Oj, inget jag upplevt på tävling. Tycker folk har bra koll på sina hästar.
Men inte så att de hade kunnat ta av tränset? Var går gränsen för kontrollen du upplever och vad innefattar den inte?
Edit. Detta kanske är för OT!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Oj, inget jag upplevt på tävling. Tycker folk har bra koll på sina hästar.
Jag uppfattade det så, annars fattar jag inte vad det gjorde i den här tråden?
Därav mina kommentarer.
Nej med min egen häst är jag lugn men så mycket känns så onödigt? Typ i Vinslöv med hästen som stack sin kos, människan hade ju stått o bråkat med den vid vattnet för att tvätta den ett tag och till slut så drog den bara. Vi börjar ju också få ekipage med ledare tom inom fälttävlan. Det bara känns för mig som att det är så många grejer som skylls bort på ditten och datten där jag personligen velat se att hästen är trygg och med sin människa, inte stirrig någon annanstans. Det är nog det jag tycker är lite fem tror jag.
Att ta av tränset är ju en risksituation som jag helt enkelt inte ser poängen med. Det skulle säkert gå bra i många fall men hur roligt är det den dagen en häst blir skrämd i samma veva och kommer lös?Men inte så att de hade kunnat ta av tränset? Var går gränsen för kontrollen du upplever och vad innefattar den inte?
Edit. Detta kanske är för OT!
Ja, och det är ju inte på något sätt omöjligt för ÖD att kontrollera bettet utan att tränset tas av?Att ta av tränset är ju en risksituation som jag helt enkelt inte ser poängen med. Det skulle säkert gå bra i många fall men hur roligt är det den dagen en häst blir skrämd i samma veva och kommer lös?
Onödig risk helt enkelt.
För att domaren ska kunna kontrollera vilket bett du har.
Och vad är brukssyftet om inte samspel och harmoni i partnerskap? Är inte det vad syftet med dressyrtävling också handlar om (eller borde)? Min häst är både en "dressyrhäst" och en "brukshäst", han gör idag en hel del avancerade dressyrmoment men så fort "momentet" är över så är han sitt vanliga coola jag igen. Bruksgrunden (harmonin och samspelet) har man stor nytta av i situationer som kräver mycket energi och "tryck", då hästen faktiskt är van vid att kunna växla upp och ner snabbt och göra skillnad på arbete och vila.Alltså ang avtränsningen i vissa westernklasser så är det ju lite en annan sak. En del av det är ju att grenen är helt annan i det att den är baserad på ”bruks” i grunden. Dvs hästen ska kunna visas i ett bruksyfte. Gå över objekt, öppna stänga grindar, kliva i sidled över bom på marken osv. Avtränsningen är ju även den en del i att ”visa att hästen följer ryttaren” s.a.s .
Det är ju inte syftet med grenen tävlingsdressyr .
Och jag rider tävlingsdressyr med just en quarter. Han är precis som vilken annan häst som helst som sätts under press, skillnaden är att han kan växla upp och ner i energi, inte för att det är medfött, utan för att han är tränad på det sättet som en grund. Att lita på sin ryttare/människa så pass att han inte behöver "stressa upp" ens om andra (ekipage) runt omkring får spel och stressar runt, så länge hans människa inte bryr sig så bryr inte han sig heller. Samspel och förtroende är vad det handlar om. Det "tränar" man på alltid när man är i närheten av en häst. Hästen är en spegel av sin människa. Därför kan jag ta av honom tränset/huvudlaget i nästan vilken situation som helst om det var nödvändigt, utan att han skulle sticka. För han litar på mig och om jag stannar så stannar han. DET tänket och upplägget skulle tävlingsdressyr ha nytta av.ÖD brukar ju kolla bettet på dressyrtävlingar också, så jag fattar inte vad diskussionen handlar om? Man behöver ju inte ta av tränset för att se vilket bett det är, det är bara att öppna munnen lite och titta in. För mig känns det mest som att en westernryttare vill klanka lite på dressyrsporten. Typ "westernryttare har mycket bättre koll på sina hästar än vad dressyrryttare har". Jag har jobbat lite med quarterhästar (hingstar, ston och unghästar) och de är helt avtrubbade i sitt medfödda psyke jämfört med ett genomsnittligt halvblod. Skittråkiga enligt mig, men lätta att ha att göra med när det gäller hantering, just för att de saknar energi. Helt fel temperament för att rida dressyr på. Så det handlar inte om att westernryttarna skulle ha bättre koll och att de därför kan ta av tränset utan att hästen springer iväg.
Mina hästar går på lösdrift och lever ett rätt så fritt liv utan min inblandning, därför är det arbete och prestation så fort jag tar på grimman. Tänker jag, vardagligt är det förstås också.
Dressyr och western är förstås inte helt jämförbart men jag upplever att många saker är rätt så lika, på grundnivå i alla fall. Därför tror jag inte heller att dressyr kräver så våldsam framridning. Jag har varit med i en Pay and ride en gång och red två mönster eller program kanske det heter. Jag red fram då ungefär som alltid och upplevde inte efteråt att jag borde ha ridit fram mer.
Intressant diskussion oavsett.
Och vad är brukssyftet om inte samspel och harmoni i partnerskap? Är inte det vad syftet med dressyrtävling också handlar om (eller borde)? Min häst är både en "dressyrhäst" och en "brukshäst", han gör idag en hel del avancerade dressyrmoment men så fort "momentet" är över så är han sitt vanliga coola jag igen. Bruksgrunden (harmonin och samspelet) har man stor nytta av i situationer som kräver mycket energi och "tryck", då hästen faktiskt är van vid att kunna växla upp och ner snabbt och göra skillnad på arbete och vila.
Och jag rider tävlingsdressyr med just en quarter. Han är precis som vilken annan häst som helst som sätts under press, skillnaden är att han kan växla upp och ner i energi, inte för att det är medfött, utan för att han är tränad på det sättet som en grund. Att lita på sin ryttare/människa så pass att han inte behöver "stressa upp" ens om andra (ekipage) runt omkring får spel och stressar runt, så länge hans människa inte bryr sig så bryr inte han sig heller. Samspel och förtroende är vad det handlar om. Det "tränar" man på alltid när man är i närheten av en häst. Hästen är en spegel av sin människa. Därför kan jag ta av honom tränset/huvudlaget i nästan vilken situation som helst om det var nödvändigt, utan att han skulle sticka. För han litar på mig och om jag stannar så stannar han. DET tänket och upplägget skulle tävlingsdressyr ha nytta av.
Jag har jobbat lite med quarterhästar (hingstar, ston och unghästar) och de är helt avtrubbade i sitt medfödda psyke jämfört med ett genomsnittligt halvblod. Skittråkiga enligt mig, men lätta att ha att göra med när det gäller hantering, just för att de saknar energi. Helt fel temperament för att rida dressyr på. Så det handlar inte om att westernryttarna skulle ha bättre koll och att de därför kan ta av tränset utan att hästen springer iväg.
ÖD brukar ju kolla bettet på dressyrtävlingar också, så jag fattar inte vad diskussionen handlar om? Man behöver ju inte ta av tränset för att se vilket bett det är, det är bara att öppna munnen lite och titta in. För mig känns det mest som att en westernryttare vill klanka lite på dressyrsporten. Typ "westernryttare har mycket bättre koll på sina hästar än vad dressyrryttare har". Jag har jobbat lite med quarterhästar (hingstar, ston och unghästar) och de är helt avtrubbade i sitt medfödda psyke jämfört med ett genomsnittligt halvblod. Skittråkiga enligt mig, men lätta att ha att göra med när det gäller hantering, just för att de saknar energi. Helt fel temperament för att rida dressyr på. Så det handlar inte om att westernryttarna skulle ha bättre koll och att de därför kan ta av tränset utan att hästen springer iväg.
Jag ser ingen parallell att det innebär arbete (eller prestation?) från att bara grimman tas på osv, även om hästarna går på lösdrift.
Väldigt många har sina hästar ute massor/på lösdrift oavsett disciplin, och oavsett så är det otroligt mycket större del av dygnet hästarna spenderar utan människor (jmf med våra hundar och katter som motvikt och exempel).
Jag menade inte på något sätt att westernhästar skulle utmärkas av att hållas på lösdrift. Jag försökte bara förklara hur jag tänker kring arbete, att arbetet börjar när grimman tas på. Då ska den prestera men det kan bestå av att stå stilla.
För att fundera på uppvärmningen igen, kanske dressyren med sina längre program och därmed kanske ett färre antal starter gör att mycket ”hänger på” en enda ritt. Det kanske är lätt att hamna i tänket att det måste bli bra så jag rider fram lite mer så att jag är säker på det. Jag som mest tävlar korta westernklasser har kanske lättare att tänkare jag tar igen det i nästa klass. Kanske jag skulle skärpa mig lite mer om det bara var en start. Men nu spånar jag bara.
Jag skulle inte tro att du rider dressyr på din quarter på den nivån som kräver mer energi. Självklart kan man få hästen mer eller mindre alert, och på en dressyrtävling vill man ha hästen alert. Dvs den ska inte vara så loj att det är lämpligt att tränsa av bland en massa andra hästar precis efter avslutat program. Det finns liksom ingen funktion i att kunna göra det eftersom ÖD lätt kan kolla bett utan att tränsa av. I skogen hemma kan den gärna lufsa på. Inga problem att ha det så, men som sagt; "lufs" duger inte på en dressyrbana om man vill komma någonstans. Quarterhingstar är t ex ofta så sega och flegmatiska att det knappt går att få dem att skafta ut när de ska betäcka. De står hellre och sover typ, i de flesta situtioner, även när man vill att de ska vakna till lite. En halvblodhingst är mycket mer alert i grunden, och det är vi ju tacksamma för, även om det ger lite jobbigare hantering ibland. Bara som exempel.
Quarterhingstar är t ex ofta så sega och flegmatiska att det knappt går att få dem att skafta ut när de ska betäcka. De står hellre och sover typ, .
Nu diskuterades det ju lätt nivå i jämförelsen och frågan om svårighetsgrad och energi och möjlighet att ta av tränset på tävling, så jo DET kan ja nog med säkerhet jämföra med även om min "nivå" egentligen är högre än så.Jag skulle inte tro att du rider dressyr på din quarter på den nivån som kräver mer energi. Självklart kan man få hästen mer eller mindre alert, och på en dressyrtävling vill man ha hästen alert. Dvs den ska inte vara så loj att det är lämpligt att tränsa av bland en massa andra hästar precis efter avslutat program. Det finns liksom ingen funktion i att kunna göra det eftersom ÖD lätt kan kolla bett utan att tränsa av. I skogen hemma kan den gärna lufsa på. Inga problem att ha det så, men som sagt; "lufs" duger inte på en dressyrbana om man vill komma någonstans. Quarterhingstar är t ex ofta så sega och flegmatiska att det knappt går att få dem att skafta ut när de ska betäcka. De står hellre och sover typ, i de flesta situtioner, även när man vill att de ska vakna till lite. En halvblodhingst är mycket mer alert i grunden, och det är vi ju tacksamma för, även om det ger lite jobbigare hantering ibland. Bara som exempel.