Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?
Med det resonemanget befriar du vuxenvärlden från sitt uppfostrande ansvar. Dessutom finns det inget som bevisar att de barn som slår tillbaka därigenom slipper mobbing och bråk. Min erfarenhet är allt annat än entydig på den punkten, tex.
Det tycker jag verkligen inte.
Jag tycker däremot att det är BRA och rimligt att lära ett barn att det är ok att FÖRSVARA sig. Om man behöver det.
Dvs. att det inte löste sig genom att man först försökte lösa konflikten/ situationen/ attacken genom att prata etc.
Det måste ju självklart läras ut ihop med självförsvaret, dvs. ansvar för när och hur och var och i vilka situaioner det är ok att "slåss".
Men det har jag tidigare klargjort.
Aldrig att jag tycker att man ska ta till våld som första instans, men däremot tycker jag att man har fullständig rätt oavsett som barn eller vuxen att försvara sig om någon annan gör det!!!
Sen kan man aktivt välja att gå därifrån istället om man har möjlighet till det, och det bör också läras ut såklart. Samma med att diskutera, MEN det är inget fel i att försvara sig fysiskt om man bedömmer att situationen kräver det och att det är rimligt.
Om barn går och slåss "bara för att" eller blir våldsamma i fel sammanhang/ situation så har man ju ippenbarlgien brustit i delar av självförsvars inlärningen. Men det är inte värre än alla föräldrar som brustit i sin uppfostring i dom barnen som till början slog skiten ur den som blir mobbad.
Och om man har ett barn som är benägen att ta till våld pga. emotionella eller uttrycksformsmässiga brister och/eller problem så tycker jag det är en utmärkt och välbeprövad terapi att lära sig att få ut det fysiska behovet på ett ansvarsfullt och riktat sätt som genom en sport/ aktivitet där det är våld under kontrollerade former med klara riktlinjer.
Det lär de individerna att kunna ta kontroll över sitt agerande och inte enbart slå till för att dom tappar humöret etc.
Så hur jag än ser det så tycker jag kontrollerat inlärt "våld" är en positiv sak för samhället, sålänge det lärs ut ihop med strikt ansvar och etik.
Ang. vad nån Petruska skrev här om att man är mer benägen att olka situationer som hotfulla pga. att man tränar in självförsvar så tycker jag istället att jag brukar se mönster att folk som har hamnat i en situation där dom kände sig hotade, inte har känt sig berättigade eller självsäkra nog att kunna försvara sig!
Av alla mina vänner och bekanta jag känner/ tränar med så är det ingen som går runt och tycker att dom "behöver lägga ner nån". Dom gör allt dom kan för att 1) försöka undvika ens ituation som urartar dit 2) om man hamnar i det att man försöker lösa det utan fysisk inverkan.
Dom tycker liksom jag att det är väldigt tråkigt dom få gånger personen i fråga inte är villig att undvika våld.
Men om det krävs så är det oftast personer som genuint VILL slåss och inte låter en gå iväg, just för dom är ute efter att orsaka slagsmål och skada etc.
Tyvärr.
Och då är det inget fel med att slå tillbaka. Finns sånna barn med och dom går ju inte prata med just i det läget.