Hur skulle du hantera en partner som regelbundet tog droger? (utbruten Dejtingtråden 33)

[rtf]

Jag antar att ditt luktsinne är väldigt mycket bättre än alla andras, eller så har du helt enkelt fel. Man känner det tydligt om det handlar om någon som har druckit väldigt mycket, och vissa typer av alkohol (t ex whisky och öl) luktar mer än annan (t ex vitt vin). Men jag har pussat på människor som druckit bara lite utan att märka något alls, varken på doft eller sätt. Människor som är vana vid att vara berusade uppför sig inte konstigt eller fumligt.

Fast du kan ju inte tala om för mig vad jag känner för lukter efter vilken alkoholmängd. Det blir en väldigt konstig diskussion. Föreslår att du koncentrerar dig på hur du känner/luktar etc, inte talar om för andra hur de känner.

 

[monster1]

En grej som jag verkligen gillar med alkohol är att den verkligen kan hjälpa mig med min blyghet.
Jag har rätt bra koll på hur mycket jag behöver dricka för att det ska bli lite lättare. Två glas vin gör mig lite mer pratglad och avslappnad.

Samma här. Blir dessutom gladare och trevligare.

Det är ju det som är lite farligt, att man behöver använda en drog/alkohol för att få tillgång till delar av sig själv.

 

[Fruentimber]

Det är ju det som är lite farligt, att man behöver använda en drog/alkohol för att få tillgång till delar av sig själv.

Men det behöver väl inte alls nödvändigtvis vara "dåligt"? Det är ju likadant med en del medicinering.
Om ett eller två glas vin medför att man känner sig lite lättare och gladare är fruktansvärt, medan en tablett ångestdämpande ger samma effekt men möts med acceptans, då visar det ju mest på nån form av moralpanik vad gäller alkohol.

 

[Pilot]

Det är ju det som är lite farligt, att man behöver använda en drog/alkohol för att få tillgång till delar av sig själv.

Inte alls, det är ju rätt "vanligt" och har använts under tusentals år?
Sen tycker jag inte om att känna att jag "tappar kontrollen" så jag väljer själv hur mycket jag ska dricka.
Alkohol kan ju vara en stämningshöjare (och är det ofta) det är ju därför många tycker om att gå på krogen/ ta snapps på kräftskivan?

 

[monster1]

Men det behöver väl inte alls nödvändigtvis vara "dåligt"? Det är ju likadant med en del medicinering.
Om ett eller två glas vin medför att man känner sig lite lättare och gladare är fruktansvärt, medan en tablett ångestdämpande ger samma effekt men möts med acceptans, då visar det ju mest på nån form av moralpanik vad gäller alkohol.

Dels beror det på hur beroende framkallande substansen du tar är. De flesta ångestdämpande är inte beroendeframkallande och sjukvården är försiktiga med att skriva ut beroendeframkallande substanser. Dessutom är den viktigaste delen i ångesthantering terapi, medicineringen handlar för det mesta om att göra så att man mottaglig för terapi. Att konsekvent ta beroende framkallande mediciner är en absolut sista hands åtgärd och förenat med risker för missbruk.

 

[Fruentimber]

Dels beror det på hur beroende framkallande substansen du tar är. De flesta ångestdämpande är inte beroendeframkallande och sjukvården är försiktiga med att skriva ut beroendeframkallande substanser. Dessutom är den viktigaste delen i ångesthantering terapi, medicineringen handlar för det mesta om att göra så att man mottaglig för terapi. Att konsekvent ta beroende framkallande mediciner är en absolut sista hands åtgärd och förenat med risker för missbruk.

För mig ter sig ditt inlägg väldigt verklighetsfrånvänt.

Det tog mig ETT besök att få benzo. Ett enda. Terapi inom landstinget tar vanligtvis lång tid innan man får, eftersom köerna är långa. Nu hade jag turen att ha medel till att gå privat, men det hindrade ändå inte landstinget från att fortsätta ge mig benzo. Tabletter är det första du får när du kommer till VC med depression och/eller ångest.

 

[monster1]

Inte alls, det är ju rätt "vanligt" och har använts under tusentals år?
Sen tycker jag inte om att känna att jag "tappar kontrollen" så jag väljer själv hur mycket jag ska dricka.
Alkohol kan ju vara en stämningshöjare (och är det ofta) det är ju därför många tycker om att gå på krogen/ ta snapps på kräftskivan?

Alkoholism har också funnits i tusentals år och är vanligt det betyder ju inte att det är bra. Man behöver heller inte tappa kontrollen för att det ska vara ett riskabelt bruk. Att använda alkohol för att få tillgång till en del av sig själv man inte har tillgång till annars är en stor risk när det gäller just missbruk. Det spelar ingen roll om det gäller att bli gladare, bli lugnare, varva ned, få hjälp att somna osv.

