Hur valde du din dressyrhäst?

[LitetÄpple]

Det var tio år sedan, och han var den flashigaste hästen jag kunde hitta
Lyckligtvis för mig, som var tonåring utan vett då, passade han kravspecen till rätt pris och då var det inte så svårt att få de icke hästkunniga föräldrarna med på tåget.
Skulle ha min första storhäst, läromästare i dressyr, alltså inte för ung, etablerad i minst msv b och orädd för det mesta.
Vi såg på många stabila, utbildade läromästare, men de var ju alla så tråkiga (tyckte tonåriga jag).

Den här kom in och sprakade av elektricitet och power, det bara lyste om honom, och den hästen skulle jag ju ha. Han var flashig, och jag brydde mig inte alls om att kontrollera psyket på honom. Såklart ledde ju den där elektriciteten till en hög med problem till en början, men jag lärde mig rida och hantera honom till slut och han har lärt mig så oerhört mycket mer än bara ridning. Stabil var han verkligen inte, men helt orädd och trygg i sig själv. Stolt, liksom, och smart. Mina föräldrar ångrade nog sitt köp till en början, men i efterhand kunde det inte ha blivit en bättre läromästare.
Jag hade kanske varit en lika bra (eller dålig) ryttare, men en väldigt mycket sämre hästmänniska idag om vi köpt någon av de "tråkiga" läromästarna.

Han gick bort nu i oktober, efter tio år med mig, och jag är inne i leta häst-svängen igen, den här gången efter unghäst. Det känns helt omöjligt, för ingen kommer kunna mäta sig med den hästen och jag vet inte ens var jag ska börja leta.

 

[zarmino]

Min gamla hopphäst är en holländare efter Catano U:Meydi UE: Investment.
Jag är inte alls bekant med stammen trots att jag tycker jag har hyfsad koll på avel

 

[Novali01]

Ponnyn var e: Asso Sarastro(NF).

Och jag har ridit in Sarastro!!! Världens snällaste lilla hingst var han, jag hade 5 st det året som jag red in åt samma hingstägare. Tror 4 av dom blev godkända och den 5:e hade jag o vidareutbildade, han gick SM i hoppning senare i sitt liv!

 

[tuaphua]

Och jag har ridit in Sarastro!!! Världens snällaste lilla hingst var han, jag hade 5 st det året som jag red in åt samma hingstägare. Tror 4 av dom blev godkända och den 5:e hade jag o vidareutbildade, han gick SM i hoppning senare i sitt liv!

Nä, vad roligt! Jag har hört fler som sett honom. Men tror inte någon ridit honom. Kul att du red in!
Min ponnygubbe var ju Hästen för mig. Den relationen får jag nog aldrig med en häst igen.

 

[Novali01]

Nä, vad roligt! Jag har hört fler som sett honom. Men tror inte någon ridit honom. Kul att du red in!
Min ponnygubbe var ju Hästen för mig. Den relationen får jag nog aldrig med en häst igen.

Sarastro bodde ju kvar här nere o tävlades av en tjej från Skara om jag inte minns fel.

 

[tuaphua]

Sarastro bodde ju kvar här nere o tävlades av en tjej från Skara om jag inte minns fel.

Hoppade han eller både och?

 

[Novali01]

Hoppade han eller både och?

Både och men mest hoppning tror jag.

 

[SkogsToka]

Min första foderponny ( var medan jag fortfarande var "hoppryttare") var verkligen ett val med tonårshjärtat. 5-6 år gammal welsh cob, rädd för det mesta men så länge han litade på mig så var han med på allt.
Min första "egna" storhäst var ett sto med Weltbürger som pappa, Weltmeyer farfar och mamma Wonne, morfar Landadel. Född -96, togs hem ihop med en kompis. Sedan vart hon bara min i flera år, då började mitt dressyrintresse. hästen hade startat upp till SG, enligt förra ägaren, kollade aldrig upp faktiskt. Jag kommer aldrig någonsin få en häst som henne igen. Alla krumelurer kunde hon, men ju mer jag visade att jag kunde desto högre krav ställde hon på mig som ryttare. Tyvärr togs hon bort i april i år.
Köpte en unghäst, mest skogsriden. Köpte den med hjärtat och plånboken. Relativt billig, lagom stor, ung och ganska vaken. Tyvärr sa hans kropp lite stopp, så vi kom aldrig högre än LB, vilket för mig inte var nog. Så han såldes i somras, plötsligt stod jag hästlös!

