Hur ska vi praktiskt få till ett jämställt samhälle

Nu vet jag inget om bakgrunden, men hur som helst, så är det ett exceptionellt fall. Jag har inte träffat någon som haft så stora problem att amning blev "påtvingat" i nio månader. Trots både allergier och sjukdomar som gett en hel del problem.

Eller tycker du att samhället ska styras efter de ovanligaste fallen man kan hitta?

Ovanliga fall, kan behöva särskilt stöd, t.ex. sjukskrivning/särskild VAB för särskilda fall, men föräldraförsäkringen t.ex. bör inte inrättas för att enskilda individer väljer (observera ordet väljer, till skillnad från att ha ett medicinskt problem vilket du verkar ha haft) att helamma tills barnet blivit riktigt stort.

Det är mycket möjligt att mitt fall skulle vara ovanligt, men det ligger absolut till grund för min åsikt. Jag vet fler som haft problem med att få sina barn att äta vanlig mat men jag känner kanske väldigt många exceptionella fall? Ingen sjukdom eller medicinskt problem låg bakom, hon tycker fortfarande maten är något jobbigt måste.
Vårt andra barn har vi gett smakportioner och ökat mängden sakta i två månaders tid, något som han får styra. Ger vi för mycket så klöks han eller ulkar. Jag känner ingen som kunnat sluta helt tvärt med amning (även om jag hört talas om att det finns) däremot några som kunnat sluta på ca en månad, vilket i mina bekantskapskretsar är ganska snabbt. Rekommendationen i Sverige är att ge bröstmjölk hela första levnadsåret, om man kan givetvis, samt helamma de första 6 månaderna. Det ger ändå visst skydd när barnen börjar med vanlig mat. Jag tycker inte samhället ska styras av ovanliga fall, men jag tycker samhället ska kunna ge så pass valfrihet att det passar alla typer av familjer. Det är väl jämställt om något?
 
Där pekar du på orsaken till den infekterade frågan. Det har gått politik i den. Man vill inte låta föräldrarna bestämma själva för man vet att de inte väljer det som är ideologiskt korrekt utan det som passar den enskilda familjen bäst. Och därför är frågan berättigad. ska vi ha ett demokratiskt eller ett styrt system? Antingen ett där människa kan välja fritt eller ett där storebror väljer åt en.
Har du barn? Har du tagit föräldraledigt annat än under VM o/e älgjakten?
 
Där pekar du på orsaken till den infekterade frågan. Det har gått politik i den. Man vill inte låta föräldrarna bestämma själva för man vet att de inte väljer det som är ideologiskt korrekt utan det som passar den enskilda familjen bäst. Och därför är frågan berättigad. ska vi ha ett demokratiskt eller ett styrt system? Antingen ett där människa kan välja fritt eller ett där storebror väljer åt en.

Återigen tycker inte jag att man kan påstå att det är odemokratiskt att styra bidrag i en jämställd riktning. Vi är väl oense om vad som är odemokratiskt och orättvist men jag förstår inte varför just föräldraförsäkringen skulle ges utan motkrav?
 
Det är mycket möjligt att mitt fall skulle vara ovanligt, men det ligger absolut till grund för min åsikt. Jag vet fler som haft problem med att få sina barn att äta vanlig mat men jag känner kanske väldigt många exceptionella fall? Ingen sjukdom eller medicinskt problem låg bakom, hon tycker fortfarande maten är något jobbigt måste.
Vårt andra barn har vi gett smakportioner och ökat mängden sakta i två månaders tid, något som han får styra. Ger vi för mycket så klöks han eller ulkar. Jag känner ingen som kunnat sluta helt tvärt med amning (även om jag hört talas om att det finns) däremot några som kunnat sluta på ca en månad, vilket i mina bekantskapskretsar är ganska snabbt. Rekommendationen i Sverige är att ge bröstmjölk hela första levnadsåret, om man kan givetvis, samt helamma de första 6 månaderna. Det ger ändå visst skydd när barnen börjar med vanlig mat. Jag tycker inte samhället ska styras av ovanliga fall, men jag tycker samhället ska kunna ge så pass valfrihet att det passar alla typer av familjer. Det är väl jämställt om något?
Återigen: amningsråden i Sverige är baserade på WHO:s rekommendation som utgår ifrån förhållandena i fattiga länder i tredje världen.

Prova att läsa den här artikeln, som jag redan länkat till tidigare:
http://www.gp.se/nyheter/sverige/agnes-wold-om-amningshetsen-i-sverige-1.128882

Bakgrund på den som intervjuats:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Agnes_Wold

Det finns ingen anledning att amma i ett år i Sverige, som har med barnets hälsa att göra.

