa en häst som är så dåligt hanterad igen då det har tagit otroligt mycket tid att hitta en trygghet i hanteringen
Ridningen är han toppen i. Passar mig jättebra och är aldrig tung eller stark och hans kvalitéer räcker långt mer än jag kan utnyttja som hobbyryttare.
Tror jag kommer tänka mycket mer på balansen i kroppen den gången de blir ny polle. Storleken på honom har också varit jobbigt när det gäller utrustning och transport.

 

[Fritidsryttare]

Jag köper alltid mina hästar på känsla. Tysken jag köpte i somras red jag åt en kompis för ett par år sedan. Hästen hade varit till salu som hopphäst men såldes efter en vecka som dressyrhäst på min inrådan. Jag hade inte möjlighet att köpa då men kunde inte släppa den så höll ögonen öppna efter henne då den nya ägaren bodde i krokarna. När den i somras dök upp i ett försäljningsstall som tillhör goda vänner till mig så köpte jag henne på stört.
Det är en gammal hopphäst med en rätt krokig bakgrund men jag föll för känslan hon gav mig i ridningen även om det egentligen är en för svår häst för mig.

Unghästen köpte jag i princip osedd och på stammen. Jag gillade blicken på henne, intelligent och vaken och en jävlar-anamma-attityd.. Nu blev det aldrig ridhäst av henne men jag är övertygad om att hon hade gjort sig strålande på tävlingsbanorna.

 

[fio]

Hästen jag har nu är endast införskaffad med hjärnan, inte hjärtat. Jag behövde en läromästare utan stora gångarter, en häst som skulle funka att gå i hage större delen av dygnet och inte få slag av att det alltid står hinder framme. Den blev en hannoveranare av den gamla sorten, kortbent och grov, men klok och snäll och mest intresserad av att äta gräs. Hon har gått upp till I-1 så hon kan allt jag någonsin kan förvänta mig att klara av, men gångarterna är små och "gammaldags" så min ringrostiga kropp behöver inte kämpa med att sitta ner utan jag kan fokusera på att rida rätt, enklare. Nu är hon äldre och jag hade verkligen inte lagt pengar på en sådan här gammal häst trots alla hennes meriter men jag fick till en "forever free-lease deal" med ägaren. När hon inte vill träna mer får hon åka tillbaka till sin gamla gård och gå i pension.

Kan tillägga att hon är c. 153cm hög och att trots att jag själv bara är 162, är det en mankhöjd jag inte hade shoppat efter i det här landet. Nästa häst blir antingen en stor ponny så jag kan rida sportponnyklasserna eller över 160 (men definitivt inte 170 för det är jag för kortbent för).

Jag tycker det låter fantastiskt vettigt! Visst bor du i USA?

 

[fio]

Skulle jag köpa en dressyrhäst skulle jag nog köpa en Lusse!

 

[tuaphua]

Skulle jag köpa en dressyrhäst skulle jag nog köpa en Lusse!

Jag blev sååå sugen efter att ha sett en galet fin hos sambos kund. Den hade längd och häng och lugn i steget trots ung och grön. Så jävla flott häst! Men den var nog långt över min budget å andra sidan. Lååångt!

 

[Dressyrtjejen_97]

Nu har ju jag aldrig köpt en häst, men kan ju ta min önskelista vs. ett axplock av vad jag dressyrat runt på.

Min önskelista: Ganska lik @Jerseyite . Jag är också 162 cm "kort" och vill ha hästar som är lagom stora, och gillar den "gamla typen" av exteriör och gångarter. Hästen bör kunna gå typ LA-MsvC och ha lite motor, men samtidigt vara en trygg läromästare. Eftersom att sportponnyklasser inte finns "over here" här i Sverige så ser jag gärna att höjden ligger kring 148-162 cm.

Vad jag dressyrat runt på i mina dagar (axplock):
- Korsning connemara/fjording, 147 cm. Såg ut som en tunna, gångarterna ska vi väl inte ens prata om. Men en snäll nybörjarhäst, om än med lite krut i!
- Öststats-halvblod, 158-159 cm. Såg ut som guds reservdelsfabrik. Inte en del stämde in med den andra! Gångarterna var "lite speciella" allihopa, om vi säger det så... Den häst som faktiskt passat mig allra bäst. Rätt mycket motor, men ändå helt stadig ute i skogen, och med en stor glimt i ögat. Hennes exteriör och gångarter till trots lärde jag mig upp till ca. LC nivå på henne.
- Svenskt halvblod (Maraton - Herkules), 152 cm. Långlinjerad, men väldigt lätt i typ för sin tid. En fantastisk läromästare i dressyr! Var ett "typiskt sto" som inte gav någonting gratis. Men gjorde man väl rätt bjöd hon tillbaka - och det med råge. En riktigt trevlig läromästare i dressyr!
- Svensk halvblodskorsning (Arramis-Okänd), 169 cm. Såg lite ut som en enorm ko, eller möjligen kloss. Väldigt grov i kroppen/bålen, men med lite (i förhållande till kroppen) smalare ben och kort hals. Vet inte var de 31.25% xx-blod tog vägen, inte var det till exteriören iaf... Hade någon slags förutfattad mening om hur det skulle gå att rida på honom, när jag insåg att bara precis ridstövels-klacken var under schabrakskanten. Men tji fick jag! Sin exteriör, och mina korta ben till trots, var han riktigt trevlig.
- Svenskt halvblod (Goldlöwe - xx), 162 cm. Jämfört med ovan nämnda hästar (med undantag för SWB-stoet), en helt normal exteriör. Ser ut som en enorm/jättelik ponny, men också lite som ett "SWB av den gamla typen", i kroppen. Dock en del nerv och ganska stirrig. Inte världens mest lättridna häst (ganska "tungstyrd"), men ack så trevlig när man "lärt sig honom" En sann läromästare i dressyr! Sitt utseende till trots, utbildad ca. MsvC dressyr. Kan "allt" jag behöver kunna, och mer därtill, som flygande galoppombyte, "bebistrampa", öppna/sluta på alla möjliga sätt i alla gångarter osv. osv. Min prins och läromästare

Vad vill jag då säga med ovanstående? Att jag med råge fått det bevisat för mig, att man minsann inte behöver ha ett tyskt halvblod E: Donnerhall för att lyckas på lättklass nivå. Och iaf när jag sett det ur ett (delvis) retroperspektiv, insett vad som egentligen funkar bäst för mig

 

[JohannaB]

Jag utgick från stoet, hon hade det jag ville ha (storlek, gångarter, utstrålning och en urstark sotfamilj) och hade lämnat föl som jag gillade sedan tidigare. Sen hamnade en hingst på henne som jag bara kände i magen att det där blir nog RÄTT och vips hade jag köpt henne som åring
Överlag gillar jag när jag kollar på unghästar (från föl till åring) att kolla på mamman. Är mamman mums trots att hon gått som fölsto så känns det som att förutsättningarna för att fölet med en bra pappa säkert blir bra.

 

[Jerseyite]

Jag tycker det låter fantastiskt vettigt! Visst bor du i USA?

Japp! Fullt av hästar med näsan i taket och haserna i Kanada eller hunters som går på autopilot. Att hitta en välriden dressyrhäst för under 100 000 USD är inte enkelt. Jag börjar verkligen förstå varför folk importerar.