Ja många gör så, det finns också många som utvecklar alkoholism.

 

[monster1]

För mig ter sig ditt inlägg väldigt verklighetsfrånvänt.

Det tog mig ETT besök att få benzo. Ett enda. Terapi inom landstinget tar vanligtvis lång tid innan man får, eftersom köerna är långa. Nu hade jag turen att ha medel till att gå privat, men det hindrade ändå inte landstinget från att fortsätta ge mig benzo. Tabletter är det första du får när du kommer till VC med depression och/eller ångest.

Det varierar nog med region och vart du söker. Här kan du få terapi hos vårdcentralen relativt smidigt, dock inte via psyk det tar längre tid och de vill även att vc testar ett tag (några år) innan de tar över.

Sen verkar det variera hur frikostiga läkare är att skriva ut beroendeframkallande mediciner, men de ska vara restriktiva. Jag har också varit inne i rullan tillsammans med flera andra med mig. Här är de i varje fall restriktiva med att skriva ut beroendeframkallande mediciner i längre perioder, vilket är bra för det mesta.

 

[clusia]

Dels beror det på hur beroende framkallande substansen du tar är. De flesta ångestdämpande är inte beroendeframkallande och sjukvården är försiktiga med att skriva ut beroendeframkallande substanser. Dessutom är den viktigaste delen i ångesthantering terapi, medicineringen handlar för det mesta om att göra så att man mottaglig för terapi. Att konsekvent ta beroende framkallande mediciner är en absolut sista hands åtgärd och förenat med risker för missbruk.

Oj så ser verkligen inte min verklighet ut och inte för typ någon jag känner så vitt ja vet. Framförallt har alla fått bekosta sin terapi själv medans vc bara skrivit ut medicin.

Tillägg: Och eftersom jag inte raderar människor som missbrukar ur mitt liv så känner jag ju folk som upprepade gånger åkt dit för droginnehav samtidigt som läkare skriver ut benzo och tramadol. Så speciellt restriktiva verkar de ju inte vara.

 

[Voeux]

Gällande alkohol så känner jag ibland att saker och ting kan få vara tillräckligt bra. Ja, alkohol är beroendeframkallande och dåligt för kroppen. Men det ger också lugn och glädje för många så lyckas man hålla det på eller under normalkonsumtion så har man väl skött sin hälsa tillräckligt bra. När jag pratar med barn om alkohol så brukar jag jämföra det med godis, det är onyttigt men okej i mindre mängder och på helgerna (när man är vuxen sen). För mycket blir ett hälsoproblem. Man behöver inte vara perfekt och sköta sin hälsa perfekt i mina ögon. Vad det innebär är ju dock väldigt olika personer emellan och bör respekteras.

 

[monster1]

Oj så ser verkligen inte min verklighet ut och inte för typ någon jag känner så vitt ja vet. Framförallt har alla fått bekosta sin terapi själv medans vc bara skrivit ut medicin.

Ja, att sjukvården har brist på terapeuter är ju något helt annat. Socialstyrelsen är ju väldigt tydlig med att terapi är en viktig del av vården och att enbart medicinering inte är en lösning. Jag misstänker att det även är därför alla du känner valt att bekosta sin terapi själva. Hade de känt att medicinering var lösningen hade de ju inte gjort det.

 

[Fruentimber]

Det varierar nog med region och vart du söker. Här kan du få terapi hos vårdcentralen relativt smidigt, dock inte via psyk det tar längre tid och de vill även att vc testar ett tag (några år) innan de tar över.

Sen verkar det variera hur frikostiga läkare är att skriva ut beroendeframkallande mediciner, men de ska vara restriktiva. Jag har också varit inne i rullan tillsammans med flera andra med mig. Här är de i varje fall restriktiva med att skriva ut beroendeframkallande mediciner i längre perioder, vilket är bra för det mesta.

Det är ju allmänt känt att det kan vara en lång väg innan man får terapi genom landsting/VC. Sjukskrivning och just tabletter är ju första steget nästan alltid. Och eftersom tillgång till terapi tar lång tid går man ju ofta igenom flera olika mediciner för att hitta rätt, även beroendeframkallande sådana, beroende på ens mående.

 

[Pilot]

Gällande alkohol så känner jag ibland att saker och ting kan få vara tillräckligt bra. Ja, alkohol är beroendeframkallande och dåligt för kroppen. Men det ger också lugn och glädje för många så lyckas man hålla det på eller under normalkonsumtion så har man väl skött sin hälsa tillräckligt bra. När jag pratar med barn om alkohol så brukar jag jämföra det med godis, det är onyttigt men okej i mindre mängder och på helgerna (när man är vuxen sen). För mycket blir ett hälsoproblem. Man behöver inte vara perfekt och sköta sin hälsa perfekt i mina ögon. Vad det innebär är ju dock väldigt olika personer emellan och bör respekteras.

