Hur överlever man utan hund? När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad?

[Mia_R]

Jag har aldrig tänkt på det faktiskt! Rätt smart! Men hur löser det ensamhetsproblemen? Jag tror inte att det är ett aktiveringsproblem, speciellt inte i och med att han nu får trevligare promenader och längre än tidigare, det var inte mycket skog förut utan same same liksom, medan här är det mycket nytt och skogen är sanslöst bra aktivering. Han är mer trött av skogen än av promenad i området även om det tar samma tid så att säga.

Men ska tänka på annons. Hur ska jag skriva egentligen för att det inte ska låta... dumt?

Jag tänkte att om han får syssla lite med drag, eller annan form av träning, så blir han både mentalt och fysiskt tröttare och kanske klarar de andra påfrestningarna bättre som att vara ensam när du måste jobba. Eller rent av du kan hitta någon som kan träna med honom när du är på jobbet så han slipper vara själv lika mycket?

 

[hundtant]

Jag har ett slädspann några hundra meter bort, passerar ofta deras hundgårdar och där finns nog faktiskt inget ljud som jag hade velat ha i lägenheten intill. (När de drar på hela sångkören hör jag dem ända hit) .Jag tror att du relativiserar lite väl mycket, sex minuters ylande för en huskyägare är inget att tala om, men säg att du har en granne som inte ens är hundintresserad, då är det förmodligen olidligt. Eller föreställ dig ljudnivån på båda sidor väggen om grannen skulle äga en reaktiv hund? Naturligtvis måste grannen träna sin hund men det gäller ju er båda.

Jag tycker dock att det kanske inte främst är ett grannproblem du beskriver, utan ett separationsångestproblem. Kan du inte lämna hunden ensam så funkar det inte, det riskerar nog bara eskalera. För mig låter detta som att omplacering till ett aktivt hem kommer att vara den bäst fungerande lösningen - men jag förstår verkligen om det skär i hjärtat på dig. Du bryr dig ju om din kompis och vill att han ska ha det bra.

 

[Elementary]

Det är nåt speciellt med ylande och visst skällande som går igenom allt.
Mitt hus är inte lyhört, på nivån att man knappt kan förstå att det bor folk åt alla håll för det är knäpptyst så länge ingen borrar i väggar eller liknande. Har många gånger frågat grannarna om de hör när jag spelar musik på relativt hög volym men de hör inte ett knyst. Bor själv med sovrummet ovanför tvättstugan och hör inte den heller.

Men när vi precis hade flyttat hit så flyttade en familj in i lägenheten snett ovanför våran. De hade nån stor hund som såg ut som en större terv ungefär. Den vovven hördes! Spelade ingen roll om det lät i 5 minuter eller 30, det var ett helt outhärdligt ljud när han klagade. Det är ju inte bara att det är ett läte som stör utan det gör ont i hjärtat när man vet att den som gör ljuden är olycklig. Jag vet att många grannar (inklusive jag) ringde hyresvärden ett flertal gånger och "klagade". Det handlade inte främst om att "hunden stör i min vardag" utan om att det inte känns okej att de lämnat en hund som inte är helt bekväm med det.
Nej jag tog aldrig upp det med familjen för jag ville inte bli indragen i ett tjafs som hyresvärden kunde sköta mycket bättre än jag. Du ifrågasätter ju exempelvis din grannes upplevelser och hennes sätt att spela in ljuden så det låter ju inte som att det skulle bli något produktivt samtal er emellan ändå.

Tycker det känns som att du fokuserar mycket på grannen och hur legitima eller inte hennes klagomål är när det egentliga problemet är att du inte tror att din hund mår helt bra. Du är orolig för hur han mår när du inte är hemma och måste få till en lösning för hans skull, inte för grannens. Om du oroar dig för samtal från hyresvärden så kolla om du kan öppna en dialog med dem från ditt håll. Berätta om dina tankar, dina funderingar och hur du jobbar med problemet. Ta upp att det är svårt på grund av allt bankande på dörren och skolbarnens beteende. Du behöver inte lägga fram det som ett klagomål mot en annan hyresgäst (om du nu är orolig för att det ska kännas som hämndanmälan) utan bara som ett konstaterande om hur området är och att det försvårar det hela.

Jag håller med de som sagt att det vore bra att kolla på det här med aktivering som verkligen passar en husky, alltså drag. Hoppas det går att hitta nån som kan hålla honom sällskap och aktivera honom medan du jobbar. Det skulle vara en helt optimal lösning!