Planen var att vara hästlös året ut, sedan leta egen häst att köpa. Råkade dock ramla över en häst på facebook, hästen skulle lånas ut ett år ca pga småbarn. Valack, brun, 168 cm, 19 år, gått 140 tidigare...
Inte alls vad jag "ville" ha, jag är ju en fuxsto människa! Men provred och kände direkt att JA, det här är precis vad jag behöver efter åren med unghästen. Han kan alla krumelurer jag behärskar, han går i den farten jag ber om, han ställer upp på allt jag hittar på och jag älskar honom för att han är just den han är. Till skillnad från unghästen som kunde vända på en femöring, krypa ihop med hela kroppen och inte kunde vila en dag utan att bli smått crazy i ridningen... Han har även hjälpt mig att tycka hoppningen är rolig igen, då han vet så precis vad som ska göras! Sen att han har Electro och Caracas i stamtavlan hjälpte lite!

 

[Jerseyite]

Jag ger den här tråden en liten puff. Min gamla bruna snälla kompis gick i pension i onsdags så nu är jag hästlös i ett land där "riktiga dressyrhästar" (alltså ytterst mediokra, nästintill oridbara fuxiga saker som är släkt med Sandro Hit eller Jazz) kostar mer än en lägenhet på Manhattan - och jag vill nog hellre ha någonstans att bo än en oridbar fuxig sak. Så jag funderar på andra raser. Fullblod går bort för de som säljs är vanligtvis så trasiga från galoppbanan att de knappt håller till programridning. Jag gillar inte quarterhästaveln och tycker de är svåra att hitta utan extrem nerförsbacke. Men morgan kanske? Eller en connemara? Eller en stor welsh? Jag har inga FEI-planer men skulle vilja ha en schysst och rolig kompis med mycket go, men inte så mycket go att man inte kan skutta över ett par stockar i skogen dagen efter en medelsvår klass.

Men! Jag tycker det är jättesvårt att "se igenom" rasen när man har sina dressyr-halvblods-glasögon på sig. Allt jag ser är för korta ben eller för korta halsar eller ryggar i nerförsbacke - allt jag ser tolkar jag direkt som fel, och inte som något "normalt" för rasen i fråga. Ni som rider dressyr på lite för dressyren ovanliga raser men tidigare hade "vanliga bruna", vad gjorde ni när ni letade häst? Hur lyckades ni få av er glasögonen?

 

[Mabuse]

Jag ger den här tråden en liten puff. Min gamla bruna snälla kompis gick i pension i onsdags så nu är jag hästlös i ett land där "riktiga dressyrhästar" (alltså ytterst mediokra, nästintill oridbara fuxiga saker som är släkt med Sandro Hit eller Jazz) kostar mer än en lägenhet på Manhattan - och jag vill nog hellre ha någonstans att bo än en oridbar fuxig sak. Så jag funderar på andra raser. Fullblod går bort för de som säljs är vanligtvis så trasiga från galoppbanan att de knappt håller till programridning. Jag gillar inte quarterhästaveln och tycker de är svåra att hitta utan extrem nerförsbacke. Men morgan kanske? Eller en connemara? Eller en stor welsh? Jag har inga FEI-planer men skulle vilja ha en schysst och rolig kompis med mycket go, men inte så mycket go att man inte kan skutta över ett par stockar i skogen dagen efter en medelsvår klass.

Men! Jag tycker det är jättesvårt att "se igenom" rasen när man har sina dressyr-halvblods-glasögon på sig. Allt jag ser är för korta ben eller för korta halsar eller ryggar i nerförsbacke - allt jag ser tolkar jag direkt som fel, och inte som något "normalt" för rasen i fråga. Ni som rider dressyr på lite för dressyren ovanliga raser men tidigare hade "vanliga bruna", vad gjorde ni när ni letade häst? Hur lyckades ni få av er glasögonen?

Fast saken är ju att dina dressyr-halvblods-glasögon gör att du tittar efter sånt som gör en bra dressyrhäst. Det är ju helt korrekt att quarter är i nedförsbacke jämfört med vad man vill ha i dressyren, och det kommer du ju märka när du sitter på också.

Svårt att råda när man inte vet hur marknaden ser ut där du bor, vad som finns för utbud, men finns det irländska hästar? De kan ju vara lite grövre, men ändå byggda i balans och med bra temperament. Men är det så att det enda som finns att få tag på är quarter och fullblod, då får du väl göra det bästa av det.

När det gäller ponnyraserna, så är nog min erfarenhet att de känns som ponnyer att rida oavsett storlek. Undantaget ridponnyerna, som har lite mer storhästkänsla, men det är jätteskillnad på hur det känns att rida t ex ett halvblod på 150 och en lika stor New Forest. Gillar man ponnykänslan så är det förstås inget hinder, men är man van vid och vill ha halvblod, så tror jag det blir svårare.

 

[Hedwig]

Heddan: Tänkte köpa en 5-årig valack utbildad LA. Blev ett 3-års sto. Mest för att hon vara så gudomligt snäll. Men har aldrig ångrat det en sekund, en helt underbar individ. Något av det bästa jag gjort och har tränat och tävlat henne upp till MsvA. Hon är 15 nu och jag har funderat ett tag på att köpa ett föl. En mörkbrun hingst. Men blev erbjuden ett toppstammat, oinridet 4-årigt fuxsto..lät lämpligt tyckte jag.

 

[Piaff]

Jag ger den här tråden en liten puff. Min gamla bruna snälla kompis gick i pension i onsdags så nu är jag hästlös i ett land där "riktiga dressyrhästar" (alltså ytterst mediokra, nästintill oridbara fuxiga saker som är släkt med Sandro Hit eller Jazz) kostar mer än en lägenhet på Manhattan - och jag vill nog hellre ha någonstans att bo än en oridbar fuxig sak. Så jag funderar på andra raser. Fullblod går bort för de som säljs är vanligtvis så trasiga från galoppbanan att de knappt håller till programridning. Jag gillar inte quarterhästaveln och tycker de är svåra att hitta utan extrem nerförsbacke. Men morgan kanske? Eller en connemara? Eller en stor welsh? Jag har inga FEI-planer men skulle vilja ha en schysst och rolig kompis med mycket go, men inte så mycket go att man inte kan skutta över ett par stockar i skogen dagen efter en medelsvår klass.

Men! Jag tycker det är jättesvårt att "se igenom" rasen när man har sina dressyr-halvblods-glasögon på sig. Allt jag ser är för korta ben eller för korta halsar eller ryggar i nerförsbacke - allt jag ser tolkar jag direkt som fel, och inte som något "normalt" för rasen i fråga. Ni som rider dressyr på lite för dressyren ovanliga raser men tidigare hade "vanliga bruna", vad gjorde ni när ni letade häst? Hur lyckades ni få av er glasögonen?

Jag hade satsat på Morgan tror jag! De är häftiga och mångsidiga.

