Hur valde du din dressyrhäst?

[WBanna]

Kan ju tillägga att det kan vara bra att ha en välgjord, snyggt redigerad film på hästen i dagsform. Tycker alla dressyrmänniskor jag någonsin har träffat i det här landet förutsätter att det finns proffsig film på hästen. Att den inte har besiktigats på länge struntar folk i (förhoppningsvis gör de ju det själva innan köp).

Med proffsig film menar jag att hästen är filmad i dagsljus, på en dressyrbana, med välryktad kropp och gärna knoppad man, riden av en människa i rena kläder och blanka stövlar. Det skall vara lätt att se att hästen kan vinna tävlingar, liksom.

Ännu bättre om man har ett par olika filmer från tävlingsstarter, med procenten synlig. Om hästen konstant ligger runt 70% spelar det mindre roll att det är Lätt A än MSV, så länge som det ser proffsigt och mjukt ut. Våra dressyrtest här är så pass olika dem i Sverige att det enda som egentligen översätts enkelt i köparens ögon är själva procenten.

Dom kommer att älska mina filmer!

 

[Fiorano]

@Kattennizze Utan tvekan är det psyket på marorna som jag helt fallit för! De är lugna, sansade, kloka men gör sig ändå riktigt bra på tävlingsbanan och kan tända till bra. De utstrålar en trygghet som är oerhört tilltalande pch även om det finns maror som är riktigt heta (Poetic Justiceblodet kan vara rätt hett) verkar de aldrig vara dumma även om de vill framåt. Sen har de dessutom oftast fullt tillräcklingt med talang för gemene ryttares ambitioner. Det finns många riktigt fina hopponnier som går höga klasser tex. Gångartsmässigt är den rastypiska gången inte riktigt vad som räcker till på dressyrbanan idag. MEN jag vill nog påstå att den biten är på väg framåt. I somras på riksen såg jag några riktigt fina gångartstalanger som ändå bedömdes högt av domarna. Av det lilla jag är insatt i aveln verkar Danskarna och Tyskarna vilja avla fram rastypiska maror med riktigt bra gång.

 

[lil-sis]

Även jag väljer ponny och då connemara. Lagom stor och mina har varit rörliga (den första riktigt bra) och de är så himla trevliga att ha att göra med. Mina ambitioner är i princip att någon gång starta MSV med godkända procent men det är ingen femårsplan direkt utan snarare tio år (speciellt nu när jag ska jonglera träningar med barn och studier.)

Den jag har nu är e XL Broderick ue Brantshammar Bell Dara och har åttamässiga (ponny!) gångarter som jag för närvarande inte kan visa upp men vi är på rätt väg (förutom paus minst till april nu då...)

Hon är riktigt arbetsvillig och tränaren har inte satt någon begränsning utan mest påpekat att jag måste bli bättre på att hålla ihop så det blir passage inom tio år

Hur som, ja jag vill träna och tävla men för att det ska vara roligt varje dag vill jag ha en lätthanterlig (men inte menlös) kompis som ändå rör sig väl och vill träna.

Jag är alltså en fegis och trygghet är prio ett för att jag inte ska tappa sugen.

 

[MiniLi]

Jag har varit rätt usel på att köpa häst, har nog gått på ngn slags magkänsla och det har blivit hästar jag verkligen klickat med men som varit jättesvåra samtidigt.
Maximus köptes som dressyrhäst. Jag minns inte riktigt mna kriterier, men köpte honom för att det kändes så himla fint på provridningen!
Tror dock han var typ drogad eller iaf ordentligt genomriden innan för det tog år innan jag hittade den där känslan igen..
Han var iaf lagom i storlek och väldigt snäll i hanteringen. Känslig i ridningen, var nog det jag gillade mest.
Foxiland xx - Brentano II

Nu funderar jag smått på att köpa häst igen, kanske inom ett år eller så.
Vill ha en mindre och nättare modell som är lätt och framme för hjälperna. Jag gillar inte tunga hästar.
Den här gången SKA jag ha en häst som är lite bättre i huvudet än mina tidigare. Avspänd och chill, inte en massa hysteriska nerver. Jag fixar nerver utan problem på träning men om jag ska ha en chans på tävling behöver hästen vara den stabilare av oss, jag blir alldeles för hysterisk själv