De flesta jag mött som ammar så pass länge, har olika former av specifika ideologiska eller religiösa skäl till den långa amningen, och dessa ideologiska eller religiösa idéer brukar sällan vara av den sort, där ett jämställt och jämlikt samhälle står i förgrunden.

Menar du att det faktum att föräldraförsäkringen tar slut efter en viss tid, skulle innebära att man plötsligt måste sluta amma?
Brukar man inte veta att föräldraförsäkringen tar slut, redan när man börjar vara föräldraledig?

På mig låter det som om det i bekantskapskretsen dels finns en "amningsnorm", samt en norm som gör att de flesta där upplever en massa "ätproblem" bland sina små barn.

Och att dessa normer ses som ett hinder för att "låta" papporna ta hand om barnen och att vara föräldralediga.
Om du anekdotiskt kan berätta om diverse ätproblem hos småbarn, så kan jag anekdotiskt berätta om motsatsen...

Jag har tre barn, varav ett var allergiskt mot komjölksprotein...
 
Återigen: amningsråden i Sverige är baserade på WHO:s rekommendation som utgår ifrån förhållandena i fattiga länder i tredje världen.

Prova att läsa den här artikeln, som jag red...
Alltså,
Idag strävar vi människor i Sverige efter att äta naturligt, ekologiskt, närodlat, hållbart - allra bäst mår vi när vi äter mat lagat på sådant som över huvud taget inte passerat matindustrin.

Men det gäller alltså inte små, små barn..?
 
Har du barn? Har du tagit föräldraledigt annat än under VM o/e älgjakten?
Återigen, är det svaret på mitt påstående? Frågan är politiskt infekterad. Man vill inte låta folk välja för man vet att folk/familjer väljer den lösning som passar dem själva bäst inte vad som för tillfället är mest ideologiskt korrekt.
 
Jag har inga egna barn vilket gör att just det här ämnet med föräldraledighet inte berör mig personligen.
Klippte ut det jag svarar på.

Jag har inte heller barn men den extrema snedfördelningen som finns idag berör mig i högsta grad personligen. Om/när jag som 30+ gift kvinna söker jobb så kommer jag att sorteras i högen "blir nog borta länge snart" på ett sätt som inte alls skulle ske för män i samma livssituation. Stannar jag på mitt nuvarande jobb så får jag troligen inte heller erbjudande om något spännande nytt ansvarsområde som kräver att jag "satsar". Jag kan tycka att det är orättvist men under nuvarande lagstiftning så är det helt rationellt av arbetsgivare att tänka så - medvetet eller omedvetet - och det är rent ut sagt för jävligt.
 
Det är mycket möjligt att mitt fall skulle vara ovanligt, men det ligger absolut till grund för min åsikt. Jag vet fler som haft problem med att få sina barn att äta vanlig mat men jag känner kanske väldigt många exceptionella fall? Ingen sjukdom eller medicinskt problem låg bakom, hon tycker fortfarande maten är något jobbigt måste.
Vårt andra barn har vi gett smakportioner och ökat mängden sakta i två månaders tid, något som han får styra. Ger vi för mycket så klöks han eller ulkar. Jag känner ingen som kunnat sluta helt tvärt med amning (även om jag hört talas om att det finns) däremot några som kunnat sluta på ca en månad, vilket i mina bekantskapskretsar är ganska snabbt. Rekommendationen i Sverige är att ge bröstmjölk hela första levnadsåret, om man kan givetvis, samt helamma de första 6 månaderna. Det ger ändå visst skydd när barnen börjar med vanlig mat. Jag tycker inte samhället ska styras av ovanliga fall, men jag tycker samhället ska kunna ge så pass valfrihet att det passar alla typer av familjer. Det är väl jämställt om något?

Varför ligger enbart din personliga erfarenhet som grund till din åsikt? Jag har ett barn som inte tålde något annat än bröstmjölk överhuvudtaget sina första nio månader i livet men inte tänker jag att det är bäst i alla lägen att mamman ska vara hemma mest bara för det utan jag ser det som självklart att dela (och gjorde även innan hen föddes). Jag är mest glad att jag kunde amma eftersom det var livsavgörande för just henom men bara för att det var det, vilket är väldigt ovanligt, så säger jag inte till folk att de måste amma i alla lägen för att deras barn ska överleva eftersom det vore en lögn. I västvärlden idag med rent vatten och bra ersättning så klarar sig barnen lika bra på ersättning som på bröstmjölk.

Svårigheten i att få barn att äta annan mat ligger ofta i att barnet är smart. Är det mamman som ger den nya maten så vet barnet att den vanliga maten finns inom räckhåll och det är det hen vill ha. Ger någon annan den nya maten när mamman inte finns i närheten så går det ofta så mycket bättre.

Om vi i dagsläget inte hade haft de könsnormer vi har så kunde man resonera som du att alla kan göra som de vill men sålänge det är ett faktum att mammor generellt ses som primärförälder och pappan som en sekundärförälder som är "duktig", som "passar sitt barn", som hyllas om han gör det mammor har gjort i alla tider, när det fortfarande är så att män är överrepresenterade av de som på riktigt överger sina barn utan några större stigman, sålänge mammor som bara återgår till jobbet inom några månader ses som att de sviker sina barn så är vi inte där. När vi är där, när båda föräldrarna ses som lika viktiga, att båda har samma föräldrastatus då kan vi tänka som du vill för då är vi mer jämställda. Då slipper vi höra fler av de bortförklaringar vi dagligen hör, att i just deras familj så passar det bäst att mamman är hemma för hon pluggar och kan ta ett sabbatsår, hon tjänar mindre (dvs. pengar är viktigare än att få vara med och lära känna sitt barn och dra ner på utgifterna), han är egenföretagare och kan omöjligt vara ledig, hon är egenföretagare och kan därför styra sin arbetstid, han pluggar och måste få bli klar osv. osv. i all oändlighet. Det här är praktexempel på könsnormer. Man kanske tror att man väljer utifrån sin egen familjs förutsättningar men i verkligheten gör man inte det. Man gör valen utifrån de könsnormer man har blivit indoktrinerad i sedan man föddes. När föräldrar på riktigt, utan påverkan från könsnormer tar beslut så kan alla göra som de vill men för att komma dit, för att få det att bli det naturliga att alla föräldrar tar hand om sina barn på riktigt så måste vi ta oss dit och en bit på vägen är att dela på föräldraledigheten.
 
Återigen: amningsråden i Sverige är baserade på WHO:s rekommendation som utgår ifrån förhållandena i fattiga länder i tredje världen.

Prova att läsa den här artikeln, som jag redan länkat till tidigare:
http://www.gp.se/nyheter/sverige/agnes-wold-om-amningshetsen-i-sverige-1.128882

Bakgrund på den som intervjuats:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Agnes_Wold

Det finns ingen anledning att amma i ett år i Sverige, som har med barnets hälsa att göra.

De flesta jag mött som ammar så pass länge, har olika former av specifika ideologiska eller religiösa skäl till den långa amningen, och dessa ideologiska eller religiösa idéer brukar sällan vara av den sort, där ett jämställt och jämlikt samhälle står i förgrunden.

Menar du att det faktum att föräldraförsäkringen tar slut efter en viss tid, skulle innebära att man plötsligt måste sluta amma?
Brukar man inte veta att föräldraförsäkringen tar slut, redan när man börjar vara föräldraledig?

På mig låter det som om det i bekantskapskretsen dels finns en "amningsnorm", samt en norm som gör att de flesta där upplever en massa "ätproblem" bland sina små barn.

Och att dessa normer ses som ett hinder för att "låta" papporna ta hand om barnen och att vara föräldralediga.
Om du anekdotiskt kan berätta om diverse ätproblem hos småbarn, så kan jag anekdotiskt berätta om motsatsen...

Jag har tre barn, varav ett var allergiskt mot komjölksprotein...

Hur länge jag ammar bestäms av mina barn, men fr o m sex månader försöker jag få in dem mer och mer på vanlig mat. Hur snabbt detta sker är upp till dem. Om det räknas som en ideologi - fine. Att det inte gick med min äldsta har ju med personlighet och individualism att göra, men jag var väl inte riktigt beredd på att det skulle ta tre månader, jag har aldrig velat amma mer än ett år. Att jag skrev att "man" var tvungen att sluta amma vid 50/50 innan man tänkt sig, eller barnet är redo för den delen, har att göra med att vissa av oss som ammar har svårt för att pumpa. Eller kombinera jobb och amning. Då är man ju "tvingad" att sluta. Jag kan ju också meddela för den intresserade att på äldsta barnets tre levnadsår har jag tagit ut tolv månader och sambon tre. Det är här det blir intressant. Jag har alltså varit ledig 12 månader plus fyra veckors semester medan sambon har varit ledig 12 månader. Alltså nästan lika mycket. Trots att vi inte tagit ut lika i föräldrapenning. Det är detta jag också vill ha sagt - alla familjer ser inte likadana ut så sluta passa in dem i samma fack. Jag tycker att valfriheten är det som är underbart, man kan ta ut precis som det passar ens egna familj.

Vad gäller artikeln vet jag att det finns en "amningshets" men jag har inte mötts av den själv, kanske för att jag velat amma, vad vet jag? Jag tyckte dock hennes kommentar om att personer födda på 70-talet "ser" friska ut när hon ser dem ute var lite... komisk.
 
Varför ligger enbart din personliga erfarenhet som grund till din åsikt? Jag har ett barn som inte tålde något annat än bröstmjölk överhuvudtaget sina första nio månader i livet men inte tänker jag att det är bäst i alla lägen att mamman ska vara hemma mest bara för det utan jag ser det som självklart att dela (och gjorde även innan hen föddes). Jag är mest glad att jag kunde amma eftersom det var livsavgörande för just henom men bara för att det var det, vilket är väldigt ovanligt, så säger jag inte till folk att de måste amma i alla lägen för att deras barn ska överleva eftersom det vore en lögn. I västvärlden idag med rent vatten och bra ersättning så klarar sig barnen lika bra på ersättning som på bröstmjölk.

Svårigheten i att få barn att äta annan mat ligger ofta i att barnet är smart. Är det mamman som ger den nya maten så vet barnet att den vanliga maten finns inom räckhåll och det är det hen vill ha. Ger någon annan den nya maten när mamman inte finns i närheten så går det ofta så mycket bättre.

Om vi i dagsläget inte hade haft de könsnormer vi har så kunde man resonera som du att alla kan göra som de vill men sålänge det är ett faktum att mammor generellt ses som primärförälder och pappan som en sekundärförälder som är "duktig", som "passar sitt barn", som hyllas om han gör det mammor har gjort i alla tider, när det fortfarande är så att män är överrepresenterade av de som på riktigt överger sina barn utan några större stigman, sålänge mammor som bara återgår till jobbet inom några månader ses som att de sviker sina barn så är vi inte där. När vi är där, när båda föräldrarna ses som lika viktiga, att båda har samma föräldrastatus då kan vi tänka som du vill för då är vi mer jämställda. Då slipper vi höra fler av de bortförklaringar vi dagligen hör, att i just deras familj så passar det bäst att mamman är hemma för hon pluggar och kan ta ett sabbatsår, hon tjänar mindre (dvs. pengar är viktigare än att få vara med och lära känna sitt barn och dra ner på utgifterna), han är egenföretagare och kan omöjligt vara ledig, hon är egenföretagare och kan därför styra sin arbetstid, han pluggar och måste få bli klar osv. osv. i all oändlighet. Det här är praktexempel på könsnormer. Man kanske tror att man väljer utifrån sin egen familjs förutsättningar men i verkligheten gör man inte det. Man gör valen utifrån de könsnormer man har blivit indoktrinerad i sedan man föddes. När föräldrar på riktigt, utan påverkan från könsnormer tar beslut så kan alla göra som de vill men för att komma dit, för att få det att bli det naturliga att alla föräldrar tar hand om sina barn på riktigt så måste vi ta oss dit och en bit på vägen är att dela på föräldraledigheten.

Jag har inte skrivit "enbart" någonstans. Men att det absolut ligger som grund. Dvs att det ligger fler orsaker ovanpå.
Jag förespråkar inte heller att "alla kvinnor måste stanna hemma längre" jag förespråkar att alla familjer ska få välja själva! Jag tror inte att det blir mer jämställt för att staten går in och väljer åt familjerna. Vi har valt att jag ska ta ut flest föräldradagar eftersom jag får minst tid med barnen framöver. Nu har vi den möjligheten att göra så. Vad gäller min äldsta som hade svårt med maten spelade det öht taget ingen roll vem som gav. Hon kräktes ändå. En dag släppte det bara.
 
Alltså,
Idag strävar vi människor i Sverige efter att äta naturligt, ekologiskt, närodlat, hållbart - allra bäst mår vi när vi äter mat lagat på sådant som över huvud taget inte passerat matindustrin.

Men det gäller alltså inte små, små barn..?
Så du tycker alltså att vi ska fjärma männen från sina barn, och göra kvinnorna till mjölkmaskiner?

Det handlar långt ifrån att sluta amma helt, utan att amma lagom mycket, lagom länge. Som en del i jämställdhetssträvanden.