 

[tuaphua]

Jag ger den här tråden en liten puff. Min gamla bruna snälla kompis gick i pension i onsdags så nu är jag hästlös i ett land där "riktiga dressyrhästar" (alltså ytterst mediokra, nästintill oridbara fuxiga saker som är släkt med Sandro Hit eller Jazz) kostar mer än en lägenhet på Manhattan - och jag vill nog hellre ha någonstans att bo än en oridbar fuxig sak. Så jag funderar på andra raser. Fullblod går bort för de som säljs är vanligtvis så trasiga från galoppbanan att de knappt håller till programridning. Jag gillar inte quarterhästaveln och tycker de är svåra att hitta utan extrem nerförsbacke. Men morgan kanske? Eller en connemara? Eller en stor welsh? Jag har inga FEI-planer men skulle vilja ha en schysst och rolig kompis med mycket go, men inte så mycket go att man inte kan skutta över ett par stockar i skogen dagen efter en medelsvår klass.

Men! Jag tycker det är jättesvårt att "se igenom" rasen när man har sina dressyr-halvblods-glasögon på sig. Allt jag ser är för korta ben eller för korta halsar eller ryggar i nerförsbacke - allt jag ser tolkar jag direkt som fel, och inte som något "normalt" för rasen i fråga. Ni som rider dressyr på lite för dressyren ovanliga raser men tidigare hade "vanliga bruna", vad gjorde ni när ni letade häst? Hur lyckades ni få av er glasögonen?

Importera?

Annars tycker jag Morgans brukar vara så jävla vettiga i skallen. Det finns en del såna i trevlig ridmodell. Bor du i USA lär du inte behöva så mycket gång för att tävla lätt-mellan nivå.

Annars är jag förtjust i welsh cob. De brukar ha trevlig ridbarhet och går ju att hitta i lite större modell.

 

[mackan]

@Jerseyite jag har ju också bott i USA (11 år) och ridit några morgans under de åren .
Håller med tidigare svar - superfina både temperament och som en vettig tränings/tävlingskompis för ändamålet du beskriver !
En liten storhäst i ädelt mindre format och stor skillnad (går inte ens att jämföra) mot ponny!

 

[DrT]

Jag ger den här tråden en liten puff. Min gamla bruna snälla kompis gick i pension i onsdags så nu är jag hästlös i ett land där "riktiga dressyrhästar" (alltså ytterst mediokra, nästintill oridbara fuxiga saker som är släkt med Sandro Hit eller Jazz) kostar mer än en lägenhet på Manhattan - och jag vill nog hellre ha någonstans att bo än en oridbar fuxig sak. Så jag funderar på andra raser. Fullblod går bort för de som säljs är vanligtvis så trasiga från galoppbanan att de knappt håller till programridning. Jag gillar inte quarterhästaveln och tycker de är svåra att hitta utan extrem nerförsbacke. Men morgan kanske? Eller en connemara? Eller en stor welsh? Jag har inga FEI-planer men skulle vilja ha en schysst och rolig kompis med mycket go, men inte så mycket go att man inte kan skutta över ett par stockar i skogen dagen efter en medelsvår klass.

Men! Jag tycker det är jättesvårt att "se igenom" rasen när man har sina dressyr-halvblods-glasögon på sig. Allt jag ser är för korta ben eller för korta halsar eller ryggar i nerförsbacke - allt jag ser tolkar jag direkt som fel, och inte som något "normalt" för rasen i fråga. Ni som rider dressyr på lite för dressyren ovanliga raser men tidigare hade "vanliga bruna", vad gjorde ni när ni letade häst? Hur lyckades ni få av er glasögonen?

Finns många fina andra raser, det bästa är helt enkelt att bara ha ett öppet sinne. Och ryggar i nerförsbacke går ju faktiskt att rida upp ;-)

 

[smulan87]

Vad roligt att läsa hur ni har tänkt när ni köpt häst!

