Nu vet jag inget om bakgrunden, men hur som helst, så är det ett exceptionellt fall. Jag har inte träffat någon som haft så stora problem att amning blev "påtvingat" i nio månader. Trots både allergier och sjukdomar som gett en hel del problem.
Eller tycker du att samhället ska styras efter de ovanligaste fallen man kan hitta?
Ovanliga fall, kan behöva särskilt stöd, t.ex. sjukskrivning/särskild VAB för särskilda fall, men föräldraförsäkringen t.ex. bör inte inrättas för att enskilda individer väljer (observera ordet väljer, till skillnad från att ha ett medicinskt problem vilket du verkar ha haft) att helamma tills barnet blivit riktigt stort.
Det är mycket möjligt att mitt fall skulle vara ovanligt, men det ligger absolut till grund för min åsikt. Jag vet fler som haft problem med att få sina barn att äta vanlig mat men jag känner kanske väldigt många exceptionella fall? Ingen sjukdom eller medicinskt problem låg bakom, hon tycker fortfarande maten är något jobbigt måste.
Vårt andra barn har vi gett smakportioner och ökat mängden sakta i två månaders tid, något som han får styra. Ger vi för mycket så klöks han eller ulkar. Jag känner ingen som kunnat sluta helt tvärt med amning (även om jag hört talas om att det finns) däremot några som kunnat sluta på ca en månad, vilket i mina bekantskapskretsar är ganska snabbt. Rekommendationen i Sverige är att ge bröstmjölk hela första levnadsåret, om man kan givetvis, samt helamma de första 6 månaderna. Det ger ändå visst skydd när barnen börjar med vanlig mat. Jag tycker inte samhället ska styras av ovanliga fall, men jag tycker samhället ska kunna ge så pass valfrihet att det passar alla typer av familjer. Det är väl jämställt om något?