Hur länge vågar man vänta?

Jag tycker det är tråkigt att tråden glidit så långt från ursprungsfrågan. Från mitt perspektiv har den glidit iväg när användare har dissat andras oro/farhågor och det känns bara otrevligt.
 
Har inte läst riktigt hela tråden och är dessutom barnfri utan önskan om barn men tänkte på just det där med vem som är projektledaren. Min mamma och pappa var på intet sätt jämställda i mina ögon, MEN de delade på projektledandet helt utmärkt, hur dom lyckades med det? en blandning mellan tvång och min mammas ganska softa inställning till barnuppfostran. Min pappa var helt enkelt projektledare när han var hemma, vilket var var tredje månad och då var han hemma på heltid i tre månader. Han fixade frukost, han lagade mat och han tog oss till olika ställen, han visste alla vänner vid namn och var den som fick gå på föräldrarmöten. Resten av tiden var han under stora delar av min uppväxt på nivån ett samtal i veckan i knastrig telefon. Och jag tror inte att det är ett ultimat sätt att växa upp på, det är inte så jag menar, men jag märkte stor. STOR skillnad på min pappas inblandning och allmänna inställning till barn gentemot mina kompisars pappor, för den där tafattheten som man många gånger ser (och det ofta pratas om) fanns aldrig hos min pappa. Och min mamma hade heller aldrig någonting emot att lämna över projektledandet i de tre månaderna. Om något så var hon lite mer layed back när det gällde det mesta medan min pappa va mer ängslig. Många andra tyckte dock att det var helt fantastiskt att min pappa kom hem och TOG HAND OM BARNEN som att han skulle sitta på verandan och dricka öl i tre månader?

Och efter det här långa inlägget känns det som att jag inte tillfört nånting. :up:
Sorry :banghead:
 
Har inte läst riktigt hela tråden och är dessutom barnfri utan önskan om barn men tänkte på just det där med vem som är projektledaren. Min mamma och pappa var på intet sätt jämställda i mina ögon, MEN de delade på projektledandet helt utmärkt, hur dom lyckades med det? en blandning mellan tvång och min mammas ganska softa inställning till barnuppfostran. Min pappa var helt enkelt projektledare när han var hemma, vilket var var tredje månad och då var han hemma på heltid i tre månader. Han fixade frukost, han lagade mat och han tog oss till olika ställen, han visste alla vänner vid namn och var den som fick gå på föräldrarmöten. Resten av tiden var han under stora delar av min uppväxt på nivån ett samtal i veckan i knastrig telefon. Och jag tror inte att det är ett ultimat sätt att växa upp på, det är inte så jag menar, men jag märkte stor. STOR skillnad på min pappas inblandning och allmänna inställning till barn gentemot mina kompisars pappor, för den där tafattheten som man många gånger ser (och det ofta pratas om) fanns aldrig hos min pappa. Och min mamma hade heller aldrig någonting emot att lämna över projektledandet i de tre månaderna. Om något så var hon lite mer layed back när det gällde det mesta medan min pappa va mer ängslig. Många andra tyckte dock att det var helt fantastiskt att min pappa kom hem och TOG HAND OM BARNEN som att han skulle sitta på verandan och dricka öl i tre månader?

Och efter det här långa inlägget känns det som att jag inte tillfört nånting. :up:
Sorry :banghead:
Tycker det var bra!
Trixat med att dela på projektledandet är ju att en måste kliva tillbaka och låta den andra kliva fram.
 
Du har ju argumenterat ganska starkt för att ni (och dina vänner?) är så himla jämställda och klarat alla fällor utan större problem. Till den grad att du försökt övertala andra om att deras farhågor bara är nonsens. Sen om du har menat ngt mer nyanserat än det du skrivit är ju svårt för oss att veta.
Det där är din (fel)tolkning.
 
Jag tänker att det finns garanterat förhållanden där mamman ammar och är nöjd med det, även om det innebär att mamma/pappa inte är 100% jämställda. Det behöver väl inte betyda att nån i ett sånt förhållande är en sämre förälder?
Det viktiga är att föräldrarna har samma tanke om det hela. Jag tror inte att ett barn blir sämre i sitt tänkande och värdering om andra för att allt inte delas 50/50.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Uppenbarligen är jag inte ensam om att tolka dig så.
Nä och det finns de som tolkat mig rätt också.

Problemet som jag ser det är att som jag skrivit tidigare är att du egentligen bara är intresserad av att höra sånt som bekräftar din egna åsikt.

Hade du varit intresserad av att höra hur folk har lyckats mer än normalstandard trots att båda föräldrarna inte kunnat mata så hade du väl snarare frågat "Så du anser att ni är jämställda? Varför tror du det? Och hur har ni lyckats med det?".

Men icke en fråga om det. Istället har du anklagat mig för mansplaining och liknande.
 
Fast hon skrev ju att en får kliva tillbaka och den andra fram. Inte nödvändigtvis att kvinnan ska kliva tillbaka/hennes fel? Kan ju lika gärna va mannen.
Precis. Gäller i ideella föreningar oxå. Det finns aldrig någon ny som tar ansvar förrän den andra kliver ner.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 817
  • Artikel Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
7 601
Senast: Calmiche
·
  • Låst
Kropp & Själ Jag tycker att det ofta pratas om kvinnors fertilitet, kvinnor ska inte vänta för länge med barn etc. Men varför pratar vi inte om män...
15 16 17
Svar
332
· Visningar
24 559
Senast: Tassetass
·
Relationer Hej! Jag skriver under nytt konto för att slippa bli igenkänd. Jag har varit tillsammans med samma man i närmare 30 år och har under...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
20 895
Senast: Tufs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp