Som många skrivit är tiden varje person behöver för återhämtning individuell. Liksom formen.
Under mer än tio års tid hade jag ingen semester. Jag var doktorand och det fanns inte i kulturen att vi tog semester. Sedan jobbade jag på korta förordnanden och tog allt jag fick. Att jag klarade det beror på att jag hade nästan total frihet. Jag lade upp jobbet helt själv och planerade tiden själv. Sen hade jag en del undervisning och möten, men den tid som var bunden på detta sätt var ganska liten del av mitt arbete. Och för mig är det just bundenheten, att jag inte kan planera min tid som är den stora stressen. Jag kan jobba nästan hur mycket som helst utan att bli trött, men att jag måste vara på kontoret vissa tider är oerhört stressande för mig. När jag inte hade reglerad arbetstid var jag ändå på kontoret ungefär samma tider varje dag. Jag gillar att vara en del av miljön på jobbet. Men bara känslan av att det nästan helt och hållet var jag som bestämde räckte för mig för att jag inte skulle bli trött. Och när det fanns en lucka kunde jag ta en dag ledig utan att fråga någon chef, utan att redovisa det separat. En annan sak som höll mig uppe var att jag reste ganska mycket i jobbet. För mig är det mycket lugnande att byta miljö och uppleva något annat. Att åka på konferens må vara jobb, men det är återhämtning för mig även när jag presenterar något själv. Jag kliver ur vardagen och kan vara helt i mig själv.
Tiden gick och jag bytte jobb. Hösten 2010 var jag plötsligt i situationen att jag hade ett "vanligt" jobb och intjänad semester. En smärre chock. Sedan dess har jag noga utnyttjat mina semesterdagar och rest ganska mycket. Nu har jag fasta tider och sedan 2,5 år pendlar jag dessutom. Men jag inser att det håller på att bränna ut mig.Vardagen, inte jobbet. Att fara runt med olika färdmedel, lämna hundarna hos hundvakt, passa bussen, passa tåget... Det är mer tröttande för mig än det var att jobba tolvtimmarspass. Så nu behöver jag återhämtning och slippa vardagen. Och den återhämtningen ser optimalt ut genom att jag åker till Egypten och dyker eller åker till någon storstad och promenerar, går på femtielva museer, shoppar och äter god mat. Jag behöver avbrott från vardagen och rutinerna. Men egentligen skulle jag kunna sätta mig på en pub i London och jobba, för jobbet tröttar inte ut mig.
Så min prio nu är att hitta ett jobb där jag inte behöver pendla. Sen har jag insett att jag inte klarar att vara ensamstående med hundar. Så när mina nuvarande djur inte finns längre (har även en katt) blir det inga nya. Känns redan nu att det kommer att bli jobbigt, men jag fixar inte vardagsbestyren.
Så den återhämtning jag behöver har inte med jobbet att göra. Det är vardagen jag måste återhämta mig från.