Vill ha god ridbarhet och bra takt och balans. Den ska vara välbyggd men behöver egentligen inte ha så mkt gång.
Får se om jag lyckas bättre än i mina tidigare hästköp

 

[Centaur]

@Kattennizze Utan tvekan är det psyket på marorna som jag helt fallit för! De är lugna, sansade, kloka men gör sig ändå riktigt bra på tävlingsbanan och kan tända till bra. De utstrålar en trygghet som är oerhört tilltalande pch även om det finns maror som är riktigt heta (Poetic Justiceblodet kan vara rätt hett) verkar de aldrig vara dumma även om de vill framåt. Sen har de dessutom oftast fullt tillräcklingt med talang för gemene ryttares ambitioner. Det finns många riktigt fina hopponnier som går höga klasser tex. Gångartsmässigt är den rastypiska gången inte riktigt vad som räcker till på dressyrbanan idag. MEN jag vill nog påstå att den biten är på väg framåt. I somras på riksen såg jag några riktigt fina gångartstalanger som ändå bedömdes högt av domarna. Av det lilla jag är insatt i aveln verkar Danskarna och Tyskarna vilja avla fram rastypiska maror med riktigt bra gång.

Ja de är verkligen fina! Jag skulle gärna haft en connemara ,skimmel runt 160. Eller någon annan väldigt övervuxen ponny. De har så fint temperament och jag gillar utseendet på connemara, new forest, welsh och korsningar med någon av raserna och ox/xx.
Min första häst var på många sätt väldigt "ponny" trots att han var 164. Han hade inte stora rörelser men de var taktmässiga och energiska och han var bärig, lyhörd, mycket välbalanserad och hade lätt för samling. Han hoppade 140+, gjorde alla rörelser i dressyr utom piaff och passage (vilket mest berodde på min orutin och brist på duktig dressyrtränare som kunde lära oss), var het och känslig men 100% trygg. Vi red genom stan, i skogen i mörkret, ensam eller med många hästar, simmade, kunde ha galopprace på stubbåkrar och skogsvägar (som han alltid vann) osv. Jag kände mig alltid trygg, trots att han kunde vara jättehet och bjuda på skolor ovan mark så visste jag att han inte skulle bli rädd, dra iväg eller slänga av mig. Det är så en bra häst ska vara! Massa energi och känslighet utan nervositet och rädsla. heart

Tyvärr så verkar det inte avlas den typen av hästar i dag, inte här i Sverige iaf. Man får i princip välja mellan en sporthäst som ofta har nerverna på utsidan eller en lugn men tråkig typ som helst inte vill arbeta. Eller köpa en ponny och få energi utan nerver. Jag har mer och mer insett att stor flashig gång saknar betydelse om man inte har som ambition att vinna msv b och uppåt. Det räcker med taktmässiga rena gångartar om man ej tävlar eller bara tävlar för att det är kul. Förmågan till samling och ridbarhet ökar inte med större gång, snarare tvärtom skulle jag säga eftersom hästen blir svårare att rida. Dessutom kommer flashig gång ofta i paket med ett temperament som inte är så lämpligt för oss som tycker om att göra annat än att vara innanför det vita staketet...

Hur många tråder finns det inte här på buke om hästar som inte går att rida ut, ryttare som är rädda för sin häst etc? Folk köper för svåra hästar, men det är inte så lätt att hitta en som båda har mycket energi och bra ridbarhet men som går att rida ut, kanske hoppa lite osv. Verkar som svenska uppfödare avlar för att få den nästa Totilas och inte tänker på att de allra flesta ryttarna vill ha en häst att ha roligt med 7 dagar i veckan. Det borde finnas en stor marknad för övervuxna ponnysar och ponnykorsningar men med tanke på det minimala utbudet verkar det inte så?

 

[lil-sis]

Ja de är verkligen fina! Jag skulle gärna haft en connemara ,skimmel runt 160. Eller någon annan väldigt övervuxen ponny. De har så fint temperament och jag gillar utseendet på connemara, new forest, welsh och korsningar med någon av raserna och ox/xx.
Min första häst var på många sätt väldigt "ponny" trots att han var 164. Han hade inte stora rörelser men de var taktmässiga och energiska och han var bärig, lyhörd, mycket välbalanserad och hade lätt för samling. Han hoppade 140+, gjorde alla rörelser i dressyr utom piaff och passage (vilket mest berodde på min orutin och brist på duktig dressyrtränare som kunde lära oss), var het och känslig men 100% trygg. Vi red genom stan, i skogen i mörkret, ensam eller med många hästar, simmade, kunde ha galopprace på stubbåkrar och skogsvägar (som han alltid vann) osv. Jag kände mig alltid trygg, trots att han kunde vara jättehet och bjuda på skolor ovan mark så visste jag att han inte skulle bli rädd, dra iväg eller slänga av mig. Det är så en bra häst ska vara! Massa energi och känslighet utan nervositet och rädsla. heart

Tyvärr så verkar det inte avlas den typen av hästar i dag, inte här i Sverige iaf. Man får i princip välja mellan en sporthäst som ofta har nerverna på utsidan eller en lugn men tråkig typ som helst inte vill arbeta. Eller köpa en ponny och få energi utan nerver. Jag har mer och mer insett att stor flashig gång saknar betydelse om man inte har som ambition att vinna msv b och uppåt. Det räcker med taktmässiga rena gångartar om man ej tävlar eller bara tävlar för att det är kul. Förmågan till samling och ridbarhet ökar inte med större gång, snarare tvärtom skulle jag säga eftersom hästen blir svårare att rida. Dessutom kommer flashig gång ofta i paket med ett temperament som inte är så lämpligt för oss som tycker om att göra annat än att vara innanför det vita staketet...

Hur många tråder finns det inte här på buke om hästar som inte går att rida ut, ryttare som är rädda för sin häst etc? Folk köper för svåra hästar, men det är inte så lätt att hitta en som båda har mycket energi och bra ridbarhet men som går att rida ut, kanske hoppa lite osv. Verkar som svenska uppfödare avlar för att få den nästa Totilas och inte tänker på att de allra flesta ryttarna vill ha en häst att ha roligt med 7 dagar i veckan. Det borde finnas en stor marknad för övervuxna ponnysar och ponnykorsningar men med tanke på det minimala utbudet verkar det inte så?

Utbudet är litet därför att de säljs innan de kommer ut på annons

 

[Pontevecchio]

Jag tror inte de försvunnit utan att de inte får rätt uppväxt och uppfostran och därför antingen anses som för tuffa eller för svåra och blir ingenting av. Unghästar måste få vara unga, inte förväntas leva som vuxna och få lära sig disciplin.

 

[Tualma]

Ja de är verkligen fina! Jag skulle gärna haft en connemara ,skimmel runt 160. Eller någon annan väldigt övervuxen ponny. De har så fint temperament och jag gillar utseendet på connemara, new forest, welsh och korsningar med någon av raserna och ox/xx.
Min första häst var på många sätt väldigt "ponny" trots att han var 164. Han hade inte stora rörelser men de var taktmässiga och energiska och han var bärig, lyhörd, mycket välbalanserad och hade lätt för samling. Han hoppade 140+, gjorde alla rörelser i dressyr utom piaff och passage (vilket mest berodde på min orutin och brist på duktig dressyrtränare som kunde lära oss), var het och känslig men 100% trygg. Vi red genom stan, i skogen i mörkret, ensam eller med många hästar, simmade, kunde ha galopprace på stubbåkrar och skogsvägar (som han alltid vann) osv. Jag kände mig alltid trygg, trots att han kunde vara jättehet och bjuda på skolor ovan mark så visste jag att han inte skulle bli rädd, dra iväg eller slänga av mig. Det är så en bra häst ska vara! Massa energi och känslighet utan nervositet och rädsla. heart

Tyvärr så verkar det inte avlas den typen av hästar i dag, inte här i Sverige iaf. Man får i princip välja mellan en sporthäst som ofta har nerverna på utsidan eller en lugn men tråkig typ som helst inte vill arbeta. Eller köpa en ponny och få energi utan nerver. Jag har mer och mer insett att stor flashig gång saknar betydelse om man inte har som ambition att vinna msv b och uppåt. Det räcker med taktmässiga rena gångartar om man ej tävlar eller bara tävlar för att det är kul. Förmågan till samling och ridbarhet ökar inte med större gång, snarare tvärtom skulle jag säga eftersom hästen blir svårare att rida. Dessutom kommer flashig gång ofta i paket med ett temperament som inte är så lämpligt för oss som tycker om att göra annat än att vara innanför det vita staketet...

Hur många tråder finns det inte här på buke om hästar som inte går att rida ut, ryttare som är rädda för sin häst etc? Folk köper för svåra hästar, men det är inte så lätt att hitta en som båda har mycket energi och bra ridbarhet men som går att rida ut, kanske hoppa lite osv. Verkar som svenska uppfödare avlar för att få den nästa Totilas och inte tänker på att de allra flesta ryttarna vill ha en häst att ha roligt med 7 dagar i veckan. Det borde finnas en stor marknad för övervuxna ponnysar och ponnykorsningar men med tanke på det minimala utbudet verkar det inte så?

Nämen precis. De få som finns sägs snabbare än ljuset. Min häst är på mödernet avlad på temperament. Och det märks verkligen. Jag sökte ju också aktivt efter en häst med lite minde gångarter. Just pga. av att jag vill utvecklas så långt som möjligt utifrån mina begränsade förutsättningar, utan att behöva ta hänsyn till ett svårt temperament eller flashiga gångarter som jag inte har en chans att lära mig rida tillräckligt bra för att reda ut. Jag vill ha roligt med den här hästen! När jag köpte förra hästen runt 20 årsåldern hade jag fortfarande orealistiska tävlingsdrömmar som färade valet av häst.... Lite klokare nu... förhoppningsvis...

 

[HotrodKitten]

Vi köpte vår "dressyr"-häst för att han var rolig att hoppa. Helgalen i hoppningen faktiskt, och det var ett av mammas krav på vår nya häst. Fart och motor, och spetsade öron. Vi ville ha en hopphäst att ha kul med och som också kunde gå dressyrtävlingar nån gång ibland.
Nu såhär snart ett år senare är det dressyren som går bäst, hoppningen är fortfarande svår (men rolig). Så även om vi också tävlar hoppning har på något sätt myntet vänt. Nu är det snarare så att det är dressyren som går före hoppningen. Han har tagit mig från knappt 60% i Lb1 och rätt usel som dressyrryttare till placering i La3. Han har visat sig vara en oanad läromästare för mig i dressyren, så pass mycket att mamma till och med börjat gilla dressyrtävlingar. Tidigare ryttare red upp till msvb på honom, och ryttaren innan det red 130, så det är inte på något vis jag som gjort jobbet. Jag har åkt med och lärt mig massor av bara farten!
Han är e. Numero Uno, alltså inte direkt dressyrstammad. Men huvudet och ridbarheten gör mycket när man inte rider på högre nivå i dressyren! (Menat att han inte har någon jättebra gång)

 

[Kattennizze]

Utbudet är litet därför att de säljs innan de kommer ut på annons [/QUOT

Men de måste ju finnas avel? Jag tänker att det borde vara nåt för hugade avlare om det är en sån stor efterfrågan men inte så stort utbud?

 

[lil-sis]

.

Det är sällan "idiotsäkert" att avla överhöjdare, dvs det är lite av ett lotteri. X har en halvbror som var över 150 redan som tvååring. Själv blir hon nog typ 149 och det är ju en lite knepig höjd.

Welsh Cob kommer mer ofta i större format

 

[MalanMjöl]

Helt med hjärtat och helt utan hjärnan
Hade ridit henne som galopphäst sedan hon var åring, hon uppfyllde inte helt ägarnas förväntan och var lite halvtrött i kroppen. De ville sälja och jag fick frågan först. Var totalt fel tid i livet, hon var lite mindre än ideelt och nog egentligen inte det största ridhästämnet efter avslutad karriär.
Hade efter mycket tårar bestämt mig för att säga nej men så red jag en sista tur i skogen på henne och ångrade mig igen och sa ja!

Hon gick löp ytterligare en säsong och vann två gånger innan hon tyvärr blev skadad och stod stilla i nästan ett år. Men nu rider mot alla odds La 1 på omkring 64 % och debuterade La 2 på 62,5 % förra helgen och jag ångrar inte en sekund att jag slutade vara så förnuftig!

Hon är e: Pistachio och u: Munay men det säger nog inte så mycket för folk utanför fullblodsvärlden

 

[Waco]

Ådi, e.Beach Boy ue. Standford uue. Herkules köptes då han bytte stadigt och verkade kunna bli en bra junior/YR-häst. Och lagomt galen! Jag kunde inte så mycket men kunde prova serier och galoppiruetter fast ingen av oss kunde under provridningen... Han gav mig helt enkelt en härlig känsla. Idag är jag så lycklig över valet av häst - han har givit mig snart 8 fantastiska år och lärt mig mängder!

Frans, e.Sir Donnerhall II ue.Tip-top uue.Maraton, köptes som föl då jag ville ha en riktigt Ferrari men visste att en färdig sådan hade jag inte råd med. En Ferrari fick jag! En häst som kommer ge mig många gråa hår innan han blivit vad jag vill ha men de glimtar jag får av honom gör förhoppningsvis mödan värd!

 

[DrT]

Det är sällan "idiotsäkert" att avla överhöjdare, dvs det är lite av ett lotteri. X har en halvbror som var över 150 redan som tvååring. Själv blir hon nog typ 149 och det är ju en lite knepig höjd.

Welsh Cob kommer mer ofta i större format

Inte så jättevanligt med stora welsh cobbar heller, många stannar på D ponnymått. Folk är förvånade hur stor min är. Visst finns det, men marknaden kryllar inte där heller tyvärr. Jag är ju också den som vill ha små hästar (oavsett ras) och dom är så svåra att hitta. (jag vill ju även ha hyfsat bra gång på dom...)

 

[lady_vip]

Ja de är verkligen fina! Jag skulle gärna haft en connemara ,skimmel runt 160. Eller någon annan väldigt övervuxen ponny. De har så fint temperament och jag gillar utseendet på connemara, new forest, welsh och korsningar med någon av raserna och ox/xx.
Min första häst var på många sätt väldigt "ponny" trots att han var 164. Han hade inte stora rörelser men de var taktmässiga och energiska och han var bärig, lyhörd, mycket välbalanserad och hade lätt för samling. Han hoppade 140+, gjorde alla rörelser i dressyr utom piaff och passage (vilket mest berodde på min orutin och brist på duktig dressyrtränare som kunde lära oss), var het och känslig men 100% trygg. Vi red genom stan, i skogen i mörkret, ensam eller med många hästar, simmade, kunde ha galopprace på stubbåkrar och skogsvägar (som han alltid vann) osv. Jag kände mig alltid trygg, trots att han kunde vara jättehet och bjuda på skolor ovan mark så visste jag att han inte skulle bli rädd, dra iväg eller slänga av mig. Det är så en bra häst ska vara! Massa energi och känslighet utan nervositet och rädsla. heart

Tyvärr så verkar det inte avlas den typen av hästar i dag, inte här i Sverige iaf. Man får i princip välja mellan en sporthäst som ofta har nerverna på utsidan eller en lugn men tråkig typ som helst inte vill arbeta. Eller köpa en ponny och få energi utan nerver. Jag har mer och mer insett att stor flashig gång saknar betydelse om man inte har som ambition att vinna msv b och uppåt. Det räcker med taktmässiga rena gångartar om man ej tävlar eller bara tävlar för att det är kul. Förmågan till samling och ridbarhet ökar inte med större gång, snarare tvärtom skulle jag säga eftersom hästen blir svårare att rida. Dessutom kommer flashig gång ofta i paket med ett temperament som inte är så lämpligt för oss som tycker om att göra annat än att vara innanför det vita staketet...

Hur många tråder finns det inte här på buke om hästar som inte går att rida ut, ryttare som är rädda för sin häst etc? Folk köper för svåra hästar, men det är inte så lätt att hitta en som båda har mycket energi och bra ridbarhet men som går att rida ut, kanske hoppa lite osv. Verkar som svenska uppfödare avlar för att få den nästa Totilas och inte tänker på att de allra flesta ryttarna vill ha en häst att ha roligt med 7 dagar i veckan. Det borde finnas en stor marknad för övervuxna ponnysar och ponnykorsningar men med tanke på det minimala utbudet verkar det inte så?

