Hur överlever man utan hund? När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad?

[Enya]

Nu insinuerade jag inget mot dej utan förklarade bara tar man behöver va beredd o ha lösningar o speciellt när man skaffar en hund vara ras e känd för att ha separationsångest.

Skapa en egen tråd och diskutera husky allmänt då.

 

[Mia_R]

Nu insinuerade jag inget mot dej utan förklarade bara tar man behöver va beredd o ha lösningar o speciellt när man skaffar en hund vara ras e känd för att ha separationsångest.

Varför inte läsa hela tråden då istället för att tala om för @Enya som tagit hand om honom ett par år utan problem hur jobbiga huskys är? Är det till någon hjälp att dina hundar inte går att ha i möblerade rum när du inte är hemma? Vad har du kommit med för lösningar istället för att strö salt i såren?

 

[Blyger]

Jag lider med dig @Enya ! En hund i min absoluta närhet var också under risk för omplacering då nya omständigheter inte passade honom och jag tog rätt illa vid mig av det (även om allt naturligtvis var för hundens bästa) så kan bara tänka hur det måste kännas som hundens ägare

 

[Enya]

Varför inte läsa hela tråden då istället för att tala om för @Enya som tagit hand om honom ett par år utan problem hur jobbiga huskys är? Är det till någon hjälp att dina hundar inte går att ha i möblerade rum när du inte är hemma? Vad har du kommit med för lösningar istället för att strö salt i såren?

Ja jag tycker att det är trist att sprida den synen på husky som någon typ av sanning. Jag vet flera som har husky som klarar av att vara ensamma hemma utan separationsångest, som inte ylar och skriker ständigt och inte äter upp huset och som kan bo i lägenhet utan att störa. Men det är klart att det ger ju inte roliga historier eller memes på sociala medier heller om man har en en "vanlig" hund.

Vad gäller spionen har det krävts mycket mer jobb än när jag hade dobermanns, en enorm skillnad på min egen insats på vad jag har fått tillbaka av hunden. Men det är vad som krävts för att ha en fungerande hund. Han gör sig dåligt på sociala medier, förutom på bild pga fin, då han är dålig på att yla, dålig på att vara uppkäftig tillbaka, dålig på att prata, dålig på att ha zoomies, dålig på att riva hem och möbler osv.

 

[Enya]

Jag lider med dig @Enya ! En hund i min absoluta närhet var också under risk för omplacering då nya omständigheter inte passade honom och jag tog rätt illa vid mig av det (även om allt naturligtvis var för hundens bästa) så kan bara tänka hur det måste kännas som hundens ägare

Tack!

Det är hemskt. Det går inte att beskriva med ord. Jag försöker att inte tänka på det. Har migrän just nu så låter gärna bli för annars har jag nog migrän i en vecka till pga att jag kommer gråta sönder hjärnan.

 

[Lingon]

Ja jag tycker att det är trist att sprida den synen på husky som någon typ av sanning. Jag vet flera som har husky som klarar av att vara ensamma hemma utan separationsångest, som inte ylar och skriker ständigt och inte äter upp huset och som kan bo i lägenhet utan att störa. Men det är klart att det ger ju inte roliga historier eller memes på sociala medier heller om man har en en "vanlig" hund.

Vad gäller spionen har det krävts mycket mer jobb än när jag hade dobermanns, en enorm skillnad på min egen insats på vad jag har fått tillbaka av hunden. Men det är vad som krävts för att ha en fungerande hund. Han gör sig dåligt på sociala medier, förutom på bild pga fin, då han är dålig på att yla, dålig på att vara uppkäftig tillbaka, dålig på att prata, dålig på att ha zoomies, dålig på att riva hem och möbler osv.

Fast nu var det ju en person som delade sin egen erfarenhet av att själv äga rasen. Flertalet individer dessutom. Det är ju nåt helt annat än nån som bara sprider vidare rykten hen har hört eller fördomar hen har.

Jag uppfattade det inte som ett sätt att klanka ner på dig eller vara otrevlig. Jag uppfattade det som att hen mest ville påpeka att det inte är ovanligt (i hens erfarenhet) att just huskys har svårt att vara ensamma hemma p.g.a. att de är mer flockbundna än en del andra raser. Hur just din hund är kan ju ingen som inte känner den veta. Alla hundar är ju inte rastypiska. Jag har en kollega som födde upp jakthundar (stående fågelhundar) tidigare. En valp saknade helt jaktlusten. Den såldes till en bekant och var en fullständigt nöjd sällskapshund resten av livet!

 

[Enya]

Fast nu var det ju en person som delade sin egen erfarenhet av att själv äga rasen. Flertalet individer dessutom. Det är ju nåt helt annat än nån som bara sprider vidare rykten hen har hört eller fördomar hen har.

Jag uppfattade det inte som ett sätt att klanka ner på dig eller vara otrevlig. Jag uppfattade det som att hen mest ville påpeka att det inte är ovanligt (i hens erfarenhet) att just huskys har svårt att vara ensamma hemma p.g.a. att de är mer flockbundna än en del andra raser. Hur just din hund är kan ju ingen som inte känner den veta. Alla hundar är ju inte rastypiska. Jag har en kollega som födde upp jakthundar (stående fågelhundar) tidigare. En valp saknade helt jaktlusten. Den såldes till en bekant och var en fullständigt nöjd sällskapshund resten av livet!

Det här är ju inte en tråd för att folk ska berätta hur deras huskysar är, det är en tråd skapad pga mitt problem med just min hund. Att då börja prata om sina hundar och att huskysar har separationsångest osv känns rätt trist när jag tråden igenom har fått försvara och åter förklara hur min har fungerat under åren. Den handlar ju inte om den generella huskyn utan om just min husky och om just den situationen jag och han är i just nu.

Det enda man gör med sådana inlägg är att förstärka för de som tydligen har någon slags misstro mot mig när jag förklarar att min hund inte är sån- för det kan ju verkligen inte stämma, här är ju en som har erfarenhet av husky pga äger själv, flertalet individer dessutom.

 

[Lingon]

Det här är ju inte en tråd för att folk ska berätta hur deras huskysar är, det är en tråd skapad pga mitt problem med just min hund. Att då börja prata om sina hundar och att huskysar har separationsångest osv känns rätt trist när jag tråden igenom har fått försvara och åter förklara hur min har fungerat under åren. Den handlar ju inte om den generella huskyn utan om just min husky och om just den situationen jag och han är i just nu.

Det enda man gör med sådana inlägg är att förstärka för de som tydligen har någon slags misstro mot mig när jag förklarar att min hund inte är sån- för det kan ju verkligen inte stämma, här är ju en som har erfarenhet av husky pga äger själv, flertalet individer dessutom.

Ok. Jag hade nog känt mig mindre misslyckad om andra som har rasen sagt att den har svårt för det. T.ex. om jag hade en ras som ofta är svår att ha lös p.g.a. mycket jaktinstinkt hade jag inte känt mig lika misslyckad om jag inte lyckades lära den en tillräckligt bra inkallning som om jag hade en ras som var känd för att vara lätt att ha en bra inkallning på. Om du förstår vad jag menar. Men det spelar ju ingen roll hur jag hade tolkat det. Det är din tråd. Jag hoppas att du hittar en lösning som gör dig och din hund lyckliga

 

[Mia_R]

Fast nu var det ju en person som delade sin egen erfarenhet av att själv äga rasen. Flertalet individer dessutom. Det är ju nåt helt annat än nån som bara sprider vidare rykten hen har hört eller fördomar hen har.

Jag uppfattade det inte som ett sätt att klanka ner på dig eller vara otrevlig. Jag uppfattade det som att hen mest ville påpeka att det inte är ovanligt (i hens erfarenhet) att just huskys har svårt att vara ensamma hemma p.g.a. att de är mer flockbundna än en del andra raser. Hur just din hund är kan ju ingen som inte känner den veta. Alla hundar är ju inte rastypiska. Jag har en kollega som födde upp jakthundar (stående fågelhundar) tidigare. En valp saknade helt jaktlusten. Den såldes till en bekant och var en fullständigt nöjd sällskapshund resten av livet!

Fast är de inläggen till någon hjälp? Jag ser bara inlägg som gnuggar in hur hopplös rasen är utan att ta hänsyn till individen eller den sorg @Enya känner inför att hon pga hänsynslösa snorungar/ungdomar och grannar skapat problem för henne och spionen vilket mest troligt innebär att hon inte kan ha honom kvar.

 

[Lingon]

Fast är de inläggen till någon hjälp? Jag ser bara inlägg som gnuggar in hur hopplös rasen är utan att ta hänsyn till individen eller den sorg @Enya känner inför att hon pga hänsynslösa snorungar/ungdomar och grannar skapat problem för henne och spionen vilket mest troligt innebär att hon inte kan ha honom kvar.

Som sagt, det var inte det jag tolkade in i inläggen skrivna av användaren som har huskys.

 

[Mia_R]

Som sagt, det var inte det jag tolkade in i inläggen skrivna av användaren som har huskys.

Var ser du några tips på en lösning, annat än att göra sig av med en fullt frisk hund hon ägt i några år?

 

[Mkb]

Han har alltid tidigare klarat av att vara helt ensam utan att må dåligt, inge som helst problem. Trots flockinstinkt. promenaderna har varit lagom ihop med mental aktivering, speciellt när vi flyttade hit eftersom skogen ger mer mental aktivering här än i Skåne, där marken är platt rakt fram och inte är mycket till skog heller.

Det fungerar inte nu med tanke på så mycket som påverkar honom i yttre faktorer.

Att han fungerat bättre tidigare uppfattade jag, tanken var snarare att med sällskap av annan hund och/eller mer aktivering i form av drag eller lösspring i inhägnad kanske han lättare klarar av just de ökade yttre påfrestningarna som fått de här problemen med separationsångest att bryta ut på senare tid.

 

[Lingon]

Var ser du några tips på en lösning, annat än att göra sig av med en fullt frisk hund hon ägt i några år?

Nä, inte som jag inte redan bidragit med. T.ex. om det är så att han är rädd för ljudet av snöröjningen (till skillnad från om han tycker att ljudet är som naglar på svarta tavlan) så kan @Enya kanske försöka lära honom att ljudet inte är farligt genom att visa honom var det kommer från. Så försöker jag göra med hästen jag rider. Om hon blir rädd för något vill jag visa henne det hon är rädd för (om det är lämpligt och säkert). Ofta så är det nåt visuellt hon är rädd för och då brukar det funka ganska bra att på ett lugnt sätt be henne att gå närmre och undersöka det som hon tycker är läskigt. Ofta så inser hon att den där stenen (eller vad det nu för föremål) inte var farlig och så är problemet löst. Om man kan göra nåt liknande så att hunden förstår att snöröjningen inte är farlig så kanske han kan komma över det. Jag hade iaf provat med det om jag var hemma nån gång när det snöröjdes. Jag hade kopplat hunden och gått ut och så hade jag försökt visa honom vad det faktiskt är i förhoppningen att han hade förstått att han inte behöver reagera på det. Men det har jag som sagt redan skrivit.

 

[Mia_R]

Nä, inte som jag inte redan bidragit med. T.ex. om det är så att han är rädd för ljudet av snöröjningen (till skillnad från om han tycker att ljudet är som naglar på svarta tavlan) så kan @Enya kanske försöka lära honom att ljudet inte är farligt genom att visa honom var det kommer från. Så försöker jag göra med hästen jag rider. Om hon blir rädd för något vill jag visa henne det hon är rädd för (om det är lämpligt och säkert). Ofta så är det nåt visuellt hon är rädd för och då brukar det funka ganska bra att på ett lugnt sätt be henne att gå närmre och undersöka det som hon tycker är läskigt. Ofta så inser hon att den där stenen (eller vad det nu för föremål) inte var farlig och så är problemet löst. Om man kan göra nåt liknande så att hunden förstår att snöröjningen inte är farlig så kanske han kan komma över det. Jag hade iaf provat med det om jag var hemma nån gång när det snöröjdes. Jag hade kopplat hunden och gått ut och så hade jag försökt visa honom vad det faktiskt är i förhoppningen att han hade förstått att han inte behöver reagera på det. Men det har jag som sagt redan skrivit.

Nu var det inte dina inlägg jag syftade på och det tror jag faktiskt att du förstår även om du väljer att svara på något helt annat.

 

[Lingon]

Nu var det inte dina inlägg jag syftade på och det tror jag faktiskt att du förstår även om du väljer att svara på något helt annat.

Men det var ju mitt inlägg du citerade när du ställde frågan. Så jag svarade. Jag förstår inte alls ditt svar här faktiskt. Men det behöver jag kanske inte göra.

Jag lämnar tråden då den blivit för tjafsig.

@Enya Jag hoppas att det löser sig för dig och din älskade hund!

 

[Mia_R]

Men det var ju mitt inlägg du citerade när du ställde frågan. Så jag svarade. Jag förstår inte alls ditt svar här faktiskt. Men det behöver jag kanske inte göra.

Jag lämnar tråden då den blivit för tjafsig.

@Enya Jag hoppas att det löser sig för dig och din älskade hund!

Jag frågade om du såg några tips alls i de svaren och inte bara hur hopplös rasen var. Du gillade ju inläggen som jag tycker enbart strör salt i såren istället för att komma med förslag på lösningar, så vad var det som tillförde någonting alls till tråden tycker du?

 

[Enya]

Ok. Jag hade nog känt mig mindre misslyckad om andra som har rasen sagt att den har svårt för det. T.ex. om jag hade en ras som ofta är svår att ha lös p.g.a. mycket jaktinstinkt hade jag inte känt mig lika misslyckad om jag inte lyckades lära den en tillräckligt bra inkallning som om jag hade en ras som var känd för att vara lätt att ha en bra inkallning på. Om du förstår vad jag menar. Men det spelar ju ingen roll hur jag hade tolkat det. Det är din tråd. Jag hoppas att du hittar en lösning som gör dig och din hund lyckliga

Jag förstår hur du menar. Husky kan inte vara lösa pga jaktinstinkt och pga att de har rent allmänt knäck i lurarna när det kommer till lydnad, samt fungerar som en katt och gör lite som de själv vill. Jag har inte honom lös pga det och tar inte illa vid mig om någon annan skriver om sina erfarenheter att de inte kan ha sina husky lösa.
Jag hade inte tagit så illa upp om inlägget var mer skrivit på ett sätt där man beskrev sina egna problem i ett inlägg till mig. Däremot reagerade jag på hur inläggen faktiskt var skrivna, med en slags slutkläm om att man har ansvar att inte utsätta en husky för separationsångest osv. Då känns det som att man inte har läst tråden utan bara vill klämma åt mig. Nog för att han nog har det nu men har aldrig haft tidigare, han har dessutom haft dagis, som inte var bra för honom, så att veta vad man skaffar för hund och att förebygga blaha blaha osv känns ju lite att ta i att skriva i en tråd där jag har just det och där hunden i fråga har flera år bakom sig av att må bra hemma, där han faktiskt ligger och sover medan jag är borta.

Nåväl. Jag har som sagt satt ut annons på honom. Så det blir alltså ingen lösning som gör mig och min hund lyckliga. Kanske min hund så småningom om det blir ett bra hem förstås.
Jag har svårt att se att det finns någon annan väg att gå när beteendet har blivit som det blivit. Jag kan inte motionera honom på annat vis än jag gör och jag tror inte det finns någon som vill göra det åt mig tyvärr. Dessutom, OM det skulle finnas skulle resultatet troligen inte komma NU NU vilket nästan är ett krav, dessutom skulle jag vara beroende av andra för att det ska fungera att ens lämna honom. Så frågan är ju vad som är bäst för honom. Priset jag satt är troligtvis för högt också, men jag vill inte skänka bort honom.

Och jag har en känsla av att grannen ovanför flyttar. Man kan ju undra vem som flyttar in sedan. Hade jag haft råd hade jag hyrt lägenheten själv så hade jag sluppit oro för att han ska störa och så hade det varit lättare att experimentera med olika lösningar i lugn och ro.

 

[Enya]

I övrigt gillar jag detta klippet av border collien och huskyn. Inget är omöjligt. En husky kan delta i agility också men de blir inte några mästare precis, deras personlighet skiner igenom allt för mycket gissar jag. Här är en typisk sådan personlighet

Själv har jag testat agilityhinder flera gånger på spionen, men hans intresse ligger långt ner på minusnivå. Jag får honom att hoppa upp på stenar, klättra på "berg" här och hoppa upp på snöhögar, men det ska vara utan mitt krav och när han vill. Godis eller mat hjälper inte som motivator heller. Han säger mest "o-kul" om saker han inte vill göra och gör saker han vill göra. Vill jag att han ska hoppa ett hinder vägrar han och skäller på mig istället- och går och kissar på ett träd. Eller hoppa upp på en snö hög, en blick, lite skäll och går åt andra hållet.

Det saknar jag från andra hundar, att kunna träna liksom, här får man passa på i smyg, och vara smartare än honom för att han ska lära sig något eller aktiveras annars är det "nope, du bestämmer inte över mig, jag gör som jag vill". Jag har alltså lagt ner en hel del jobb i att få honom där han är, med tanke på att han nästan var året när jag köpte honom och då visserligen var rumsren och kunde sitt men inget annat. Det har varit många lärdomar på vägen, krävs en hel del av en för att lära sig vara smartare än hunden, att allt det man lärt sig om hundträning inte riktigt fungerar utan man får prova sig fram med andra metoder också. Jag har insett hur lätt hundträning är om man har en ras med will to please jämfört med en katthund. Och samtidigt är jag nöjd med vad jag åstadkommit, det är häftigt att se allt han kan och att jag lärt honom det! Han ÄR duktig!

Jag antar/hoppas att framtida hund kommer vara någon slags servicehund a la labrador eller golden, om jag har otur/tur att bli utvald/blind nog, men jag får då tacka spionen för erfarenheterna hans stolliga envishet har givit mig.

 

[kolblakkur]

Hur har det gått? Har någon vettig hört av sig?

 

[Enya]

Hur har det gått? Har någon vettig hört av sig?

Nej, ingen har hört av sig. Skönt och inte skönt på samma gång. Blir så utdraget. Jag har ju varit sjuk så han har sluppit vara ensam hemma, men ska jobba i morgon och på torsdag igen. Det positiva är väl att jag inte har granne ovanför längre. Det negativa är att han inte gillar att jag går. Men han håller ju inte låda hela tiden som tur är.