 

[Bulldoozer]

@Elementary precis som du skriver så upplever jag inte problemet grannen som det största utan att ts skriver att hunden känns orolgare och oroligare. Fokus borde ju ligga i hur hunden ska må bättre.

 

[Enya]

Alltså jag är hyresvärd och vad jag har lärt mig är att man måste tåla att omvärlden lever, låter och rör på sig dagtid.
Att någon jobbar natt och behöver sova på dagtid är faktiskt inte vare sig hyresvärdens eller grannarnas problem.

Vad jag kan utläsa från lagar och tidigare rättsfall så är en skällande hund korta stunder under dagtid ingen störning som kan räknas som en allvarlig störning i lagens mening
@Enya gå med i Hyresgästföreningen om du inte redan har gjort det.
Om du är med så kontakta dem och be om rådgivning.
Det är onödigt att få panik bara för att man har en överkänslig granne.

Och så kan jag trösta med att man i princip behöver riva ner hela huset eller hota grannarna till livet för att hyresrätten skall vara förverkad.
Jag vet faktiskt ingen som har blivit av med sin bostad p.g.a. en skällande hund.
En i en förening som jag bodde i fick sin hund omhändertagen av djurskyddsskäl när den blev utlåst på balkongen nattetid och då skällde konstant.
En grannförening anmälde till slut till kommunen.

Jag är med i hyresgästföreningen faktiskt, har varit det sedan jag flyttade till lägenheten i Höör 2017. Varit det många år tidigare också men gick ur vid något tillfälle, men gick med igen, tänkte att det kunde vara bra när man hyr av privat hyresvärd igen, har inte haft tanke på att gå ur sedan dess dock så är fortfarande med.

Panik har jag inte, men det har ju helt klart eskalerat från att totalt yla 6 minuter till det som är i dag. Han beter sig annorlunda nu jämfört med då. Hade han bara ylat i 6 minuter någon gång då och då under året hade jag inte tyckt att det vore ett problem- ibland har man sämre dagar och ibland har man bättre, även för hundar och vilken hund gillar när matte går? Men någon gång om året i den lilla mängden är inget att få panik för. Nu är det ju långt mycket mer än så inklusive att han försöker ta sig ut på diverse kreativa sätt. Det tolkar inte jag som att bara sakna matte en stund under en dålig dag någon gång om året tyvärr.

Jag vill inte hamna i konflikt med hyresvärden- det är av honom jag vill 1. Fortsätta hyra tex annan lägenhet och 2. Ha referenser av.

 

[Enya]

Det är nåt speciellt med ylande och visst skällande som går igenom allt.
Mitt hus är inte lyhört, på nivån att man knappt kan förstå att det bor folk åt alla håll för det är knäpptyst så länge ingen borrar i väggar eller liknande. Har många gånger frågat grannarna om de hör när jag spelar musik på relativt hög volym men de hör inte ett knyst. Bor själv med sovrummet ovanför tvättstugan och hör inte den heller.

Men när vi precis hade flyttat hit så flyttade en familj in i lägenheten snett ovanför våran. De hade nån stor hund som såg ut som en större terv ungefär. Den vovven hördes! Spelade ingen roll om det lät i 5 minuter eller 30, det var ett helt outhärdligt ljud när han klagade. Det är ju inte bara att det är ett läte som stör utan det gör ont i hjärtat när man vet att den som gör ljuden är olycklig. Jag vet att många grannar (inklusive jag) ringde hyresvärden ett flertal gånger och "klagade". Det handlade inte främst om att "hunden stör i min vardag" utan om att det inte känns okej att de lämnat en hund som inte är helt bekväm med det.
Nej jag tog aldrig upp det med familjen för jag ville inte bli indragen i ett tjafs som hyresvärden kunde sköta mycket bättre än jag. Du ifrågasätter ju exempelvis din grannes upplevelser och hennes sätt att spela in ljuden så det låter ju inte som att det skulle bli något produktivt samtal er emellan ändå.

Tycker det känns som att du fokuserar mycket på grannen och hur legitima eller inte hennes klagomål är när det egentliga problemet är att du inte tror att din hund mår helt bra. Du är orolig för hur han mår när du inte är hemma och måste få till en lösning för hans skull, inte för grannens. Om du oroar dig för samtal från hyresvärden så kolla om du kan öppna en dialog med dem från ditt håll. Berätta om dina tankar, dina funderingar och hur du jobbar med problemet. Ta upp att det är svårt på grund av allt bankande på dörren och skolbarnens beteende. Du behöver inte lägga fram det som ett klagomål mot en annan hyresgäst (om du nu är orolig för att det ska kännas som hämndanmälan) utan bara som ett konstaterande om hur området är och att det försvårar det hela.