Jag håller helt med (och det var en bra liknelse), sen tycker jag att det där "ibland" ger ytterligare en nivå än om man skulle äta godis/ dricka vin var dag.

 

[Filura]

Men det behöver väl inte alls nödvändigtvis vara "dåligt"? Det är ju likadant med en del medicinering.
Om ett eller två glas vin medför att man känner sig lite lättare och gladare är fruktansvärt, medan en tablett ångestdämpande ger samma effekt men möts med acceptans, då visar det ju mest på nån form av moralpanik vad gäller alkohol.

Dålig jämförelse tycker jag. Ångestdämpande tar man väl just för att kunna hantera sin ångest/depression bättre, inte för skojs skull direkt. Alkohol däremot tar man ju, för det mesta, för nöjes skull. Om man behöver alkohol för att livet ska kännas gladare/lättare/ mindre ångestfyllt, what ever, så kanske man behöver se över sitt drickande och fundera på varför det är så.

 

[nightcrawler]

Det är ju det som är lite farligt, att man behöver använda en drog/alkohol för att få tillgång till delar av sig själv.

För dom allra flesta så är det inte så.

 

[Fruentimber]

Dålig jämförelse tycker jag. Ångestdämpande tar man väl just för att kunna hantera sin ångest/depression bättre, inte för skojs skull direkt. Alkohol däremot tar man ju, för det mesta, för nöjes skull. Om man behöver alkohol för att livet ska kännas gladare/lättare/ mindre ångestfyllt, what ever, så kanske man behöver se över sitt drickande och fundera på varför det är så.

Men nu var det ju hur man får "tillgång till delar av sig själv" som var frågan. Och där anser jag alkohol och medicinering absolut vara jämförbart; de kan båda möjliggöra egenskaper hos en själv.

 

[Voeux]

Dålig jämförelse tycker jag. Ångestdämpande tar man väl just för att kunna hantera sin ångest/depression bättre, inte för skojs skull direkt. Alkohol däremot tar man ju, för det mesta, för nöjes skull. Om man behöver alkohol för att livet ska kännas gladare/lättare/ mindre ångestfyllt, what ever, så kanske man behöver se över sitt drickande och fundera på varför det är så.

"Behöver" är ju också en märklig benämning som ofta dyker upp när man pratar om alkohol. De flesta behöver inte alkohol för att slappna av eller ha kul, men det kanske är en av många saker i livet som bidrar till avslappning eller lycka. Dagen efter är det kanske en löprunda eller en skogspromenad. Behöver man alkohol så är det ju ett beroende.

 

[Voeux]

men det kanske är en av många saker i livet som bidrar till avslappning eller lycka.

För att inte glömma bort smaken. Nu pratar vi ju bara om berusningen här så jag har hållit mig till sak. Men såhär 5 månader utan alkohol senare upplever jag verkligen att inget, tyvärr, mäter sig i smak.

 

[sjoberga]

Det känns svårt att jämföra sådär rakt av. Att jag beställer en fin Bordeaux från en importör för att lägga på lagring i några månader för att använda till en av vinterns middagar, handlar inte om att jag köper läkemedel för att använda om jag skulle bli sjuk eller känna ångest. Eller en fin Islay-whisky för långsam konsumtion över de närmaste tre åren. Även om den marginella personlighetsförändring som någon utomstående kan uppleva efter intag för mig av två glas av detta vin tillsammans med middagen, en klar berusning av lycka över smaker och umgänge, kan vara uppenbar. Hade vinet inte varit med, hade upplevelsen varit snäppet sämre; men ändå med en viss ganska hög grad av berusning av lycka över smaker och umgänge. Men själva processen att planera, beställa, välja, smaka är också något som skänker njutning (utan intag av själva alkoholen).

Jag tänker att alkohol framförallt inte används för självmedicinering. Och i de fall den intas av det skälet; om det håller sig på låga nivåer, må vara på viss risknivå i en population, men kanske inte för en individ. Om nu en låg konsumtion av alkohol gör att man inte behöver må dåligt och belasta vården, kan det vara en alldeles utmärkt metod. Kanske mindre riskfylld för vissa än att medicinera med diverse ångestdämpande preparat.

Jag tycker det blir ganska haltande att jämföra intag av alkohol (i de flesta former) med att ta tabletter med medicin.

 

[Sleepan]

För att inte glömma bort smaken. Nu pratar vi ju bara om berusningen här så jag har hållit mig till sak. Men såhär 5 månader utan alkohol senare upplever jag verkligen att inget, tyvärr, mäter sig i smak.

Håller verkligen med.
Alkoholfria alternativ är ofta goda, men inte jämförbara.