Jag tror absolut att det avlas på dem.
Sen tror jag bekymret är att många inte rider ut på dem, eller miljötränar dem för annat än vita staket.
De tror att hästarna utvecklas bättre i ridhuset och harvar runt där, tyvärr. Då är det inte så konstigt att världen utanför är konstig, hästen måste lära sig att hantera alla faror.

 

[Victovie]

Vi hade ett kvalitativt avelssto ur en framgångsrik stofamilj, valde ut en hingst som hade det vi ville ha samt kompletterade stoet - och höll sen tummarna för en fullgången dräktighet och ett stoföl Därefter utbildat dom själv.
Det har resulterat i Frida (f.-99 (36) e.Tip Top u.Bordighera(36) ue.Maraton - Galant. Tävlat tom MsvA innan avelsboxen), Forsythia (-03 e.Don Primero - Tip Top. Tävlat tom Intermediaire II, Lövsta Future Challenge x2), Fjärilsviol (-11 e.Connaisseur - Tip Top. Tävlat <75% i LA, >72% i MsvC och Clear round 90 cm), Fackellilja (-06 e.Topaasch - Don Primero - Tip Top. Avelssto) och Flora Isadora (-12 e.Sohn der Sonne - Topaasch - Don Primero. 48p på Treårstestet, Lennart Olssons Minnespris och Amilons fond)

 

[Artax]

Efter att ha ridit en underbar PRE kommer det bli vad jag främst letar när det är dags. Ljuvligt temperament, och lätt men kraftfull. Lusitano och andalusier känns också intressant.
Bara att börja spara.

 

[Mirtai]

Det gör det verkligen, känner att jag blir alldeles tjock i halsen bara av att skriva om honom fastän det var 12 år sedan nu. Det är han som satt standarden sen för alla andra hästar jag haft, den känslan han gav liksom. Lätt i handen, uppförsbacke, aktivitet i bak. En underbar häst var det.

Det är samma för mig! Han var en fantastisk häst och det är lite sorgligt att inse att jag nog aldrig mer får en lika bra häst igen. Önskar än idag att jag hade haft möjlighet att ha kvar honom!

 

[Jfrelin]

Första hästen jag köpte valde jag för att han var snygg, rörde sig bra och var i min prisklass
Han var 5 år, kolsvart Guinness- Caprimond
Red LA på honom innan jag sålde efter 3 år. Han hoppade helt sjukt bra. Han blev dock skadad hos köparen, en FT ryttare, och efter tråkigt efterspel med stämning i rätten så vet jag inte vad som hände. Tror han är död.

Min andra var 7år, svart, utbildad MSV B och helt jävla kockobello. Visste inte det när jag köpte honom och jag la mycket pengar tävlade MSV C eller då hette det la:5 och la:6
Bästa ridkänslan man kunde ha. Gav bort honom till slut. Gick sen 1.30 och är idag hos en ung tjej.

Hade sen en liten paus men köpte Divan när hon var 3 2010
Don Frederico- Lauries Crusador- Sion
Köpte henne för hon hade snälla ögon, bra stam och gång.
Har utbildat henne själv och vi har ridit LA på ca 70% och MSV C på 64%
Hon är placerad i 1.10 också
Klass 1 på kvalitetesbedömning, gamla systemet
Ganska många rosetter
Hon är snäll att rida, skulle aldrig kasta av en men det är ett sto så tvärnit och kick mot skänkeln har varit vanligt de senaste 2 åren. Nu mer ovanligt
Supersnäll i all hantering och det är så viktigt.

Sen hade jag en häst jag paxade som föl. Wilton- Don Schufro
Hade henne utlånad från 3 år till 7 år och tog sen hem henne. Tyvärr fick hon benet avsparkat under betessläpp 2 veckor efter att jag tog hem henne
Men hon fick ett föl hos fodervärd så hon lever vidare lite iallafall.

Min påläggskalv var ett impulsköp
Hon är fux och 1 år
Blue Hors First Choice- elit sto E. Martini
Bor hos uppfödaren.
Rör sig mycket bra och är gosig och snäll.

 

[Piaff]

Det är samma för mig! Han var en fantastisk häst och det är lite sorgligt att inse att jag nog aldrig mer får en lika bra häst igen. Önskar än idag att jag hade haft möjlighet att ha kvar honom!

Mamma och pappa blir också alldeles blödiga när han kommer på tal, vi saknar honom än, så kommer det nog alltid vara.