För egen del har det kommit och gått ett par hästar under åren, några har blivit kvar länge medan andra redan från börjat varit avsedda för vidare försäljning efter utbildning/tillridning. Vi har i stort sett uteslutande köpt osedda hästar och då varit väl medvetna om risken och att man köper grisen i säcken sas. Vissa har varit mer 'speciella' än andra men oftast har det grundat sig i missförståelse, okunskap hos tidigare ägare och med rätt hantering och ridning har det blivit jättefina individer. Vissa har vi bara trillat över och det bara har varit meningen liksom, men de mer långvariga kompanjonerna vi köpt har vi gått på stam kort och gott. Vi har köpt ett antal hästar från Tyskland och de har samtliga varit unga och helt gröna så där har vi kunnat forma dem på egen hand -ganska ofarligt. Två har vi kvar än idag och de är riktiga 'keepers' den ena köptes som endast hanterad 3-åring och den andra som inriden 4-åring. Vi hade sett ett par foton, gillade deras stam + att de var svarta ston. Sedan kom lastbilen från Tyskand och vi blev inte besvikna, de har presterat fint på tävlingsbanorna och med facit i hand var det två lyckade köp, ena hade visserligen sadeltvång men båda har hela tiden varit fantastiskt snälla individer om än med mkt nerv. Nu gör vi en ny resa och väntar inom kort deras tvåa första avkommor, känns spännande men med så välmeriterade mammor hoppas vi att det blir bra och hoppas att båda stona kommer tillbaka till sporten efter sin mammaledighet.

 

[BusBarro]

Min första var en valack på 18 år e. Tiger - Brisad. Jag var då 11 år gammal och ville ha en stabil häst. Han var allt och lite därtill. Världens snällaste och trevligaste individ. Efter ett år hos mig fick vi veta att han gått svår dressyr med Liane. Han stannade hos mig tills han blev gammal och fick somna in. Vi tävlade upp till LA.

Sedan köpte jag ett 6-årigt sto e. Chapman - Maraton. Ursnygg häst. Köpte henne för att hon var trevlig och mycket gång. Hon skadade sig efter 3 månader hos mig i hagen och blev aldrig bra. Behandlingar och operationer men fick somna in efter ett år ungefär.

Köpte sedan en buke-häst, Bellamie Hon var då 13 år tror jag och e. Magritte - Abbé. Vi tävlade upp till LA och hade så roligt tillsammans. Hon vandrade vidare pga en skada efter 3 år.

 

[lomuxx]

Jag fick min första häst i julklapp när jag var åtta av mig gudfar, en sexårig galoppör direkt från banan. Kanske inte alls vad en åttaårig unge ska sitta på, men han var gudasnäll på så många vis och lärde mig enormt mycket! När det var dags för honom att vandra vidare visste jag lite mer vad jag ville ha och hade sparat ihop en hel del pengar.

Hade min tränare till hjälp i hästletandet, och det var faktiskt hon som övertalade mig om att våga köpa den som valet föll på. Hade en plan om vad jag letade: ca 165 cm, bra exteriör, max 5 år, elektrisk, bra gångarter, utstrålning och lättkommunicerad. Såklart öppen för hästar med varierande bakgrund, allt från grön till lite mer utbildad iom att budgeten tillät detta. Målet var att vi skulle kunna utvecklas tillsammans och nå svår klass.

Valet föll på en holländare som var lite körd innan, och i Sverige insutten och riden några gånger (med dåligt resultat... haha) När jag väl kom upp efter att ha dansat efter honom en bra stund, blev det en wow-känsla. Klickade direkt. Han var lättpåverkad, elektrisk, otroligt lyhörd och ambitiös. MEN superdupergrön. Så med en rejäl dos tålamod och alternativt träningsupplägg skulle vi nog komma i mål med att rida svår klass innan han pensioneras.

Har inte ångrat mig en dag, även om vår resa innebär en del svårigheter. Han har sadeltvång, ett extremt hett humör, är dominant och överrörlig. Men han är också lättlärd, ambitiös och älskar att jobba. Så vi fortsätter att jobba alternativt och för en del ryttare bakvänt. Han är allt jag någonsin önskat och varje dag är en fröjd.