Jag håller med de som sagt att det vore bra att kolla på det här med aktivering som verkligen passar en husky, alltså drag. Hoppas det går att hitta nån som kan hålla honom sällskap och aktivera honom medan du jobbar. Det skulle vara en helt optimal lösning!

Jag tog upp det för att visa på hur sällan jag lämnat honom innan första klagomålet kom. Jag stod själv utanför dörren när jag kom och när jag gick och lyssnade en stund och hörde inte honom vid de tillfällena och han verkade inte orolig av att jag varit borta. Andra grannar sa att de inte hört honom när jag frågade efteråt.

Jag har pratat med olika grannar här, även sådan med hund/med grannar med hund och de har inte hört honom, de har däremot bekräftat känslan jag har av att här är inte lyhört, man hör inte sina grannar speciellt mycket, så grannar utan hund hör sällan sin grannes skällande hund tex, man hör inte barnskrik heller osv. Däremot hör man lättare både barn, tvättmaskin, bråk, hundar, musik osv när man står utanför lägenheterna. Så vill man ha något att klaga på så spelar man förstås in ljuden utanför, det ÄR rent praktiskt svårt att spela in störande ljud från sin grannes lägenhet när det störande ljudet inte är så högt utan man bara är gnällig.

Hennes beteende, känslighet, har gjort att jag har varit noga med att han inte ska föra väsen. Han ska inte skälla, han ska vara tyst när han är hemma, han får inte skälla ute. Han ska vara tyst. Inte störa. Ju mindre han stör i allmänhet desto större chans är det också att en "hoppla"gång då han stör skulle gå förbi som en gång är ingen gång typ. Det blir en press att alltid tysta sin hund, alltid lugna ner när han är på väg att ta till skall osv och "smyga" omkring i hemmet. Det var vad jag ville förmedla. Att jag sedan spelade in och fick exakt tid/mängd på hur mycket och hur högt han låter och när var för att få bevis. Jag fortsatte att spela in i över en månad för att säkerställa att han efter de två gångerna faktiskt var tyst också. Sedan slutade jag för han verkade inte orolig och han lät inte alls. Och diktafonen spelade alltså in hans andetag så när jag lyssnade igenom 5 timmars ensamtid hörde jag hur han ändrade sovställning, sov djupt, sov lätt, drömde, kliade sig, nös och suckade.
Jag ser det som självklart att det skulle bli ett produktivt samtal om hon hellre hade varit nere hos mig och sagt ifrån att min hund låter, så att jag hade kunnat agera- och förstå utifrån varför han för väsen, vad som fått igång honom, och inte sitta och gissa som jag fått göra.

Jag har tidigare berättat för hyresvärden om vad jag har gjort och vad jag planerade att göra för att lösa problemet. Nu finns det inte mer att prata om. Att hunden reagerar på saker och stör grannar (det handlar numera säkert inte ens om 6 minuter bara) är inte hans problem, utan mitt att lösa. Så att de inte blir störda.

 

[Enya]

@Elementary precis som du skriver så upplever jag inte problemet grannen som det största utan att ts skriver att hunden känns orolgare och oroligare. Fokus borde ju ligga i hur hunden ska må bättre.

Fokus ligger där, från min sida. Det verkar dock vara lätt här att hänga upp sig över att jag blir stressad av att bo bredvid en känslig person som granne så att jag blir orolig för minsta pip han för, så att det handlar om att jag tycker att hon är fel. Man kanske känner igen sig själv i min granne och tar det jag skriver som någon slags kritik. inte vet jag, för min del handlar det om alla bitarna som påverkar och som har gjort att det är så här.

 

[Mia_R]

Det är nåt speciellt med ylande och visst skällande som går igenom allt.
Mitt hus är inte lyhört, på nivån att man knappt kan förstå att det bor folk åt alla håll för det är knäpptyst så länge ingen borrar i väggar eller liknande. Har många gånger frågat grannarna om de hör när jag spelar musik på relativt hög volym men de hör inte ett knyst. Bor själv med sovrummet ovanför tvättstugan och hör inte den heller.

