Hur lär man bäst barnen att slåss?

Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Vi lär våra barn att man inte får börja slåss men att man får försvara sig handgripligen om inget annat hjälper. Samt att man i första hand ska försöka kommunicera och gärna ta en vuxen till hjälp.

Vi har inte börjat något sorts självförsvar men då sambon är svartbältare i judo så löser det sig nog den vägen.
Jag slåss inte i vuxen ålder trots att jag försvarade mig som barn så jag tror överhuvudtaget inte att det spelar någon som helst roll hur man agerar som vuxen om man slagits eller ej som barn. Att faktisk kunna försvara sig själv i skarpt läge ger dock en viss trygghet.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Det löser problemet.

Vilket problem?

I övrigt har vi ju tillräckligt mycket problem med mäns våldstendenser i samhället som det är, jag ser inget skäl att uppmuntra till ytterligare våld. Tvärtom, kan de som pojkar lära sig att utveckla en tröskel mot att slåss överhuvudtaget, är det ju något som de kommer att ha en enorm nytta av i vuxenlivet. Att de vuxna män som brukar våld verkligen tjänar på det, är ju inte uppenbart, skulle jag säga. Och deras omgivning tjänar definitivt inte på det.

Ser jag till min skolgång, är det inte de killar som slogs som sedan fick den smidigaste och mest lyckosamma vägen in i vuxenlivet, snarare tvärtom.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Vilket problem?

I övrigt har vi ju tillräckligt mycket problem med mäns våldstendenser i samhället som det är, jag ser inget skäl att uppmuntra till ytterligare våld. Tvärtom, kan de som pojkar lära sig att utveckla en tröskel mot att slåss överhuvudtaget, är det ju något som de kommer att ha en enorm nytta av i vuxenlivet. Att de vuxna män som brukar våld verkligen tjänar på det, är ju inte uppenbart, skulle jag säga. Och deras omgivning tjänar definitivt inte på det.

Ser jag till min skolgång, är det inte de killar som slogs som sedan fick den smidigaste och mest lyckosamma vägen in i vuxenlivet, snarare tvärtom.

och de som inte slogs tillbaka gick under
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Jag håller med Petruska och Mabuse!

I skolan driver jag hårt linjen att det ska finnas tillräckligt med resurser i klassen och rastvakter så att mobbning och konflikter hävs i tid. Om jag är naiv och inte inser att mobbning alltid existerar och om det är så då delar jag TinyWinys syn på saken d v s att det i vart fall är ok att försvara sig. För mina barns skull har jag sagt åt dem att Ni behöver inte vara där det händer något och händer det något är det bäst att en vuxen vidtalas så att den personen kan hjälpa barnen som är i konflikt och hjälpa dem tolka situationen.

Men men min dotters krafttag mot skolans värsta plågoande är jag iofs riktigt stolt över. Efter det grabbataget rörde han henne aldrig. Så visst kan det vara bra att säga ifrån även ickeverbalt men det viktigaste tror jag är att förstå situationen och då kan det ofta behövas en vuxen. Inser att inlägget blev förvirrat... :o
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

och de som inte slogs tillbaka gick under

Nejdå. Min man slogs inte tillbaka, och det har gått jättebra för honom i livet. Däremot har det inte gått så bra för hans skolkamrater som slogs, de sitter på kåken eller är döda idag.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Min man gick i en skola där han fick stryk, och slog i princip aldrig tillbaka. Han har helt enkelt otroligt hög tröskel för att slåss, vilket är en jättefördel nu i vuxen ålder, eftersom han är lång och stark och har ett hett temperament - men slåss, det gör han aldrig nånsin, hur arg han än blir. Så han har ju haft väldig nytta hela livet av att ha lärt sig från liten att inte slåss.

På vilket sätt har han haft nytta av det? Vuxna män brukar ju inte direkt kasta sig över kreti och pleti som de blir sura på lite oavsett om de slogs som små :D (Min man tex har jag aldrig sett slå någon trots att han hävdar att lite slagsmål är en del av uppväxten. I min klass/skola slogs ingen så jag har ingen erfarenhet av sådant, aldrig sett ett slagsmål, men såklart skojbråk och så.).

