FrontLine_
Trådstartare
Jag kan verkligen inte bestämma mig hur jag ska göra, så jag tänkte höra efter vad ni tycker.
Tar lite bakgrund först:
Jag har en hanhund här hemma som är min absolut bästa vän. Grejen är den att vi har nyss fått barn, och pojkvännen är ofta borta och jobbar, så tiden finns helt enkelt inte för hunden just nu.
Han är en krävande hund, där det hela tiden ska hända saker.. annars klättrar han på väggarna och blir ett monster. Dessutom är han en väldigt speciell hund, på faktist många mindre bra sätt.. Men han har också väldigt många positiva sidor när man väl lärt känna han och han får det han behöver.
Dessutom har han problem med tassar och öron.. På ca 1/2 år har han haft 3 öroninflammationer, och hans tassar ser för hemska ut. Vi har varit hos veterinären ett antal ggr, och det har utretts för en hel del olika saker.. Nu sist var det prat om en autoimmun sjukdom.. utredningen är dock inte klar än.
Vissa dagar har han ont, och vissa dagar märks det inte ens att han har problem med tassar och öron.
Så till problemet:
Som sagt, jag har inte tid med honom just nu. Så jag står och överväger två beslut: Omplacering eller avlivning.
Omplacering - Jag har hittat en kille som är villig att ta honom, trots problemen med tassarna och öronen. Jag får dock en känsla att killen inte riktigt vet vad han ger sig in på. Jag har berättat precis som det är, om att han inte mår riktigt bra, och att han är en krävande hund. Det verkar inte vara något problem för killen. Vi har pratat om att han först ska ha hunden på prov, och sedan bestämma sig.
Avlivning - Egentligen känns det som det rätta alternativet. För mig känns det inte bra att skicka en honom till någon när han har dom problem han har.
Eftersom det inte är helt 100 på vad det är han har, så kan det ju vara precis vad som helst. Han har ont vissa dagar, det är ett som är säkert. Jag har stått länge och övervägt avlivning just för att han ont, men det har blivit lite bättre med såren faktist. Vi har prövat olika behandlingar, men inget verkar ge bra effekt. Sen att han är så speciell gör inte saken lättare att omplacera han, det tar LÅNG tid att "lära känna han" och att hantera han på rätt sätt.
Mig har det tagit två år. Dessutom är inte jag hans första ägare, utan om jag placerar om honom nu så blir det hans tredje ägare.
Det känns så hemskt, egentligen är det ju så solklart. Samtidigt som det känns jobbigt för jag VET att han är en fin och bra hund, bara man får bukt med vad det är han har. Han är absolut ingen jobbig hund bara han får den motion och stimulering han behöver.. Men som sagt.. jag har inte tiden..
Och frågan är om den nya killen har orken??
Åh, det låter säkert jätte konstigt men jag vet verkligen varken ut eller in. Vad tycker ni??
Tar lite bakgrund först:
Jag har en hanhund här hemma som är min absolut bästa vän. Grejen är den att vi har nyss fått barn, och pojkvännen är ofta borta och jobbar, så tiden finns helt enkelt inte för hunden just nu.
Han är en krävande hund, där det hela tiden ska hända saker.. annars klättrar han på väggarna och blir ett monster. Dessutom är han en väldigt speciell hund, på faktist många mindre bra sätt.. Men han har också väldigt många positiva sidor när man väl lärt känna han och han får det han behöver.
Dessutom har han problem med tassar och öron.. På ca 1/2 år har han haft 3 öroninflammationer, och hans tassar ser för hemska ut. Vi har varit hos veterinären ett antal ggr, och det har utretts för en hel del olika saker.. Nu sist var det prat om en autoimmun sjukdom.. utredningen är dock inte klar än.
Vissa dagar har han ont, och vissa dagar märks det inte ens att han har problem med tassar och öron.
Så till problemet:
Som sagt, jag har inte tid med honom just nu. Så jag står och överväger två beslut: Omplacering eller avlivning.
Omplacering - Jag har hittat en kille som är villig att ta honom, trots problemen med tassarna och öronen. Jag får dock en känsla att killen inte riktigt vet vad han ger sig in på. Jag har berättat precis som det är, om att han inte mår riktigt bra, och att han är en krävande hund. Det verkar inte vara något problem för killen. Vi har pratat om att han först ska ha hunden på prov, och sedan bestämma sig.
Avlivning - Egentligen känns det som det rätta alternativet. För mig känns det inte bra att skicka en honom till någon när han har dom problem han har.
Eftersom det inte är helt 100 på vad det är han har, så kan det ju vara precis vad som helst. Han har ont vissa dagar, det är ett som är säkert. Jag har stått länge och övervägt avlivning just för att han ont, men det har blivit lite bättre med såren faktist. Vi har prövat olika behandlingar, men inget verkar ge bra effekt. Sen att han är så speciell gör inte saken lättare att omplacera han, det tar LÅNG tid att "lära känna han" och att hantera han på rätt sätt.
Mig har det tagit två år. Dessutom är inte jag hans första ägare, utan om jag placerar om honom nu så blir det hans tredje ägare.
Det känns så hemskt, egentligen är det ju så solklart. Samtidigt som det känns jobbigt för jag VET att han är en fin och bra hund, bara man får bukt med vad det är han har. Han är absolut ingen jobbig hund bara han får den motion och stimulering han behöver.. Men som sagt.. jag har inte tiden..
Och frågan är om den nya killen har orken??
Åh, det låter säkert jätte konstigt men jag vet verkligen varken ut eller in. Vad tycker ni??
?