Men när vi precis hade flyttat hit så flyttade en familj in i lägenheten snett ovanför våran. De hade nån stor hund som såg ut som en större terv ungefär. Den vovven hördes! Spelade ingen roll om det lät i 5 minuter eller 30, det var ett helt outhärdligt ljud när han klagade. Det är ju inte bara att det är ett läte som stör utan det gör ont i hjärtat när man vet att den som gör ljuden är olycklig. Jag vet att många grannar (inklusive jag) ringde hyresvärden ett flertal gånger och "klagade". Det handlade inte främst om att "hunden stör i min vardag" utan om att det inte känns okej att de lämnat en hund som inte är helt bekväm med det.
Nej jag tog aldrig upp det med familjen för jag ville inte bli indragen i ett tjafs som hyresvärden kunde sköta mycket bättre än jag. Du ifrågasätter ju exempelvis din grannes upplevelser och hennes sätt att spela in ljuden så det låter ju inte som att det skulle bli något produktivt samtal er emellan ändå.

Tycker det känns som att du fokuserar mycket på grannen och hur legitima eller inte hennes klagomål är när det egentliga problemet är att du inte tror att din hund mår helt bra. Du är orolig för hur han mår när du inte är hemma och måste få till en lösning för hans skull, inte för grannens. Om du oroar dig för samtal från hyresvärden så kolla om du kan öppna en dialog med dem från ditt håll. Berätta om dina tankar, dina funderingar och hur du jobbar med problemet. Ta upp att det är svårt på grund av allt bankande på dörren och skolbarnens beteende. Du behöver inte lägga fram det som ett klagomål mot en annan hyresgäst (om du nu är orolig för att det ska kännas som hämndanmälan) utan bara som ett konstaterande om hur området är och att det försvårar det hela.

Jag håller med de som sagt att det vore bra att kolla på det här med aktivering som verkligen passar en husky, alltså drag. Hoppas det går att hitta nån som kan hålla honom sällskap och aktivera honom medan du jobbar. Det skulle vara en helt optimal lösning!

Jag tycker faktiskt lite tvärt emot, att man bör ta upp det direkt med hundägaren och inte gå via värden. Ägaren kanske inte ens vet om att hunden är olyckligt och lever om? Om den får veta att hunden är ledsen och klagar när den är ensam är det lättare att åtgärda, än att vänta tills värden kontaktar en att hunden är ett problem.

 

[SiZo]

Jag tog upp det för att visa på hur sällan jag lämnat honom innan första klagomålet kom. Jag stod själv utanför dörren när jag kom och när jag gick och lyssnade en stund och hörde inte honom vid de tillfällena och han verkade inte orolig av att jag varit borta. Andra grannar sa att de inte hört honom när jag frågade efteråt.

Jag har pratat med olika grannar här, även sådan med hund/med grannar med hund och de har inte hört honom, de har däremot bekräftat känslan jag har av att här är inte lyhört, man hör inte sina grannar speciellt mycket, så grannar utan hund hör sällan sin grannes skällande hund tex, man hör inte barnskrik heller osv. Däremot hör man lättare både barn, tvättmaskin, bråk, hundar, musik osv när man står utanför lägenheterna. Så vill man ha något att klaga på så spelar man förstås in ljuden utanför, det ÄR rent praktiskt svårt att spela in störande ljud från sin grannes lägenhet när det störande ljudet inte är så högt utan man bara är gnällig.

Hennes beteende, känslighet, har gjort att jag har varit noga med att han inte ska föra väsen. Han ska inte skälla, han ska vara tyst när han är hemma, han får inte skälla ute. Han ska vara tyst. Inte störa. Ju mindre han stör i allmänhet desto större chans är det också att en "hoppla"gång då han stör skulle gå förbi som en gång är ingen gång typ. Det blir en press att alltid tysta sin hund, alltid lugna ner när han är på väg att ta till skall osv och "smyga" omkring i hemmet. Det var vad jag ville förmedla. Att jag sedan spelade in och fick exakt tid/mängd på hur mycket och hur högt han låter och när var för att få bevis. Jag fortsatte att spela in i över en månad för att säkerställa att han efter de två gångerna faktiskt var tyst också. Sedan slutade jag för han verkade inte orolig och han lät inte alls. Och diktafonen spelade alltså in hans andetag så när jag lyssnade igenom 5 timmars ensamtid hörde jag hur han ändrade sovställning, sov djupt, sov lätt, drömde, kliade sig, nös och suckade.
Jag ser det som självklart att det skulle bli ett produktivt samtal om hon hellre hade varit nere hos mig och sagt ifrån att min hund låter, så att jag hade kunnat agera- och förstå utifrån varför han för väsen, vad som fått igång honom, och inte sitta och gissa som jag fått göra.

Jag har tidigare berättat för hyresvärden om vad jag har gjort och vad jag planerade att göra för att lösa problemet. Nu finns det inte mer att prata om. Att hunden reagerar på saker och stör grannar (det handlar numera säkert inte ens om 6 minuter bara) är inte hans problem, utan mitt att lösa. Så att de inte blir störda.

Många hundar blir tysta när husse/matte kommer hem. Och med kommer hem så menar jag när bilen är 200 meter från hemmet typ. Sett många exempel på det. Så att stå och lyssna utanför ger sällan en rättvis bild. De vet att du står där. Mina hundar hör på något sätt husse strax efter att han går av bussen, oavsett om han kommer hem tidigt, vanlig tid eller sent så sätter sig ena hunden vid dörren typ 30-45 sekunder innan han öppnar dörren.

Jag är med i hyresgästföreningen faktiskt, har varit det sedan jag flyttade till lägenheten i Höör 2017. Varit det många år tidigare också men gick ur vid något tillfälle, men gick med igen, tänkte att det kunde vara bra när man hyr av privat hyresvärd igen, har inte haft tanke på att gå ur sedan dess dock så är fortfarande med.

Panik har jag inte, men det har ju helt klart eskalerat från att totalt yla 6 minuter till det som är i dag. Han beter sig annorlunda nu jämfört med då. Hade han bara ylat i 6 minuter någon gång då och då under året hade jag inte tyckt att det vore ett problem- ibland har man sämre dagar och ibland har man bättre, även för hundar och vilken hund gillar när matte går? Men någon gång om året i den lilla mängden är inget att få panik för. Nu är det ju långt mycket mer än så inklusive att han försöker ta sig ut på diverse kreativa sätt. Det tolkar inte jag som att bara sakna matte en stund under en dålig dag någon gång om året tyvärr.

Jag vill inte hamna i konflikt med hyresvärden- det är av honom jag vill 1. Fortsätta hyra tex annan lägenhet och 2. Ha referenser av.

Att det blir värre är tyvärr rätt så vanligt. Att omplacera honom igen riskerar att öka separationsångesten ytterligare, så även om det givetvis är en lösning för dig och din granne, så är det inte säkert att det är en bra lösning för hunden. Kan han komma till någon där han aldrig är ensam så kan det såklart fungera. Men det är få människor som lever på det sättet. Så det gäller att vara extremt noga när man omplacerar. Vilket också givetvis gör det svårare att faktiskt få honom omplacerad.

 

[Enya]

Jag har ett slädspann några hundra meter bort, passerar ofta deras hundgårdar och där finns nog faktiskt inget ljud som jag hade velat ha i lägenheten intill. (När de drar på hela sångkören hör jag dem ända hit) .Jag tror att du relativiserar lite väl mycket, sex minuters ylande för en huskyägare är inget att tala om, men säg att du har en granne som inte ens är hundintresserad, då är det förmodligen olidligt. Eller föreställ dig ljudnivån på båda sidor väggen om grannen skulle äga en reaktiv hund? Naturligtvis måste grannen träna sin hund men det gäller ju er båda.

Jag tycker dock att det kanske inte främst är ett grannproblem du beskriver, utan ett separationsångestproblem. Kan du inte lämna hunden ensam så funkar det inte, det riskerar nog bara eskalera. För mig låter detta som att omplacering till ett aktivt hem kommer att vara den bäst fungerande lösningen - men jag förstår verkligen om det skär i hjärtat på dig. Du bryr dig ju om din kompis och vill att han ska ha det bra.

Nå.
Nu har jag EN (1) husky. Inte ett slädspann. Jag avskyr hundskall. Jag är inte en vanlig huskyägare.Detta är min första. Men hundar som okynnesskäller är inte kul. Hundar som är gnälliga retar gallfeber på mig-schäfer är tex en genrellt pipig ras. Jag ogillar ständiga oljud.
Min hund är inte en vanlig husky heller. Tänker att jag inte borde behöva tala om att alla hundar är individer men så är det, och min hund har haft fyra hem före mig, i ett av dem låstes han in i ett rum och när han ylade, skällde, kissade och bajsade där så fick han skäll och stryk. Så, när jag skriver att han inte låter så mycket, när hans gnäll inte låter så det borde störa grannen tex utan det är just ylandet som totalt är 6 minuter och inte i ett rakt av utan då och då under den där timmen, så är det faktiskt precis det som händer. Jag har ju spelat in honom. Jag bor med honom, jag vet hur han låter. Jag har haft gäst kanske 4 gånger förra året och då var han glad och uppe i varv och skällde, jag får mat hemkört och de ringer på dörren, 8 av 12 gånger ca har han skällt, men tystnar när jag säger att han ska vara tyst osv. Han pratar, men ylar och vrålar inte. Grannarna hör inte honom när jag är hemma, inte han som bor bredvid mig nu och inte de som bodde där tidigare heller.

Enda gångerna han kan låta som en part av ett slädspann är tex då när jag köpte honom och vi skulle gå ut på promenad... eller när han har blivit överlycklig över något, tex en kort stund när dottern kom i somras. Annars är han inte slädspannsljudlig.

Jag har haft honom i fyra år utan klagomål förrän ett år sedan, han störde ingen av grannarna där och där var lyhört.

Jag har inte beskrivit ett grannproblem, utan ett ensamhetsproblem.

 

[Enya]

Många hundar blir tysta när husse/matte kommer hem. Och med kommer hem så menar jag när bilen är 200 meter från hemmet typ. Sett många exempel på det. Så att stå och lyssna utanför ger sällan en rättvis bild. De vet att du står där. Mina hundar hör på något sätt husse strax efter att han går av bussen, oavsett om han kommer hem tidigt, vanlig tid eller sent så sätter sig ena hunden vid dörren typ 30-45 sekunder innan han öppnar dörren.


Att det blir värre är tyvärr rätt så vanligt. Att omplacera honom igen riskerar att öka separationsångesten ytterligare, så även om det givetvis är en lösning för dig och din granne, så är det inte säkert att det är en bra lösning för hunden. Kan han komma till någon där han aldrig är ensam så kan det såklart fungera. Men det är få människor som lever på det sättet. Så det gäller att vara extremt noga när man omplacerar. Vilket också givetvis gör det svårare att faktiskt få honom omplacerad.

Alltså, jag har haft hund hela livet- jag vet det där. Självklart har jag haft med det i beräkningen när jag lyssnat. Självklart har jag frågat grannar också om de hört något när jag gått osv, därför har jag också spelat in hunden tex. Jag trodde inte jag skulle behöva i detalj beskriva hur jag smygit runt huset för att lyssna, hur jag gått på tå bort sakta i tystnad för att stå en stund längre bort och lyssna, hur jag stått vid förrådet och bytt skor så han inte känt igen mina fotsteg exakt... Grannarna måste tro jag varit knäpp, men så har jag tänkt att 1. har de hund vet de EXAKT vad jag gör och 2. har de barn som ska sova vet de EXAKT vad jag gör, så...då har jag inte känt mig så knäpp ändå.

Jag är också medveten om detta. På vilket sätt gör det saken mindre svår för mig just nu?

 

[Enya]

Jag tycker faktiskt lite tvärt emot, att man bör ta upp det direkt med hundägaren och inte gå via värden. Ägaren kanske inte ens vet om att hunden är olyckligt och lever om? Om den får veta att hunden är ledsen och klagar när den är ensam är det lättare att åtgärda, än att vänta tills värden kontaktar en att hunden är ett problem.

Så tycker jag också. Det är så mycket enklare att kunna ta tag i ett problem när det är ett pytteproblem än när det blivit en van (ovana).

Tex att en granne knackar på och säger att ens hund skäller när man är borta. man får en chans att fråga hur lång tid och om det finns något som utlöser det kanske. Som svar kanske "någon busringer på din dörr". Lösningen kan komma direkt dagen efter. Man tar av ringklockan och har kontakt med grannen dagen efter och hör om hunden skällt.
I höstas sa hyresvärden att grannen var desperat, hon skulle ju sova på förmiddagen. Men snälla nån, jag visste inte ens att han lät liksom, fanns inga tecken på det! Istället för att bli desperat så hade problemet kunnat lösas fortare med att prata med mig, så hade hon förhoppningsvis kunnat sova igen utan att bli desperat.

För mig är det stor skillnad i toleransen att veta att en granne ensamhetstränar och tränar sin hund i att vara tyst överlag jämfört med en granne som har en tillåtande inställning till att hunden springer ute i trädgården och skäller på allt som rör sig eller hänger i fönstret och gör samma. Där ägaren alltså inte tycker att skällandet gör något själv. Vid den första grannen så kan det bli bättre, med den andra grannen blir det sällan det för där är man inte ens på samma våglängd om att det är en ovana som behöver brytas hos hunden.

 

[Inte_Ung]

Jag är med i hyresgästföreningen faktiskt, har varit det sedan jag flyttade till lägenheten i Höör 2017. Varit det många år tidigare också men gick ur vid något tillfälle, men gick med igen, tänkte att det kunde vara bra när man hyr av privat hyresvärd igen, har inte haft tanke på att gå ur sedan dess dock så är fortfarande med.

Panik har jag inte, men det har ju helt klart eskalerat från att totalt yla 6 minuter till det som är i dag. Han beter sig annorlunda nu jämfört med då. Hade han bara ylat i 6 minuter någon gång då och då under året hade jag inte tyckt att det vore ett problem- ibland har man sämre dagar och ibland har man bättre, även för hundar och vilken hund gillar när matte går? Men någon gång om året i den lilla mängden är inget att få panik för. Nu är det ju långt mycket mer än så inklusive att han försöker ta sig ut på diverse kreativa sätt. Det tolkar inte jag som att bara sakna matte en stund under en dålig dag någon gång om året tyvärr.

Jag vill inte hamna i konflikt med hyresvärden- det är av honom jag vill 1. Fortsätta hyra tex annan lägenhet och 2. Ha referenser av.

Det är ju två problem egentligen.
Det ena är hur hunden faktiskt mår.
Det andra är ju jag grannar och hyresvärd tycker.

Att rådgöra med Hyresgästföreningen är oavsett en bra ide i det här läget.
Att veta hur det egentligen förhåller sig skapar ingen konflikt i sig.

 

[SiZo]

Alltså, jag har haft hund hela livet- jag vet det där. Självklart har jag haft med det i beräkningen när jag lyssnat. Självklart har jag frågat grannar också om de hört något när jag gått osv, därför har jag också spelat in hunden tex. Jag trodde inte jag skulle behöva i detalj beskriva hur jag smygit runt huset för att lyssna, hur jag gått på tå bort sakta i tystnad för att stå en stund längre bort och lyssna, hur jag stått vid förrådet och bytt skor så han inte känt igen mina fotsteg exakt... Grannarna måste tro jag varit knäpp, men så har jag tänkt att 1. har de hund vet de EXAKT vad jag gör och 2. har de barn som ska sova vet de EXAKT vad jag gör, så...då har jag inte känt mig så knäpp ändå.

Jag är också medveten om detta. På vilket sätt gör det saken mindre svår för mig just nu?

Mitt inlägg hade inte syftet att göra saken mindre svår för dig. Om det är sådana inlägg du vill ha, och har uttryckt det någonstans så har jag tyvärr missat det. Om det bara är sådana inlägg du vill ha så kan du helt bortse från det nedan.

Spoiler

Jag har själv haft en hund med grav separationsångest, jag vet att det är sjukt jobbigt och stressigt. Du verkar ju ha testat det mesta redan. Jag har också varit på andra sidan, nattjobbande med en granne med hundar som skällde - så jag förstår liksom båda delar. Det är troligen frustration som osar ur öronen ur er båda.

Det finns ju liksom inte så mycket mer att göra. Antingen får behålla honom och lösa det med "dagmatte" när han måste vara ensam. Omplacera och se till så att han aldrig blir ensam i nya hemmet, alltså vara komplett ärlig i annons osv. Eller avliva. Det är givetvis ett fruktansvärt svårt beslut i så fall, och tas endast efter att man har försökt hittat ett annat hem tänker jag. Men samtidigt så har jag haft vänner som har tvingats till den lösningen, och ingen som har haft insyn i situationen har dömt dem för det.

Så jo, det är helt ok att ge upp. Även en förhållandevis lätt husky är en svår hund att ha i lägenhet.

Givetvis kan du bara skjuta på problemet och bo kvar tills de vräker dig och gå igenom hela den juridiska processen kring det - men du känns inte som den typen av person.

 

[Inte_Ung]

Fokus ligger där, från min sida. Det verkar dock vara lätt här att hänga upp sig över att jag blir stressad av att bo bredvid en känslig person som granne så att jag blir orolig för minsta pip han för, så att det handlar om att jag tycker att hon är fel. Man kanske känner igen sig själv i min granne och tar det jag skriver som någon slags kritik. inte vet jag, för min del handlar det om alla bitarna som påverkar och som har gjort att det är så här.

Jag känner igen din granne i jobbiga och gnälliga hyresgäster.
Till slut så vill man bara bli av med gnället oavsett hur motiverat det är.
Och att be det som stör att sluta störa kan kännas som en enkel lösning i det läget.

 

[Enya]

Jag tänkte att om han får syssla lite med drag, eller annan form av träning, så blir han både mentalt och fysiskt tröttare och kanske klarar de andra påfrestningarna bättre som att vara ensam när du måste jobba. Eller rent av du kan hitta någon som kan träna med honom när du är på jobbet så han slipper vara själv lika mycket?

Jag är lite blockerad och vet inte riktigt vad jag ska skriva i en sådan annons. Vill du hjälpa med lite förslag på hur jag kan skriva? Tänkte få ut en sådan annons nu i kväll.

 

[Lingon]

Jag är lite blockerad och vet inte riktigt vad jag ska skriva i en sådan annons. Vill du hjälpa med lite förslag på hur jag kan skriva? Tänkte få ut en sådan annons nu i kväll.

Kan det finnas nån FB grupp för folk med intresse av draghundar i ditt område? Där kanske du kan få nåt napp?

 

[Inte_Ung]

Jag tycker faktiskt lite tvärt emot, att man bör ta upp det direkt med hundägaren och inte gå via värden. Ägaren kanske inte ens vet om att hunden är olyckligt och lever om? Om den får veta att hunden är ledsen och klagar när den är ensam är det lättare att åtgärda, än att vänta tills värden kontaktar en att hunden är ett problem.

Och @Enya .
Jag ser ingenstans att någon har tagit upp att grannen kan vara rädd för hundar.
Att då gå och knacka på där hunden bor kan vara alldeles för skrämmande.
Det kan också förklara den i mitt tycke omotiverade reaktionen på att hunden låter.

 

[Lingon]

Och @Enya .
Jag ser ingenstans att någon har tagit upp att grannen kan vara rädd för hundar.
Att då gå och knacka på där hunden bor kan vara alldeles för skrämmande.
Det kan också förklara den i mitt tycke omotiverade reaktionen på att hunden låter.

Eller bara konflikträdd.

 

[Enya]

Mitt inlägg hade inte syftet att göra saken mindre svår för dig. Om det är sådana inlägg du vill ha, och har uttryckt det någonstans så har jag tyvärr missat det. Om det bara är sådana inlägg du vill ha så kan du helt bortse från det nedan.

Spoiler

Jag har själv haft en hund med grav separationsångest, jag vet att det är sjukt jobbigt och stressigt. Du verkar ju ha testat det mesta redan. Jag har också varit på andra sidan, nattjobbande med en granne med hundar som skällde - så jag förstår liksom båda delar. Det är troligen frustration som osar ur öronen ur er båda.

Det finns ju liksom inte så mycket mer att göra. Antingen får behålla honom och lösa det med "dagmatte" när han måste vara ensam. Omplacera och se till så att han aldrig blir ensam i nya hemmet, alltså vara komplett ärlig i annons osv. Eller avliva. Det är givetvis ett fruktansvärt svårt beslut i så fall, och tas endast efter att man har försökt hittat ett annat hem tänker jag. Men samtidigt så har jag haft vänner som har tvingats till den lösningen, och ingen som har haft insyn i situationen har dömt dem för det.

Så jo, det är helt ok att ge upp. Även en förhållandevis lätt husky är en svår hund att ha i lägenhet.

Givetvis kan du bara skjuta på problemet och bo kvar tills de vräker dig och gå igenom hela den juridiska processen kring det - men du känns inte som den typen av person.

Jag har haft en hund med riktigt grav separationsångest. En mycket speciell hund. Jag kämpade i två av hennes tre levnadsår med både det ena och det andra och inget gav resultat. Hon var, som alla andra hundar som finner mig, MIN hund, fast min som i bokstavligt talat klistrad till mig. Det var verkligen inget som kunde hanteras till slut, hon klättrade på väggarna bara jag stängde en dörr om mig. Hon mådde bra när vi var tillsammans, hon hängde med mig överallt och trivdes med det, men så länge hon behövde vara borta från mig eller med någon annan blev hon desperat. Hon var född sån, minsta valpen i kullen, döpt av mig till Bus pga hur busig hon var redan före jag köpte henne när hon var 8 veckor. Jag var 19 och älskade henne till månen liksom-kanske gjorde det inte det bättre, mina band till mina hundar har alltid varit starka, banden från dem har alltid varit starka. Men hon fick somna in ändå, samma dag hon gjorde det fick hon ett epilepsianfall också så hon var nog inte frisk i huvudet någonsin kanske även om hon annars verkade det.

Jag har annonserat om dagmatte, jag har även i dag lyft frågan på jobbet tex. Det finns ingen. Jag reagerar för att du skriver saker jag redan vet och tänker på- tex att vara ärlig i en annons, skulle inte falla mig in annat, eller att avliva, det har varit tanken hela tiden. Och till skillnad från dig, verkar det som, tänker jag att avlivning är helt ok även utan att försöka hitta ett annat hem, om det känns aktuellt. En död hund lider inte.