A är inte i ålderna att jag kan svara på Golits fråga. Vi koncentrerar oss också på icke våld just nu :p, inte för att det är ett problem iofs. (klappa snällt). (Skulle inte förbjuda att slå tillbaka om ett slag var gjort för att göra illa (Lite skojbråksont och olyckor får man faktiskt bara acceptera utan att ge igen för det som råkade ske. Allt annat är bara fånigt.) och vi skojbrottas såklart).
 
Senast ändrad:
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Nejdå. Min man slogs inte tillbaka, och det har gått jättebra för honom i livet. Däremot har det inte gått så bra för hans skolkamrater som slogs, de sitter på kåken eller är döda idag.

Låter ju som en småspeciell miljö. Tror inte någon av min och min mans klasskamrater varken sitter på kåken eller är döda (om de inte råkat bli överkörda eller dyl).
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

I övrigt har vi ju tillräckligt mycket problem med mäns våldstendenser i samhället som det är, jag ser inget skäl att uppmuntra till ytterligare våld. Tvärtom, kan de som pojkar lära sig att utveckla en tröskel mot att slåss överhuvudtaget, är det ju något som de kommer att ha en enorm nytta av i vuxenlivet. Att de vuxna män som brukar våld verkligen tjänar på det, är ju inte uppenbart, skulle jag säga. Och deras omgivning tjänar definitivt inte på det.

Jag tror inte pojkar har speciellt mycket våldstendenser om inte föräldrarna halvt medvetet lär in dem. Försvara sig hör inte dit. Man ska inte behöva bli slagen försvarslös en hel uppväxt för att föräldrarna tror att man blir en "ond man" om man fredar sig.

Kort sagt, jag håller med men tvärtom. Jag tror inte att problemet är att man ska behöva lära pojkar en tröskel mot att slåss, inte mer än flickor. Problemet är att vissa föräldrar verkar försöka lära söner/banka in att empati och osjälviskhet inte får finnas hos dem.

(Det är ju inte som om föräldrarna till pojkarna i min klass inte var helt normala, uppfostrade helt normala barn och ändå lyckades åstakomma pojkar som inte slogs ett dugg, men självklart skulle slagits tillbaka eller försvarat en svagare. Men som lekte livade lekar ibland såklart, typ rugby, eller isbasket :) jättekul.)
 
Senast ändrad:
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

KL
Jag brukar ge dem ett ordentligt kok stryk och sedan slänger jag dem i gödselstacken, och om inte det ska lära dem att slåss så vet inte jag...
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Inte kasta sig över kreti och pleti, men att det förekommer att män någon gång slår andra människor eller slår sönder saker borde väl vara allmänt känt? Som ung vuxen på fyllan och villan, en sen kväll på stan, tex. Jag ser ingen som helst nytta med att lära sig slåss som barn, för den kunskapen har man aldrig nånsin glädje av sen. Snarare tvärtom. Varför ska man lära sig något som man sen ska lära sig av med?
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Låter ju som en småspeciell miljö. Tror inte någon av min och min mans klasskamrater varken sitter på kåken eller är döda (om de inte råkat bli överkörda eller dyl).

Ja, det var en mycket speciell miljö, en liten landsortsskola där traktens ligister höll hov. Men det hindrar ju inte att det faktiskt var så att det gick betydligt bättre i livet för klassens fredliga typer, än för klassens slagskämpar.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Inte kasta sig över kreti och pleti, men att det förekommer att män någon gång slår andra människor eller slår sönder saker borde väl vara allmänt känt? Som ung vuxen på fyllan och villan, en sen kväll på stan, tex. Jag ser ingen som helst nytta med att lära sig slåss som barn, för den kunskapen har man aldrig nånsin glädje av sen. Snarare tvärtom. Varför ska man lära sig något som man sen ska lära sig av med?

Det är ju en extremt liten grupp som gör så. Tror inte ett ögonblick att föräldrar som missat skälla på sitt barn för att det värjt sig i en mobbingsituation eller värjt sig för att förhindra en misshandel av sig själv eller annan samtidigt har uppmuntrat barnet att slå sönder inredningen i en bar eller ge folk omotiverade smällar på käften.

Det ena är helt onormalt och asocialt, det andra är helt mänskligt och ibland nödvändigt.

Känns som märkligt tänkande att betrakta män som något slags varelser som regelmässigt inte klarar av normala sociala interaktioner. Kanske sådant tänkande till och med skulle kunna göra att man behandlar sin son som en potentiell våldsverkare istället för underbar och go och snarare framkallar beteendet.

Normalsituationen är att en man, oavsett storlek och agressionsnivå aldrig någonsin slår en annan människa förutom för att hjälpa tredje part eller värja sig (eller som sport då). Män som slåss och härjar är udda, konstiga och behöver säkert ngt slags psykisk hjälp, precis som kvinnor som slåss och härjar.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Ja, det var en mycket speciell miljö, en liten landsortsskola där traktens ligister höll hov. Men det hindrar ju inte att det faktiskt var så att det gick betydligt bättre i livet för klassens fredliga typer, än för klassens slagskämpar.

Tror du blandar ihop orsak och verkan här.

Det är mer sannolikt att de fredliga var fredliga pga någon faktor som också gjorde att de "klarade" sig än att de skulle blivit förtappade för evigt i samma ögoblick som de slog tillbaka.

Slagskämparna var väl dåliga på normala sociala interaktioner vilket orsakade både det ena och det andra.

(Familjeförhållanden behöver verkligen inte vara den faktorn som gör skillnad heller, det kan ju varit själva skolan, rektor och ).
 
Senast ändrad:
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Anledningen till varför jag tog upp det är viktigt just för en stor och stark man att aldrig slåss är inte att jag tror att män är av naturen aggressiva, utan att man ställer till större skada när man är stor och stark och slåss. Om jag slåss händer det liksom inte så mycket, men om jag var 1,90 och vägde nittio vältränade kilo, så skulle det hända en hel del.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Tror du blandar ihop orsak och verkan här.

Det är mer sannolikt att de fredliga var fredliga pga någon faktor som också gjorde att de "klarade" sig än att de skulle blivit förtappade för evigt i samma ögoblick som de slog tillbaka.

Slagskämparna var väl dåliga på normala sociala interaktioner vilket orsakade både det ena och det andra.

(Familjeförhållanden behöver verkligen inte vara den faktorn som gör skillnad heller, det kan ju varit själva skolan, rektor och ).

Jag har inte sagt att det var en kausalitet, jag sa att det var en korrelation. De som inte slogs gick inte alls under, det gick jättebra för dem. Det fanns ingen korrelation mellan att inte slåss och att gå under, tvärtom.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

Knapplån

Vår son är en stark pojke och vi kör Bamsemetoden, är man stor och stark måste man vara snäll och det funkar.
Pojkar 3-4 år äldre är imponerad över hur stark han är i lekar och sport men det stannar där.
Våra barn är 5 år mellan och dom slåss aldrig! Kanske just därför men jag tror det ligger mer bakom om man tittar i bekantskapskretsen.
Är bestört över föräldrar som låter sina barn puckla på varandra med ursäkten; syskonbråk... Men när dom är i vårt hus får inga barn slåss och det accepterar dom, har faktiskt en kompis som kommer hit med sina barn när hon vill få slut på allt tjafs för hon vet att hos oss beter dom sej och pratar med varandra.

Sunt förnuft.
 
Sv: Hur lär man bäst barnen att slåss?

*bara lite löst tänkande i textform*

Jag var mobbad som liten. Hjärnskakning åkte jag på ett par gånger till följd utav detta, samt att jag blev boxad i ögat en gång med bestående men efteråt. Jag sa aldrig ifrån riktat till personen. Jag var en liten mobbad annorektiker som några gånger fick ordentliga raseriutbrott mot omvärlden, men aldrig riktat mot dom som faktiskt förtjänade det.

Min mamma uppmuntrade mig till att säga ifrån. Jag har hela mitt liv varit otroligt konflikträdd men dom få gånger jag faktiskt "gett tillbaka" så har det räckt med EN gång och sen blev jag lämnad ifred av just den personen.

Jag jobbar fortfarande med att lära mig att stå på mig, att inte svälja allting, att säga ifrån. Dom i min omgivning pyser av stolthet när jag gör det, och backar upp mig.

Exet försökte lära mig att slåss för helt ärligt är jag skitdålig på det. Jag hoppas att jag skulle slå tillbaka om någon pucklade på mig på samma sätt idag, som mina tidigare mobbare gjorde. Risken är stor att jag blir liten och kryper ihop än en gång.

Hade någon faktiskt visat mig hur jag kunde slå tillbaka när jag var liten så skulle det kanske inte vara såhär idag. Jag tror faktiskt att mitt liv hade varit bättre.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 547
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 145
Senast: monster1
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 472
Senast: lizzie
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
301
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp