Jag har en chihuahua/lhasa apso-blandning. Han omplacerades till oss, då han inte gillar barn. Förra ägarna var en småbarnsfamilj..det gick bra med deras egna barn, men inte med barnens kompisar.
Följade har utspelat sig mååånga gånger: (Obsevera att hunden så gott som alltid har munkorg på sig om vi är ute bland folk..)
Random korkskalle: "ååå vilken söt hund, får jag klappa?" *böjer sig över hunden och är på väg att sträcka fram handen*
Jag : "nej" *ställer mig mellan hunden och Random korkskalle*
Random korkskalle: "men varfördååå? Han är ju så söööt" *försöker komma runt mig för att komma åt att klappa hunden*
Jag: "Han vill inte bli klappad, han är rädd och
han kommer försvara sig om han känner sig trängd" *motar bort Random korkskalle och börjar gå*
Random korkskalle: med pipig röst "men jag är inte farlig lilla vovven, jag vill ju bara klappa dig"
Ibland blir vi förföljda en bit med alla möjliga ordalag om hur snäll Random korkskalle är, och att jag säkert bara är ego om min hund..
En gubbe blev biten..
Scenariot var ungefär som ovan, men jag hade inte börjat gå, jag väntade på maken utanför kiosken och trodde gubben hade fattat.
Då böjer han sig helt plötsligt över hunden (som för dagen inte hade munkorg) och ska ge godis till hunden. Hunden tar gubbens hand istället, jag hann inte med... "Han bet mig" fick gubben ur sig medan han backade bort..
"Ja, jag sa ju precis att hunden inte vill bli hälsad på, för att han är rädd, och
han kommer försvara sig om han känner sig trängd."
Jo det bekräftade gubben att han hade hört...
Sen frågade jag gubben hur det gick med handen och försökte ge mitt telefonnummer ifall det var något han ville diskutera senare.. Men han gick bara till sin bil och åkte iväg..