Det är inte naturlighet det handlar om, det handlar om att reaktionära krafter exploaterar argument runt "naturlighet", för att återbörda den underlägsna kvinnan till hemmet.
Precis som du gör nu.

De krafter som strävar efter lång amning hos kvinnor, tenderar med att sammanfalla med de krafter som å ena sidan tycker att mammor är bäst lämpade att ta hand om barnen, som anser att att dagis är olämpligt för mindre barn, och att kvinnans plats är att huvudsakligen ta hand om hemmet. Samt att en samvetsklausul för barnmorskor är toppen...
 
Jag har inte skrivit "enbart" någonstans. Men att det absolut ligger som grund. Dvs att det ligger fler orsaker ovanpå.
Jag förespråkar inte heller att "alla kvinnor måste stanna hemma längre" jag förespråkar att alla familjer ska få välja själva! Jag tror inte att det blir mer jämställt för att staten går in och väljer åt familjerna. Vi har valt att jag ska ta ut flest föräldradagar eftersom jag får minst tid med barnen framöver. Nu har vi den möjligheten att göra så. Vad gäller min äldsta som hade svårt med maten spelade det öht taget ingen roll vem som gav. Hon kräktes ändå. En dag släppte det bara.

Hur tycker då då, för att återgå till den första frågan i tråden, att pappor ska börja ta större del av barnen, och att könsnormer ska kunna förändras, och hur basala krav, som lika lön, lika vård, och lika möjligheter ska kunna uppnås?
 
Återigen: amningsråden i Sverige är baserade på WHO:s rekommendation som utgår ifrån förhållandena i fattiga länder i tredje världen ...
Det finns ingen anledning att amma i ett år i Sverige, som har med barnets hälsa att göra.
Den slutsatsen är det långt ifrån alla barnläkare som håller med om.

Exv."The American Academy of Pediatrics reaffirms its recommendation of exclusive breastfeeding for about 6 months, followed by continued breastfeeding as complementary foods are introduced, with continuation of breastfeeding for 1 year or longer as mutually desired by mother and infant. "

http://pediatrics.aappublications.org/content/129/3/e827.full-text.pdf
 
Det är mycket möjligt att mitt fall skulle vara ovanligt, men det ligger absolut till grund för min åsikt. Jag vet fler som haft problem med att få sina barn att äta vanlig mat men jag känner kanske väldigt många exceptionella fall? Ingen sjukdom eller medicinskt problem låg bakom, hon tycker fortfarande maten är något jobbigt måste.
Vårt andra barn har vi gett smakportioner och ökat mängden sakta i två månaders tid, något som han får styra. Ger vi för mycket så klöks han eller ulkar. Jag känner ingen som kunnat sluta helt tvärt med amning (även om jag hört talas om att det finns) däremot några som kunnat sluta på ca en månad, vilket i mina bekantskapskretsar är ganska snabbt. Rekommendationen i Sverige är att ge bröstmjölk hela första levnadsåret, om man kan givetvis, samt helamma de första 6 månaderna. Det ger ändå visst skydd när barnen börjar med vanlig mat. Jag tycker inte samhället ska styras av ovanliga fall, men jag tycker samhället ska kunna ge så pass valfrihet att det passar alla typer av familjer. Det är väl jämställt om något?
Jag och fler med mig kunde inte amma alls. Skulle vi fått kortare föräldraledighet?
 
Den slutsatsen är det långt ifrån alla barnläkare som håller med om.

Exv."The American Academy of Pediatrics reaffirms its recommendation of exclusive breastfeeding for about 6 months, followed by continued breastfeeding as complementary foods are introduced, with continuation of breastfeeding for 1 year or longer as mutually desired by mother and infant. "

http://pediatrics.aappublications.org/content/129/3/e827.full-text.pdf
Du är väl medveten om att USA, är ett land med stora fattigdomsproblem, och attdelar av befolkningen har motsvarande hälsoproblem som i tredje världen?
 

Liknande trådar

Samhälle Spinoff på tråden om att det kan bli krig i Sverige. Kanske en luddigt ställd fråga, men... Hur lever man, rent praktiskt, i ett land i...
Svar
11
· Visningar
1 192
Senast: Mineur
·
Samhälle Jag känner ett äldre par, som just nu är i följande situation: De bor i en gemensam villa och är gifta sedan många år. Båda är gamla...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
6 074
Senast: Mabuse
·
Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
247
Senast: MiaMia
·
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
12 247
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp