Hur lär man bäst barnen att slåss?

Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Våld är inte önskvärt, men likväl förekommer det.

Barn kommer att bli utsatta för våld och tyvärr ser livet inte ut som i riktlinjerna för demokrati och likaberättigande, så hur lär ni era barn att slå tillbaka och när tycker ni att det är berättigat?

Jag tycker inte våld är ok men samtidigt så är det en självklarhet för mig att kunna få försvara sig. Alltså får mina framtida barn slå tillbaka om de blir utsatta för något och såklart inte har provocerat fram det innan på ngt sätt osv.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Nu har jag små barn, men jag skulle nog föredra att de vänder sig till en vuxen och försöker stå upp för sig själva och gå därifrån med stolthet.
Nu fungerar inte alltid detta. Men jag är idag tacksam att jag vände mig till min mor och gjorde jag det så blev det hus i helvete och med hennes telefonsamtal till både rektorer, föräldrar och den mobbare, så gav det effekt. En del föräldrar och lärare är ju inte kloka och har ingen sympati och verkar stå mer på den sidan som mobbaren står på.
Som en lärare sa till mig, då jag ALLTID blev retad för mina kläder (förstår inte än idag, jag var ju klädd precis som alla andra, jag stack varken ut eller något annat avvikande.) " Du X, du vet väl om att det är fult att skvallra" "Och du... Be din mamma köpa lite finare kläder till dig" (????? Där fick jag tappat förtroende för skolan och den goda människan, jag kanske är naiv?
Men när det gäller de som mobbade mig, struntade till slut i mig, då jag vet inte varifrån fick en kraft och jag sög inte åt mig, jag var mer förundrad av vilken energi de kunde lägga på mig. Hade de inget annat att göra? Jag som hade hästar på fritiden, jag orkade inte lägga en negativ tanke på någon annan.
Jag hoppas verkligen att mina barn får så mycket trygghet ifrån mig och deras far att de inte blir några offer utan står på sig. Helst utan våld, men jag vet, till slut kan det brista även för den som inte ägnat sig en tanke åt våld. Jag har försvarat mig 2 ggr i mitt liv. De hjälpte de gångerna, men känns fortfarande inte bra.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

KL

Återkommer här lite och vill påpeka att en del i den här tråden verkar tycka att våld är samma som självförsvar.

Jag personligen, och även LAGEN jämställer inte dessa två saker.
Så...för att kunna försvara sig, vilket också är rimligt, så behöver man i vissa situationer kunna bruka olika grader av våld.
Det är dock inte samma sak som att man lär dessa barn att vara våldsamma.

Med den attityden så skulle man ju kunna argumentera att tex. professionella boxare eller MMA utövare är våldsamma personer som "slåss" mot folk men det är dom faktiskt generellt inte, snarare tvärt om, dom har en väldigt strikt kontroll ang. vem och i vilka situationer dom brukar våld.
Eller att Militär och Polis är våldsamma farliga personer i samhället bara för att dom är kapabla och lärda att kunna bruka våld och sen VÄLJER vilka situationer det är lämpligt.
Finns många typer av inlärt våld som ändå inte finns någon som helst större risk för att personen brukar det på ett olämpligt sätt bara för att dom har lärt sig det.

Desamma gäller när man lär ut att bruka våld i självförsvar. Jag skulle inte ens kalla det "våld". Snarare att bruka potenciellt våldsamma tekniker för att försvara sig, det är inte för mig samma som att generellt bara bruka våld i samhället på måfå eller i ilska etc.

Det är ju inte det inlärda förmågan till att bruka våld som är något problem, utan om man inte på samma gång lär sig etik ang. när och på vem man potenciellt använder det mot.

Bara en tanke för er som verkar jämställa självförsvar med våldsamt beteende eller som något negativt.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Men behöver självförsvar aktivt läras ut? Om jag är jätteförbannad och nån slår mig, så skulle jag nog slå tillbaka i rena ilskan. Men det är aldrig nån som har lärt mig det, det är effekt av situationen, helt enkelt. På samma sätt tvivlar jag på att man aktivt måste lära barn att slåss om de blir riktigt arga, det kommer nog ofta av sig själv som en effekt av stundens hetta och bristande självkontroll.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Ja det tycker jag absolut!

Det är långt ifrån alla som får känslan av "arg nog att slå tillbaka" när man blir på något sätt eller annat anfallen/ slagen/ överfallen, oavsett om det är på skolgården vägen hem eller i vuxna livet.

Man kan känna sig rädd, inte våga, osäker, ledsen etc. istället och inte bara att man då kunde försvara sig, man har hög risk att det händer igen (iaf när det kommer till mobbning) eftersom man i effekt tyvärr visade att det går jättebra att vara slagpåse utan att personen i fråga får någon negativ effekt från det själv = får samma mynt tillbaka.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Desamma gäller när man lär ut att bruka våld i självförsvar. Jag skulle inte ens kalla det "våld". Snarare att bruka potenciellt våldsamma tekniker för att försvara sig, det är inte för mig samma som att generellt bara bruka våld i samhället på måfå eller i ilska etc.

Det är ju inte det inlärda förmågan till att bruka våld som är något problem, utan om man inte på samma gång lär sig etik ang. när och på vem man potenciellt använder det mot.

Det där är jag inte alls säker på. Jag tror snarare att inövade självförsvarstekniker ökar risken för att man oftare tolkar situationer som att man behöver försvara sig med våld, än man annars skulle ha gjort. Inte hos alla, men hos många. Jag har många år med mycket regelbunden träning av japansk kampsport bakom mig, och jag har tyckt mig se ett sådant mönster. Av någon anledning är det bara mina träningskompisar - av alla jag känner - som allt då och då behöver "lägga ner" någon.

Att lite etikprat skulle ändra på det, är jag skeptisk till. De flesta som tränar kampsporter påstår ju att de ägnar sig åt en massa etik kring det, men jag skulle inte direkt beskriva de diskussionerna riktigt så, och jag har alltså befunnit mig mitt i dem i rätt många år.

Sen tror jag att de flesta helt enkelt försvarar sig när de måste, men som grundidé vill jag ju hellre lära barn hur man undviker sådana situationer och hur man tar sig ur dem med andra metoder än våld.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Man kan känna sig rädd, inte våga, osäker, ledsen etc. istället och inte bara att man då kunde försvara sig, man har hög risk att det händer igen (iaf när det kommer till mobbning) eftersom man i effekt tyvärr visade att det går jättebra att vara slagpåse utan att personen i fråga får någon negativ effekt från det själv = får samma mynt tillbaka.

Med det resonemanget befriar du vuxenvärlden från sitt uppfostrande ansvar. Dessutom finns det inget som bevisar att de barn som slår tillbaka därigenom slipper mobbing och bråk. Min erfarenhet är allt annat än entydig på den punkten, tex.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Men behöver självförsvar aktivt läras ut? Om jag är jätteförbannad och nån slår mig, så skulle jag nog slå tillbaka i rena ilskan. Men det är aldrig nån som har lärt mig det, det är effekt av situationen, helt enkelt. På samma sätt tvivlar jag på att man aktivt måste lära barn att slåss om de blir riktigt arga, det kommer nog ofta av sig själv som en effekt av stundens hetta och bristande självkontroll.

Det tror jag faktiskt. Jag blev själv lärd att man absolut inte fick slåss vilket gjorde att jag inte försvarade mig. När jag fick klart för mig att man faktiskt fick försvara mig om jag blev attackerad blev livet betydligt enklare.
I den bästa av alla världar skulle våld aldrig behövas men så fungerar det ju tyvärr inte.
Och med vetskapen om att det kanske bara behövs att ev. mobbare möter motstånd en gång för att den fysiska mobbningen ska upphöra känns det ju vansinnigt att någon ska behöva bli slagen gång på gång under hela sin skoltid för att man lär barnet en totalt strikt antivåldsprincip.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Jag tycker det mer verkar handla om att våga säga ifrån, snarare än att lära ut slagteknik. Sen kan man ju säga ifrån på olika sätt, och förhoppningsvis lär man sig med tiden behärska sig såpass att man inte behöver säga ifrån med nävarna. Säga ifrån tror jag barn behöver lära sig, men inte att slåss.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Jag tycker det mer verkar handla om att våga säga ifrån, snarare än att lära ut slagteknik. Sen kan man ju säga ifrån på olika sätt, och förhoppningsvis lär man sig med tiden behärska sig såpass att man inte behöver säga ifrån med nävarna. Säga ifrån tror jag barn behöver lära sig, men inte att slåss.

Jo, säga ifrån är ju första steget men ibland krävs ju även fysiskt försvar.
Jag har svårt att tro att någon tränar boxningsteknik med sin 5-åring, jag tror det handlar mer om att barnet får veta att det faktiskt får försvara sig fysiskt om barnet blir fysiskt attackerat.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Jag tar bara sista knappen.

Jag har inget emot att barn lär sig självförsvar, men jag tycker det är viktigare att de först lär sig läsa en konfliktsituation och därefter försöker klara ut situationen genom att prata. Jag menar att man måste se till ålder och mognad. För egen del anser jag att det inte är ok att lära ut självförsvar till exempelvis en sexåring innan man ens tagit upp till diskussion hur en konflikt kan lösas. Min 10åring har inte lov att träna tai kwondo eftersom han fortfarande är för dålig på att läsa och ta en konflikt. Det tror jag att andra barns föräldrar skulle bli glada av att veta. :-)
 
Senast ändrad:
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Jo, säga ifrån är ju första steget men ibland krävs ju även fysiskt försvar.
Jag har svårt att tro att någon tränar boxningsteknik med sin 5-åring, jag tror det handlar mer om att barnet får veta att det faktiskt får försvara sig fysiskt om barnet blir fysiskt attackerat.

Men vilket litet barn har så oerhörd självkontroll att de aldrig nånsin slår tillbaka, oavsett hur arga de blir? Om mitt barn hade en så total behärskning redan som treåring skulle jag nästan bli lite bekymrad, det klarar ju knappt ens en vuxen.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Ja, jag själv till exempel. Det är väl inte helt ovanligt med 5-åringar och uppåt som faktiskt inte försvarar sig fysiskt eftersom de blivit itutade att man faktiskt inte får slåss. Du har ju själv berättat om din sambo som inte slog tillbaka under din skoltid.

Menar du att föräldern ska säga åt barnet att det absolut inte får slåss och sedan ska man ändå förutsätta/lita på att det fysiskt försvarar sig självt. Då är det väl sundare att berätta att man får försvara sig om man blir fysiskt attackerad?
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Med det resonemanget befriar du vuxenvärlden från sitt uppfostrande ansvar. Dessutom finns det inget som bevisar att de barn som slår tillbaka därigenom slipper mobbing och bråk. Min erfarenhet är allt annat än entydig på den punkten, tex.

Det tycker jag verkligen inte.

Jag tycker däremot att det är BRA och rimligt att lära ett barn att det är ok att FÖRSVARA sig. Om man behöver det.

Dvs. att det inte löste sig genom att man först försökte lösa konflikten/ situationen/ attacken genom att prata etc.

Det måste ju självklart läras ut ihop med självförsvaret, dvs. ansvar för när och hur och var och i vilka situaioner det är ok att "slåss".
Men det har jag tidigare klargjort.

Aldrig att jag tycker att man ska ta till våld som första instans, men däremot tycker jag att man har fullständig rätt oavsett som barn eller vuxen att försvara sig om någon annan gör det!!!

Sen kan man aktivt välja att gå därifrån istället om man har möjlighet till det, och det bör också läras ut såklart. Samma med att diskutera, MEN det är inget fel i att försvara sig fysiskt om man bedömmer att situationen kräver det och att det är rimligt.

Om barn går och slåss "bara för att" eller blir våldsamma i fel sammanhang/ situation så har man ju ippenbarlgien brustit i delar av självförsvars inlärningen. Men det är inte värre än alla föräldrar som brustit i sin uppfostring i dom barnen som till början slog skiten ur den som blir mobbad.

Och om man har ett barn som är benägen att ta till våld pga. emotionella eller uttrycksformsmässiga brister och/eller problem så tycker jag det är en utmärkt och välbeprövad terapi att lära sig att få ut det fysiska behovet på ett ansvarsfullt och riktat sätt som genom en sport/ aktivitet där det är våld under kontrollerade former med klara riktlinjer.

Det lär de individerna att kunna ta kontroll över sitt agerande och inte enbart slå till för att dom tappar humöret etc.

Så hur jag än ser det så tycker jag kontrollerat inlärt "våld" är en positiv sak för samhället, sålänge det lärs ut ihop med strikt ansvar och etik.

Ang. vad nån Petruska skrev här om att man är mer benägen att olka situationer som hotfulla pga. att man tränar in självförsvar så tycker jag istället att jag brukar se mönster att folk som har hamnat i en situation där dom kände sig hotade, inte har känt sig berättigade eller självsäkra nog att kunna försvara sig!
Av alla mina vänner och bekanta jag känner/ tränar med så är det ingen som går runt och tycker att dom "behöver lägga ner nån". Dom gör allt dom kan för att 1) försöka undvika ens ituation som urartar dit 2) om man hamnar i det att man försöker lösa det utan fysisk inverkan.
Dom tycker liksom jag att det är väldigt tråkigt dom få gånger personen i fråga inte är villig att undvika våld.

Men om det krävs så är det oftast personer som genuint VILL slåss och inte låter en gå iväg, just för dom är ute efter att orsaka slagsmål och skada etc.
Tyvärr.
Och då är det inget fel med att slå tillbaka. Finns sånna barn med och dom går ju inte prata med just i det läget.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Och om man har ett barn som är benägen att ta till våld pga. emotionella eller uttrycksformsmässiga brister och/eller problem så tycker jag det är en utmärkt och välbeprövad terapi att lära sig att få ut det fysiska behovet på ett ansvarsfullt och riktat sätt som genom en sport/ aktivitet där det är våld under kontrollerade former med klara riktlinjer.

Nu hade jag inte tänkt skriva mer men men.

Det finns mig veterligen inget vetenskapligt stöd för att träning med våldsinslag om än kontrollerat skulle ge nöjaktigt utlopp och förbättring beteendemässigt sett för vare sig barn eller vuxna som har de brister du räknar upp. Rätta mig om jag har fel.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Men nu sa jag inte "vetenskapligt stöd" utan "välbeprövad" vilket inte är samma sak.
Dock finns det ju åtskilliga sporter och aktiviteter som är byggda på kontrollerat våld och framförallt även hög nivå av diciplin som har fungerat bra för speciellt pojkar med agressionsproblem. Dom får ett sätt att ventilera alla dom känslorna dom jobbar på som kanske pratande inte är tillräckligt för att "få ur systemet" emotionellt, och dom lär sig även en hög nivå av diciplin som fungerar i dom situationerna när dom tidigare hade blivit kontrollerade av sin egen interna känsla av att vilja avreagera sig.

Jag har jobbat med yngre missbrukare som en stor majoritet även hade både emotionella och agressionsproblem, och IHOP med andra typer av terapi så har det oftast varit en hälsosam och positiv effekt hos dess personer att få ett acceptabelt sätt att få ut sitt agressionsbehov.
Ofta kommer det upp många känslor och agression är en av dom. Det är helt rimligt och även naturligt att få släppa ut det släppa ut dessa känlsor på ett fysiskt sätt. Sålänge det inte är det enda sättet man hanterar saker på.

Det har genom historien alltid funnits aktiviteter där agression släpps ut och det kommer alltid finnas behov för det så jag tycker inte det är någon poäng att låtsas om som att allt går att prata bort.
Samma sak med folk som inte går att prata med. Då är ord inte mycekt till självförsvar! Även om det hade varit att föredra.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Men nu sa jag inte "vetenskapligt stöd" utan "välbeprövad" vilket inte är samma sak.

Fast även om det enbart är det du hävdar, så borde du kunna ge exempel. Det du beskriver är för mig mest ett slags idealbild där en del personer tänker sig att det är så aggressioner fungerar. Jag tror inte på den bilden, och den stämmer definitivt inte för alla. Min erfarenhet, bland annat från just missbruksvård, är snarare att aggressionen ökar av att uttryckas, inte minskar.

Ingen har heller kunnat visa mig någon pojke som hade aggressionsproblem som barn/tonåring, och som fick bukt med dem genom "kontrollerat våld" såsom kampsport.

Jag har tränat med/mot aggressiva killar som försökt göra just det du beskriver, men det lärde jag mig att undvika för det gör faktiskt för ont. Det är helt ok för min del att bli slängd i mattan i en vid båge, men jag vill inte ha blåmärken i form av träningskamratens hand på överarmen efteråt. Inte varje gång, i alla fall.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Nu kan jag inte ge ut specifika organisationer och arbetsplatser jag haft för det känns inte ok men visst, det funkar ju inte för alla men det gör ju inte samtals terapin eller missbruksrehab heller, så är ju livet tyvärr.

Jag kan ge ett par exempel:

-person 1: man nu 21 år gammal. Väldigt våldsam som tonåring, anmäld för mordhot på lärare och diverse andra personer i hans närhet. Kommer från missbruksfamilj men har aldrig rört något själv. Hade mycket mycket förstryckta känslor.
Hamnade på slutet ungdomshem i över 2 år där det var väldigt strikt hård militär "boot camp" stil. Han lärde sig att dels ta ut sina agressioner genom fysisk aktivitet och även att kunna kontrollera sina impulser.
Detta resulterade i att han vid myndighet fortsatte med väldigt mycket fysträning och boxning etc. för att det hjälper honom att få ut sina känslor och han tycker han mår bra av det helt enkelt.
Han är nu en extremt självkontrollerad respektful anti-vålds inriktad person som arbetar aktivt inom både kommunen och politiskt (frivilligt) med ungdoms frågor för att aktivt både syselsätta och hjälpa andra ungdomar få både möjlighet att utvecklas och hantera sina eventuella problem, men också för att förebygga att dom blir. Han har ett väldigt ansvarsfullt men krävande arbete där han absolut inte skulle kunna agera ut och han har absolut kvar sina agressioner när saker kommer upp i livet som triggar det, men för honom har det fungerat jättebra att hantera det på ovanstående sätt.

-person 2: nu 32 år gammal. Var tungt (och väldigt våldsamt) kriminell redan son tonåring och det blev bara värre. "Jobbade" (om det är rätt ord) som inkasserare åt ännu tyngre kriminella personer i en av Sveriges största städer. Bröt benen av folk rent krasst, och värre. Väldigt agressiv och våldsam under många år. Även mot polis.
Hamnade i militären, som var strikt och fick upp ögonen för honom då han trots sitt förflutna kunde formas bra med hög nivå diciplin. Steg snabbt i rank. Blev ansvarig för utbildningar både i Sverige och utomlands som går ut på just..kontrollerat våld bland annat.
Fick uppdrag som involverar att döda männinskor one-on-one. Defintivt kontrollerat våld. Jobbar fortfarande med detta. Även anlitad som militär insats av polis i vissa situationer där dom inte riktigt "klarar av". (dock har hans förflutna suddads från existens på internet och dokument etc. och han skulle inte kunna återvända till den staden mer än väldigt diskret pga. tidigare liv.)

-person 3: pojke på 9 år. Har adhd diagnos. Har haft stora agressionsproblem i skola och hem.
Började med boxing via privat tränare i Stockholm 8 månader sedan. Har emotionella issues då hans pappa ej finns närvarande och tidigare trauma och våld inom familjen.
Ihop med samtalsterapi (som ej räckte. Barnet själv uttryckte att han behövde få så på något, ordagrant, för att må bättre.) och fysiskt outlet för sin agression, inom en kontrollerad och acceptabel miljö, så har han nu slutat att ta ut sina agressioner på personer och andra objekt. Och är i egna ord "mycket lugnare innuti" när han får boxas. Han har även säck hemma att avreagera sig på.

-person 4: 25 årig man, inga större trauman (men kan finnas mer där bakom men det vill han inte prata om i nuläget) dock agressions problem i tonåren. Kastat ut en elev genom fönster 2 våningar upp (anmälan för mordförsök) och liknande händelser.
Slagsmål etc.
Har insett att det är onödigt och ganska dumt men har kvar agressioner, dock inte alls lika mycket.
Känner behov av att få ut dom och går gärna och slår på säck om han är riktigt irriterad eller arg. Får då ut denna känsla och kan släppa det efteråt.
Tränar även mycket MMA.

Finns massa massa exempel på personer jag i verkligheten har följt och sett väldigt positiva resultat hos, därav att många program (kanske inte i Sverige dock då det inte är här jag arbetat) använder sig at tex. boxning och andra sporter som är en kontrollerad form av våld för att bearbeta agressioner. Ihop med samtalsterapi och diciplin.

-person 5: tjej som i tonåren bland annat slog en stor gren i huvudet på en annan elev. Nästan bröt handen av en annan. Knytnäve i ansiktet på en kille. Slog omkull en annan tjej. Etc. etc.
Jobbig uppväxt på multibla sätt. Förtryckta känlsor. Mobbning. Våldtäkt som barn.
Tränat diverse kampsporter och jobbat igenom sin agression genom fysisk manifestation. Även samtalsterapi men det var ej nog. Precis som pojken så uttryckte hon att hon behöver "få ut det" för att må bättre.
Är nu en väldigt tålamodig och icke våldsam person.

Jag måste ju beklaga att du råkat ut för träningspartners som ej har den självdiciplinen som krävs i träningen.
Mina tränare hade sparkat ut dom pronto om dom hade betett sig så. Eller haft dom träna mer självdiciplin innan dom får träna med någon annan på ett bra tag. Har aldrig haft en tränare som skulle tillåta någon att brista ens lite i sin självdiciplin, just eftersom det är så viktigt att man har högre självdiciplin än vad man har våld så att säga.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Jag måste ju beklaga att du råkat ut för träningspartners som ej har den självdiciplinen som krävs i träningen.
Mina tränare hade sparkat ut dom pronto om dom hade betett sig så. Eller haft dom träna mer självdiciplin innan dom får träna med någon annan på ett bra tag. Har aldrig haft en tränare som skulle tillåta någon att brista ens lite i sin självdiciplin, just eftersom det är så viktigt att man har högre självdiciplin än vad man har våld så att säga.

Idealbilden igen. De jag tänker på "betedde sig" inte på något särskilt vis. Det är bara väldigt vanligt att grabbar inte kan ta i lagom mycket. Min gissning är snarare att 98% av alla i världen är mer toleranta/blinda för det fenomenet än jag, än att det vanliga är att den sortens grabbar uppfostras eller portförbjuds.

I vilken mån samma grabbar sedan är ute och slåss på kvällarna eller inte, är ju något som de i så fall ogärna småpratar med mig om, så det vet jag ju inte. Men i en del fall vet jag vad jag tror, eftersom jag har sett "samma sorts" grabbar i behandlingssituationer.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 828
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 411
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 743
Senast: fejko
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 311
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Västeråsträffstråden

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp